jackie.

fan. har tappat det här med att blogga. och det som är en sådan fantastiskt ventil. men måendet har tagit många trappsteg ned mot den bottenlösa källaren. försöker hålla mig ovanför ytan och kippa efter luft.

andra gången med dbt-gänget idag. blev inte mkt sagt eller gjort. men vatten och banan som fika, det ska en faktiskt inte klaga på. och inte heller min individualterapeut. hen är helt fantastisk OCH sådär bra-provocerande som alla bra terapeuter bör vara, till en viss gräns. så nu är det dbt nästa gång på tisdag nästa vecka. 


jag har gått inåt igen. men än så länge, så tror jag att jag ser nyckeln. ska bara hitta dörren.

livet som varit, är och kommer att bli, förvirrar mig. jag har ingen aning om vart jag ska, vad jag vill. imorgon ska jag ha ett färdigt mål med min dbt-behandling och jag ska ordna en krislista. men fuck that. jag får prestationsångest och ser bara rätt och fel. kan en ha som mål att må bra? och isåfall VADFAN betyder det. vet fan inte ens hur jag är när jag mår sådär fint bra.

jag och alexander gick ut med signe förut och vi passade även på att gunga (vi satte fast signes koppel i en stolpe en stund) och shit vilken kick att gunga. det trodde jag aldrig. det virvlade i magen och i bröstet och världens finaste adrenalinpåslag gjorde mig sällskap. det måste jag göra om. kanske även ha med på min krislista.

yup - iallafall börjar dbtn på riktigt på tisdag. och jag lite hatar livet just nu.