jackie.

i morgon fredag - vilket innebär psykologtid. yey. två veckor sen sist och det har sannerligen märkts av. jag är ovanligt tankspridd och självdestruktiviteten blommar. och det i kombination med min kassa sömnrytm = mindre kalabalik i tankarna. ni kan ju själva tänka er.
och den här kvällen ska jag spendera i soffan - tillsammans med sirikatten. min finaste.

det är så mycket som rör sig i mitt huvud. jag och nicole har pratat mycket om våra erfarenheter av slutenvården inom psykiatrin - och det är förjävliga erfarenheter.
inte alla - men tyvärr alldeles för många.
och hur ska vi då lyckas med förändring är frågan. jag tror på att sluta skämmas och vara öppen. det "utbildar" omgivningen och då kanske bilden av en psykiskt sjuk människa ändras från "järnrörs-personen" till en helt vanlig person. t.ex. barndomsvännen eller den nya på jobbet. tror jag.

behöver jag skriva att sömnen har varit rätt kass - nej. för det har den. hade svårt att somna, låg och snurrade in mig i täcket och blev riktigt irriterad en stund. men fick snällt välja ut en bok att börja läsa - trots att det alltid innebär beslutsångest. yey.
sen låg jag väl och läste någon timme innan jag faktiskt kunde somna.
och sen vakna runt klockan 05.00 - klarvaken. suck. blev att sträcka sig efter boken och läsa. igen. men sirikatten var så gosig och låg bredvid mig och spann hela tiden. jag har den finaste katten minsann. och ja - sen somnade jag om. jag kommer dö om sömnen ska fortsätta vara så här fucked. jag hoppas verkligen att jag får en läkartid snarast. ska fråga om det imorgon när jag har psykologtid på mottagningen.

nu har jag väl varit vaken kanske en timme eller så. är mosig i huvudet och orken är noll.
men det blir ännu en promenad med nicole och frank idag. trots purket väder så kommer det bli fint.
och så måste jag ta tag i monsterdisken ute i köket. jag verkligen MÅSTE diska idag.

jag är trött i både huvudet och kroppen. har haft en fin dag tillsammans med nicole och frank. vi har promenerat i vackra vårvädret. och pratat en massa - om allt och ingenting. det här var nog precis vad jag behövde.
komma hemifrån och bara få vara tillsammans med fina vännen och hundvalpen. kärlek.

nu är jag hemma hos sirikatten igen och hon är den bästa. det är lika fint varje gång att komma hem och bli mött av henne i hallen. hon pratar och ska gosa.
jag tog kvällsmedicinen en timme för sent - men jag känner mig riktigt trött, så förhoppningsvis kan jag somna relativt tidigt ändå. ska ta en varm dusch innan jag lägger mig. det gör nog susen - ryggen värker efter dagens långa promenad.
och ångesten håller sig på långt avstånd och där kan den gärna få stanna.

började läsa en ny bok igår kväll när jag hade lagt mig. och jag kunde inte sluta läsa. inte för att boken var bra. men de ställde till det så förbannat i boken och jag fick sådan ångest när jag slutade läsa. var tvungen att läsa ut boken för att få bekräftat att de löste alla problem - annars hade jag inte kunnat somna. hade ångest över att de i boken hade ångest. NORMAL.
så runt klocken 03.00 var boken utläst och jag var lugn nog för att kunna släcka lampan och försöka sova. sömnkvalitén är väl inget att skryta över - men jag slipper åtminstone befatta mig med den där ångestboken igen. hua.

idag står solpromenad på schemat. tillsammans med nicole och frank. guld.

godnatt. nu blir det sängen och nya boken. förhoppningsvis har sirikatten busat färdigt och vill göra mig sällskap i sängen.
att komma ihåg: jag måste sluta bli tillsammans med brudar som är kattallergiker.

har varit hemifrån några timmar idag och det har känts bra faktiskt. men samtidigt är det alltid lika skönt att komma hem igen. hem till tryggheten och sirikatten.
kvällsmedicinen ligger i magen och jag har precis gjort en kopp koffeinfritt kaffe. är superpepp på att få gå och lägga mig. har inte plats för en enda tanke till i huvudet. orkar inga fler intryck.
men jag har ett fint lugn i mig. tror att det är ljuset som gör mig klarare i huvudet. solen är fantastisk och jag ser fram emot filtpicknickar i gräset.

