jackie.

helgen går i danstakt. vi ska på festival inomhus. jag går inte så mycket för musikens skull. har inte orkat kolla upp banden ens.
jag går för att kunna fara runt med nicole. längesen jag befann mig på en fest. och denna gång blir det utan en droppe alkohol i kroppen. inga rakblad i väskan och varken tabletter eller pulver. det blir bara jag.
jag mantrar pepp pepp pepp och hoppas på guld. men jag har ju trygga kärleken med mig. och jag litar på henne. hundratusen procent.

tidigare idag psykolog.
det var tungt. jag är mer fucked up än vad jag först tänkte. jag vet inte vad jag ska tro längre.
försöker gilla läget och tassar på tå för att inte förvärra något. jag kanske ska införskaffa en skylt att hänga runt halsen; "risk för ras!". det kanske skulle underlätta. kanske inte för mig. men för alla andra. det är ju er jag tänker på hela tiden. jag gör det aldrig bekvämt för mig själv. bara ni har slipper skämmas - då låtsas jag vara nöjd.
era jävlar.

svartkladdiga ögon och smutslockigt hår. det andas fredag.

jag har gett upp det här med att försöka få rutin på sömnen. jag får ingen ordning på den. den trilskas och är förbannat envis. lite som jag. kanske inte så konstigt då - att vi inte kommer överens. vi somnar som ovänner.
och det är väl det en inte ska göra.
sen ligger vi i sängen och irriterar varandra. tur att vi har gullekatten som spinner och värmer oss under kaosnätterna. älskade sirikärleken.

och helgen närmar sig. den bär med sig storslagna planer.
jag hoppas spendera helgen tillsammans med kära vännerna. jag har gett mig fan på att jag ska skratta mig dubbelvikt. glädjetårar ska rinna samtidigt som jag dansar.
jag dansar bara nykter. nu för tiden. men det är ingen fara. när jag försöker dansar onykter så har jag en tendens att tvinga mina vänner att ringa 112. inte så party.

nu tvättar jag. fint att börja dagen i tvättstugan. sorterar i huvudet samtidigt som jag sorterar tvätten. en fin sysselsättning. nästan min favorithobby.
sen möta upp miss nicole. ♥

oktober är snart slut. har året gått fort eller har det varit långsamma månader. kan inte riktigt bestämma mig.
men det har varit ett händelserikt år. många milstolpar som har satt spår i min historik. vissa saker finns på papper. andra saker delar jag bara med mig själv. och ibland med de närmaste. de som går bredvid mig.

läkartid är bokad. inte på öppenvården. hälsocentralens läkare får hjälpa mig med kaossömnen. kan inte fortsätta så här. sova hela dagar eller sova ingenting. det fungerar inte. jag behöver rutiner och jag bör ta mina mediciner regelbundet. och kan jag inte få ordning på dygnen - då faller alltihop. allt jag har börja bygga upp.
orka kravla tillbaka på ruta ett igen.

har haft en nästan-heldag med nicole. efter antabusen på hälsocentralen så cyklade jag hem till favoritbruden i stan och fick kaffe och salta kex. vi skrattade mycket och väntade väntade väntade på bättre tider.
en fika på konditoriet och sen kom regnet. vi promenerade hem till sirikatten. jag fortsatte skratta. ibland rätt hysteriskt. helt klart sömnlöshetens fel.

nu efter ett bubbligt bad är jag inte särskilt piggare. men varm om kinderna och blöt i håret.
ingen idé att tant-sova. jag sparar det till natten och hoppas på det bästa. det blir läsk snus bok och sen kanske tv.

idag, onsdag 27 oktober vill jag uppmana alla - oavsett sexuell läggning, ursprung, kön och ålder - att bära något lila. gör du det säger du "it gets better" till alla HBT-ungdomar (och vuxna) i sverige som ännu inte har mod att vara öppna.

