sirikatten, nyponsoppan och balkongen.
åh. jag vill inte åka till sjukhuset i morgon. känner mig avig och trotsig. men jag måste - jag har ingen anledning till att inte åka. det är svårt att få tider och det kommer vara skönt när det väl är gjort. typ så. alltså måste jag åka.
har haft en envis huvudvärk hela kvällen och först nu börjar den ge med sig lite smått. har hinkat i mig vatten och tagit tabletter. och kaffe förstås. har inte druckit särskilt mycket kaffe idag - vilket jag tror också kan bidra till huvudvärken från helvetet.
jag tog fram extra-täcket och la mig ute på balkongen en stund förut. det fläktade lite lagom och solen hade precis lämnat balkongen. det var helt underbart. siri la sig direkt på täcket och sträckte ut sig. hon är fantastisk - världens bästa sambo någonsin. och sen bjöd jag henne på lite nyponsoppa - det gillade hon.
kvällsmedicinen ligger i magen och jag längtar efter tröttheten. vill sova och sen klara av morgondagen så fort det bara går. plus slippa ångestmonstret som flåsar mig i nacken.
17.59
jag tog ett bad förut och då slog det mig att det kan vara mina anti-depp som ger mig svettningar. alltså nej - de är de första som faktiskt har fungerat på mig. likaså lyrican.
vadfan. antingen ett svettigt lugn eller ett fräscht kaos. borde satsa på att ect:a sönder min hjärna och sen leva med minnesförlust hela livet.
lyrica-svettningar och sjukhusnojja.
puh. jag svettas sönder tror jag. har dammsugit i värmen och skurat badrummet.
jag är trött på biverknings-svettningarna. de är hemska och ibland bra mycket värre än ångesten. men puh - vet inte om jag orkar sluta på lyrican. den ska tydligen ha hemska utsättningssymtom och jag har ingen aning om vad de kan erbjuda mig istället för den. har testat alla fis-mediciner som t.ex. atarax, lergigan och buspiron. och de gav noll effekt. ja, den som lever på fredag får se helt enkelt. då ska jag träffa läkare på öppenpsyk.
har en pyttedisk att ta itu med och sen bädda med rena lakan i sängen. för jag tänker ta ett bad ikväll och då är det extra härligt med rena sängkläder när en går och lägger sig.
ska in till gyn i morgon och göra ultraljud. får inte glömma att kolla busstider hem. gillar egentligen inte att behöva åka till sjukhus - det är alltid så ångestframkallande, för jag är så rädd för att jag inte ska hitta rätt. men jag har varit på gyn innan med en vän - så det känns ganska lugnt den här gången. så länge jag inte behöver befatta mig med psyk så funkar de flesta avdelningarna på västervik sjukhus tänker jag.
och - jag har ett infekterat sår på ena benet. kan jag använda handsprit och tvätta rent med? har inget annat hemma och det känns som om att jag behöver tvätta rent det ordentligt åtminstone en gång. tacksam för svar.
fuck patriarchy. kort och gott.
08.17
upp och hoppa. jag tyckte att det ringde på dörren för kanske en timme sen - och sen kunde jag inte somna om. blev så nojjig. jag kan knappt tänka och längtar efter kaffe och cigarett.
jag tappar andan och du vinner.
kvällsmedicinerna ligger i magen och balkongdörren står vidöppen. det är lugnt och fint här hemma. jag har lagat ordentligt käk och sen diskat. tänker att jag hädanefter alltid ska äta vid köksbordet - för att få ytterligare lite rutin på vardagen. annars sitter jag som en krok i soffan och häver in maten. och idag fixade jag t.o.m. efterrätt; galiamelon och keso. helt fantastiskt.
i morgon står dammsugning på schemat och eventuellt kan jag knipa en tid i tvättstugan. bara för att hålla mig sysselsatt. är trött på att fastna i tankenätet och sen inte kunna ta mig därifrån. jag är väldigt trött på ångestmonster och äckel. det finns så att det räcker och blir över här hemma.
och ja - resten av kvällen ska jag ägna mig åt soffhäng och sårvård. och självklart mys med sirikatten. hon ska få sig lite godis och sen hoppas jag på att hon vill joina mig i soffan.
förälskelse.
16.43
jag la mig i sängen förut och har småslumrat lite. det behövdes nog. fast det förbannat svårt att komma till ro. jag låg mest och snurrade runt i sängen.
och sen vaknade jag att någon kastade sig i sängen - och när jag öppnade ögonen så stod sirikatten där och spann. så vi kelade lite och sen lämnade vi sängen och jag tog min två-lyrica.
och nu sitter jag här. arbetar på att få i mig ett äpple - sen får det bli en kopp kaffe.
puss på mig själv och puss på balkongen.
är hemma igen. och hos psykologen gick det "fint". jag pratade nästan enbart om det otäcka och om honom. det var väldigt jobbigt och jag ville rusa därifrån flera gånger. jag drabbades som vanligt av kontrollbehovet och valde mina ord väl - ingen vill närma sig honom utan kontroll. det gäller att välja sina ord minsann.
jag trodde att jag skulle vara helt däckad när jag kom hem. men jag märker knappt av att jag har varit vaken sen klockan 04.00. lite degig i huvudet bara - men annars nej. ångestmonstret bökar förstås omkring där inuti och då är det svårt att slappna av. så jag väntar med att vila tänker jag.
ska göra mig en kaffe och ta en pinne eller två på balkongen. det är fantastiskt väder ute. tackar mig själv för att jag valde en lägenhet med balkong. puss på mig.
jan stenmark.
sirikatten läker alla sår.
är så rastlös. har bytt kläder femton gånger minst och rökt tusen tusen tusen cigaretter på balkongen. är så orolig och stirrig i hela varelsen. vill göra miljoner saker på en gång - men har ingen aning om vad jag ska börja med.
ringde åtminstone psykologen och meddelade att jag kommer vara cirkus fem minuter sen, eftersom kollektivtrafiken här i skogen inte är sådär hundra bra.
och siripiri är så charmig. varje gång jag öppnar badrumsskåpet så sätter hon sig på toalettstolen och piper. hon vill ha en örontops att leka med. och självklart får hon det.
men jag kan för allt i hela världen inte förstå hur hon vet och kan allt. hon är så smart att det nästan blir obehagligt.
min fina lilla sirikatt - utan henne skulle allt det onda vara outhärdligt.
det är fanimej inte tiden som läker sår - det är sirikatten.
och även idag innebär äckel.
men oj - är bra mer piggare än vad jag trodde var möjligt en sådan här dålig dag. tänker nästintill enbart på äcklet. jag vågar varken bearbeta eller minnas. och jag går sönder eftersom att jag vet att jag inte själv kan bestämma över det. mina minnen attackerar mig oavsett och han kommer alltid finns i mitt system. och det gör mer ont än det som faktiskt hände - tror jag. åtminstone just nu.
men sirikatten gör allt mjukare och de vassa kanterna ger inga blödande sår. bara ömma blåmärken. hur var det där med att tiden läker alla sår. jag vet inte jag. jag tror bullshit.
