jackie.

jag lever livet. det livet som är mitt. det är flera personer som strör skratt över min vardag och det hjälper mig att andas. samtidigt snurrar mörkret oroligt runt innanför mina kläder. jag blandar utåtriktad med att sova på balkongen med katterna. 

någon väldigt innovativ person kallade mig för skärbräda en gång, för inte så längesedan. jag kan fortfarande tycka att det var en himla fantasifull förolämpning. det sticker visserligen till som en nål varje gång. men mer än så blir det inte. en har vanan inne och de trygga famnarna finns alltid där om någonting brister.

jag väntar ivrigt på regn. gärna pang-boom-åska också. en kaffe i väntan på ny och frisk luft.

tänker snart anställa en alldeles egen narkosläkare som kan få mig att sova en hel natt. är helt virrig i tankarna och orkar inte riktigt tänka överhuvudtaget. dagens planer är att slänga i en till omgång röd hårfärg i håret och sedan ligga på balkongen med boken och katterna. möjligtvis skura badrummet också, lika med ångestlindrande för mig. och den där monsterdisken, även det lika med ångestdämpande. samtidigt är den där burken med piller enklare att ta till. 

men jag vaknade faktiskt med lugn i kroppen. det börjar svaja lite - men ska försöka med en cigarett och en stor mugg med starkt kaffe. lite ångest har inget dött av. eller vänta. jo.

en balanserad dag. jag och pappa gick på promenad i två timmar - vi gick hela strandpromenaden. en blir lätt så hemmablind och glömmer bort hur vackert det är runt hörnet. väl hemma bäddade jag med täcke och kudde på balkongen och så låg jag och katterna där och pratade och sov i omgångar.

jag har stannat upp. det är troligtvis någonting jag behöver. det susar och väser runt omkring mig. jag fantiserar fram hörselskydd och fokuserar på den krokiga stigen - mitt liv. vännerna får min energi när den finns där. annars ligger jag och katterna på balkongen och sover. 

men tryggheten är hemma. här är det stilla och inga hot finns. förutom mannen under badkaret. dock fastnar jag i det nygamla och kan inte hantera det. kvällarna är värst. de är fruktansvärda. jag påminner mig själv varje dag om att aldrig mer öppna den igenspikade dörren. psykologen på psyket i staden vid havet har lyckats få mig att berätta om korridoren med alla dörrarna. på gott och ont.

det verkar vara sommartrevligt väder ute. men inte orkar jag lämna lägenheten för det. men det går alldeles utmärkt att sitta på balkongen och bara vara. önskar att jag och boken kunde umgås tillsammans där ute - men läslusten och koncentrationen strejkar. kräks.

på måndag sista kuratorn och sedan är det semester från allt som har med öppenpsyk att göra. det oroar mig inte. men samtidigt - högt och lågt hela tiden och vi vet ju alla hur fantastiskt bra jag är på att hantera problem på konstruktiva vis. host. men en ska vända sig till psykakuten då - as if.  

men - mitt i allt är jag glad och ler, skrattar. innerst inne finns färgerna. jag vet det.

den ständigt återkommande vår- och sommardepressionen börjar bete sig väluppfostrat. jag, ångesten och den dåliga ryggen fortsätter med våra tvåtimmarspromenader så gott vi kan. men som oftast blir det kaffe, snus och kattkärlek.

det är alldeles för mycket som är rörigt och störigt i mitt liv just nu. det är som värst morgon och kväll. allt det krafsiga där inuti gör fysiskt ont och ingenting hjälper. jag håller fast vid det omöjliga och det i sig är självdestruktivt.  visserligen något underbart självdestruktivt, som av någon anledning driver mig framåt. eller bakåt. jag vet fan inte.

jag börjar landa i allt. få lite ordning på känslor och tankar. jag och jag har börjat diskutera och är snart överens om vad vi ska fokusera på. det vackra är kvar. men envisheten och impulsiviteten vilar. skynda långsamt, säger jag till mig själv. jag lyssnar inte alla gånger - det erkänner jag. men i dag är en stadig dag.

det har hänt fruktansvärt mycket i mitt liv den senaste månaden. det är knappt så att jag själv hänger med. men mitt i allt elände med lpt och extravak - så fann jag något vackert. hemma är livet grått och tungt, färgglatt och svävande. men det är här i väggarna det ligger döda gubbar begravna. nu är det sommaruppehåll med psykologen på psyk och aktivitetsgruppen på psykrehab. har några gånger kvar hos kuratorn på öppenvården. sedan anländer den där semestern. jag har redan haft min semester.