jackie.

jag höll på att dö av ångest. den tog över hela mig på bara en sekund. tugga behovsmedicin och automatiskt tog de självdestruktiva tankarna tog över. men - jag skickade ett sms till nina och hon ringde upp. jag gjorde något jag i princip aldrig gör; jag bad om stöd och hjälp.

lugnet sprider sig mer och mer i kroppen. hon är fantastisk. men saknaden växer och jag vill vara tätt intill henne. smaka hennes äppeldryck och torrkyssas framför seriemaraton. den artonde december ses vi igen och längtan är obeskrivbar.