veckan går långsamt och jag vill ha fredag. behöver psykologen och fyrtiofem minuter som bara är mina. sen behöver jag en ny större plånbok också. men det är ju en annan sak.

kan tydligen inte sova mer än några timmar i sträck - sen vaknar jag och kan inte somna om. är förbannat trött - men så rörig i skallen och rastlös i kroppen.
idag är allt lite som i en dimma. hade svårt att somna igår, hade fetångest över inlägget jag skrev. men idag känns det bättre.
jag är annars väldigt öppen och berättar om mitt liv och min situation. kändes som om att det var dags att vara lika öppen på bloggen också. hua.

och "hanna" (vem är du? berätta gärna - jag behöver inte publicera din kommentar, men jag skulle gärna vilja veta lite mer om dig) undrade vilka mediciner jag äter. so here we go;

morgon: paroxetin 20 mg och lyrica 50 mg.
eftermiddag: lyrica 50 mg.
kväll: lyrica 50 mg och propavan 25 mg x 2.
precis innan läggdags: zopiklon 7,5 mg.

jag ångrar redan att jag skrev ett inlägg helt utan censur. jag är så rädd om mina hemligheter. och jag är så rädd för andras reaktioner. men jag ska gå och lägga mig igen och hoppas på att ångesten släpper. dumma jävla spontanitet. och tack familjen och vännerna. kärlek.

jag tänkte att det får vara nog med hemligheter nu.

jag blev sexuellt utnyttjad som barn.
jag har ett aktivt självskadebeteende.
jag har svårt att förstå varför så många vänner lämnade mig efter mitt första självmordsförsök/min första inläggning på psyk. jag tänker på det varje dag.
min familj blundar oftast inför mina problem och väljer att varken se eller höra.
jag kan sakna att döva alla hemskheter med hjälp av alkohol och droger/tabletter.
jag vill dö i genomsnitt tusen gånger varje dag.

vi gör det tillsammans nicole.

jag vet inte. jag törs inte närma mig dig. jag vet hur snabbt du kan vända och använda allt emot mig. du vet så väl att jag inte har något försvar.
och nog tycker jag att du är feg med dina principer. du sårar inte bara mig - du drar ner dig själv också. lämna det som var och följ med mig på min resa framåt och uppåt.
jag tänker inte be dig om något - för du vägrar att ge. och jag finner mig i det. för jag har varit redo länge. du får det du ber om. men inte av mig. det var längesen och du kommer aldrig glömma och förlåta. och jag kommer aldrig sluta älska dig. det kan ingen ta ifrån mig.

min sömn är fucked och jag är så trött på det. bokstavligt talat jävligt trött.
väntar på att jag ska få en tid hos läkaren på öppenpsyk - men det verkar ju dröja. vad annars. och jag vill inte äta all den här medicinen - den gör mig fet och jag vet att de har hemska utsättningssymptom. yey. kanske dags att byta mediciner igen.
jag undrar jag hur livet skulle te sig om jag inte åt någon medicin överhuvudtaget.

fast nej. jag behöver medicinen.

jag har så många saker att säga er. tusen ord som aldrig blir publicerade. jag hindrar mig själv och går aldrig hela vägen. men jag jobbar på det och ni som orkar vänta är guld värda.
sommaren som närmar sig skrämmer. senast jag hade sommar vaknade jag upp i en kaotisk tillvaro och fick vackert börja om från början ännu en gång. aldrig mer slutenvård.

men samtidigt var allt så vackert.

det var lady gaga och himmelskt pulver. tablettdrömmar och tusen vakna dygn. alkoholfontäner och döden höll mig i handen. jag vann en syster och var minst lika nära att förlora henne på samma gång. hon är fortfarande tätt intill. och jag stannar kvar här.

uh. den här dagen tycks aldrig börja. jag har noll energi och absolut ingen pepp. som tur är så har jag inga måsten idag. det skulle väl vara att orka ta tag i disken då.
jag vandrar mellan sängen och soffan. men rastlösheten följer efter mig och jag får ingen ro. kan inte koncentrera mig på att läsa och i huvudet är det aldrig tyst.
jag försöker att tänka konstruktivt och se det positiva i det lilla. men kläderna sitter dåligt och ögonen är så svullna. jag tänker på onda saker och i bröstet hugger paniken djupa hål.

