jackie.

jag är äntligen hemma. läkarna ville gärna behålla mig kvar på avdelningen till mitten av nästa vecka, men jag kände att en inläggning inte var ett alternativ då jag bara blivit sämre sedan inläggningen. så jag blev utskriven, eftersom lpt inte var aktuellt.

det är fantastiskt fint att vara hemma. här luktar det trygghet och som jag har saknat siri och selma. men jag bär runt på en skam som inte är min att bära och det gör att jag för tillfället mår ganska dåligt. jag har tagit en sobril och ska snart göra en till kopp glögg och bara njuta av friheten. och i kväll kan jag ta mina sömnmediciner som vanligt och förhoppningsvis kunna sova en hel natt utan att behöva vakna stup i kvarten av knytnävsångest.

fortfarande ingen ordning på mina mediciner. och blir det inte bättre i dag, så åker jag hem helt enkelt. här får jag ju inte den hjälpen jag behöver. det är pinsamt hur dåligt de har skött det här.

och det tar inte slut. nu har en jourläkare satt in propavan till natten istället. men tjena. däremot höjde han behovsmedicinen och det tackar vi för, det behövde jag. i morgon på ronden ska jag få prata med läkare och reda ut allt kaos kring min medicinering. det får inte gå till såhär. jag mår ju sämre nu än av jag gjorde när jag lades in.

jag vill hem. det fungerar inte här. det är ett medicinkaos och ingen gör någonting ordentligt. de har satt ut nästan alla mediciner och slängt in seroquel. och om läkarna hade frågat mig innan så hade jag kunnat berätta att seroquel inte har hjälpt mig tidigare. 

dagen går långsamt. jag har läst ut min bok och har absolut ingenting att göra - mer än att ligga i sängen och angsta över mitt icke-liv. jag tänker i omgångar att jag ska haffa någon personal och kräkas ut lite ångest på dem, men jag vågar inte ta den platsen. istället håller jag mig inne på mitt rum och längtar hem så att hjärtat värker.

fast förut när jag fick behovsmedicin klämde jag ur mig att jag nog inte ska vara här. sköterskan skulle ta upp det med läkaren. men de säger så mycket här. lovar en guld och gröna skogar - och allt du får är bränt kaffe och en möglig clementin.

en ny dag inom den psykiatriska slutenvården. det är konstigt att vakna av att någon stegar in i rummet och hojtar "god morgon, jackie". men en vänjer sig snabbt vid alla konstigheter här. 

natten har varit sådär. jag kunde absolut inte somna, utan låg och läste i min bok i flera timmar. den är snart slut och jag tänkte att den skulle räcka åtminstone helgen ut. blir att be om utgång och köpa en ny bok typ i morgon. framåt tidiga morgonen kunde jag somna, men har vaknat stup i kvarten. jag bad morgonsköterskan att prata med läkaren angående mina utsatta sömnmediciner. det hela verkar så jävla konstigt. och det har hänt mig förut - att jag läggs in och så huxflux nollas mediciner hit och dit. det är så fel att ta beslut över någons huvud bara sådär. 

jag ska strax gå och fylla på kaffekoppen och ta morgonens andra cigarett. god morgon.

alla mina sömnmediciner är utsatta. hurra. jag tänker att trappa ner självklart kan vara ett alternativ, men att bara nolla sådär. jävla skit. paniken växer. att spendera en vaken natt på psyk är ingen höjdare. jag vill hem.

läkaren sa att han skulle kolla på alternativ till de mediciner jag äter nu - men han sa ingenting om att sätta ut några mediciner. och nattsköterskan kan inte göra något. jag blir så arg och ledsen när de leker med människors välmående sådär. och ingen mer sobril får jag ta i dag. 

just nu känns det som om att jag aldrig borde ha lagt in mig på avdelningen. jag borde ha tackat nej och åkt hem. hem till tryggheten och katterna.

jo. vi är båda inlagda. haha.

jag är inlagd på psyk sedan i går eftermiddag. det var en frivillig och väldigt odramatisk (för en gångs skull) inläggning. jag blir kvar några dagar åtminstone. ingenting är bestämt ännu. jag har fått träffa läkare i dag och vi ska tillsammans, på allvar, få bukt på mina sömnproblem och huvudröster. sätta ut och sätta in mediciner.

nu är jag hemma på typ en dagspermission. är hemma och hämtar viktiga saker, kläder och annat. älskade katterna förstår att någonting är på gång, de följer efter mig och söker uppmärksamhet. men jag har en fantastisk familj och en underbar granne som kommer hjälpa mig med katterna, så det känns tryggt. annars hade jag aldrig valt att lägga in mig. 

