1 maj.



a cracked smile and a silent shout.


lördagsmsy igår då. nej, mys - ska det väl helst vara. men här spårar vi ur och får med sig halva kvinnoforumet till skräddaren. nyfikna och underbara moster följer med in och assisterar läkaren. snacka om en dubbelt skev situation. jag var dock noga att regelbundet påpeka att hon läser till undersköterska och att det enbart är därför hon är intresserad av sin systerdotters konstverk och hur det tråcklas ihop.

självklart är det ju inte så hippy happy som det kan låta. jag tappar mer och mer respekt för mig själv - ju mer jag hanterar mitt mående på det här sättet. långvarigt och konstruktivt - nope. och det har jag ju för fan vetat sedan dag ett.

men det som just nu är det absolut värsta med hela karusellen är hur jag och mitt påverkar den viktigaste personen i mitt liv så fruktansvärt illa. hon är den jag kan prata med, vill prata med och som jag vill vara med. och hur hållbart är det - om jag inte börjar respektera och tycka om mig själv, min kropp. 



edit: och självklart blir jag ledsen över hur alla mina nära och kära påverkas av det här. ♥

kärleken och provsvar.


har varit hemma hos nina några timmar idag. kaffe och toscakaka. så underbart att se hennes hem, att vara i hennes hem. riktigt stort faktiskt. slippa rättspsyk och allt vad det innebär, skönt att slippa växjö. tiden går förstås alltid alldeles för fort. men varenda sekund med henne är fantastiska. 

och fick provsvaren från läkaren idag; alla mina värden är normala. jahapp. det gjorde mig faktiskt besviken. blir att vänta på gastroskopin och sedan ta den psykiska biten med läkaren. mediciner och liknande. sedan se om jag faktiskt får börja med dbt, som jag har blivit lovad hur länge som helst. på öppenpsyk i grannstaden säger de att de inte har startat några nya grupper, läkaren på psyk i staden vid havet hävdar att det visst finns och att hen ska ringa dem och pusha på lite. jag orkar liksom inte må fel längre. 

jag är trött och matt. dagens energihink är tömd. det får bli att vila och stes:a litegrann. 

sju rör blod och panikcigaretter.


psykologen är sjuk. helt okej, tänkte jag när han ringde i morse. fick en extra tid nästa vecka, på måndag. det kändes jättebra. efter ett tag pallrade jag mig upp ur sängen för att traska ner till hälsocentralen för att lämna blodprover. snöhalkigt och inget kaffe i kroppen. men tänkte använda situationen till ett s.k. beteendeexperiment och faktiskt våga säga att jag är fruktansvärt nålrädd. först tänka igenom alla de saker som jag tror ska ske när/om jag säger att jag är nålrädd och sedan efteråt gå igenom vad som egentligen skedde, vilka reaktioner jag fick o.s.v. jag fick ur mig att jag var väldigt nålrädd och sköterskan lyssnade på mig och bemötte mig hur bra som helst - ingen katastrofhändelse alls. så nu kommer det bara bli lättare och lättare att våga säga att jag är nålrädd i framtiden, är tanken åtminstone.

efter att ha lämnat sju jävla rör blod gick jag till konsum och där dog jag när jag stod i kassan. i ren panik kastade jag ner ett cigarettpaket på rullbandet - inget jag överhuvudtaget behöver förklara eller försvara. jag ringde sedan nina och det värsta lade sig en smula. jag tuggade en stesolid och rörde mig sedan sakta hemåt. vinglade som ett fyllo och kroppen lydde mig knappt. men hem kom jag och när jag väl stängde och låste ytterdörren infann sig det där trygga hemma-lugnet. kaffe, cigg och ringa nina igen. att få prata med henne, skratta med henne och att höra hennes röst lugnar mig något otroligt. plus hennes nattliga äventyr - oslagbart. världens bästa och starkaste människa; nina, min flickvän.

psykologen är sjuk. inte helt okej, tänker jag nu.

kärleken, the ugly cry och att våga be om stöd.


åhå. livet knakar och brakar. och jag ska lära mig att hantera det. gick inte särskilt bra just denna kväll, inga självskador, men psykbrytet från den innersta kärnan. men skam den som ger sig. jag måste våga involvera nina när sådana här situationer uppstår. "men inte kan jag väl sänka henne med mina problem, ringa och the ugly cry:a, hej, det är trigger-girlfriend som ringer och liknande." men - riktigt så fungerar det inte. sakta med säkert börjar jag inse det. att det som "fungerat" förut, att stänga ute människor, inte är en särskilt bra lösning. det innebär att jag behandlar mig själv som ingenting och att mina nära och kära far jävligt illa. och det sista jag vill är att utesluta den vackraste människan i mitt liv - kärleken jag älskar

hade det här varit för bara några månader sedan - så hade jag befunnit mig på akuten/iva/psykakuten. så jag vill gärna peppa mig själv litegrann. just ikväll, efter en lång stund, fick nina nå fram till mig och det var hemskt otäckt - men som ett mjukt knytnävsslag rätt över ansiktet. ett viktigt och riktigt uppvaknande. jag måste göra det här för min egen skull. för det kommer  bl.a. även innebära att min omgivning blir tryggare.