men jag älskar att sirikatten fullständigt skiter i min ångest. hon lever rövare som vanligt. alla mattor ligger i högar och hon gör allt som hon inte får. fina siri. bättre än ångestdämpande.

och bara för att - bilder på dagens loppisköp (minus tröjan).

oh. jag har haft en lugn och fin dag tillsammans med mamma. flera timmar loppislunk och så en fika på det. lite stressigt när vi skulle hem - men det gick bra till slut.
och det är finfint att vara hemma igen. hemma hos sirikatten och bara vara.
jag lyckades ta min två-medicin i tid - så jag klarade stressen och ångesten bra. och jag tror nog att det fantastiska vädret gjorde sitt också. härliga solen.

och - jag hittade en hel del bra grejer på erikshjälpen;
en röd dörrmatta till hallen, en randig liten trasmatta som jag ska ha innanför balkongdörren, tre böcker, en lila tröja och en röd plåtbricka med en stor blomma på.
jag är nöjd med dagens loppisköp. hitta tyvärr ingen slickepott - inte en enda. typiskt. och inga mlps heller. doh.

nu sitter jag i soffan med varma kinder - det är nog solen. jag satte i gång med dammsugning direkt när jag kom hem - så att jag kunde använda mina mattor direkt.
sirikatten yr runt i lägenheten och jag bara älskar henne mer för varje dag som går. tänk att hon valde mig. ska göra ännu en kopp kaffe och försöka tänka bort det som gör ont.

en stilla kväll. jag samlar ork till att ta ett bad. är förbannat stel i axlarna och det kryper i kroppen. vet inte om det är rastlöshet eller ångest. och vem orkar bry sig.
jag har försökt välja ut en bok att läsa flera gånger idag. men jag får alltid en sådan beslutångest när jag ska välja en ny bok. så jävla löjligt. hur svårt kan det vara. egentligen.
i morgon en loppisutflykt med mamma. yey. jag ska köpa tusen nya böcker och försöka hitta en större plånbok. och självklart kolla noga efter mlp-stuff. och jo - behöver en slickepott också. blev smått förbannad när jag bakade sist och råkade bryta av min slickepott. hm.

tiden står inte stilla. men jag står stilla i tiden.
jag har velat dö så många gånger och det ångrar jag inte. tiden är föränderlig.
men jag kanske börjar ångra att jag sällan har velat leva.

så många tankar dessa dagar. och tiden är inte snäll mot mig.

igår fick jag finpost; fem lps-fåglar och min rosa tygpåse till menskoppen. älska finpost.

igår hundvakt och kärleken till nicole. och kärleken till frank.
strömavbrott i nästan hela huset när jag kom hem. det var ett totalt mörker i flera timmar. och att tända ljus i samma lägenhet som sirikatten befinner sig i - njae, ingen bra idé. hon har absolut noll respekt för eld.
men vi la oss i sängen och småpratade i mörkret. det var väldigt fint faktiskt.

idag hämta dosetten här i hultsfred. en solig morgonpromenad ner till centrum. det var fint. och ryggen gjorde inte alltför ont heller.
träffade patetiska knarkaren och jag lät bli att hälsa. jag är så hardcore rätt in i märgen.
sen satt jag en stund på en bänk och njöt av solen. pratade med en främling och vi pratade barn, diagnoser och klädaffärens nya stora lokal. och bara för det så var jag tvungen att gå in och köpa mig en svart kofta och ett par randiga färgglada strumpor. yey.
en tur in på apoteket - zopiklon och en smörjande sesamolja till näsan.

nu sitter jag hemma i trygga borgen med en kopp kaffe.

och jag blir inte så vårtokig av att se snödroppar och krokusar - däremot så får jag vårkänslor av alla katter som vandrar runt utomhus och njuter av vårsolen. har sett tre katter idag - minus sirikatten då. katter ftw.

vaknade klockan 14.00 och nu sitter jag i soffan och halvsover.
en kopp kaffe på det. och sen hoppas jag på att det blir ordning på livet.