04.55
jaha - då vaknade en klockan 04.00 och kunde för allt i världen inte somna om.
har en nygjord kaffe bredvid mig och funderar på om allt bara är på låtsas.
you are as sick as your secrets.
jag tänker tusen tankar på en och samma gång. och försöker acceptera att det aldrig var mitt fel. och att det aldrig får göra mig till ett offer. men tankarna och kroppen samarbetar sällan.
så fastän att huvudet accepterar så härjar skulden och skammen. och tvärtom.
jag ska krypa ner under täcket och blunda bort äcklet.
morgondagen närmar sig i hög hastighet.
vad sägs om spikrak stolthet och öl i andedräkten, babe.
köpte tusen kilo aubergine på willys och tänker i ett svagt ögonblick att livet är en fest. men sen skakar mina händer handikappande mycket och jag tänker att om jag nu inte kan supa bort mina sista dagar - så får jag väl äta mig igenom dem. och jag har noll koll på orden/meningarna och allt blir så skakigt och kraftlöst.
i morgon har jag en tidig tid hos psykologen och jag säger yey - tills jag kommer på att jag har lovat mig själv och psykologen att lämna de färdiga paketen hemma. och då känns allt svart igen och jag undrar om öl nog ändå inte är min grej.
sen minns jag att jag halvt om halvt presenterat en sommarfika hemma hos mig den 12 juli. för att fira tolv månader som nykter. kanske borde jag bjuda på vodka-bål och haschbrownies. det vore så skrattretande - så som hela min situation faktiskt är. eller så fortsätter jag med spikrak stolthet i ryggraden och säger hej livet.
inte fan vet jag - på den nivån är det ikväll. jag borde köttkarva lite i benen och sen låtsasgråta över det hos psykologen i morgon. eller nej - stolthet var det ju. jajemen.
frr.
usch. har drömt obehagliga och smärtsamma drömmar i natt. men orkar verkligen inte försöka tolka dem - det är som det är helt enkelt. what to do - ingenting.
jag ska strax iväg med mamma, moster och pojkarna. det är trädgårdsdag och vi tänker passa på att köpa plantor och annat spännande. jag har egentligen noll lust och ork - men det är lite av en mors dag-utflykt så jag tänker att jag gott kan hänga med.
är stel och öm i hela kroppen av all ångest. men en till kopp kaffe och sen får jag fanimej ta på mig lite kläder. ännu en dag att klara av. och jag längtar efter två-lyrican.
kaffe.
nu känner jag mig mer samlad. har fått i mig lite mat och plockat i ordning här hemma. sirikatten har fått lite mat och diskvattnet är upphällt. men jag har fortfarande inte fått i mig något kaffe - katastrof.
det vore skönt att ta ett bad innan läggdags. får se till att hitta orken - den borde ligga här och skräpa någonstans. det skulle ju vara om jag gjorde mig en kopp kaffe. som sagt.
17.29
är helt slut - i både huvud och kropp. har varit iväg med mamma hela dagen och har en förkylning på gång (igen). men nu har jag varit hemma en liten stund och hällt i mig en massa vatten plus tagit en försenad två-lyrica.
hittade några böcker på loppis. och på marknaden hittade jag fina strumpor. fyra par regnbågsrandiga och ett par med rosa flamingos på. jag älskar strumpor - av någon konstig anledning.
ska göra en kopp med kaffe och ta en pinne på ballen. sen åker myskläderna på minsann. och jag tänker stanna i soffan hela långa dagen och kvällen.
kärlek till alla er som läser min blogg. jag orkar inte "svara" på era kommentarer alla gånger - men ni ska veta att de värmer.
...
och han brast ut i gråt. tårarna ville aldrig sluta rinna.
jag satte mig nära och höll om.
sa att jag inte längre plågas av just den händelsen.
han såg så liten och skör ut.
inga fler paket.
jag lovade mig själv och min psykolog idag att sluta komma dit med färdiga paket (jag och psykologen vet åtminstone vad det betyder) och jag tänker att så får det bli. det löftet ska jag bara klara av att hålla. banne mig.
annars - köpte en ny leksak till sirikatten idag. en stor tygbanan med kattmynta i. det var kärlek vid första ögonkastet - hon älskar den. och jag älskar henne. min fina lilla skruttkatt.
tack för mig. jag orkar inte skriva. kalabalik i tankarna och en kropp som gör ont.
nina hemmingsson.
21.11
trots den tunga tröttheten så tog jag mig hemifrån och har spenderat dagen tillsammans med moster, mamma och pojkarna. och det har varit så fint. en massa lugn och en hel del skratt.
jag är stolt över mig själv som faktiskt tvingade mig utanför lägenhetens fyra väldigt trygga väggar.
i morgon psykolog. och jag det stressar mig faktiskt lite. jag får ofta en hemsk prestationsångest innan våra samtal. jag har fått för mig att jag behöver vara lagom. lagom sjuk och lagom frisk. och inte gråta, inte skrika - helst inte visa några känslor överhuvudtaget. puh. men som tur är så vet min psykolog om just de där tankarna - så ibland pratar vi om hur det känns inför samtalet och hur morgonen har sett ut. och det är fint det.
jag hittade ännu en proviva för halva priset - fast på konsum den här gången. så nu har jag tre liter proviva här hemma. så nära himmelriket en kan komma tänker jag.
och nere i centrum fick jag syn på pingstkyrke-pastorn som pekade på mina ärrade armar och sa till mig att jag hade djävulen i mig. jag fick panik och blev paranoid när jag såg honom. var så rädd att han skulle följa efter mig. min hud är så tunn och jag klarar inga påhopp.
men - som tur var så verkade han noll intresserad av mig. så jag kunde släppa honom så småningom.
nu sitter siri i kattlådan och skiter och jag ska göra mig en koffeinfri kaffe och eventuellt blir det en dusch innan läggdags. puss på er som läser.
god morgon.
jag har vaknat till först nu. har varit ett helvete att vakna idag. har inte kunnat röra min kropp och bara legat där i sängen och småslumrat i flera timmar.
plus att jag fick ett skumt telefonsamtal i morse - men jag orkar inte bry mig. den här personen håller på så i tid och otid. får utbrott och hej och hå. suck säger jag bara.
lost in the supermarket.
tog en tur till willys. pappa var så snäll och körde mig fram och tillbaka - så då kunde jag handla en massa grejer. hittade bl.a. två proviva för halva priset. de där röda lapparna ger mig härliga rysningar i hela kroppen.
och bunkrade upp med favoritmaten just nu; ägg, gröna ärtor, äpplen, knäckebröd, keso och kaffe. det kallar jag det goda livet minsann. sen slank en ben & jerry´s ner i vagnen också.
tack och hej.