at-läkaren jag träffade på psykakuten i går var så himla originell (läs: underlig). han kan inte ha varit äldre än mig och han var så himla konstig. vi pratade feminism och han frågade mig om jag var lesbian (LESBIAN! vem använder det ordet?!) och sedan förklarade han hjärnans anatomi för mig med hjälp av en bild från google, av någon anledning. han var en stockholmare som absolut inte kunde förstååå varför jag bodde i den här hålan. för här bodde bara bönder som ägnade sig åt att ha sex med sina djur. nä, den läkaren vill jag inte träffa igen, tack.

lite extra kärlek vill jag sända till fina moster a med familj. ni finns i mina tankar.

faktiskt pratade vi nästan uteslutande om mitt självskadebeteende hos kuratorn. jag satt mest och vred mig i stolen och kände paniken. "nu ska kuratorn ta bort ännu en trygghet", så kändes det. men vi pratade och kom överens om att vi tillsammans ska försöka dra åt samma håll. istället för varsitt.

vi pratade om skyldigheter en liten stund och min fantastiska kurator sa en massa bra och viktiga saker som jag verkligen tog åt mig av. jag behöver sluta tänka skyldighet och istället fokusera på vad som får mig att må bra. 

jag är fasligt sömnig och vrakig i dag också. får ingen ordning på tankarna, orkar knapp lyfta kaffemuggen och jag blundar långa stunder så fort jag får en möjlighet. 

jag har legat i sängen hela dagen. först klockan 19.30 orkade jag mig upp. jag har inte sovit, om det ändå vore så väl, jag har bara legat där och blundat mig bort. jag är inte mig själv. och jag orkar inte med en till period med fucked sömn. 

i morgon kuratorn på öppenpsyk. känn peppen. någonting är riktigt fel, men jag vet inte vad.

jag ligger i sängen - klarvaken och med riv- och klösångest. har fått i mig fyra olika mediciner för att försöka hitta sömnen. men det är lönlöst. jag kan inte somna. istället youtube:ar jag strunt och snusar till en förbannelse. katterna är åtminstone vakna med mig och det är alltid en tröst mitt i allt elände. 

nu börjar sömnen svika igen. bra härligt. inte. jag är så trött. trött som i allt vad trött innebär.

men kaffet smakar gott. jag pallar inte få i mig någon mat - så det blir kaffe och cigaretter istället. alltid något. ska iväg till moster senare i eftermiddag och vara barnvakt igen. innan dess ska jag försöka vakna till och bli människa igen. ingen ångest åtminstone, fint det.

jag är trött som ett as. men kan inte varva ner. det har varit en smått kaotisk kväll och jag är helt mör i kroppen. ångesten är elak och jag inviger denna lördag med en lugnande.

en mentholcigarett på balkongen och sedan blir det nattmediciner och sängen.

jag har städat sedan klockan 12.00, så nu är lägenheten nästintill kliniskt ren. känns jätteskönt att fått allt dammtorkat. det är ju sådan hets kring städning när en ska ha kalas och dylikt, så kände mig bra tvungen att damma innan jag fyller år och ska ha gäster. 

jag får sådan panik ibland. får för mig att de människor som kommer hit synar varje vrå och dömer mig utifrån min städning. haha. samtidigt som jag måste vara ärlig och ändå anse att jag har det rent här hemma. men jag bor med två katter = päls och kattsand lite här och var. oavsett hur ofta och noga jag städar.

men nu skiter vi i det. hurra, för att jag har fått det städat helt enkelt. nu dricker jag kaffe och försöker vakna till. har huvudvärk, ångest, ont i ryggen och är sömnig som fan. jag ska bort till moster ikväll och vara barnvakt, så behöver piggna till. hur jag nu ska lyckas med det.

jag har sovit helkasst hela natten. vaknat varannan timme med knytnävsångest och panik i lungorna. och att börja dagen med lugnande är ingen hit. men jag måste städa i dag - så det fick bli så helt enkelt. plus att självskadetankarna svävar som asgamar ovanför mitt huvud.

och den där känslan att en kommer bli galen. den är ständigt närvarande och mina öron registrerar saker som ingen annan hör. det var inte det här jag drömde om som barn. 

