jackie.

läkarbesök på öppenpsyk idag. tror inte läkaren kom fram till något klokt överhuvudtaget. jag var ångestskakig och hörde för fan inte ens vad han pratade om. han noterade min ångest och frågade varför. varför inte, svarade jag. lamotrigin höjd med 100 mg. men det var knappt att jag fick nytt recept på stesolid - för läkaren ville vara säker på att inga andra hade tillgång till dem. jag förklarade så pedagogiskt jag bara kunde att jag bor själv med två katter. är det inte apotekspersonal som ifrågasätter min bensomedicinering, så fan är det läkaren - som själv ordinerat det. men - nu är jag uppe i frikort igen. och det förra gick ut 20 januari. haha.

nu är jag matt, irriterad, ångestfylld, trött och ingenting. kaffe och menthol på det.

finaste mamma kom precis förbi med en påse med mat som hon vet att jag har lätt att få i mig och sedan oftast får behålla. plus mjölk till kaffet förstås. det är söndagsmiddag med kvinnoforumet ikväll - men jag tänker först och främst varva ner med en banan, en kaffe och ännu ett avsnitt av the walking dead. sedan känner jag efter huruvida jag orkar socialt eller inte. ingenting jag behöver bestämma nu. punkt.

lördagsmsy igår då. nej, mys - ska det väl helst vara. men här spårar vi ur och får med sig halva kvinnoforumet till skräddaren. nyfikna och underbara moster följer med in och assisterar läkaren. snacka om en dubbelt skev situation. jag var dock noga att regelbundet påpeka att hon läser till undersköterska och att det enbart är därför hon är intresserad av sin systerdotters konstverk och hur det tråcklas ihop.

självklart är det ju inte så hippy happy som det kan låta. jag tappar mer och mer respekt för mig själv - ju mer jag hanterar mitt mående på det här sättet. långvarigt och konstruktivt - nope. och det har jag ju för fan vetat sedan dag ett.

men det som just nu är det absolut värsta med hela karusellen är hur jag och mitt påverkar den viktigaste personen i mitt liv så fruktansvärt illa. hon är den jag kan prata med, vill prata med och som jag vill vara med. och hur hållbart är det - om jag inte börjar respektera och tycka om mig själv, min kropp. 

edit: och självklart blir jag ledsen över hur alla mina nära och kära påverkas av det här. ♥

jag är trött. trött som i konstant sömnig och trött som i orka. antingen har jag tappat verklighetsuppfattningen totalt - eller så är allt bra mycket skevare än vad jag först trodde. känslor och humör far hejvilt åt alla håll och nej, orka. och till råga på allt - mitt internet (kontant bredband) är typ "slut", så blir inget the walking dead här inte. men orka. 

jag är så trött, sönderanalyserad (av mig själv) och skev. vet inte vad det är som gör att jag fortfarande är vaken och orkar röra på mig. samtidigt skrattade jag när jag dammsög. alltså - nu får det räcka för ett tag. det här känns inte särskilt stabilt. försöker låtsas som om att jag inte alls är medveten om vad det här, i värsta fall, kan leda till. men det finns väl knappast någon som törs slänga sig åt sidan när det går som snabbast i skidbacken. nu har jag iofs aldrig åkt skidor snabbt i brant backe. men jag föreställer mig det värsta. skidor kan inte vara en sund sysselsättning.

hej. vi spårar ur lite (i skidbacken). kvällsmediciner, en stesolid och äpplejuice. fy fan.

en killersession hos psykologen. prat om relationer, bubblor och murar. radiovågor och sadistiska beteenden. jag vet ju att jag inte har alla hemma - men idag var jag tvungen att skratta när jag insåg hur jävla bäng jag är. och i princip alltid varit, mer eller mindre.

psykologen i morgon också och sedan tar jag helg fram tills på tisdag. helt mörbultad.

har varit hemma hos nina några timmar idag. kaffe och toscakaka. så underbart att se hennes hem, att vara i hennes hem. riktigt stort faktiskt. slippa rättspsyk och allt vad det innebär, skönt att slippa växjö. tiden går förstås alltid alldeles för fort. men varenda sekund med henne är fantastiska. 

och fick provsvaren från läkaren idag; alla mina värden är normala. jahapp. det gjorde mig faktiskt besviken. blir att vänta på gastroskopin och sedan ta den psykiska biten med läkaren. mediciner och liknande. sedan se om jag faktiskt får börja med dbt, som jag har blivit lovad hur länge som helst. på öppenpsyk i grannstaden säger de att de inte har startat några nya grupper, läkaren på psyk i staden vid havet hävdar att det visst finns och att hen ska ringa dem och pusha på lite. jag orkar liksom inte må fel längre. 

jag är trött och matt. dagens energihink är tömd. det får bli att vila och stes:a litegrann. 

nu säger huvudet att det luktar underligt i badrummet. i just det rummet han befinner sig. jag har ingen aning hur jag ska tolka eller hantera detta. tragiskt att min hjärna är så svag.

det faller och det faller lite igen. jag har jätteont i min vänstra armbåge - då jag legat långa stunder under natten och hållt för ögonen med vänsterarmen. orkar inte förklara varför. tänkte att denna dag skulle bli bright. hm. det återstår att se. jag vill helst bara krypa ner under täcket igen och slänga armen över ögonen. eller sluta vara så envis och tillåta mig själv att ta över min kropp precis så som jag själv vill. läs: jag vill bevilja mig själv att självskada. 

kaffe, behovsmedicin, musik och i morgon förhoppningsvis psykologen.

är så härligt svettsunkig - luktar mig regelbundet i armhålorna och känner mig asgo. ärligt. dock ska jag in i duschen snart, är det tänkt. men gosvett har ingen dött av. låt stå!

i går var sista fredagen med socialträningsgruppen. det blev en second hand-runda för att exponeras. och jag fyndade ett par jeans för 75 kronor. nu i efterhand har jag tyvärr insett att de är så lågt skurna att jag kommer behöva sätta ett gulligt klistermärke över sjärthålan - en behöver ju böja sig fram då och då. men men. de sitter bra och second hand är grejen. vi avslutade med buffé på kina (tror faktiskt att restaurangen hette så) och jag åt i princip en portion. inget kräks - men fan-så-ont-i-magen på bussen hem. pappa fick komma och hämta mig när jag hade gått av bussen. 

i dag har dammsugaren varit framme en sväng. det tar ju knappast någon tid i en etta på fyrtiosju. det är plusgrader - så vi har haft balkongendörren lite öppen, så att selma och siri har kunnat hänga där ute i friska luften en längre stund. dock vägrar siri sätta ens en tass på balkongen. haha. det är pyttelite snö på balkongen och det är inte den damen särskilt imponerad av. så hon sitter på tv-apparaten och kikar ut på selma som myser på filten.

nu blir det ännu lite mer kaffe, en stesolid och en menthol. ångest- och stressrökning.