friska kattögon och jävla kräk.


och den här dagen bara svepte förbi. hälsocentralen ordnat och där fixade jag fram en ny läkartid, redan nu på tisdag. då ska jag även dit igen för att tvätta kratern. seriöst, det är så överdrivet. sedan hem och däcka i sängen innan det var dags för veterinären för selma. jag har varit lite orolig kring hennes ögon - men hon är ju vit, så ögonsmetet syns ju så väl. men det var bara finfint med ögonen. veterinärens lite snabba titt och pill med en tops kostade nästan 600 kr. alltså - selma är värd allt i hela världen. men en kan ju undra vad fan det var jag betalade för. haha. (basavgiften ligger på 130 kr.)

ringde även öppenpsyk och försökte ordna en läkartid så snart det bara gick. men icke. min läkare är ledig fram tills den veckan jag redan har en tid hos honom. vilket är om en månad. men jag blev iaf rekommenderad psykakuten och en eventuell inläggning av sjuksköterskan jag fick prata med. jävla kräk.

pengar i morgon. vilket bl.a. betyder hämta ut mediciner. jag kollade lite snabbt vad summan skulle hamna på; runt 900 kr om jag hämtar ut precis det jag behöver. runt 300 kr om jag plockar bort så mycket jag kan. försöker mig på en budget, men det spricker innan pengarna ens finns på kontot. sen betala nya mobiltelefonen också. som "bara" kostar mig 1000 kr.

ekonomiblogg. 
något nytt för mig. men allt bara hetsar fram och ingenting är balanserat. plus att mitt frikort för vård går ut på måndag. kommer aldrig ha råd med alla besök som jag har inplanerade. jag får prioritera psykologen. och ingen idé att ta vissa besök på faktura heller - för det går inte runt ändå. 

här lever vi på en fladdrig pannkaka; ostadigt.


har varit rök- och snusfri ett bra tag nu, men just nu skulle det sitta bra fint med en mentholcigarett tillsammans med kaffet på balkongen. allt är lite för skevt dessa dagar. aptiten är noll, maten funkar inte alls. ångesten gör att jag kräks - och eftersom jag inte får i mig någon mat, så kräks jag kaffegalla. alltså inte hållbart överhuvudtaget. 

ska hälsocentralen nu på morgonen och kolla upp den infekterade kratern. ska hetsa till mig en tidigare läkartid för att ta blodprover också - pallar inte vänta tills den 27:e. sedan ringa öppenpsyk och tvinga till mig en akuttid med min läkare där. fina flickvännen peppar mig till att förstå att jag är viktig och därför är det viktigt att jag söker hjälp. sedan har jag psykologen först den 23:e, hen är ledig tills den veckan - så det går inte att få en tidigare tid där.

a walk down the memory lane.



och ironiskt nog har jag antagligen järnbrist.


försöker som få mig att förstå varför jag blodigt och svettigt arbetar fram ett kaos som inte behöver vara så extremt. saker känns för bra för att vara sanna, jag känner - försöker jag hantera det genom att inte hålla jämvikt mellan bra och dåligt. möjligtvis. men antagligen har jag väl egentligen först nu kommit till den punkten i mitt liv då jag på egen hand ifrågasätter mina beteenden och s.k. lösningar. 

mycket energi går åt att smälta texten - den förbannade texten. vedervärdiga texten.

har du gjort det här med en gaffel eller?!


tappade förståndet i natt och hamnade hos skräddaren i staden vid havet. hade innan dess ringt psykakuten några vändor och även försökt använda mig av de krisstrategier som jag ska ta till vid sådana där tillfällen. men där gav jag upp alldeles för kvickt. nu i efterhand så är det pinsamt och helt åt helvete hur illa mitt agerande påverkade den och de som betyder mest.

trettio knutar, några få timmars sömn, frukost och lunch på tjugoettan. träffa läkare (som gav mig värsta pepplappen i efterhand) och sedan få bussbiljett hem. ingenting i det beslutet som jag tyckte var fel. en inläggning är inte vad jag behöver. jag behöver verktyg att använda när hjärnan slår bakut. och det ska jag främst arbeta hos och med psykologen. inte på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning. ännu en ny jävla fjäril på spegeln.

hålet fick träffa en psykiatrisköterska. yey.


och på hälsocentralen träffade jag och hålet en psykiatrisköterska som precis slutat på "min" avdelning på den psykiatriska slutenvården i staden vid havet. fatta glädjechocken att bli bemött som en människa. synd att hon ville testa något nytt - avdelningen behöver henne. eller ja - hon behövs verkligen här hemma också. tyvärr. vi pratade bl.a. om min fantastiska psykolog och hon tog sig tid att lyssna och prata med mig. hålet är ompysslat och så är mitt nya id-kort hämtat hos polisen.