(och glöm fan inte att svara på min fråga i förra inlägget - det där om vad som händer när två personer ringer till min telefon exakt samtidigt. jag undrar seriöst över det - på allvar.)
funderingar.
jag vet ärligt talat inte vad det är för fel på människor som glorifierar det här med att vara inlagd på psyk. jag kan absolut inte se häftiga i det. visst - det kan i många fall vara nödvändigt med en inläggning. men att det ger status - njae. jag förstår verkligen inte.
annars så funderar på jag hur det fungerar om två personer ringer till min telefon exakt samtidigt. tutar det upptaget för båda två - eller vad händer? någon som kan hjälpa mig att bli lite mer klok på det - så att jag kan sluta att tänka på sådana dumma saker.
dagens bild:
beautiful people.
och yes - jag har fått en tid hos läkaren på öppenpsyk. äntligen. fick en tid redan nästa vecka. fast nu kommer den säkert krocka med min vanliga psykologtid. förstås. men det får de på öppenpsyk ordna med - det orkar inte jag.
ska även in till västervik och träffa en läkare på gyn nästa vecka. jag kommer ha fullt upp.
annars har jag sovit hackigt hela natten och klockan 08.00 gav jag upp och lämnade sängen. det är liksom ingen idé att ligga kvar.
jag tänker att jag kanske hinner med en liten power nap innan jag börjar tvätta klockan 13.00. jag fungerar så dåligt när jag har för lite sömn i systemet. ångesten tar över så lätt då.
18.29
puh. ångesten kom förbi och tänker tydligen stanna. så jävla ovärt.
men jag åtminstone bokat en tvättid och dammsugit här hemma.
så nu är det väl bara att luta sig tillbaka i soffan och umgås med ångesten.
14.29
och dagen bara fortsatte som i en dimma. jag har inte kunnat slappna av överhuvudtaget - tänk om de där bredbands-killarna kommer igen. då måste jag liksom vara och se normal ut. och det är ju inte direkt min starka sida. haha. men äsch.
och självklart glömde jag bort att ringa öppenpsyk för att se hur det går med min läkartid. har väntat i drygt tre månader, och det är inte okej. men jag skickade ett mail via "mina vårdkontakter" istället och förhoppningsvis har jag fått svar i morgon. annars får jag väl fråga på fredag, då jag har psykologtid och medicindelning. men suck.
memo to myself: boka tvättid för fan.
08.06
jag vet inte. jag har ingen om varför jag är vaken nu. har t.o.m. tagit på mig ordentliga kläder. men det kändes bara oroligt att ligga kvar i sängen. fick obehagskänslor i hela kroppen.
och så har jag har drömt en massa konstiga och hemska saker. kan inte skaka av mig drömmarna - de spökar liksom fortfarande i huvudet.
så nu sitter jag här med min kaffe och ska strax ut på balkongen och ta djupa halsbloss - så att ångesten i bröstet skadas. och förhoppningsvis ger sig av. för idag är ingen bra dag.
tack och hej.
såpa och svett.
men jodå - jag kom igång med städningen. har än så länge hunnit med att bädda med rena sängkläder, plocka in disk, hälla upp diskvatten, skurat badrummet, bytt kattlådan och plockat undan en massa i lägenheten.
jag gillar när det är rent och är i ordning här hemma - då jag mår jag mycket bättre. så det är en viktig del i mitt liv - det här med att städa här hemma.
ångesten håller sig fortfarande på avstånd och säkerligen mycket tack vare att jag håller mig sysselsatt. kanske klarar jag av att sätta mig ute på balkongen med boken och en kopp kaffe. men inte riktigt än - har dammsugning och disk att ta itu med först. sen slappa.
men god morgon.
och idag kan jag inte vakna överhuvudtaget. sömnen tycks aldrig vilja bli balanserad. fast det gör inte så mycket just idag - för ångesten är nästan som bortblåst.
jag ska försöka dammsuga idag och sen bädda med rena lakan i sängen. det får bli dagens.
22.08
har haft en bra - men krävande dag. vissa personer i min omgivning (läs: familj) är alldeles för själviska och sprider absolut ingen kärlek. istället försvinner bara en massa energi. och jag är så jävla trött på det. det finns inget värre än "vuxna människor" som beter sig som barnsliga idioter. det är bara pinsamt och egoistiskt. väx upp för fan. eller flytta långt bort.
ångesten kryper omkring och morrar ilsket. men jag orkar fan inte bry mig. det räcker nu.
...
peppen - kom och ta mig med storm. tack
han tar sönder mig.
vaknade runt klockan 04.00 och kan för hela världen inte somna om. är inte pigg direkt - men det är väl bara att gilla läget antar jag.
petade precis ner ett knäckebröd och ett äpple i magen. och nu tänker jag att det minsann är dags för några koppar kaffe och en ciggiluring på balkongen.
och jag känner att idag kommer bli en sämre dag. jag har ont inuti kroppen och jag avskyr att han har lyckats ta över mina tankar. allt är så äckligt att tänka på. han lämnar mig inte ifred.
22.01
ibland önskar jag att jag kunde gråta - men det är något som jag knappt gör. jag bara kan inte.
jag tillåter inte mig själv att bli så hjälplös och sårbar.
men ibland, som nu, vore det fint att kunna få vädra ut den unkna ångesten.
frömjöl dö.
har precis torkat av alla ytor på balkongen - det där frömjölet gör ju allt gult och dassigt.
och jag har en nygjord kaffe bredvid mig. fantastiska dryck. får hoppas att det får mig att piggna till litegrann åtminstone. men antagligen inte. kaffe verkar inte ha en uppiggande effekt på mig. tyvärr. men gott är det och jag lever på mitt kaffe.
annars är det inte särskilt stormigt i mig. det skaver lite smått - men det är fullt hanterbart just nu. jag har lärt mig att inte känna efter så noga alla gånger.
ibland är det faktiskt bättre att bara låta det riva.
jag sprudlar av lycka.
skulle inte vilja påstå att jag har piggnat till direkt. trots tusen kaffe och hundra tobak. men orka. faktiskt - jag orkar inte bry mig.
tänker på förra sommaren och får obehagskänslor i hela kroppen. i flera dygn i sträck levde jag bara på öl och alla möjliga piller. ingen sömn och ingen mat. det slank visserligen ner lite kaffe då och då.
och vi vet ju alla hur det slutade. poliseskort till psykakuten. några ambulansåk och magpumpningar. jag var tjenis med hela iva-personalen. jag fick en maffig lårkaka - jag blev nerbrottad och sen fastspänd på en bår i ambulansen. mitt i all panik berättade jag om livet för en ambulanssjukvårdare och jag minns att hon grät. sen hittades jag medvetslös och sönderpillrad på en gräsmatta av några random människor.
och allt känns som en dålig film. tills jag bestämde mig för att frivilligt lägga in mig på psyk - igen. jag vet inte om det var då jag gav upp - eller om jag istället började kämpa.
nä. det här blev ju inget peppande inlägg. haha. så typiskt mig. jag lever ju och har tak över huvudet - jag borde vara lycklig. jisses, vad lycklig jag är. jag sprudlar och skrattar i timmar varje dag. och jag ljuger.
god morgon.
min sömn är krokig och ojämn. och jag blir helt störd av det. ingenting fungerar. jag vaknar flera gånger om natten och tror att jag är hemma hos mina föräldrar. och det tar ett bra tag innan jag verkligen förstår att jag är här hemma.
vid klockan 08.00 gav jag upp och lämnade sängen. men orkade inte göra mer än att kissa. sen la jag mig igen och stirrade i taket. jag känner verkligen livspeppen idag. hurra, halleluja och jippi. inte.
nu har jag en drickyoghurt i magen tillsammans med morgonmedicinerna och en cigg i lungorna. en snus hamnade precis under läppen och då fattas det bara en kopp kaffe. och det ska jag fixa snarast.
vardagen och fredagen.