köpte precis en rosa liten förvaringspåse till min menskopp. har tänkt sy en påse på egen hand - men det blir liksom aldrig av.
i väntan på att jag själv ska sy något mer fancy - så fick det bli den enklaste (och billigaste) som fanns på www.menskoppen.se .

och ni som ännu inte har förstått hur fantastisk menskoppen är - ni har mycket att lära.
jag har haft min menskopp i flera år nu och vi älskar varandra.




och tio argument för menskoppen: http://menskoppen.se/?page_id=1019 .

fina sirikatten ligger i sängen och tar en eftermiddagslur. hon har jagat flugor och annat smått på balkongen. och trots blåsten så var det hur fint som helst att sitta där ute i solen och dricka en kopp kaffe. satt i kortärmat och frös inte en sekund.
och - jag var inte röksugen överhuvudtaget. go me.
lyckades få i mig lite mat också. och jag hoppas att magsjukan är snäll mot maten och låter den stanna i magen. hur gärna jag än vill - så kan jag inte överleva på enbart snus och kaffe.

tv-kanalerna vill inte fungera - så jag satte på illusionisten och slötittar lite samtidigt som jag sitter vid datorn. tänker att dagen får fortsätta i samma långsamma tempo.

ja, inte vet jag. jag vill nog helst bara vara här hemma.

tänk dig att du är fastsydd i alla väggar, golv och tak. en massa små tunna och väldigt slitstarka trådar. de är miljontals och det kommer krävas en massa energi och kraft till att komma loss.
och när du väl är fri - då är du så trött av allt slit från att ha klippt av alla trådarna. och du kommer ändå inte utanför lägenheten.
tänk nu lite fritt och förstå att det är ett liknande arbete jag måste ta mig igenom innan jag ens öppnar ytterdörren.

ja, inte vet jag.

en till kopp kaffe. jag försöker mota bort rastlösheten.
det är lugn runt om och inuti. jag har släppt alla krav idag.
jag dagdrömmer. ligger bredvid sovande sirikatten i sängen. vi pratar högt med varandra och vi har storslagna planer. en revolution. minst.

och om bara magsjukligheten ville ge med sig.

har precis läst ut anneli jordahls bok jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) och nu försöker jag scanna igenom bokhyllorna för att hitta nästa bok som ska läsas. men det finns allt för många att välja bland. lyxproblemet nummer ett.
nummer två är mina skitiga fönster.

jag ska nog skriva ett brev. till någon. vet inte till vem och vet inte vad jag ska skriva. och det där är väl nummer tre.

"Allt här är så läskigt. Inne på rummet är det tyst och min rumskamrat har släckt och lagt sig i sängen. Är ganska säker på att hon inte sover, för jag hör hur hon vrider och vänder på sig.
Min tidsuppfattning är borta. Kanske gick P för över en timme sen, tjugo minuter... Jag vet inte. Men jag vet att han kommer i morgon efter kl. 13.00. Det ger mig lagom dos av lugn för att jag ska kunna hålla mig borta från att börja gråta.
Vad ska jag göra med alla tysta och evighetslånga minuter? Kanske en cigg? Ska fråga någon av skötarna om jag kan få något att sova på. Mina ögon vägrar vara slutna. Annat är det när jag väl somnar. Då är det en kamp för att vakna.
Jag har en stor elak klump i magen och den tar sakta över bröstet också.
Jag är hemlös och jag funderar på hur jag ska kunna se alla i ögonen efter det här. "Men visst är jag inte såhär?" "Var är jag, vad, vem, varför?"
"...hur kan det här slutet [KOLSVARTA] bli till en början?"

FAN."

du smakar bittert och jag vill aldrig bli som du.
när jag blir stor ska jag bli en katt. word.

alla bubblande känslor kommer alltid så oväntat. kan vara en stillbild som i ett ryck öppnar alla låsta vrår. och då gäller det att hålla i sig hårt.
att i denna stund vara alldeles för orkeslös för att vara självdestruktiv är tragikomiskt. det är svårt att avgöra vad som är värst. det som blöder inuti. eller det som rivs upp utifrån.
jag önskar så många saker.
men ingenting är möjligt utan sirikatten. och jag är ärlig.

att skriva för att hålla händerna upptagna.
för det som aldrig fick ske - det hände.