nu blir det chokladkaffe som finaste fina nina gav mig i julpresent. det är löjligt gott - så jag ransonerar noggrannt. och i dag har även finaste fina flickvännen finbesök och det gör mig hur glad som helst. ♥

kaotisk natt. mer lugn morgon.


nog blev det knas i natt. låg i sängen med en kökskniv och psykakutens christer i telefonluren. skakade, panikade och pratade om allt och ingenting. om knivhugg och nyss bortpillade stygn. han ville ha mitt personnummer - men icke. den går jag inte på längre. 

sedan la vi på luren och innan sa han att "vi finns här hela natten". vaknade i morse utan en skråma på kroppen. lite stadigare och inte alls lika bäng som i natt. det blir ännu en göra-ingenting-dag. även om jag får panik av dammtussarna och all smutstvätt. men har blivit ordinerad göra ingenting.

jag har världens äckligaste hål i armen.


och allt tippade över. jag panikar och nojjar över saker som jag borde vara säker på, trots att det är saker som ingen kan styra över; känslor. det är tänkt att nästa år ska handla om att rikta mer kärlek mot mig själv. alltså har jag några dagar kvar att äcklas, nojja, tycka illa om, angsta, tveka and so on.

jag har fått i mig dagens maxdos behovsmedicin och tänker lägga det mesta hoppet på den. i brist på annat. jag är trött i alla hörn och kanter. men sängen ger mig prestationsångest. tänk om (jag och "tänk om" är bff's) jag kommer panika bort sömnen och det är lika med ingen sömn vilket är lika med jag kommer eventuellt flippa. meninglös(t).

jag gör en koffeinfri kaffe, försöker tvinga fram sådana där förlösande tårar (jag vet dock inte hur en gör, lär mig) och sedan får vi se hur jag och sömnen gör. 

alla zombies ropar: låt det brinna.


jag tar en näve mediciner varje morgon - det är fruktansvärt äcklande faktiskt. många gånger tvärstannar jag och slutar totalt med alla mediciner på egen hand - bara sådär. vilket resulterar i ett otrevligt kaos. men tanken bakom är god. jag vill fungera utan alla kemikalier och äckliga tillsatser. dock är ingen läkare med mig där. men hur ska jag veta hur och om jag fungerar utan (åtminstone vissa) mediciner om jag inte "får" testa. 

för bara någon natt sedan var jag uppe och traskade med imovane i kroppen. vilket resulterade i en fet jävla bula i pannan - och jag minns ingenting. har ingen aning om vad jag gjort. men imovane är ju allmänt känd för att snurra till det ordentligt om en är vaken på dem.

 
i går unnade jag mig de två första säsongerna av the walking dead. och - jag har fastnat totalt. lägenheten är städad och min gigantiska fredskalla har fått sig en dusch. jag ska diska, göra en stor mugg välling och sedan fortsätta mitt seriemaraton. en fin dagsplanering - förutom att jag saknar mig tokig efter flickvännen. men ler och är så stolt över det stora, nej, giganstiska framsteg som hon gjorde i går. 

17.17


inte fan vet jag - men vilken kaotisk dag det blev. hets, ångest, dåligt humör, sextrakasserier-mannen och hemlängtan. jag tog en tidigare buss hem från socialträningsgruppen, gick inte att stanna kvar. och väl hemma blev det en kaffe och höras i telefon med världens finaste. i morgon ska jag äntligen få se henne igen. hålla om henne och bara vara. att längtan kan göra så ont. det gör den inte när en är låtsaskär - tro mig, jag om någon vet det.

och jag är trött på att höra hur fin och snygg jag är nu när jag rasat rätt mycket i vikt. det är inget positivt i det, faktiskt. det beror på hemska psykiska problem, ingen aptit och psykofarmaka. det sista jag bryr mig om just nu är samhällets äckliga kvinnoideal. jag försöker överleva. 

jag har en vip-hörna på klubb ruta ett.


men hurra. jag är ju så fantastisk på att hantera mina kaotiska impulser. tysta ord i en bil fram och tillbaka till skräddaren. och ledsna ord som hörs från flera mil bort. jag tänker gå ut i spöregnet och promenera bort bakfyllan.

det faktum att det alltid är så pinsamt lätt att vara efterklok.

exponering, psykolog och en paniklång dag.


i morgon socialträningsgrupp och psykolog i staden vid havet. bussen hemifrån går klockan 07.30 och väl framme ska vi ha exponeringsövning; in på gigantiska ica maxi. tanken slår mig hela tiden att avboka - men vad är då meningen med att gå i gruppen, tänker jag. och gruppen har två väldigt förstående arbetsterapeuter - så blir det knas, så vet jag att lösning: lämna helvetesaffären finns. men vi ska tydligen fika där också. 