åh. jag sitter här och tänker på vardagliga saker. som vad det ska bli av min balkong. kommer jag kunna somna i natt och tänk om siri dör i morgon. en helt vanlig kväll. plus en skål med lite chips och en massa bubbelvatten. det är ju ändå fredag - även hemma hos de sjukskrivna psykfallen.
jag vet inte om det händer något särskilt i morgon. mamma och jag pratade om en eventuell utflykt. men inget bestämt. jag tänker att det kan vara skönt med en hemma-dag, jag skulle nog behöva det. typ dammsuga och tvätta håret.
18.38
är hemma efter en dag på torget. och jag är helt slut.
sömnbrist och kaffebrist är inga lätta grejer. jag dör.
men en stor mugg med starkt kaffe och lite piller i magen ska nog göra susen minsann.
ja. det var ungefär det där jag hade att bjuda på just nu. tack och hej.
...
det räcker nu. jag har fått nog. jävla skithelvetes fan.
gah.
jag gick och la mig i sängen och var verkligen skittrött. men tror ni att sömnen kom - nejnej, det gjorde den verkligen inte. så jag låg där i sängen och stirrade. och jag kände hur det började krypa ovanpå och inuti huden. jo, men visst var det ångestmonstret som kom. halleluja, sanna mina ord. jag bara orkar inte bråka med monstret;
så bredvid mig står nu en nygjord kaffe. och ja - koffeinfri förstås.
da-da-dam.
puh. jag är helt slut - både fysiskt och psykiskt.
har varit iväg med nicole och frank. en heldag med affärer och lite fikastopp. det har varit skönt att hålla igång hela tiden och faktiskt "öva" på att vara hemifrån. har haft det så fint - så jag har inte tänkt på något dåligt överhuvudtaget. det har liksom inte fått plats - helt fantastiskt!
och nu när jag är hemma så har jag ingen ork till att rota i mörkret. jag dricker mitt kaffe och trivs med vardagen. självklart är det alltid guld att komma hem till sirikatten. hon är fanimej det finaste jag har. älskade lilla katten. hon ligger utslagen på skrivbordet - hon har busat runt här hemma. och jag njuter. livet kan faktiskt vara min vän.
jag hoppas på att sömnen gör mig sällskap i natt. skulle verkligen behöva det - annars kommer mörkret ifatt mig. orka.
jag ska till torget en snabbis med mamma i morgon - tänker att jag skulle köpa mig några penséer och ha på balkongen. tänker antingen ljusblå, orange eller lila. vi får se.
puss på er.
jag vet inte.
trots nästan ingen sömn alls, så känner jag mig inte särskilt sjuk idag. det är mer det här att ha dosetter i hela jävla lägenheten. är trött på att de rasslar och krånglar. jag är trött på sjukhet och obalanserat psyke. det skulle sitta fint med förändring.
är det så här det ska vara resten av livet - kan jag fråga mig själv flera gånger om dagen.
tre gånger inlåst på sluten psykavdelning. tredje gången gillt kunde en ju hoppas. men jag vet inte jag. det verkar inte gå uppåt och framåt. det är mer upp och ner och hit och dit.
...
hoppsan hejsan. nu vände hela skiten på en gång. nu kan jag inte sova alls. underbart.
era ord är min lag.
jag blir så glad av alla kommentarer jag får. då känns det värt att blogga. jag undrar ofta om det överhuvudtaget är några som läser min blogg. men tydligen så är ni några stycken.och om ni undrar något, eller önskar att jag ska skriva om något särskilt - så är det bara fråga/önska. jag är absolut inte särskilt omöjlig. era ord är min lag. typ så.
...
18.29
är trött på alla sätt och vis. lyckades komma iväg och promenerade till willys iaf. handlade hundra grejer och fick sen snällt släpa hem allt. men mamma var med - så vi lastade på hennes cykel. och går en bara i lagom takt så är det inga problem.
nu sitter jag här i soffan - surprise - och har ingen aning om vad jag ska göra. kanske ska jag äta, ta ett bad, vattna träd eller bara sitta här och glo. det blir nog en kopp kaffe och sen sätta sig på toa och skita. det är ungefär vad jag orkar med just nu.
jag tar gärna semester från livet en stund till. tack.
kl. 23.44 2010.11.18
Från: Axel
Jag har hört en jobbig grej så du måste lämna tillbaks en skuld, det gäller 1000 kr och den måste låmnas i runes brevlåda. Och det är inget hot bara en sak du måste lämna tillbaks rune Annars är jag tvungen att skicka ett brev i din brevlåda.
haha. ett av de smarta smsen jag har sparat i min telefon. haha. jag dör lite av skratt varje gång jag läser det här. tragiska pundaren axel och tandlösa psykopaten rune - låter lite som en barnboks-titel faktiskt.
stunder som denna.
jag försöker verkligen att sova bort dagarna. men det är meningslöst. det är bara att gå upp ur sängen tidigt och koka kaffe. mina cigaretter är slut och känner mig som ett monster. snus i all ära - men det är underbart att dra djupa halsbloss och riktigt känna hur det bränner i bröstet. jag tänker att ångesten som bor i mitt bröst förgiftas och dör. en kan ju alltid hoppas.
noll planer för dagen - nästan. ska möta mamma på loppis och sen försöka ta mig till willys och handla. förhoppningsvis kan pappa köra mig fram och tillbaka. jag behöver storhandla light - och det blir en hel del att bära. det är stunder som denna jag saknar min cykel så ofattbart mycket. måste få tummen ur och lämna in den. det är ju liksom bara en punktering som ska lagas. men i min värld är det så svårt att ta tag i saker.
23.19
uh. har en ångestkväll/-natt och vet varken in eller ut. känner att jag är påverkad av mina zopiklon och då blir allt som i en mjuk dimma. verkligen fantastiskt.
har en plåt med scones i ugnen och funderar på om en film kanske skulle vara något. för jag kommer inte få ro än på ett tag. jag har panik i varje cell. fuck it.
punkt.
fan. att livet ska vara så svårt att förstå sig på. det är helt sinnes.
jag tänker att jag ena stunden har klurat ut meningen med livet. men sen vänder det lika snabbt och jag tänker att döden är meningen. och sen - då skrattar jag och är så sprudlande vacker. och efter det är det dags för rakbladsdansen.
seriöst - det kan inte vara meningen att det ska vara så här. jag vet ju för i helvete inte om jag är frisk eller sjuk. eller tvärtom. det får liksom räcka nu. punkt.
15.16
jag hoppas fortfarande på att en kallelse från öppenpsyk ska komma. skulle sitta fint med ett läkarbesök. men antar att jag får ringa och tjata på dem. som så många andra gånger.
annars så är det stilla här hemma. jag sitter här i soffan och orkar ingenting. har visserligen inget som jag måste göra idag. det skulle vara att diska - men det kan vänta några timmar.
sen har vi den där duschen - jag skulle inte vilja påstå att jag luktar rosor direkt. men vad gör det. jag sitter ju ändå bara här hemma och ugglar. för det blir inte mer än så idag.
