jackie.

det går finfint med familjens nya medlem; kattungen signe. siri och selma är fortfarande lite skeptiska förstås. det har ju bara gått knappt en vecka. men åh - som jag älskar min familj.

det blev ingen psykolog idag. är konstant trött och blodlukten är hemsk. och det är så få i min omgivning som tar mig på allvar - de försöker förklara lukten som luften utomhus, matos... men det är blod. jag vet hur en kladdig, blodig och tung handduk luktar. det är den lukten som härjar efter mig.

ännu en människa har mist livet p.g.a. psykiatrins slapphet. ingen jag personligen kände - men jag kände till hens ord väldigt väl. sorgligt. och detta sker hela tiden - innanför som utanför psykiatrins väggar. jag har själv varit där, alldeles för många gånger, och ja - det är så illa som det låter. ännu värre t.o.m.

siri: en talspråksform av det fornnordiska namnet sigrid som är bildat av orden sig, seger och frid. som betyder skön, älskad.

selma: ett keltiskt namn som egentligen är ett ortnamn, shelma, som betyder vacker utsikt.

signe: ett fornsvenskt namn, ursprungligen signhni som är sammansatt av orden sig, seger och ny, som betyder ny, ung.

en timmes svettig powerwalk = en jävla skön sömntablett.

natten har varit full av vatten, döda pedofiler och ormar. jag kunde inte hantera morgonen och tuggade i mig 8 mg iktorivil. skev är bara förnamnet. jag står inte ut - kan inte hantera detta. inga cigaretter - men de ska snart inhandlas. men inte av mig - flöddrad till max. och jag vill ha mer. benso och rakblad. men jag antar att livet otåligt väntar på mig. jag hoppas.

 

utanför har jag två svalor som flyger äckligt nära balkongen. de är fruktansvärda. jag är livrädd för fåglar och skriker högt varje gång. tur som fan att jag har en kattsäkrad balkong med galler. men jag älskar min balkong. blommorna och ibland solen, faktiskt. vi är där ute allihop, i omgångar, och njuter. 

nu blir det staden vid havet i några dagar. åker hem igen efter psykologen på torsdag. jag har totalt blockerat hjärnan och har prestationsångest inför sessionen. vet ju inte ens hur jag egentligen mår. det är den där förbannade blodlukten, ångesten och de väsande rakbladen. men även de allra finaste sakerna i världen.

...when i go to bed.

sommaren pågår för fullt. jag gör lite sommar-saker då och då - men mest är det tryggast här hemma. som alltid. men jag har ordning på min trygghet. samtidigt som ångesten och blodlukten härjar efter mig och försöker klamra sig fast. jag har huvudvärk konstant - kan inte slappna av. jag ser filmer och gråter. mina katter är bäst i hela världen, men tyst viskar rakbladen. på balkongen blommar det och jag både snusar och röker.

jag är trött på att tas för låtsassjuk - att mina problem har en enda lösning; att jag ska rycka upp mig och tänka på något positivt. jag önskar inte ens min värsta fiende min vardag. jag må vara glad och ja, jag kan skratta. men fan. det pågår ett krig inuti mig - och jag är både den goda och den onda. 

och nej, det är inte synd om mig och jag har ingen offerkofta på mig. men snälla, give me a break. jag kämpar vidare och det finns inget som heter "ryck upp dig". snälla, ge er.

 

har förnyat recept via "mina vårdkontakter" och nu har jag fått svaret att min öppenvårdsmottagning INTE tänker förnya dem - enbart p.g.a. att jag har min psykolog i en annan stad.

men min läkare, som sköter mina recept på läkemedel, har jag på öppenvårdsmottagningen och i staden där jag träffar min psykolog har jag INGEN läkarkontakt - enbart när jag är inlagd. men på torsdag har jag tid hos psykologen och hoppas att det kanske kan lösa sig. 

och där blev en brutalt överkörd, ännu en gång, av psykiatrin.