psykologen i morgon - kunde faktiskt inte ha passat bättre. en fantastiskt ventil även där.

stressmonstret och dess kämpe till flickvän.


hujedamej. vilken lång dag. träffa läkare på hälsocentralen (lämna blodprover i morgon och remiss för gastroskopi skickad). och sedan socialträningsgruppen, där pratade vi om stress och gjorde ett test. jag fick 40 poäng; "över 35 poäng innebär att situationen är ännu allvarligare och att behovet av hjälp är mycket stort." så ja, inte konstigt att hela jaget strejkar som det gör. det är tal om dietist också - men det här får ta sin tid. orka stressa. haha.

(väl hemma la jag en fin kräks i toaletten. galla och blod från ett sönderspytt blodkärl.)

och idag blev även en så jävla stor och speciell dag. jag har världens starkaste och grymmaste flickvän som just idag fick bevis på hur mycket hon kämpar - hela tiden, varje sekund. jag är så jävla stolt och imponerad. så snart vi kan firar vi med ballonger - minst.


i hope my fists can fight for two.


hon som jag håller av allra mest, hon som jag är så fruktansvärt rädd om. hon som får mig att våga sträcka på mig. jag kan inte befinna mig vid hennes sida rent fysiskt just nu, just ikväll. det gör så ont. i kropp. i själ. i hjärta. men jag har all tid i världen och hon är vacker, helt unik och förstår mig som ingen annan någonsin gjort. jag saknar dig, längtar efter dig.

                  
 

...



...



fan ta den som fortsätter blunda länge till.


gårdagen spenderade jag tillsammans med nina. och kylan. och jävla säkrättspsyk som har helt nya rutiner för att kunna komma in och ut från kliniken. ingen av muffinsarna (som "råkat" ta på sig för små t-shirtar och har skrämmande många tribals på armarna) bakom säkerhetsglaset hade någon aning om någonting. och jag hade för ovanlighetens skull tagit på mig en bh med byglar. hur skulle vi lösa det då - när den skulle av och jag skulle traska igenom laserbågen igen.

jadu, det var det ingen som visste. underliga förslag hit och dit - tills jag tappade orken och kände hur tiden jag istället kunde spendera med nina bara försvann. så jag lirkar av mig bhn på plats - muffinsarna kunde inte riktigt alls hantera situationen. vettefan vem som vart mest obekväm. men ja, i med bhn i plastlådan och sen passerade både jag och lådan utan några problem till slut. men - jag fick glatt gå igenom bygget med min bh i famnen. först när vi kom fram till avdelningens anslutande besöksrum och toalett. då fick jag hoppa in där och kränga på mig fanskapet. det är mycket först nu i efterhand, när jag pratat med nina om det, som jag känner hur förnedrande det faktiskt var och är. och kommer fortsätta vara tills idioterna på stället kan ordna en ordentligt säkerhets-sluss.

annars en helt underbar (har jag nämnt kall) dag tillsammans med världens finaste. på eftermiddagen blev det fika på stan. snacka om extreme exponering de luxe för oss båda. toalettångest, ett fik mitt i en galleria, jag och mina tvångsproblem med urinblåsan och allt annat ni bara kan drömma om. men klart fan att vi klarade det galant. något skakig promenad tillbaka till stationen. men åh - de där dagarna är värda mer än allt annat.

buss halva vägen, bil med pappa resten av vägen hem. vart som helt uttömd på energi och ork när jag väl kom hem. sedan var det jävligt kallt ute också (om ni skulle ha missat det) - så jag frös ju i timmar efteråt. trots raggsockor och allt vad jag fick på mig. så i dag är jag inte särskilt katig. blir därför ingen socialträningsgrupp idag, hur dåligt som helst av mig - jag vet, men det skulle inte ha fungerat. mycket p.g.a. gårdagens all social exponering plus att den senaste tiden har varit lätt kaotisk. men på torsdag blir det äntligen psykolog och sedan gruppen på fredag. punkt.

05.32


klockan 06.20 börjar resan mot nina och klockan 16.30 far jag hemåt igen. alltid så svårt att sova natten innan vi ska ses - nej, inte särskilt underligt alls. det vet jag. och jag blir hetsig och försöker hitta någon snajsig outfit bland mina riktigt tråkiga och ointressanta kläder. men jag har åtminstone en egen garderob med mina egna kläder.

haha. och senaste inlägget - jag skrattade högt i morse när jag läste det. haha. jag har alltså inte tvättat nedbajsade kläder. just so you know.