...
jag mår visserligen som en krossad pung - men jag ser det fina i det lilla.
när, var, hur och varför.
jag försöker att hantera mina minnen och allt det som de väcker till liv. men jag får absolut ingen ordning på det. jag vet faktiskt inte varför jag är så psyksjuk och självdestruktiv. kan det vara p.g.a. honom eller blev det bara så. och eftersom det inte finns några svar - så förökar sig frågorna förbannat snabbt. och jag orkar inte försöka hänga med.
jag önskar mig lugn. men jag vet inte hur jag ska hitta lugnet utan att behöva döva mig med alkohol och benzo. ärligt. samtidigt som jag inte tänker slarva bort tio månader utan alkohol. jag kan. frågan är väl om jag faktiskt, där innerst inne, vill. och sen har vi ju rakbladen. puh.
hemma med djuret.
det är inte alls särskilt frustrerande att vara hemma idag. det regnar ute och luften är så sval. sirikatten tittar nyfiket på regnet och sen chillar hon i sitt fönster. jag sitter halvnaken i soffan och varvar med dålig tv och dator. det slinker ner ett x antal koppar med kaffe och hela tiden en snus under läppen. det ska ju kännas att en lever tänker jag. så den hamrande ångesten får trötta ut sig på egen hand.
och jag avbokade psykologen i morgon. av alla möjliga anledningar. det blir så ibland.
14.51
uh. idag är ingen bra dag. har precis lämnat sängen och är helt körd i huvudet. så mycket för livspeppen liksom. men jag tycker att det är helt okej att ha sådana här dagar. de kommer faktiskt allt mer sällan - så varsågod liksom. tänker att det bara är att fortsätta pimpla kaffe och sucka över det blåsiga vädret. möjligtvis ta ett varmt bad och läsa en massa. det blir inte så mycket bättre än såhär idag. tyvärr.
det är nog dags.
jag hittade ett inre driv ikväll. det mesta känns möjligt och jag kommer nog klara det här. och kanske t.o.m. galant. jag vill orka tänka på framtiden - jag är ju bara dum som envisas med att inte våga. jag är ingen feg människa. jag tänker inte gå med på det. jag har möjligheter och jag har resurser. på tisdag är det psykologdags igen och då ska jag våga hela vägen.
...
jag njuter av att öppna ytterdörren varje gång jag kommer hem. i hallen sitter en svart liten sirikatt och jamar. och det är mitt hem - mitt alldeles egna trygga hem. det är lyx. det är kärlek.
hej och välkommen sjuka jag.
jag har sjuka nojjor för mig och de kan dra ner mig i det djupaste mörker på tre röda.
idag tvättar jag och tog precis upp den första laddningen med blöt tvätt som ska hängas på tork här uppe i lägenheten. och ett av mina nya inköp, ett färgglatt och fantastiskt långlinne, ser ut att ha krympt lite. och jag fick panik. nu kan jag inte tänka på annat och oroar mig över att jag inte kommer kunna använda det någon mer gång. och sure - om jag sätter det i ett perspektiv och tänker lite, så känns det rätt ynkligt att panika över sådan liten skitsak. men i min värld så fungerar det inte riktigt så.
jag kommer springa stup i kvarten och bara stirra på linnet som hänger på tork i badrummet. för jag pallar inte tanken på att det har krympt. för vad jag gör jag - jo jag dör. det finns inget annat alternativ. och det är så tragiskt och förbannat sjukligt att jag beter mig såhär.
men vadfan ska jag göra. det här är min vardag, mitt liv.
sirikatten.
sirikatten knölade ihop mattan och la sig till rätta.
plus att den lilla otäcka fleeceråttan fick en liten plats på mattan också.
hurra.
hela systemet fungerar långsamt idag. orkar ingenting. men jag tror inte att jag mår dåligt. jag vet inte. orkar inte känna efter - på den nivån är det. och det är knappt att jag orkar fisa ens. livsglädjen sprudlar. hurra. sitter och försöker samla ork till att klä på mig anständiga kläder.
...
nej. jag stannar här hemma. orkar inte.
oh fuck. look at that.
jag har en dusch att klara av innan klockan 21.00. för då bär det av hem till moster och pojkarna. mamma och storasyster är där också. inte nödvändigtvis schlagerfestivalen som lockar. det är snarare tiden hemifrån. jag isolerar mig aplätt och jag måste försöka lära mig att vara hemifrån. men mitt hem är ju den enda trygga platsen på jorden - så det är inte så förbannat enkelt som det kan låta. men fuck that. det nya är att bara närvarande. punkt.
och nu gör du allt värre.
rastlösheten, oron och hudkrypningarna tar snart död på mig. har noll koncentration och får absolut ingenting gjort. dammsög och skurade badrummet igår - men tänkte att jag idag åtminstone kunde boka en tvättid. men orka. det blir hjärndöd tv och tråkig dator. sirikatten ligger i badrummet och sover - så hon verkar inte så sugen på att umgås med mig. typiskt.
jag är så förbannat trött på sjukheten. försöker drömma om en framtid - men det är nästintill omöjligt. jag har fastnat någonstans mitt emellan. och jag vet inte vilken väg jag ska välja.
uppåt neråt höger vänter hit eller dit. ingen jävla aning. ge mig dundermedicin som gör mig normal tack. eller så kan väl grannstadens folkhögskola höra av sig och berätta om jag är antagen till sommarkursen eller inte. det skulle innebära fem upptagna dagar i sommar.
i left my head and my heart on the dancefloor.
born this way.
hua. tiden rinner iväg med rasande fart. och jag har inte åstadkommit ett enda dugg den här dagen. fått på mig halvdana kläder och enbart druckit en enda kopp kaffe. ingen ordning på mig överhuvudtaget. men jag har lugn närmast kroppen och en fantastisk sirikatt.
plus en lady gaga på tvn. det kallar jag gött.
19.00
tog ett lush-bad tillsammans med snuset och boken. det behövdes. så mycket spänningar i kroppen och tankarna far som tokar i huvudet. jag försöker tänka framåt - se en framtid där jag har en given plats. men det är svårt. jag får absolut inte ihop det. jag är osäker på om den här platsen och situationen är rätt. men jag vet inte vad som är fel - vilket gör att jag inte har något att jämföra med. äsch. jag förstår knappt själv vad jag menar.
är fortfarande varm i hela kroppen och magen är varm där inuti efter kaffet. jag har det bra ikväll. och jag tänker att jag ska komma i säng tidigt och förhoppningsvis inte sova bort hela morgondagen. fast sömnen är aldrig särskilt jämn framåt tidiga morgonen - så jag pallar oftast inte ligga kvar i sängen en längre tid ändå.
jag är inte säker på någonting. jag vill ta tillbaka allt och bara börja om.
jag vet inte om det är värt det.
...
och jag gjorde det. jag stod upp och höll fast vid mina principer. och det är det enda som spelar någon roll. jag vägrar piller och alkohol. jag väljer att vara närvarande. och så tänker jag fortsätta. det är det minsta jag kan göra för siri och för pojkarna. vi gör alla våra egna val.
dagens psykologsamtal kortfattat;
been there, done that, messed around.
i'm having fun don't put me down,
i'll never let you sweep me off my feet.
