jackie.

"Allt här är så läskigt. Inne på rummet är det tyst och min rumskamrat har släckt och lagt sig i sängen. Är ganska säker på att hon inte sover, för jag hör hur hon vrider och vänder på sig.
Min tidsuppfattning är borta. Kanske gick P för över en timme sen, tjugo minuter... Jag vet inte. Men jag vet att han kommer i morgon efter kl. 13.00. Det ger mig lagom dos av lugn för att jag ska kunna hålla mig borta från att börja gråta.
Vad ska jag göra med alla tysta och evighetslånga minuter? Kanske en cigg? Ska fråga någon av skötarna om jag kan få något att sova på. Mina ögon vägrar vara slutna. Annat är det när jag väl somnar. Då är det en kamp för att vakna.
Jag har en stor elak klump i magen och den tar sakta över bröstet också.
Jag är hemlös och jag funderar på hur jag ska kunna se alla i ögonen efter det här. "Men visst är jag inte såhär?" "Var är jag, vad, vem, varför?"
"...hur kan det här slutet [KOLSVARTA] bli till en början?"

FAN."