har varit hemifrån hela dagen. det har känts bra. lite oroligt emellanåt, men jag tog mig en sobril innan jag cyklade hemifrån i morse. nu sitter jag hemma i soffan med ett glas bubbelvatten och jag bokstavligt längtar efter sängen - jag är ett vrak även i dag. men ska försöka hålla mig vaken åtminstone en timme till. om jag ens kan somna sen vill säga.

förresten - en länk till tävlingen där jag vann en ipad: "årets bästa omslag"

i morgon måste det dammsugas och skuras toalett. ett härligt fredagsnöje. skulle ha gjort det i dag egentligen - men det kom annat i vägen. bl.a. kafferep med finvännen och hunden. men nu i med tre nozinan och sedan några mentholbloss på balkongen. god kväll.

sömnmedicinerna har ingen verkan. jag är trött i tankarna - men kroppen vägrar stänga ner och sova. så istället sitter jag här med en förpackning hobnobs och en dosa snus. 

en cigarett och sedan en halv nitrazepam och så försöker vi somna igen.

jag har sovit bort hela dagen. har varit så förbannat trött. helt sinnes. men jag kom iväg och handlade tillsammans med mamma åtminstone. hämtade ut ett paket med mediciner på apoteket. så nu är medicinlådan fulladdad igen.

jag har varit trött och sömnig hela dagen. är det fortfarande. i morse när klockan ringde var jag ett vrak. är det fortfarande. det blir en tidig kväll för mig i kväll. nu mer glögg och snus.

jag tog ett bad med en snus under läppen och en bok i händerna. jag läser en sliten gammal ölandsdeckare när jag badar. lite lagom tråkigt sådär. men jag är så fumlig och det vore katastrof om jag tappade någon av "de riktiga" böckerna i badet. de där böckerna som är speciella. loppisdeckare finns det däremot gott om.

i morgon aktivitetsgruppen i staden vid havet. de är någon bla-bla-dag på sjukhuset och det är allt från utställningar och föreläsningar som vi i gruppen ska gå på. känns faktiskt spännande. "läkande arkitektur" och annat flum. passar mig som handen i handsken. 

jag har tryckt i mig mina kvällsmediciner och alldeles snart blir det i med nattmedicinerna.

några av er kanske redan vet - men apotek hjärtat har börjat sälja menskoppar (av märket lunette) i sina butiker. och i dag köpte jag äntligen en. jag har haft menskopp innan (av märket divacup), men råkade koka sönder den/smälta den i kastrullen när jag gjorde den ren (och bespara mig alla kommentarer om hur äckligt det är att koka sin menskopp på spisen).

så nu har jag en egen lunette cynthia här hemma. min nya bästa vän. jag ska öppna mig en kall energidryck, sätta på lite stämningsfull musik och sedan get on with it; jag har mens.

jag, snuset och en flaska alkoholfritt. och däremellan försöker jag orka med tvättstugan. hade visserligen mindre tvätt än vad jag trodde. men just i dag är jag otroligt opepp på att tvätta. tro det eller ej - men annars gillar jag att tvätta. det är avkopplande och jag får mina onda tankar sysselsatta med annat.

i morgon samtalsterapi på öppenpsyk plus göra en massa småärenden på stan i grannstaden. jag måste bl.a. köpa torrfoder till katterna på djuraffären, hämta medicin på apoteket, handla lite smått och gott på konsum och sedan göra ett obligatoriskt besök på bokhandeln. jag tänker att jag ska försöka att inte stressa och acceptera att jag bara orkar med det jag orkar med. det viktigaste är ändå torrfoder och mediciner.

 
rent tekniskt blev det väl ingen bensofri dag. men det blev en dag utan sobril. blir sov-benso till natten. men sömnmedicinerna törs jag inte rucka på, då jag fortfarande inte har hundra bra sömn.

ångesten finns här, det gör den. men jag har varit hemifrån i några timmar för att sysselsätta tankarna med annat och det har faktiskt fungerat rätt bra. de dagarna ångesten är outhärdlig tar jag sobril utan att tveka - för att undvika impulsiv och (själv)destruktiv självmedicinering. det är därför jag får den utskriven. men jag vet alla risker med benso, tro mig. 

jag längtar efter sängen. jag ska ta en sista cigarett, rensa kattlådan, byta katternas vatten, ta nattmedicinerna och sedan, äntligen, krypa ner under täcket tillsammans med boken och snuset. i morgon ska jag cykla till netto med mamma och sedan tvätta på kvällen. 

mörkret har redan tagit plats utanför. jag dricker en energidryck och snusar. sitter i soffan och lyssnar på musik. jag har fått krukväxterna vattnade och lyckats få i mig lite mat. tänt en aloe vera-rökelse ute i hallen.