08.43
men hua. har drömt sjuka drömmar hela natten. bland annat fick jag blåsa såpbubblor av min egen saliv - läkaren vill se hur mycket blod jag hade i lungorna. och som så många andra nätter drömde jag att jag låg inlagd på psyk igen. är helt väck i tankesystemet och har inte ens orkat göra mig en kaffe. men det ska jag ordna snarast. ska bara älta natten lite till.
älskade nina hemmingsson.
mundiarré.
urk. jag pendlar upp ocn ner hit och dit. om jag bara kunde få fatt på tankarna. men de är snabba flyktiga och omöjliga. jag hämtade lite energi hemma hos mamma. och innan jag gick hem klippte jag ner några kvistar från syrénträdet och snodde ihop en bukett. pungknäckarpepp. i morgon psykolog och jag undrar om jag kommer våga öppna munnen. för jag tror inte att jag kommer kunna ta ansvar för orden. nu handlar det enbart om överlevnad - och då offrar jag er allihop. men alla ska vi ju dö någon gång. tänk på det.
high like a helium balloon.
jag gör viktiga val och jag gör det medvetet. jag tänker inte bara tacka och ta emot. nu tänker jag välja och vraka. det som inte passar - det spolas ner.
kan hända att jag inte ser någon framtid. men om den kommer - då tänker jag spendera den med människor som betyder. ni är de enda som är värda en plats här hemma hos mig. jag lämnar de destruktiva människorna i det pissluktande trapphuset.
jag kommer möta er, säkert dagligen, men jag tänker låtsas som om att ni inte finns.
...
jag gör aldrig om det. aldrig.
det blir inte enklare.
höll på att somna i soffan - men precis innan jag slocknade så fick jag ett ryck och var bara tvungen att koka lite pasta. så ja - jag är möjligtvis mätt i magen, men trött som fan. kanske borde jag ha valt att sova en stund istället. hm - alltid lätt att vara efterklok.
jag pallar inte krypet i kroppen och allt det meningslösa. jag får ingen ro. istället far jag runt i lägenheten och pysslar med det ena och det andra. och inte så att jag exempelvis tar tag i dammningen - nejnej, jag flyttar på en kruka en centimeter och viker om filtarna tusen gånger. suck. en borde kunna få ta semester från sig själv ibland. eller kunna operera bort ångestmonster och panikkryp. hela jag är ju sjuk.
jag satsar på en stor kopp starkt kaffe och tobak.
tack och shit vad fint.
oh - jag fick ju presenter av moster karin igår. hon var på konsert i stockholm och vi andra i familjen hjälptes åt med att passa barnen under tiden då hon var borta. och igår kväll när hon kom hem så hade hon köpt lite presenter - söta moster.
jag fick en liten rislampa med riktiga små lampor i - behöver bara köpa lite batterier till den. och så fick jag en "plånbok". tack och shit vad fint det är med spontana små presenter.
du får passa dig som satan.
god morgon, typ. jag är helt off i hela systemet. fungerar skitdåligt. och jag nojjar över att de där telia-killarna ska storma in här. fastän att de inte ska komma hit förrän vecka 21. så jag sitter på helspänn och småsvettas både här och där. gött.
och bara för att jag kom ihåg det den här gången; idag har jag varit nykter i exakt 10 månader. det känns både gött och samtidigt helt overkligt. jag kan - bara jag vill.
16.15
hua. noll ork. men kom åtminstone in i duschen till slut. en kaffe senare och jag är fortfarande kaffesugen. har en försenad två-lyrica i magen och en snus under läppen. ångesten kan ta sig i röven. det får räcka såhär.
en till kopp kaffe och en cigg på det - sen drar jag bort till prinsarna. rastlösheten härjar hejvilt och då är det ingen idé att försöka sig på soffhäng. puss alla fina och fula.
11.50
jag väntar faktiskt varje dag på en kallelse från öppenpsyk - vore rart av dem att fixa en läkartid åt min snarast. jag vet att jag inte är prio ett - men hallå. någon måtta får det väl för fan vara. biverkningar och mediciner som inte riktigt hjälper hela vägen är skit. och skit stinker.
och ops - jag är visst fortfarande fet, ful och bitter. men sommaren skrämmer mig till tusen.
10.10
uh. hade hoppats på jämn och djup sömn inatt - men icke. den har varit hackig och orolig. har drömt om hemskheter och till slut pallade jag bara inte ligga kvar i sängen. har petat ner morgonmedicinen i magen och en kopp kaffe.
jag hoppas på att dagen reder ut alla tankeknutar. eller att lyrican åtminstone har lite effekt.
det är så förbannat tröttsamt att aldrig kunna ha balans - jag önskar mig ett jämnt mående. sen om det är bra eller dåligt mående - struntsamma. och ja - idag är jag fet, ful och bitter.
20.30
jag är trött. men jag mår bra. har lyssnat på mig själv hela långa dagen - utan att få dåligt samvete. och allt blir så mycket lättare då.
att våga säga ifrån är en styrka - det har jag precis lärt mig.
...
det brister så lätt. att tänka bara pyttelite på sommaren 2010 får allt att svämma över.
hur i helvete kunde det ske. det slutade så jävla illa. och jag vågar inte röra vid det.
svala sköna balkongen.
tog med mig täcke och kudde och la mig ute på balkongen en stund. det var helt underbart. svalt och skönt. sirikatten låg bredvid på täcket och spann. sen somnade hon och jag låg kvar och funderade lite. och den brända huden dunkade. sen kom jättegetingen och då tog jag sirikatten under armen och gick in. och varsågoda; jag bjuder på en bild.
en dag i solen.
samtalet hos psykologen gick bra. jag var någorlunda samlad och kunde fokusera på en sak i taget. annars brukar jag vara stirrig och ha svårt för att koncentrera mig. och det känns guld att nästa samtal är redan på fredag.
efter psykologen gick jag hem till nicole. och jag har spenderat hela långa dagen tillsammans med henne och frank. vi har pratat och suttit på balkongen och bara njutit av det fantastiska vädret. tusen koppar kaffe. det gav mig ett lugn och jag släppte en massa tyngder från axlarna. var även nere vid sjön så att frank fick bada lite. jag gick i med fötterna och det var faktiskt jätteskönt i vattnet. jag hoppas på att våga bada i sommar. måste släppa mina ärr-nojjor. helt enkelt.
nu är jag hemma. har tagit en snabbdusch och smörjt in mig - jag kan ju lätt säga att jag har bränt mig i solen idag. men det brukar alltid lägga ner sig efter en stund. sen blir jag brun. men jag måste bli bättre på att använda solskydd. jag tycks alltid glömma att solen bränner minst lika bra även när vinden blåser. puckojag.
jag ska se till att komma i säng tidigt ikväll. ska hjälpa till att passa prinsarna i morgon. och då vill jag kunna vara pigg och fokuserad. så att det hinns med en massa bus och gos.
lite extra kärlek till nicole, frank och caroline.06.19
öhm. ja - tydligen så publiceras inte inläggen jag skriver. hm. men jag skriver ett iaf.
