jackie.

åhå. livet knakar och brakar. och jag ska lära mig att hantera det. gick inte särskilt bra just denna kväll, inga självskador, men psykbrytet från den innersta kärnan. men skam den som ger sig. jag måste våga involvera nina när sådana här situationer uppstår. "men inte kan jag väl sänka henne med mina problem, ringa och the ugly cry:a, hej, det är trigger-girlfriend som ringer och liknande." men - riktigt så fungerar det inte. sakta med säkert börjar jag inse det. att det som "fungerat" förut, att stänga ute människor, inte är en särskilt bra lösning. det innebär att jag behandlar mig själv som ingenting och att mina nära och kära far jävligt illa. och det sista jag vill är att utesluta den vackraste människan i mitt liv - kärleken jag älskar. 

hade det här varit för bara några månader sedan - så hade jag befunnit mig på akuten/iva/psykakuten. så jag vill gärna peppa mig själv litegrann. just ikväll, efter en lång stund, fick nina nå fram till mig och det var hemskt otäckt - men som ett mjukt knytnävsslag rätt över ansiktet. ett viktigt och riktigt uppvaknande. jag måste göra det här för min egen skull. för det kommer  bl.a. även innebära att min omgivning blir tryggare.

psykologen i morgon - kunde faktiskt inte ha passat bättre. en fantastiskt ventil även där.