...


och han brast ut i gråt. tårarna ville aldrig sluta rinna.
jag satte mig nära och höll om.
sa att jag inte längre plågas av just den händelsen.

han såg så liten och skör ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0