jag har gladeligen på mig min lila hood och jag ser fram emot att se flera lila människor idag.

nu är en ängel vid mitt bord (av janet frame) färdigläst. den rekommenderas.

jag börjar läsa alfahannen av katarina wennstam ikväll. har läst hennes andra böcker. hon är grym och det hon gör är inspiration. hon gör något viktigt. läs hennes böcker.

spontanbesök. kärleken nicole kom över på kaffe. prata minnen och skratta åt oss själva i soffan. en koffeinkaffe och en koffeinfri. vi ser ljuset i träsket. där bakom den stora skymmande tallen. vi ordnar det själva. ingen annan som ser oss som sitt ansvar.
jag kan luta mig mot lyckosystern. hon tvekade inte då. varför skulle hon tveka nu.
ingen inget som rör vid oss. vi står starka raka och stolta.

tycker om hur hon säger siri; siwi.

jag har på känn att det nog löser sig till slut. det kan bara bli bättre. ingenting sjunker djupare än så här.
en konstig trygghet. vissa dagar stabil. andra inte alls.
men jag tänker inte göra mörka bottenlösheten till mitt. färgerna lockar mig ikväll. de dansar inom räckhåll.

rainbow warrior.
de orden bär jag på mina axlar. ständigt. snart permanent.

den rena luften rensar huvudet på virrtankar. en lång promenad med fint sällskap. skratt prat och solen i ögonen. inte en kotte nere vid sjön. bara några fåglar ute i vattnet och vass som skymde sjöutsikten. men guld.
jag bjuder in alla att ta långa färgglada promenader med mig.

minns ni mig som lysande. skimrande och livsvillig.
jag minns inte hur det var. var det ens på riktigt. kanske var det det som var det sjuka. risken finns ju att det här är mitt sanna jag.
jag sveper in med svarta moln och ni ser aldrig solen igen.

kan inte alls fokusera. noll koncentration. orkar inte bry mig om sammanhang här på bloggen. kan inte ha en sorterad blogg när huvudet är kaos ruiner och hej och hå.
jag spottar på döden. tänker inte låtsas som om att den lockar mig. för ärligt. jag är inte alls lockad. inget sug.
känner mig bara nobbad av livet. så sjukt ignorerad. jag är ju skitsnygg. livet - kom igen. vi kan ligga hela nätter och hela dagar. jag vet att du vill.

googlade på mina antidepp (paroxetin/seroxat) och satte snusen i halsen. minst sagt.
verkar vara hemska utsättningssymptom. typ illamående i tre år. varför skriver de ut sånt gift.
vore ju kanske inte så skrämmande om jag hade kunnat få träffa läkare och diskutera mina mediciner. men finns ju inga läkare. och vems fel är det. vet ju inte vem jag ska bombhota ens.


har jag förmågan att glömma bort.

det fanns en kärlek. men den har brunnit ut.
du fick för stor del av mitt liv. jag kunde inte andas tillslut.

jag gav upp för längesen.

har haft nicole här över natten. igår blev det film prat och mycket skratt. fantastiskt. sånt som passar ihop med hösten. som sommaren.
nu har jag precis torkat efter ett långt bad. massor av bubblor och läsa skräcknoveller. en fin kombination. men jag hostar förjävligt. rökte några cigaretter för mycket igår. plus förkylning.

det är mycket som rör sig i huvudet.
det här med att vara "sjuk". jag tröttnar ihjäl på att inte få den hjälp som jag vill ha. inga öron som lyssnar och inga beslut som tas. jag känner mig så jävla liten.
tack alla vänner och tack familjen. ni som stannade kvar. ni som fortfarande inte tvekar en sekund.
och tack ni som väljer att inte bli rädda. ni som vill vara en del av mig och mitt.

var du än befinner dig har du en famn för mig.