vaknade av mig själv runt klockan 04.00, men jag somnade om igen efter en halvtimme. och klockan 05.40 lämnade jag sängen. jag har fått i mig frukost (yey) - det blev lite havregrynsgröt. de säger ju att det ska bara bra att äta sånt till frukost. och faktiskt så gillar jag gröten.
nu är snart mitt kaffe uppdrucket och då är planen den att jag ska få på mig kläder. och försöka piggna till lite. jag behöver inte gå hemifrån förrän om en timme. så jag har bra med tid på mig.
hej då soffan och hej psykologen.
tusen tankar.
min finpralin caroline kom upp på kaffe/te och det är alltid lika fantastiskt att få vara med henne. jag kan prata så obehindrat och min verklighet är aldrig konstig tillsammans med henne. jag vet att jag kommer somna med tusen nya tankar i huvudet ikväll. då menar jag bra tankar. tack fina du.
annars oroar jag mig inför andra saker. jag litar inte på min ork. jag är noll stresstålig och jag är så beroende av en jämn sömnrytm. men jag ska vara ärlig och lyssna på mig själv. det är prio ett just nu. för ingen mår bra om jag går sönder ännu mer. faktiskt.
jag bara måste.
nu är jag färdig med tvättstugan. och jag ska bara fortsätta ta det lugnt idag/ikväll. är seg som kola i huvudet - kan inte tänka ordentligt. men ångestmonstret håller sig i skymundan och det är tacksamt en dag som denna. vettefan om jag ens skulle orka ha ångest. så illa är det.
jag ska dricka mitt kaffe och sen kanske plocka in disken. men inte mer än så. är så nervös inför i morgon. ska ta en tidig buss till psykologen - och jag oroar mig för att försova mig. jag bara måste klara av att gå upp klockan 06.00 i morgon. jag håller tummarna för att jag ska ha en sådan där morgon då jag vaknar mellan klockan 05.00-06.00 - för då blir det easy peasy att lämna sängen. och jag bara måste kunna somna senare ikväll. måste måste måste.
sirikatten har hittat en ny favoritleksak idag - en snuslock. hon sprang runt med det i munnen och knorrade så gulligt. hon lider inte av fantasibrist inte. min lilla råtta.
12.48
huvudvärken från igår hänger kvar. helt meningslöst. tvättstugan är bokad från klockan 13.00 och möjligtvis kan det få huvudet på andra tankar. orka huvudvärk.
i morgon blir att gå upp monstertidigt. klockan 07.40 ska jag ta bussen in till psykologen. men det är det värt. känns skönt att ha två samtal i veckan - istället för ett. hej då.
balkongkaffe.
och där kom huvudvärken. har druckit alldeles för dåligt med vatten idag. blir lätt så när jag inte är hemma. här hemma har jag alltid ett vattenglas i närheten. men jag hoppas att den ger med sig om en stund - hinkade i mig vatten när jag kom hem.
har två nya krukor med frön på balkongen. en liten kruka med tagetes och en stor med blomman för dagen. nu är det bara det tråkiga kvar; att vänta på att fröna ska gro och börja visa sig ovanför jordytan. men min ena pelargon ser ut att få knoppar - så jag får vila ögonen på den under tiden.
ska spendera resten av kvällen tillsammans med sirikatten. ska passa på att ta en kaffe på balkongen medan det ännu är värme där ute. sen antar jag att det blir soffan. vet inte om det är något bra på tvn - har aldrig koll på sånt. jag kollar så sällan på tv.
fick fetingkramp i baksidan av vänstra låret tidigare idag och det ömmar fortfarande i muskeln. förbannat. jag vet inte om jag tror på mina magnesiumtabletter. eller så borde jag kanske bara ge det lite tid. och tid har jag så det räcker och blir över.
tack och hej läsare och ångest - nu blir det balkongkaffe tillsammans med sambon.
mina trygga monster.
jag skulle ju ljuga om jag påstod att jag ådstadkommit något idag. skulle vara ett diplom för att jag har klätt på mig ordentliga kläder i såna fall - alltså inte sovkläder. och tänderna är borstade och håret fick sig en inpackning och sen i med lite glidmedel.
siri har precis vaknat och springer runt i lägenheten och jagar en fluga. hon klapprar så charmigt med tänderna. söt som satan.
klockan 14.00 är det dags för nästa omgång medicin och det är guld. behöver den där lyrican. det är iskallt i bröstet och tankarna tar över. och då blir jag så förbannat rastlös. men samtidigt så opepp på att lämna lägenheten. för där utanför finns det andra skrämmande saker. och jag kan säga vad jag vill om ångestpaniken - men den känner jag till hundra procent. så det är ett tryggt monster. de monster som finns utanför trygga hemmet är jag inte något vidare bekant med - så därför väljer jag trygga ångestmonstret gång efter gång.
men - jag ska till mamma lite senare. ska plantera lite frö och sen sätta ut på balkongen här hemma. och det känns som ett lagom projekt en dag som denna. lite småtryggt.
inspiration;
jag måste bara ge lady dahmer ett eget inlägg i min blogg. hon är fantastisk. på tusen vis.
jag sitter här med glidmedel i håret och njuter. och gör som jag; häng på hennes no poo-tåg.
09.57
en ny dag - igen. jag har sovit rätt bra faktiskt. knappt vaknat något alls under natten. och det känns super. är fortfarande helt grusig i ögonen och jag kan inte sluta gäspa. men om jag går och lägger mig igen så finns risken att jag sover bort hela dagen. och det är ju helt fantastiskt väder ute. planerar lite smått för en balkongdag - jag, sirikatten, solen, kaffet, snuset och boken. mmm. det är ungefär vad jag orkar med idag. för nog river det där innanför.
morgonens mediciner är svalda och jag har precis druckit min första kopp kaffe. lyssnar på melissa horn och tillsammans med henne kan jag skratta rått åt ångesten. den får snällt stanna kvar i mörkret. jag vill ha lugn idag. och lite rivsår på insidan har ingen dött av.
fina katten.
det är magiskt hur sirikatten kan vara så fin. snyftade lite när jag satt på balkongen och tittade på när hon jagade en myra. hon är ju helt fantastisk den där lilla svarta katten. hon om något får mig att orka ännu en dag till. nu smyger hon omkring här inne - med bus i blicken. fina skrutten.
kastade på en duk på balkongbordet och satte ut ännu en pelargon. det börjar arta sig där ute. nu fattas det bara ett trilla-ner-skydd. men pappa har lovat att hjälpa mig med att sätta upp hönsnät. då kan vi ha balkongsdörren öppen konstant under de varma dagarna utan att siri riskerar att trilla ner. ska snickra fast en hasp på dörren i morgon - så att dörren åtminstone kan vara öppen litegrann fram tills nätet åker upp.
jag ska traska ut i köket strax och göra en kopp kaffe. sen blir det film minsann. är lagom trött och hoppas på att kunna sova hela natten utan att vakna. det vore väldigt skönt faktiskt.