alla bubblande känslor kommer alltid så oväntat. kan vara en stillbild som i ett ryck öppnar alla låsta vrår. och då gäller det att hålla i sig hårt.
att i denna stund vara alldeles för orkeslös för att vara självdestruktiv är tragikomiskt. det är svårt att avgöra vad som är värst. det som blöder inuti. eller det som rivs upp utifrån.
jag önskar så många saker.
men ingenting är möjligt utan sirikatten. och jag är ärlig.

att skriva för att hålla händerna upptagna.
för det som aldrig fick ske - det hände.

det är så mycket som svämmar över. allt på en och samma gång. impulserna är så svåra att hantera och blockera. allt är en vanesak och jag kommer inte ifrån det. allt för ofta tar det bara emot - och då kan jag inte vara annat än efterklok. but the damage is done. i morgon tänker jag vara smartare. och om jag tänker så varje kväll kanske förändringen blir verklighet. inte bara tomma ord. en dröm är en dröm är en dröm är en dröm är en dröm. fortsättning följer.

ett stort TACK till alla som peppar mig genom att kommentera min blogg.
får fina kommentarer både här på bloggen och på andra ställen. det är kärlek.

det har varit en alldeles för lång dag. det fungerar inte. tårarna har bränt bakom ögonlocken flera timmar i sträck. jag kör slut på mig själv och tappar humöret om ingen accepterar.
att det skulle vara glassigt att vara sjukskriven är helt fucked. vem är så dum och tror det.
jag vet några.

jag tänker inte ens försöka sätta ord på mina känslor min situation mitt innersta. det är inte värt det. den energin lägger jag på något större.

och
jag står fortfarande bredvid och ser allt ske. utan att ingripa. varför skulle jag.

fina fina tabby (happy tails pony).

okej. det blev vinterkängorna. det var verkligen massvis med snö i morse.

annars har dagen mest varit finfantastisk. det gick bra hos psykologen tycker jag. trots tankekaos och osorterade meningar. allt hör ihop och jag ser fler och fler sammanhang. spännande och skrämmande.

jag hann med en snabb vända in i djuraffären. en boll till frank och maltpasta till siri.
sen promenera till bussen. det är så fint att sitta på bussen hem efter psykologen. bara jag och tankarna. tillsammans med melissa horn i ipoden då.
och jag fick träffa nicole idag. det var så längesen. jag måste sluta att stänga in mig - fastän att det är så svårt att hitta orken och motivationen.
kaffe och prat. och gos med frank - som har växt och blivit så stor. fina fina hunden.

och när jag kom hem och kollade i brevlådan så låg där ett paket. med fint omslagspapper och presentsnöre.
min allra första g4 - applejack. vad glad jag blev. det var storasyster som överraskade mig med den fina presenten.

resten av dagen ska jag spendera med sirikatten. dricka kaffe och dra igång med lite pyssel tror jag. rama in foton och eventuellt måla lite.
och kanske törs jag öppna applejack och känna lite. men hon är så fin som mib - så vi får se hur jag gör. men helst vill jag väl ha henne loose. asch.

hej och god morgon.
vädret ute idag är snö - enbart snö. fantastiskt. och bara för att jag är så förbannat envis - så kommer jag ta på mig vårskorna. snö eller inte. jag vägrar vinterkängor.

lady gaga på högsta och om en kvart drar jag ner till stationen. psykologen here i come.

slängde ihop en kladdkaka. den står i ugnen just nu.
tänker att jag ska fira lite. fira att det är fredag i morgon, att jag har psykologtid, att jag har tvättat idag, att sirikatten är den bästa, att jag har bäddat med rena sängkläder. and so on.
det finns faktiskt bra många saker att fira - bara en anstränger sig.

jag peppar inför morgondagens psykologtid.
har sorterat bland oroliga tankar och ångeststormar hela dagen.
och i morgon ska jag unna mig något. jag tror det får bli en bok. en av haruki murakamis böcker närmare bestämt.

och kvällen tänker jag avsluta med att ta ett långt och varmt bubbelbad. det är jag värd.

bara vara hemma.
leva på kaffe, snus och kattgos.

en dag hemifrån och det har fungerat bra.
fika, solpromenad och loppisbesök.
och en massa gos med prinsarna. det är kärlek. och ingen ångest kan vinna över dem.