jag tror att jag har sovit i natt. har visserligen drömt kaotiskt hela natten. bl.a. drömde jag ännu en gång att selma blev av med sin svans i en olycka. och sedan vandrade jag runt i ett öde vetlanda. jag tänker inte ens försöka mig på att tolka mina drömmar. 

tanken var att det skulle bli en bensofri dag i dag (förutom sov-benson), och det verkar jag lyckas med. ångesten klöser och kräver uppmärksamhet. men jag tänker fortsätta ignorera.

jag började helgen med ett varmt bad tillsammans med boken och katterna. eller ja, katterna badade inte, men de höll mig sällskap i badrummet. tre nozinan ligger i magen och snart blir det en huvudvärkstablett plus sömnmediciner, sängen, läsa ut boken och sen börja på en ny.

selma tackar för alla gratulationer. hon är en nöjd (och väldigt löpande) ettåring. 

hej fina fredag. jag har fått pengar, vunnit en ipad och firat finsemlan. nu dricker jag en ganska äcklig energidryck och snusar en ganska god snus. tänker spendera hela fredagen hemma i soffan. kanske ordna med en film och testa nya loka med smak av äpple och kanel.

min älskade lilla katthermelinsfjällräv fyller i dag ett år. grattis.

det är kväll. jag är trött. jag ska svälja mina nozinan plus nattmedicinerna och krypa ner under det orangea täcket och försvinna in i boken. i morgon fredag och hej helg igen.

hade en sådan hemsk dröm i natt; 

jag drömde att jag var i paris med siri och selma. och där gick vi omkring på stan och shoppade. men helt plötsligt dök det upp en lös brunbjörn som attackerade en massa människor. jag och katterna sökte skydd i en butik, men björnen tog sig in och fick till attack mot siri och selma. jag kastade mig emellan och blev söndertuggad av björnen - men jag lyckades rädda älsklingskatterna. och björnen försvann.
jag tog dem båda två i famnen och gick runt på gatorna i paris och storgrät. björnen hade ätit upp selmas svans och öron och jag frågade alla jag träffade på om de visste om någon närliggande veterinärklinik - men ingen svarade...

där vaknade jag och grät the ugly cry i sängen. katterna tittade på mig som om att jag vore dum i huvudet, men det var så fint att se att selma hade både svans och öron kvar. 

jag har legat som paralyserad i sängen halva dagen. var ett rent helvete att sig upp. men framåt klockan 14.00 kravlade jag mig ur sängen och gjorde en stor mugg starkt kaffe.
sedan har dagen fortsatt som i ett ingenting. 

nu envisa huvudvärken och bankande ångest. samtidigt är kvällen fin som snus. jag ska ordna med en kopp kaffe, faktiskt med koffein, och ta några goda mentholbloss.

har varit iväg på aktivitetsgrupp i staden vid havet i dag. en av de andra deltagarna är så jävla rolig. och så snäll, omtänksam och ärlig. vi har bestämt sms-träff i eftermiddag. för "jag klickar med dig" som hen sa. 

höll på att missa bussen hem och fick springa den sista biten. både fläsket och jag blev bra förvånade över hur snabbt jag ändå kunde springa. så high five på det. nu ska jag fortsätta med mitt kaffe, prata med älsklingskatterna och absolut ta en till cigarett på den gråmulna balkongen.

hos kuratorn pratade vi en del om det jag ser och hör. och faktiskt en hel del om my little ponys. sedan klockan 16.00 ringde läkaren och även vi diskuterade sakerna jag ser och hör. men det blev ingen medicinändring eller så, utan vi ska ha fortsatt tät kontakt och jag ska ringa mottagningen om någonting blir outhärdligt (läs: om jag blir galen).

och så har jag haft finaste y på besök. hon hade med sig både en kanna kaffe och ett fat med hembakta bullar. det gillar vi. fint med sällskap. vi två kan lätt prata om allt och ingenting.

har varit vaken mer än vad jag har sovit i natt. och när jag väl har sovit så har jag drömt och den och det jag inte får drömma om. verkligen en fantastisk start på veckan. nu dricka upp kaffet. sedan är det kuratorn på öppenpsyk som kallar. snälla finpappan skjutsar in mig.

jag har kollat på film. kunde koncentrera mig hela filmen igenom. det är värt en guldstjärna. nu blir det en sista cigarett och sedan sängen, snuset och musiken. ska ta nattmedicinerna och behovsmedicin innan sängen. det är någonting ovanligt starkt som river där innanför.