17.39


igår handlade jag hem mat och dryck som jag har lätt att få i mig. pinsamt många förpackningar med välling, en massa olika sorters havredryck, två stora klasar bananer, soygurt, juice och kaffe, alkoholfri öl och säkert lite mer. havregryn och annat sådant har jag ju redan hemma. hej kroppen - nu ska du få lite näring.

som vanligt en inte direkt ovanlig ingentingen-dag. i morgon börjar allvaret. städ, tvätt och dusch. sedan på måndag träffa vackraste nina. en heldag - först besök på kliniken och sedan fikamys på stan. det var ett tag sedan vi sågs nu och längtan känns som ett mesigt ord. och att vi för andra gången lyckas pricka in en heldag, känns ju fantastiskt. 

det psykiska verkar vara relativt balanserat sedan det senaste självdestruktiva kaoset ägde rum. jag har gjort plats för andra, mer sunda, tankar i huvudet. ifrågasättande av hur det "fungerar" nu och tankar om det som komma skall. men jag är självklart medveten om att det är en lång och jobbig resa jag har framför mig. men att acceptera och låta det fortsätta så här känns inte längre som ett val, en s.k. lösning.

a walk down the memory lane.



men jag vägrar jämföra problem.


har spenderat nästan hela dagen i sängen. lämnade den först klockan 17.00. antar att det var nödvändigt att bara ligga där och slumra bort dagen. inte så att jag mått sämre än annars, "bara" så mycket stor kärlek, frustration, längtan och oförståelse. the ugly cry.

den 20:e är det iaf jag och nina som i princip spenderar en heldag tillsammans. om ni bara kunde förstå hur stort det är i min värld just nu. att istället för två och en halv timme per besök i ett rått besöksrum i bunkern - så får vi det plus några timmar på stan. ute i livet tillsammans.

du.


så otroligt vackert att just underbara du finns vid min sida. finner inga ord.

she's not dancing with another woman.


åh. big morgon-fail; har bara koffeinfritt kaffe. haha. så bra gjort. eller ja, vad gäller snabbkaffe då. men orka stå med mokabryggaren nu. ska ha en pressobryggare också - någonstans. får väl rota i skåpen och köra avancerat kaffetillverkande tills pengarna rullar in. är sannerligen luspank. kanske skulle fundera på att investera i en gammal hederlig perkulator då faktiskt. 

låg och ny-nojjade i går kväll. det här med kärlek och förhållande med riktiga och ärliga känslor är fan inte det lättaste. jag fastnar ju i alla möjliga "tänk om" och "tänk när". nästa gång jag träffar nina får jag väl för mig att jag måste andas sexigt. haha. och shit, vad imponerad hon kommer bli - så att hon sätter kaffet i halsen och sväljer snusen. yup. eller kanske ha glitter i snagget. något oemotståndligt styr jag ihop.

annars 
är det en sådan där tidig morgon med knytnävsångest. jag ska försöka sluta med att vara envist korkad och faktiskt ta en stesolid och sedan krypa ner i sängen igen, tillsammans med boken och åtminstone en katt.

förr var jag hellre bortgjord än ensam.


dagen har varit och är snart över. har egentligen inte gjort ett dugg - fast ändå varit i farten. skällt ut en äcklig snoppbärare på netto (helt orgasmiskt befriande), beställt en ny telefon, pratat med min vackra och störda flickvän, druckit kaffe och tuggat en massa tuggummi. fortfarande varken cigaretter eller snus. cigaretten jag hittade på köksfläkten igår kan vi ju alltid diskutera - den hamnade väl egentligen aldrig i lungorna. men den gjorde sitt - det blev en ny fjäril på badrumsspegeln. en blå.

tack för mig.

05.51


jag inleder veckan med en ordentlig städ- och tvättdag. känns rätt gött faktiskt. sedan hoppas jag att skogspeppen infinner sig igen. jag och skogen måste lära känna varandra lite mer, känner jag. vi har verkligen potential att bli nära vänner. skogen är en vän som luktar gott. som även kaffe och snus gör. men snuset och jag har ju tagit en paus ifrån varandra.

och hurrahalleluja! snart är det dags att träffa nina igen. min underbart störtsköna böna. ♥

fler kärleksförklaringar.


jag äger henne inte på något vis - men hon är min. har varit med henne i dag. den obekväma soffan i besöksrummet är hur underbar som helst att sitta i, när hon sitter där med mig. de finaste ögonen, de vackra orden och det underbara skrattet när vi skrattar som bäst.

plus att jag i dag kollade in hennes rumpa i snyggjeansen ordentligt när hon gick på toa. 

jag saknar mig tokig och förstår inte hur de tänkte när de placerade henne där. jag är inte orealistisk och blind, jag är väl medveten om handling och konsekvens, men också medveten om rättvisa och orättvisa

går runt i t-shirt och är trött.


har fortfarande enbart trosor och sovtröja på mig. helt fantastiskt gött, ska ni veta. druckit-för-mycket-kaffe-huvudvärk tyvärr och ungefär lika pigg som en död. men mer kaffe, bara måste, och sedan disk och runda av med en dusch. blir växjö i morgon. och fatta hur fint det kommer bli. höll på att inte bli av, lika med panik. men nu så. allt ordnat. 

och den där växjö-gangstern nina är ju hur bäst (läs: sinnes) som helst. våra samtal spårar alltid ur - de blir helt sjuka och som jag skrattar när jag pratar med henne. så många känslor som börjar vakna och våga. att "bara" vara kär med äkta känslor är stort.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0