jackie.

kvällen försvann och det blev natt. ingen trötthet så långt ögat kan nå. men ingen ork heller. och mitt i all esc-förvirring mms:ade jag en bild på min katter till en random brud i telefonboken. varsågod - jag hoppas att bilden uppskattas.

jag har ingen mjölk hemma - annars hade jag gjort en kaffe och njutit av tusen cigg ute på fantastiskt svala balkongen. men det får bli ett glas saft och kvällsmedicinerna istället. har den senaste tiden blivit dålig på att ta mina mediciner som jag ska. har liksom inte orkat. plus att jag är trött på att knapra piller. faktiskt är jag trött på det mesta.

det ska kännas att en lever - som en dam sa till mig när jag fick en tung resväska i huvudet när jag satt på tåget mot lund. tur att katterna är vakna med mig. det finaste nattsällskapet.

och kvällen bara försvann. skönt det. dagen har varit ynklig och eländig. känner mig inte alls på topp. jag väntar väntar väntar på tröttheten - men den vill inte komma. sömnen lockar.

började med nya ssri-preparat i dag och hoppas att de ska få ordning på kaoset. jag vill hitta stabilitet och lugn. jag tror att jag öppnade mig lite för mycket för samtalsterapeuten i dag. såg att hon skyndade till läkarens rum efter vårt samtal och jag nojjar och tror att hon tänkte skvallra. så mycket för den tilliten. men nej. jag gilla eva-lis. men jag gillar inte mig själv.

ett glas hallonsaft, en cigarett och två zopiklon - sedan får det bli sängen. god natt.

det gick bra hos nya samtalskontakten. visserligen är det alltid lika jobbigt att behöva börja om från början. berätta allt och ingenting om åren som passerat förbi. men hon var lugn och det gjorde mig lugn. nästa tid är om drygt en vecka.

nu äntligen hemma efter en heldag i centrum - orkade liksom inte cykla hem utan satt kvar i skuggan och njöt av de svala vindarna. jag ska kasta av mig nästan alla kläder och parkera arslet på balkongen. mina fina katter är redan där ute och chillaxar i skuggan.

det går inte att städa i den här värmen. istället blir det soffan och dålig tv. har ingen ork över och i morgon ska jag till öppenpsyk. orkar egentligen inte det heller - men måste verkligen.

när det blivit lite svalare åker dammtrasan fram och jag ska damma igenom hela lägenheten. sedan är det inte mycket kvar att göra. ska väl försöka få upp nya gardiner i köket också - men det är liksom ingen brådska med det. värst är allt damm överallt.

jag gråter lika mycket idag. minsta lilla får mig att storgråta och hulka. big ugly cry. jag är trött på ostabiliteten och önskar att abstinensen ger med sig snart. det här håller inte.

kommer inte alls i gång med städningen. jag gråter konstant - egentligen helt utan anledning. det bara blir så. och ångesten. den är jävlig och utan dess like. det var längesedan jag mådde så här dåligt. men jag fortsätter att skylla på utsättningssymptom.

har åtminstone diskat, bäddat sängen, torkat av ytorna i köket och plockat ner köksgardinerna och lagt dem i tvättkorgen. ska hänga ut alla mattor på vädring och sedan försöka mig på att plocka in den rena tvätten. sakta men säkert. emellanåt lägger jag mig dubbelvikt i soffan och gråter en skvätt eller två. allt känns så hopplöst.

tur att jag bor ihop med de finaste katterna i världen. de tröstar mig och får mig att le.

hela nätterna drömmer jag kaotiska mardrömmar och vaknar med andan i halsen.

i dag är det tänkt att jag ska dra igång med mitt städprojekt. köket står på schemat och lite pepp är jag faktiskt. men än orkar jag inte börja. illamåendet måste stillas.

började dagen med att spy gult slem. en vacker dag kommer dessa utsättningssymptom ta död på mig. jag kan ärligt säga att jag aldrig mått så här dåligt. aldrig någonsin.

annars har jag tvättstugan bokad nästan hela dagen. det är dags att ta tag i alla vardagssysslor som har hamnat vid sidan om sedan jag slutade med mina paroxetin. ett städschema ska ordnas och jag ska verkligen skura varenda liten vrå här hemma; tvätta alla gardiner, skura under badkaret, damma, diska köksfläkten och allt annat tråkigt. men det måste bli gjort - jag blir galen av allt damm. mår riktigt psykiskt dåligt av ett skitigt hem. plus att med två katter blir det bra mycket damm riktigt fort.

senare i dag tvåårs-kalas och hejja vad stora mina älskade barn är.

fick kallelse till nya samtalskontakten i dag. på fredag klockan 08.30 ska jag träffa eva-lis (bara namnet är en garanti att hon rockar fett liksom) och jag hoppas att vi kommer kunna trivas ihop. min läkare hade prompt hetsat på att jag behövde en kvinnlig terapeut - och vips! fick jag eva-lis. så på fredag får ni en recension av henne. plus att jag har för mig att hon hanterar alkoholberoende också - vilket känns som ett stort plus då jag snart varit nykter och hållt mig borta från missbruket i två år.

nu några rör theralen och sedan ner till tvättstugan igen. hej och välkommen tillbaka livet.

först nu har jag vaknat till. tog en runda med dammsugaren - men hemmet känns fortfarande dammigt och äckligt. ibland vill jag gråta över hur illa jag tycker det ser ut här hemma. överlag känner jag mig riktigt nere och det beror väl antagligen på utsättningen av paroxetin. gråter över minsta lilla och livslusten är som bortblåst.

katterna är lika fantastiska som vanligt och tur är väl det. de är det finaste sällskapet ostadiga dagar som dessa. tog precis en shot theralen och fy fan det är så äckligt. ska be om alimemazin-kapslar istället. men först börja med fluoxetin igen och hoppas att den kan hjälpa. har testat den förut och då utan resultat. men apoteket har aldrig mina mediciner inne, suck, så jag kan inte börja med den förrän på tisdag.

härligt hur ens vardag totalt är styrd av mediciner. när jag fyllde tjugo år kunde jag aldrig tro att jag skulle bli tvungen att ta tusen steg tillbaka och observera livet när det passerar förbi.

jag blir nästan alltid utfrågad om mina höga doser på apoteket. de tror alltid att läkaren har skrivit fel och tar mig för en idiot. jag försöker förklara med min lugna röst att jag är högtolerant och därför behöver höga doser av mina mediciner. men eftersom de ser vilka mediciner jag äter och varför - så tror de mig sällan. det gör mig ofta väldigt arg och faktiskt lite ledsen. de har ingen rätt att ifrågasätta mig och nästa gång ska jag våga säga det högt.

men annars - dagen har spenderats utomhus på en bänk framför en scen med dansmusik.

det blir en vända ner till centrum med mamma och resten av familjen. hultsfredsdagen. haha. det är ungefär så häftigt det blir här i byn. men det ska bli fint att komma hemifrån en stund. jag har fortfarande inte tagit tag i städningen och bor i ett mindre kaos. det är dammigt och jävligt och jag orkar ingenting.

jag måste till apoteket och hämta ut de nya medicinerna. har fortfarande inte börjat med dem och mår därefter. nattsömnen fungerar inte alls - propavan är ingen dundermedicin direkt.

men nu göra dagens första kaffe och njuta av stillheten.

dagen fortsätter med ryggvärk. men hittade en förpackning naproxen och hoppas att det ska ta kål på den värsta smärtan. och jag har även lyckats få i mig lite sparrissoppa. hejja.