sedan klockan 15.00 psykolog. det ser jag fram emot. men oroar mig för att exponeringsövningen kommer påverka mig alldeles för tokigt. men iofs - då är det väl ultimat att landa hos psykologen efteråt. plus att psykakuten ligger runt hörnet, mehehe. hm. men kommer inte kunna ta bussen hem förrän tidigast klockan 16.15 - lika med en egentligen alldeles för lång dag för min del. bussresan tar en och en halv timme, enkel resa. 

att det ska vara så svårt att genomföra sådana simpla saker som att shoppa loss med ett leende och njuta av en fika bland alla människor. utan tuggad behovsmedicin i blodet. förstår inte alls hur det kunde bli såhär. innan han tog över kontrollen totalt var det ändå relativt enkelt med enkla saker. det där var lite en lögn.

två åtta.


det var födelsedag i går. en relativt lugn sådan. tycker inte om firar-hets. men nu är jag tydligen tjugoåtta år enligt mitt personnummer. en fin ålder, om ni frågar mig.

jag missade psykologtiden i dag. brukar alltid ha tid på eftermiddagen annars, men i dag var det ändrat till morgonen. vilket blev helt skevt i mitt huvud. jag blir så låst vid bestämda tider, även om jag nitiskt kollar min väggalmanacka i köket. utan den skulle jag aldrig kunna ha några rutiner som helst.

det är knappt en vecka kvar. längtar efter dig. 

räck upp en hand om ni känner igen er.


"långvarig stress hämmar nybildningen av vissa av hjärnans celler som har med
minne och inlärning att göra. koncentrationssvårigheter och minnesrubbningar
är tydliga tecken på långvarig stress."

dödlig ångest och den trygga kärleken.


jag höll på att dö av ångest. den tog över hela mig på bara en sekund. tugga behovsmedicin och automatiskt tog de självdestruktiva tankarna tog över. men - jag skickade ett sms till nina och hon ringde upp. jag gjorde något jag i princip aldrig gör; jag bad om stöd och hjälp.

lugnet sprider sig mer och mer i kroppen. hon är fantastisk. men saknaden växer och jag vill vara tätt intill henne. smaka hennes äppeldryck och torrkyssas framför seriemaraton. den artonde december ses vi igen och längtan är obeskrivbar.

att utbilda vårdpersonal om självskadebeteende.


en kort sammanfattning om vad som hände under mötet idag:

"äntligen har jag fått verksamhetschefen på hälsocentralen att inse att vårdpersonalen behöver utbildning kring bl.a. självskadande patienter. utbildning ska ordnas och jag ska även kräva att närvara - eftersom det är JAG (och antagligen fler, tyvärr) som är deras patient."

min facebook-status efter mötet.

att våga stå upp för sig själv. hjälp.


ska alldeles snart promenera ner till hälsocentralen för att träffa verksamhetschefen och läkaren som nekade mig vård senast jag var där med självskador som behövde sys. känner mig hemskt nervös och har laddat blodomloppet med behovsmedicin, för att inte braka ihop sedan när jag kommer hem igen. det heter ju så fint att en har rätt till rätt vård i rätt tid

pratade precis med nina i telefonen och hon lugnade mig och peppade mig till att faktiskt våga gå ner och göra min röst hörd. att jag är viktig och att de har gjort fel. min flickvän är en sådan trygghet i mitt liv just nu - samtidigt som hon är världens charmigaste dåre. att höra henne skratta läker och helar. 

bloggtips.


vill tipsa om bloggen sisters and brothers in arms.

en blogg för oss med psykiska funktionshinder och anhöriga. vi är ett liten gäng som tillsammans håller bloggen vid liv, utan tvång att skriva inlägg regelbundet förstås. 

12.54


det är torsdag - vilket betyder psykolog i staden vid havet. havet inuti stormar inte särskilt mycket och jag känner att ett terapisamtal just idag passar perfekt. fint som snus. men det här med känslor. att känna en känsla och stanna där - utan att tänka. för mig en omöjlighet. 

solen skiner, det blåser, det är snart december och jag är kär. 

kom fredag.


det blev en väldigt lång dag igår. var hemma först klockan 23.00. men finaste flickvännen stannade uppe och vi fick höra varandras röster innan vi somnade. hon är en underbar kärlek. 

idag är det ingen socialträningsgrupp - så det blir att gå en runda med dammsugaren åtminstone. och så måste jag ut i regnrusket för att promenera ner till apoteket och hämta ut min blå påse med mediciner. förbaskade mediciner som kostade mig nästan en tusenkrona. men de som vet (host host) säger att de gör mig FRISK. det är kärlek som helar.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0