nu är jag hemma hos sirikatten. det är så fint att bli mött i hallen av en glad katt. min katt.

i morgon ska det tvättas.
och jag drömmer om att klara av att lämna byggnaden och ta en promenad. med musik i öronen och sol i ansiktet. det är vad jag önskar. och jag ska göra det till verklighet.

psykolog på fredag. jag har ett fullproppat förråd och jag vill rensa rensa rensa bland alla gamla ruttna tankar. dans revolution och du och jag.

en kopp koffeinfritt kaffe för att minnas gamla dagar.

ordningen här hemma är easy.
har dammsugit, bytt kattlådan, rensat i skafferiet och lagat lunch. det flyter på. en och annan kaffe har det blivit också. jag älskar den här tryggheten.
utanför lockar inte alls. och jag vet inte vad jag tycker om det. ärligt. jag trivs att bara vara instängd här hemma. och är det dåligt. ska jag ha dåligt samvete över det. gah. jag vet inte.
det känns bra - så bra det bara kan kännas. och det är väl det jag ska sträva efter. men det dåliga samvetet knackar ständigt på dörrar, väggar och möbler. ett kaotiskt eko.

kvar att göra är att skura toalett och handfat. lätt som en plätt.
men be mig inte att lämna tryggheten. det är så förbannat komplicerat. jag kan inte förklara med ord. men ni som vill får gärna låna min verklighet. det skulle nog hjälpa er att förstå.

en sån långsam och tyst dag. jag och sirikatten här hemma i borgen.
jag har färgat håret och bakat några hastbullar. druckit tusen koppar kaffe utan att bli stirrig.
ångesten tar ner mig under jorden och på så sätt blir det ett ständigt lugn. underligt nog.

jag försöker planera framåt.
en veckas konstkurs i sommar känns guld. det är vad jag satsar på.

annars är det helgen i norberg som lockar gånger tusen. vad fint det ska bli. vackra vänner knäcker mörkret totalt. jag längtar.

dagen började med en hemlighet.
sen fortsatte den i sängen med boken i några timmar.

och slutligen hamnade jag i soffan. med tv och dator. trött som ett as - men alldeles för pigg för att tillbringa ännu en dag i sängen.
så nu har jag färg i håret och en kopp kaffe i handen.

det är få av tankarna som blir text. och det är så synd. att skriva är guld.
allt ter sig självdestruktivt och jag orkar inte hålla emot. en mot tusen. det är oddsen.
traumabearbetning finns på min to-do-list. vägen dit är snårig och taggarna river hål.
och på benen står ditt namn skrivet om vartannat. du skriver med blod.

tar en paus från verkligheten. det sker tusen saker på en gång. en envis förkylning, orkeslösheten som får mig att ligga hela dagar i sängen, ett infekterat sår som ledde till en svullen och oanvändbar hand, konflikter och rosenröd kalabalik i tankarna.

jag kommer precis från sängen nu. har legat och stirrat på en sovande sirikatt i drygt två timmar. det är fint med tystnaden och en svart liten mage som andas lugnt.

jag ska ta tillbaka allt som är mitt.

har en dålig dag. på alla möjliga sätt. har knappt sovit i natt och jag har verkligen ingen energi till att orka starta dagen. går fortfarande runt i sovkläderna. hostar och snorar. ångestkrypningar i alla kroppsslut.
jag varvar med dator, bok, sängen, soffan, kaffe, snus, förvirring, ilska och mys med sirikatten.

i går organiserade jag om mina pocketböcker. de har stått i färgordning ett bra tag nu, så det var dags för förändring. nu står de i bokstavsordning - efter författarens efternamn.
det är något magiskt i att titta på bokryggarna.

i dag fyller moster år. så det blir att gå dit.

i morgon psykologen. känns stressande. jag har ingen ordning alls på kaoset. och då kommer prestationsångesten. men jag känner mig säker nog att faktiskt säga som det är. och sen ta det som det kommer.

tystnaden omringar mig. men inte längre några skuldkänslor. det var inte jag. och det var inte du. i mina tankar finns inga skyldigheter. men jag känner dig och jag vet hur ditt system arbetar. det var bara jag och alltid jag.

nog om det. det ska inte få något större utrymme.