har nämnt tidigare att jag varje månad köper fyra pocketböcker.
och det här är månadens böcker;

idag är allt svart eller vitt. det är så jag vill ha det. signaltornet kan inte ta emot andra kommandon. inga som handlar om färg.
men jag väljer att göra så. det är mitt eget. ni har inte tillåtelse att röra vid mig och mitt.
det är på gott och ont. alla val och alla ord som hittar ut.

det är inte döden jag vill åt. inte heller skräms jag av döden.
det är livet jag utmanar. begär att det ska ändra skepnad. anta en ny form. kanske inleda ett samarbete.
jag och livet. arbetskamrater.
mina knep går inte att räkna. likt nattens alla stjärnor. du tappar räkningen ganska kvickt.

remember.
jag virvlade. kommer du ihåg mitt leende. det var jag hela tiden. hand i hand med livet.

vaknade av att jag hörde någon öppna ytterdörren.
det var det inte. det var siri som hoppade upp på tvn.

gjorde lite kaffe och drack det i sängen. tittade ut på fåglarna som äter på balkongen.
jag tycker om att fåglarna är här. siri vill äta dem.

och sommarens trummor har inte tystnat.

det snöar. stora vita fluffiga flingor.
de faller i den där fantastiska farten och mönstret som bara snöflingor kan.
det är rätt hypnotiserande att se på.

det blir kaffe cigg iklädd morgonrock tofflor på balkongen.
sen på med kläder och cykla iväg till det ena och det andra.
fan. dagen känns tung och jobbig.

sömnstörningarna.
sjukdomskärleken.
självdestruktiviteten.
alkoholsuget.
ångesten.
pillersamlandet.
föraktet.
alla minnen.
hemlängtan.
likgiltigheten.
självmordet.
koncentrationssvårigheterna.
impulserna.
panikkänslorna.

finns nog inget att ta upp idag olov. mitt liv är ett evigt tomrum. jag känner ingenting.
ingenting samtidigt som jag krigar mot tusen känslor varje sekund som går.
kan jag få kasta mina propavan. byta ut dem.
just det. finns ingen läkare. ingen som kan eller vill hjälpa.

då får jag tacka för mig.
ses om en vecka. samma tid. samma jävla öppenvård.

förkylningen har maxat under natten. idag är jag helt svag och eländig. sovit ingenting. ångest- och panikuppvaknandet lämnade inte mig ifred denna natten. ingen ro alls. och det märks idag.
huvudet är sönderfrätt och kroppen skakar. i kombination med förkylningen från helvetet; inte så jävla pigg.

gårdagens sammanbrott kan jag efter flera timmars tänkande nog förklara. jag var helt utmattad. min stressnivå är inte hög. jag har ingen koncentration what so ever. så gårdagens sociala påhitt tog död på mig.
något att tänka på i framtiden jackie. sluta tro att du orkar mer än vad du kan.
ingen mening med att försöka imponera på omgivningen.

jag har bokat tvättid idag. känns skönt. jag tycker om att tvätta. det sysselsätter mig. kräver minimal koncentration och ändå får jag något gjort.
inferno ikväll (kl. 21.00 på kunskapskanalen). blir att cykla hem till systeryster nicole och se på det tillsammans med henne. sweet.

ja. tack och hej då.

en dag som startade bra. fortsatte bra. hade mina vackra älskade syster på besök.
nicole - jag älskar dig.

nu hemma. varit på mitt första (och antagligen enda) ljusparty. vann i lotteriet och kände mig överlägsen en kort sekund.
men nu. landa hemma. plocka lite och ta mediciner. sätta sig vid datorn. och här sitter jag.

ja. här sitter jag med hjärtklapprande ångest. tårar och hulk.
förstår ingenting. jag fattar verkligen inte. hur kommer det här sig då.
det är så förbannat opepp att drabbas av den här ångesten. och samtidigt känner jag mig så jävla dum. varför fan mår jag så jävla fucked för. det har ju varit en bra dag. jag har ju varit glad.
helvete helvete helvete helvete. helvete.

