jackie.

jag förstår att det antagligen är förbannat trist att läsa om mina ointressanta sömnproblem jämt och ständigt - men jag kommer inte ifrån dem. jag fick sova två timmar lite drygt och sedan vaknade jag med paniken i kroppen. nu har jag fått i mig både morgonkaffe och en morgoncigarett. jag är hur sömnig som helst - men kroppen och tankarna vägrar stilla sig. 

koncentrationen finns inte med mig - så varken bok eller film är ett alternativ. jag funderade på en promenad en stund, men det är alldeles för mörkt. och knappt några gatlysen som fungerar. det blir alltså jag och ingenting.

jag har fastnat mitt i något som gnistrar. jag tänker och tänker. precis så som jag inte ska göra. en minut i taget och dagarna sveper förbi - det lovar jag mig själv. ögonen.

tankarna har blivit tokiga. jag tog en fin benso- och bensobesläktad sömnbomb och somnade - men vaknade efter två timmar. kul. men kaffet har åkt fram och sedan blir det att tända ljuslyktan i taket, släcka ner och sedan lägger jag mig på golvet med en kudde. eller så blir det mer kaffe varvat med snus och cigaretter. inte vet jag.

känslostormarna som tar över - de tar över totalt. balans finns inte i min värld. har väl aldrig någonsin gjort det. intellektet ringer i alla klockor och stampar med kängorna på. och det är ingen idé - eftersom jag har selektiv hörsel.

jag har fortfarande inte landat i det här att världen är en äcklig och vidrig plats. jag ifrågasätter livet och dess anledning - det slutar antingen i panik eller vårdintyg. men det går inte en dag utan att jag kräks inuti och undrar över varför vi inte gör slut på allt redan nu - vi är snart där ändå. och nej, ni som upprörs så fruktansvärt över mitt livs- och dödstänk - jag tänker inte agera. jag står bredvid och hulkar istället. 

allt förflyttar sig mellan huvudet och kroppen i en rasande fart. kontrollen är inte min och jag har ett sinnes kontrollbehov när det kommer till känslor. men att tänka för mycket är något jag måste dra ner på. annars hetstänker jag non-stop. 

men livet är absolut fint. det ingår fantastiska varelser i mitt liv. färger och kärlek. 

 

måndag. just den här måndagen innebär dammsuga, duscha och svära åt min nackspärr. läste att en lätt kan få nackspärr om en är otränad - lika med jag ska köpa gymkort och börja lyfta vikter med nacken. jajemen. men gör redan några klämkäcka övningar, som en man på youtube tipsat om, och hoppas att det kommer hjälpa. orka gymma liksom. 

i morgon staden vid havet. psykolog och sedan aktivitetsgrupp på psykrehab. blir även en tur dit på onsdag - ska träffa min "nya" arbetsterapeut. som verkar vara en fin prick.

jag lyssnar på min hemliga spellista och njuter av kaffet med den sista mjölken i. every morning i wake up hoping to die. jag ljuger bra - och om jag vaknar först på morgonen sprudlar det i hela kroppen och jag pratar högt med varenda möbel i hela lägenheten. as long as stars are above you. 

egentligen borde jag absolut inte posta det här inlägget - för jag har ingen som helst kontakt med mig själv just nu. jag är i ingenting och lyssnar enbart på dan dan dan. nu en menthol.

jag vaknar och är aspepp över att jag har sovit. kollar klockan och inser att jag endast sovit en timme. suckar och äter ett knäckebröd i sängen. somnar om där någon gång. vaknar och kollar klockan. sovit i fyrtiofem minuter. and so on. 

det är helg. ännu vet jag inte vad den kommer innebära. luften är fri. luften är fri.

hej. jag kan inte sova. har inte kunnat sova knappt någonting alls under natten och morgonen. jätteroligt. jag kan inte sluta skratta högt och hysteriskt. så fort det börjar ljusna lite mer ska fönster putsas och nya gardiner upp. en promenad med dammsugaren och sedan ska jag sova i hundra år. hej då.