18.39
rastlösheten och orkeslösheten krigar hejvilt. men jag orkar inte bry mig - jag tänker dricka mig kaffe i lugn och ro. och varsågoda - en bild på fantastiskt vackra beth ditto. njut.
all this pain you said i'd never feel.
har lyckats få på mig kläder. hurra. jag gör sannerligen framsteg. men det går långsamt framåt. har ingen motivation - men tänker att jag verkligen behöver komma ut en stund. så det får bli torget tillsammans med moster och mamma. plus att det inte skulle skada om jag handlade hem lite frukt och proviva. så vet jag att jag har lite mat åtminstone.
det kryper som små myror ovanpå min hud. jag tror att det är ångesten som försöker penetrera mig. men icke. den får stanna utanför. jag bara orkar inte ännu en dag under ytan. det får räcka nu.
sen måste jag försöka komma ihåg att kolla om klädaffären fortfarande skänker bort galgar - för det skulle jag verkligen behöva. nu får upp till tre plagg dela på en galge - och det stör mig. jag behöver ha ordning och reda här hemma. för då blir det lättare att ha ordning inuti.
fick aldrig i mig någon magnesiumtablett. så jag får ta den nu - ska göra en kopp kaffe och ta en cigg på balkongen. det är purket väder. men vad gör det när solen tittar fram då och då.
09.36
åh. jag har sovit hela natten. har visserligen drömt obehagliga drömmar - men det är det värt. och idag har jag noll planer. eventuellt blir det loppis och torget tillsammans med mamma. men vet inte om jag orkar. surprise - inte mycket jag orkar dessa dagar.
har hällt i mig en kopp kaffe och tagit en cigg på balkongen. petade precis in en snus och ska hämta en magnesiumtablett alldeles strax. jag stannar här i soffan en stund till.
härdarna.
vart ord av dig är likt ett frö.
det borrar djupt sin rot.
jag vaknar av en hemlig värk
och finner ingen bot.
då tär mig som en bitter törst
var rörelse du gjort.
vart tonfall och vart ögonkast
blir nära, klart och stort.
min dag är grå av mig och mitt,
som grumlar min gestalt.
men spegelklar är nattens värld,
där du är allt, allt.
ur härdarna av karin boye.
paus.
det är upp och ner och hit och dit. allt på en och samma gång. men samtidigt känner jag att det börjar sakta ner. rastlösheten är hanterbar och ångesten har hållt sig på långt avstånd. det här fixar jag. minsann.
fick lägenheten städad och disken diskad. och jag gjorde faktiskt mat och fick ner den i magen. det handlar om att ta kontrollen. och det är jag som bestämmer - inte sjukheten.
jag har skämt bort sirikatten med godis och innan läggdags får det bli att byta hennes kattlåda. hon bajsar tusen gånger om dagen - tycker inte jag gör annat än plockar bajs. hinner knappt med att bajsa själv. tss.
och en av mina vänner är stark till tusen och har idag hanterat hård kritik på det mest fantastiska sätt. hon inspirerar mig med sin styrka.
och fantastiska underbara vackra veronica maggio spelas non-stop här hemma.
roxanna sandbergs insamling.
jag har precis skänkt femtio kronor till roxannas insamling till cancerfonden. och jag tycker att du kan göra detsamma. klicka på den här länken så kommer du direkt till insamlingen.
plötsligt händer det.
diskar och ringer viktiga samtal. fick även iväg ett viktigt mail igår kväll. plötsligt händer det. det är ju så skönt att få saker gjorda. då släpper en del av ångesten från väggarna och rinner ner i avloppet. och det är verkligen vad jag behöver dagar som denna.
hade glömt bort att jag hade en proviva i kylskåpet. yey. så idag blir det min frukost, lunch och middag. har noll aptit och flytande mat ger mig inga kväljningar. så egentligen är det bara plus att leva på proviva.
så - den första juni blir det västervik och läkarbesök. känns underbart att jag äntligen har tagit tag i det. go me. tänker att det bara är att hoppa på det icke handlingsförlamade tåget och få saker gjorda. t.ex. dammsuga och torka golven här hemma. och skura badrummet.
finfina finingen.
...
jag försöker sätta på ord vad som händer med mig. i mig.
men jag verkar inte nå fram till dig. för du reagerar ju inte.
20.12
det handlar om balans och tillit. det blåser ondsinta stormar innanför. min hud brister och det luktar unken ångest. jag väntar på ljusa känslor och en varm filt kring hjärta och lungor. men tiden rinner bort och jag har kramp i hela varelsen. jag är kaosig och får inget stadigt grepp.
konstigheter.
det blir så uppenbart alltihop. tusen impulser och konstiga idéer trängs i mitt huvud.
för att förtjäna ännu en kopp kaffe så var jag tvungen att skura spisen och diskhon.
men - nu är det gjort och jag har en varm kopp kaffe bredvid datorn.
och allt är glasklart - hur mitt beteende förändras när jag är dålig.
jag tror att mitt hjärta blöder.
vaknade klockan 05.30 och kunde absolut inte somna om. läste i några timmar och sen somnade jag om och sov hackigt i några timmar. typ klockan 10.30 gav jag upp. härligt - jag känner verkligen peppen. ångesten härjar hejvilt och allt det otäcka river sönder mitt inre. känner ni peppen?
nu blir det snus, kaffe, bubbelvatten och mediciner på en och samma gång.
plus veronica maggio - hennes nya skiva är magisk.
då var det dags igen.
så är även den här dagen slut. nästintill åtminstone.
jag saknar dimman och jag älskar mina vänner. jag friar till sirikatten femton gånger om dagen. jag väntar fortfarande på svar.
och hädanefter har jag psykologtid två gånger i veckan. det känns bra.
kanske kan det göra livet värt.
några cigg på balkongen sen får det bli sängen. orka.
09.19
uh. är helt såsig i huvudet. har iofs sovit rätt jämnt i natt. men vaknade 07.30 med oro i kroppen. har drömt kaotiska saker och det sitter i fortfarande. har inte ens orkat göra mig en kopp kaffe. på den nivån är det. men måste åtminstone peta ner morgonmedicinen. måste.
jag har det senaste märkt att jag är helt off dagen efter en übersocial dag. kör så lätt slut på all energi. och fy fan vad trist det är. det här med varannan bra dag är ju meningslöst. kan jag inte få varje dag bra. förbannade ångestmonster och oroskryp. men i morgon psykolog.
ännu en dag i paradiset.
har spenderat nästan hela långa dagen tillsammans med älskade nicole. finare än så kan det nog inte bli. ska strax ta en dusch och sen krypa ner i sängen. i morgon är det tänkt att jag ska träna. ångesten skriker alltid som mest och högst när det är tyst runt omkring - så jag hoppas på att kunna somna relativt snabbt. och jag har ju alltid min trygga siripiri.
och jag vet någon som (förhoppningsvis) får finpost i morgon. jag tänker på dig och tycker om när du är glad. du är värd det och ännu mer.
...
har stora problem med att vakna idag. ögonen vill inte vara öppna och kroppen vill krypa ner i sängen bredvid trygga sirikatten som ligger där och tvättar sig.
men tvättstugan står på schemat. plus finbesök av syster nicole och franken. så sova är inget alternativ. en till kopp kaffe och sen dagens första cigg får det bli.
sen kommer de - mina fina.