jag har huvudvärk och panik i fingrarna. hur tänker en vidare och förbi det som redan är konstaterat egentligen. jag ser ingen framtid med ljus och fågelfalsett. det är för andra. de med förmågan att kontrollera impulser och svarta mantlar.
här i min borg känner jag för första gången på tusen år en trygghet som inte är värd att rubba. jag stannar här. tillsammans med sirikatten. det är definitivt kärlek definierat.


i'm gonna love you like i've never been hurt before.
i'm gonna love you like i'm indestructible.

sirikatten var med som sällskap i köket när jag diskade.
jag satte mig och målade en liten baby up up and away.
mamma hittade en fin plåtburk till mig på loppis.

frr. jag är så trött. knappt sovit något under natten. har bara hostat hostat och hostat. och mot slutet började jag spy - pga allt hostande. runt klockan 04.30 tog jag en zopiklon och lyckades faktiskt somna.
men har haft sirikatten med mig i sängen hela natten - hon är så gosig.

och efter veterinärbesöket/kastreringen igår så var hon slö hela dagen. men idag är hon bra mycket piggare och verkar inte alls ha särskilt ont. hon är en mammagris och springer efter mig - men det är ju bara mysigt.

har bytt sänglakan. de var inte så trevliga alls - fulla med blodfläckar (från allt näsblod). har mitt favoritpåslakan (se bild) med ett matchande örngott och örngott nummer två är med mlp´s på. yey.
och nu ligger det en svart liten sirikatt i sängen också. fina fina.

låg kvar länge i sängen och läste idag. köpte en ny bok igår; vi har ju hemligheter i den här familjen av therése eriksson. det är svårt att sluta läsa den.

men nu får den sista halvan av boken vänta tills ikväll. sen ska jag fortsätta läsa i sofia rapp johanssons nya bok tills skulderbladen blivit vingar.
alla bra böcker som finns egentligen - det finns inget bättre än att köpa nya böcker. nya också som i att köpa böcker på loppis.

nä. en kaffe till och sen får jag väl ta tag i diskberget. hela den här dagen kommer gå som i en dimma; sömnlöshet och oroliga tankar.

jag vet inte alls jag. det är så tyst och jag vill inte störa tystnaden. jag har gjort det så många gånger förr - utan tillfredsställande resultat. jag tiger. och så gör du.
det är en ond cirkel. men av någon anledning så står jag bara bredvid och tittar på. det här får inte rubba mig. så jag lämnar dig ensam inuti cirkeln.

det är kärlek. det är det alltid.

...

på ditt hjärtas bakgård samlas
dom okyssta
dom hemlösa
dom papperslösa
dom som ropar och ropar
på ditt hjärtas bakgård
står du med dina banderoller
dina ambitioner
ditt allra största mod
dina armar kan räcka runt hela världen
men din sömnlöshet hjälper inte någon

...

ur sång från hjärtats bakgård av anna jörgensdotter.

fick en muffinsbakbok av mamma igår - fluffins. hittade en massa gott i den. jag hoppas att förkylningen ger med sig snart, så att jag får energi till att baka.

men idag har jag åtminstone städat lägenheten. dammsög hela soffan också. den var full med katthår, damm och annat skräp.
mattan framför bokhyllorna i rummet hamnade i tvättkorgen. jag vaknade även denna morgon av att blodet forsade från näsan - och stackars mattan blev helt nedblodad.

på tisdag ska siri till veterinären och jag oroar mig hela tiden.
jag vet att det är ett rutiningrepp, men ändå. hon är ju den bästa som finns. utan henne vore ingenting någonting.

disken är diskad och jag har fått i mig lite yoghurt. en till kopp kaffe och sen får det minsann bli en lång och varm dusch. och så ner till tvättstugan och kolla om det finns någon ledig tid, typ imorgon.

och allt du skrev och allt du skrivit - det släpper inte taget om mig. det var inte bara jag.

det är samma visa varje gång. skuld och skam och hela skiten.
jag tar aldrig mer ett endaste steg i den här riktningen. inte en gång till.
det räcker och blir över och nu går det inte att hantera.
jag förstod nog aldrig hur det slutade så här - men det gjorde jag inte de tidigare gångerna heller.

en puls utan rytm och hej och hå så kan det gå.

ah. en sömnlös natt och morgonen började med forsande näsblod. har haft näsblod lite då och då under hela dagen.
stress, ångest och förkylning är ingen bra kombination. jag får alltid näsblod när det är för mycket på en gång.
annars har förkylningen verkligen bosatt sig i halsen - skulle inte förvåna mig om jag snart tappar rösten. får verkligen anstränga mig att prata.

har varit på willys med moster och prinsarna. skönt att få lite handlat. och det var inte alls mycket folk - så jag blev inte särskilt stressad.
har bunkrat upp med mer frukt, god juice och yoghurt. mat är inte alls roligt. men försöker åtminstone.

dagens finaste är solen och att det är barmark nästan överallt.