kan tydligen inte ens klara av att ha en stabil dag. det är patetiskt. jag är patetisk. helt okontrollerbar. whacko.

godmorgon.
jag har sovit bra. inte vaknat knappt något alls under natten. helt guld.
strax cykla neråt och ta min antabus. men först kaffe cigg på daggbalkongen.

jag har skrattat och jag älskar dig rosanna. sömnen känns inte alls skrämmande nu. inte nu när jag har fått prata med dig. bara vara. ärligt och på riktigt.
hjärtat stannade litegrann när jag såg dig. du är så fin. och vi är så fantastiskt jävliga.
jag ska lägga mig i sängen nu. med skrattkramp kärlekrus och kämpaglöd. tack ros.

att kunna släppa taget om fasaden och vara naken. det är det som betyder.

alltså. jag vet inte.
hur länge ska en behandlas med antabus. tills jag inte vill dö längre. och hur ska jag veta det. jag vet inte. vem vet sånt. min psykolog kanske. iaf inte sjuksköterskorna på hälsocentralen.
det är ju så mycket att fråga om. men sen är det ingen som tar ansvar och svarar. detta ständiga bollande. och kaoset.
kaoset på psyk. öppenvården - ingen läkare. de tidigare två läkarna slutade hux flux. de fick inte den lön de begärde. så de stack. några viskar om att de stuckit till polen. att de rymt som ett kärlekspar. men en ska nog inte lita på psykos.
och jag vill träffa läkare. vill diskutera allt. t.e.x antabusen, mina kvälls- och nattmediciner. och min ständiga ångest som drabbar mig när jag sover.
men äsch. får väl vänta ett halvår. som det är nu så finns det knappt ens en läkare som kan skriva ut ynka femtiosex stycken lyrica. som inte räcker särskilt länge om en tar tjugoen stycken i veckan/tre stycken om dagen. pinsamt psykvården. pinsamt.

sirikatten och jag umgås mycket. vi ligger i sängen och pratar. sen sover vi en stund. dricker varmt kaffe på morgonkalla balkongen. kisar i solen.
hon spatserar runt runt runt på badkarskanten när jag tar långa lugnande bad. tittar på mig med vackra ögonen och jag älskar henne.
det gör inget att hon korvar ihop mina mattor, snattar mina snus, hänger i gardinen. hon får vara kaos. hon är mitt trygga kaos. fina fina kärlekskatten siri.

min bok (en ängel vid mitt bord av janet frame) är snart slut. jag har separationsångest. vill inte släppa den. hon har precis rest till europa och hon är så spännande.

halsontet kom som ett brev på posten. eller ja. jag vaknade mitt i natten och där var det; halsontet. fy fan.
tätt efter kom rinnande näsan och smärtan bakom ögonen. men välkommen då - förkylningen.
men.
jag är rätt säker på att det är de två snoriga favoritbarnen som har smittat mig, så jag är nästan gladeligen förkyld. nästan. jag njuter ju inte direkt.

koffeinfritt snabbkaffe är en hit. jag kan dricka kaffe hur mkt jag vill under de vakna nätterna. kanske inte smakar smaragder. men en hit. lätt.
och de vakna nätterna tycks vara rutin vid det här laget. vaknar av ångest och måste lämna sängen i ren panik. jag vaknar även ofta av att jag sitter på sängkanten och hyperventilerar. det kan inte vara bra.
men antar att jag får välja när dalarna och topparna ska dyka upp. i vaket tillstånd eller när jag sover. eller ja. jag har knappast valt. det blev så.

jag vill ha fredag. så jag kan lufta med olov. det går så bra för mig där nu för tiden. ♥ jag har inte bråttom och jag har inte heller något tålamod. jag vägrar bara vara tyst. jag pratar med mina egna ord och det är en sån jävla häftig känsla. äntligen.

först och främst; förbannade jävla otrevliga äckliga gubbslem på willys. hoppas du dör.