jag dricker mitt kaffe, sitter invirad i en filt i soffan och läser i boken. i morgon bitti tid hos kuratorn på öppenpsyk. och på eftermiddagen telefontid med läkaren. jag försöker sortera i tankarna. plocka bort det onödiga och rikta uppmärksamheten mot det som skaver. men det är svårt. jag dricker hellre mitt kaffe, samtidigt som jag sitter invirad i filten i soffan och läser.

jag har nästan precis lämnat sängen. en riktigt dålig dag i dag. dagens första kaffe smakar magiskt. men sängen lockar fortfarande något otroligt. 

jag är hemma igen. mår inte så bra. känner mig slutkörd och halvt död. det blir nattmediciner om inte alltför länge och sedan sängen, snuset och musiken. i morgon söndag och sedan en ny vecka. tiden bara rinner ur händerna på mig. jag hinner inte med livet.

det blir helgmys hos moster och barnen. vi ska baka pizza och kolla på film. jag har precis tagit ut en kladdkaka ur ugnen som jag tänkte bjuda på. här ska svullas.

lugnet håller i sig rätt fint. men jag är väldigt sömnig. en kopp starkt kaffe och sedan packa ihop mig själv och gå bort till moster. tänker att kladdkakan behöver svalna också innan jag börjar kånka på den. tack och god kväll.

jag somnade och sov två timmar mellan klockan 10.00 och 12.00. det behövdes. jag har fått i mig lite soppa och har en nygjord mugg kaffe bredvid mig. älskade lilla selma har gett sig fan på att mörda överkastet. och finaste siri sitter på tvn och tittar på fåglarna som äter mat på balkongen. 

jag tror att jag har en bra dag. jag har inte ens behövt fundera på att ta en s. det behövs inte. det är ett trivsamt lugn där innanför och så ska det förbli hela dagen. 

skulle göra ett test och sova utan mina nattmediciner (zopiklon och nitrazepam). jo, men tjena. det gick inte alls. har knappt sovit någonting. det blir kaffe och cigarett istället.

dagen började. så som de flesta andra dagar. men nu är det svart och eländigt i tankarna. jag såg en sak i tisdags som jag inte kan förstå mig på. jag tvångsberättade det för mamma på konsum, mitt bland olivoljor och qourn-korvar. men det blev sagt. och där och då bestämdes det lite smått att jag ska ta upp det med läkaren och kuratorn på måndag.

jag har fastnat inuti, ovanpå och omkring det som hände. jag kommer inte därifrån. allt fler minnen och flashar smyger sig på mig och jag är i vissa stunder livrädd. 

jag flyr verkligheten genom tabletter, bastille, kranvatten och tobak.

 

dagarna försvinner och det är redan fredag. skogen bakom huset är så kal. lite tråkigt att de färgglada löven redan är borta. men. istället dricker jag mitt kaffe och pratar om livet med katterna. snusar och röker i ett. jag tog precis en liten vit tablett och hoppas på stabil insida.

natten var väldigt konstig. emellanåt visste jag inte om jag sov eller var vaken. men jag är relativt pigg i dag och har dammsugit lägenheten. det som är kvar är att skura badrummet och diska den stora disken.

katterna sover och jag är rastlös plus orkeslös. en fin kombination som drabbar mig alldeles för ofta. det får bli mer kaffe och tända en rökelse. sedan städa färdigt.

jag sov bort dagen med gott samvete. nu kommer jag precis från duschen. jag har tänt ljus och smålampor och tagit en liten tablett för att döva stormen. och världens finaste katter gör mig sällskap. en till kopp koffeinkaffe tänker jag unna mig, trots att det egentligen är för sent.

jag tog mina sömnmediciner alldeles för sent i går. är ett vrak i dag. men det blir tusen liter kaffe, minst, och lika många cigaretter. och så hejjar vi på piggheten. hejja!

jag har precis svalt mina nozinan med några klunkar koffeinfritt kaffe. ångesten står utanför ytterdörren och skriker för livet. jag tänker gå ut på balkongen med kaffet och cigaretterna.

jag la mig för att vila en stund innan lunch och det slutade med att jag sov i flera timmar. som ett dräggfyllo, helt däckad. och jag kan inte påstå att jag känner mig något piggare direkt. men disken är diskad och jag har mat i magen. en cigarett, isté, snus och en sobril. 