jag har skaffat glasögon och färgat håret mörkt. har börjat få sådana intensiva ångestpåslag att jag dissocierar mig igenom dagarna. det sistnämnda är fruktansvärt. har aldrig varit så här intensivt förut. men har haft en del av finfamiljen på fikabesök idag. sådant som ger livet färg. helt fantastiskt att jag är faster till världens goaste och vackraste bebis.

under natten och morgonen har jag sovit en till två timmar i stöten. sedan varit uppe en sväng däremellan - knaprat müsli, lekt med katter och pysslat omkring. känner mig inte ett dugg trött. men är väldigt mycket säker på att jag kommer somna på bussen till staden vid havet. med han dan smith i öronen. yes.

jag längtar efter höstens mörker, kyla och färger. jag är färdig med ljuset och värmen. 

dagarna och alla deras timmar försvinner i en faslig fart. jag hamnar som oftast inte utanför lägenhetens dörrar. men så får det vara. jag har lämnat det tvånget bakom mig. det jag prioriterar nu är balans - hitta min balans. sen tar det alltid en stund för mig att landa i vardagen efter en inläggning på psyk. eller så är det tvärtom. att det är så förbannat svårt att säga hej då till vardagen och sedan behöva säga hej till låsta dörrar och läkare med konstiga skor. sedan när jag väl kommer hem är jag som nykär i mitt hem och min vardag igen. så tror jag. det låter mer som jag.

i morgon staden vid havet - aktivitetsgrupp på psykrehab och sedan psykologen. jag har fyllt på mobilen med bra bättre bäst musik och ser fram emot den lugna, men rätt oinspirerande, bussresan dit och tillbaka. 

och - förresten. min ena, den stora, fredskalla har två vita blommor på gång. sist den blommade, blev den enda blomman totalt misshandlad av katterna. så jag hann inte njuta så vidare länge. men den här gången ska och vill jag ha blommorna för mig själv. och jag väntar in vintern - då tre av mina orkidéer alltid blommar. vardagslyckan, ni vet. 

jag har ägnat natten åt att inspektera min ljuslykta i taket som varit tänd i princip hela natten. har studsat upp och släckt ljuset i några omgångar - då jag trott att jag skulle kunna somna. men icke. upp igen och tända ljuset. jag har ätit knäckebröd i sängen samtidigt som jag skrattat åt allt och ingenting. sedan angstat och tuggat behovsmedicin. kattkorvarna har legat i sängen med mig i princip hela natten och morgonen. siri sover så ihoprullat och kompakt. selma vräker ut sig som bara den. älskade.

 

egentligen vet jag inte vad jag håller på med. skriver bara ord på en blogg som tydligen handlar om mitt liv. konstiga saker en får för sig ibland. jag satsar på mer kaffe, cigaretter och morgonmedicinerna som ska göra mig mer normal och hanterbar istället. 

sömnen har inte samarbetat alls under natten. men jag har en stadig dag. härlig höstluft och mitt fina fint som snus-snus. kroppen är lite ilsken på mig - då den inte fått sina mediciner som den ska. och det är ingenting jag har gjort med mening.

träffade psykologen, i staden vid havet, i tisdags. flera gånger när jag hetspratade under vårt samtal så kändes det som om att jag sjöng orden. en sådan underlig och obehaglig känsla. det gav mig hemsk ångest. jag frågade psykologen flera gånger och hen lovade att jag inte alls sjöng. verkligheten och tid och rum är skrämmande ord och känslor. jag stannar i mitt ingenting en stund till.

vilda energier. jag är stirrig och kan inte landa. jag tror att det är bra energier som dansar runt där inuti. sådana här minuter ska jag aldrig någonsin glömma. 

tog frivilligt och odramatiskt in på ful-spa för två veckor sedan. kom hem i dag. förvaringen på avdelning tjugofyra hjälper aldrig. men den nya psykologkontakten är förhoppningsvis min nya livboj. det var väl allt. nu är jag äntligen hemma igen - i tryggheten, bland färgerna.