jackie.

tappade förståndet i natt och hamnade hos skräddaren i staden vid havet. hade innan dess ringt psykakuten några vändor och även försökt använda mig av de krisstrategier som jag ska ta till vid sådana där tillfällen. men där gav jag upp alldeles för kvickt. nu i efterhand så är det pinsamt och helt åt helvete hur illa mitt agerande påverkade den och de som betyder mest.

trettio knutar, några få timmars sömn, frukost och lunch på tjugoettan. träffa läkare (som gav mig värsta pepplappen i efterhand) och sedan få bussbiljett hem. ingenting i det beslutet som jag tyckte var fel. en inläggning är inte vad jag behöver. jag behöver verktyg att använda när hjärnan slår bakut. och det ska jag främst arbeta hos och med psykologen. inte på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning. ännu en ny jävla fjäril på spegeln.