i morgon aktivitetsgruppen i staden vid havet. jag tror att vi skulle göra smoothies och baka scones. inte helt fel. och direkt när jag kommer hem blir det att åka till franks två-årskalas.

nu ordna med en koffeinfri kaffe och möjligtvis några fler mentholcigaretter. 

det blev ingen samtalsterapi i dag. av en och flera anledningar.

istället blir det en hemmadag och jag ska försöka hitta orken till att dammsuga. det skulle behövas. jag har åtminstone fått mina tre orkidéer duschade och det verkar som om att alla tre snart kommer att blomma. hurra. jag fick dem av mamma utan blommor, och varken hon eller jag vet vilken färg det är på blommorna. så det blir spännande. lite vardagsglädje sådär.

fina grannen har varit över på kaffe och kattbus. jag ska göra en till kaffe och sedan försöka starta den här veckan. men allra mest vill jag sova sova sova. sova.

två alkoholfria öl senare och placebo-fyllan är ett faktum. det blir sängen, ipoden plus radiodokumentärer och snuset istället. tack för mig. i morgon kuratorn på öppenpsyk.

tvättstugan klockan 15.00 och däremellan dricka kaffe, snusa och röka. hej söndag.

...alkohol och misärfylla. 

men faktiskt har jag varit hemifrån en hel del i dag. och det märks i huvudet. är så förbannat långsam och krokig i tankarna. men jag har fått dosetterna delade och ska strax sno ihop en koffeinfri kaffe och njuta av den på balkongen tillsammans med några goda mentholcigg.

och nej. det blir ingen alkohol för mig. hur mycket jag än vill. jag ska klara av tre år som nykter. sedan fyra, fem, sex and so on. förhoppningsvis. det är jag och den alkoholfria ölen.

allt som inte är bra kom över mig och tyngde ner mig totalt. samtidigt peppar jag tyst i bakhuvudet och ska fanimej komma i form. hitta tillbaka till konditionen och orken. att medicinfläska i soffan är överskattat och alldeles för psykosterotypiskt. 

hej alla sömnmediciner. nu sover vi. i morgon är en ny dag och än är inte livet slut.

det blev pannkakor och alkoholfri öl till middag. liksom bland det godaste som finns. 

tidigare sov jag en timme i soffan. alldeles tätt intill siri. det behövdes. jag känner mig piggare nu och fick även micron skrubbad förut. nu skiner den och är inte alls särskilt matfläckig inuti längre. jag ska ordna med en kaffe, en sobril och en cigarett. 

nattens drömmar alltså. helt koko. bl.a. drömde jag att jag hittade en karta saroten (jag fass:ade en massa olika mediciner igårkväll) som jag tryckte i mig på vägen hem.

och när jag väl kom hem hade de byggt om hela huset jag bor i. bl.a. hade de satt in flera olika hissar (det finns två våningar i mitt hus) som gick till olika ställen i huset. när jag väl lokaliserade min hiss, så var de tvungna att spruta den full med sprit innan den gick att använda. så jag, som var skitnödig (det berättade jag så glatt för mina grannar) fick snällt vänta en stund på hissen. väl inne i hissen var en tvungen att hoppa igång den. och när jag hoppade för att få igång hissen så blev jag tyngdlös och flöt omkring inuti, den rätt enorma, hissen. grannen som jag åkte i hissen med ville inte dra ner mig till golvet. hen vägrade.

sedan vaknade jag och plockade fram min korsordstidning. och där i hittade jag en underlig text som jag inte ens minns att jag skrivit. nu dricker jag min tredje kopp kaffe och hoppas på att få vakna till. har försökt att piggna till i flera timmar nu. men god morgon folket.

jag har svalt mina nozinan och skurat spisen. nu blir det resten av sömnmedicinerna och sängen, boken och snuset. jag bestämmer redan nu att i morgon blir värt det.

har varit över hos vännen och hunden på nybakta brownies, kaffe och prat. fantastiskt fint.

huvudvärken gav med sig och cykelturen hem var sådär härligt höstkall. nu sitter jag i soffan med en drickyoghurt och snuset. katterna far omkring i lägenheten och det är så fantastiskt fint att ha ett alldeles eget hem. ta inte det för givet gott folk.

fick hem en kallelse om telefontid med läkaren den tolfte november. jag känner att det behövs. han glömde bort att ringa som han sa och nu har han varit ledig, igen. jag behöver prata om ångesten, röstflasharna och (icke-)sömnen. bland annat. 

men nu - ge älsklingskatterna godis och sen fortsätta ägna mig åt drickyogurten och snuset.