är på snurrigt humör och pendlar mellan vill och vill inte.
men jag tänker aldrig mer vika mig. hädanefter är det rak i ryggen som gäller.

förkylningen har satt sig på rösten - låter så härligt hes och jag hittar på alla möjliga ursäkter för att få prata lite för mig själv. och vi vet ju alla vem jag kommer hamna i säng med ikväll! grr!

jag och sirikatten snickrade ihop ett kartonghus till henne. det hamnade i köket och hon verkar gilla det. någon dag tar jag fram antingen färger eller tyg och gör det lite finare. just nu står det "12 st vinglas" ovanför dörröppningen. och njae - skulle inte tro det.

hej och hå.
nu fortsätter jakten på bussen eller tåget som ska ta mig från växjö till hultsfred imorgon eftermiddag/kväll.

har sovit nästan i ett sträck i natt. så himla skönt. jag vaknade av mig själv klockan 07.00 och gick upp. skönt att komma upp tidigt och sen slippa stressa till tåget.
det gick super hos psykologen idag. vi analyserar, försöker förstå och diskuterar. det var verkligen värt att åka dit trots förkylningen.
efter psykologen gick jag ner till stationen och fick träffa caroline. hem till henne på en snabb kopp te och sen fick jag åka bil hem. lyx!

har bestämt mig för att börja med antabusen igen. mycket för att det ger rutiner och för att jag ska slippa bli triggad. vill inte riskera något. just i den frågan kan jag inte säga att jag litar på mig själv till hundra procent.
det känns absolut inte som ett nederlag - snarare tvärtom. jag tar egna och viktiga beslut i förebyggande syfte. och jag gör det enbart för min egen skull. och för sirikattens då.

nu sitter jag med en god kopp kaffe och väntar på att hälsocentralen ska ringa.
sen blir det att ta tag i disken, boka tvättid och sen bara slappa. härliga helg!

huh. en natt nästan helt utan sömn. mest bara en massa snor, hosta och feber.
men som tur var - även en tokgosig liten svart katt.

ska bara göra ingenting idag, ska inte ens klä på mig anständiga kläder.
i morgon ska jag till psykologen - tänker inte missa den tiden, så är det bara. så det får bli en massa te och så ska jag försöka sova lite under dagen.
har precis tagit en värktablett och hoppas innerligt på att febern lägger sig.

och för att peppa mig själv och för att faktiskt ha något att göra idag - så ska jag baka en stor omgång muffins. så kan jag frysa in och ta fram om jag får besök.
eller så äter jag upp alla själv.

ångesten håller sig på avstånd och det är guld.

jag, katten och febern ligger mest i soffan och krigar mot förkylningen.
men jag har det fint. en förkylning är ju som en fis i rymden.

uh. förkylningen kom och knockade mig. verkligen fantastiskt.
så denna vecka blir det ingen ikea-roadtrip tillsammans med finpralin caroline.

det blir hemmahäng (ovanligt) tillsammans med underbara sirikatten. hon har slutat löpa och är sig själv nu. skitbråkig och jättegosig.
den 8 mars ska hon till veterinären och kastreras. jag oroar mig redan för att hon ska dö. och ja - jag vet att jag absolut inte behöver oroa mig. men min största mardröm är att sirikatten ska dö. oavsett veterinärbesök eller inte.

jag har precis skickat en shoppinglista till mamma. hon är så snäll och handlar åt mig nu när jag ligger sjuk. jag bad om snus, glass och tidningar. och nässpray och bregott.

nu ska febern kollas - jag hoppas verkligen att den har gått ner. jag vaknade klockan 02.30 i natt och hade 39.4 i feber. great.