annars. efter en internetfri söndag så känns det inte så spännande med internet ändå. jag trivdes fint som fisken i soffan. dagens att göra är veckoschema. jag behöver det. och för att faktiskt försöka fortsätta med internetfri dag. promenader. kanske simma trots ärriga tjockkroppen. yeah.

för övrigt så är jag är förälskad i ellen page. såg whip it i helgen. jag älskar henne. måste se candy och juno snart igen. ni borde också se dem - se alla tre! ♥

baby.

melissa horn.
åh. denna fantastiska människa. jag lyssnar på henne non-stop. det är något magiskt i hennes ord.
och i kombination med höstsolen och friska luften. då blir det ohanterbart. på ett sånt där pirrande sätt.

kl. 06.00 i morse vaknade jag av att jag hade fetångest. det tryckte över bröstet. fick ingen luft och tårarna rann.
minns inget. minns ingen dröm. finner ingen förklaring till den där ångesten.
jag är livrädd att elefanten har upptäckt ballongen. det vore fel. så himla fel. det kommer jag aldrig komma levande ur.
eller ja. den som lever får väl se.

skyndade in på bokhandeln innan bussen hem skulle gå.
där inne blev jag hög. hamnade högt ovanför de andra. böcker är kärlek. så många historier kärlek ord liv tårar och blod. allt har fastnat på papper. så tillgängliga. men ändå svåra att komma nära.
jag har en trevlig tradition. en gång varje månad köper jag fyra pocket. där på bokhandeln. kan stå i timmar och bara se på alla omslag. läsa namn och titlar. känna försiktigt. drabbas av smärtsam beslutsångest. inte kunna välja. får jag bara välja fyra. kan jag inte få köpa tusen. miljoner. kanske alla böcker.
men.
till slut så går jag därifrån med världens leende.

jag försöker att inte tvinga in mig i någon slags offerroll. men fan. det är svårt.
jag återkommer ofta till det faktum att det är jag som offer som får ta straffet. inte förövaren. hur hanterar jag det på bästa sätt. hur ska jag kunna acceptera och inse.
någonstans önskar jag att möjligheten till att resa mig upp. borsta av mig och gå vidare fanns.
jag vill inget hellre än att glömma. men jag kommer å andra sidan aldrig vara tyst. aldrig mer. inte igen.

jag vill skrika slåss och bryta ihop.
men allt ligger så väl inpackad. långt in. undangömt.
det är absolut inte hemligt. men skamligt.
i många år har jag tagit ut alla nertystade känslor på mig själv. all ilska har riktats mot mig själv. självdestruktiviteten. utanpå slutar det alltid blöda. såren läker och blir till slut vita fina ärr.
men där inne. inuti. det forsar bokstavligen. jag tror att jag förblöder.
när jag har slemhosta - då är jag den enda som vet att det är allt blod. det måste ut. ni kan inte blunda längre. ni är tvungna att bevittna det pulserande röda.

är jag martyr. kan det vara så.
är jag bara ynklig. svag och självisk.
borde jag kanske inte tänka på dem som har det värre.

hatten av och respekt alla olyckssystrar. vi kommer alltid vara vinnare.
revolutionen skonar ingen. det är vi som bestämmer nu.
han är ju död.

glöm inte.
kunskapskanalen ikväll kl. 21.00.

---

dagen har varit lagom.
mostrar och kusiner här på virkträff. kaffe pepparkakor och prat. fina grejer.
men jag blir så lätt utmattad så det blev sängen när de hade gått. sov flera timmar.
kunde inte resa mig ur sängen. så helvetiskt trött. till slut fick jag tvinga mig upp. men hade det inte varit för att min tampong började läcka - då hade jag legat kvar och sovit resten av mitt liv.

fan. krig krig krig. det tar aldrig slut.
nu är det nog. nu när kroppen börjar krångla också. det räcker med huvudet.
mitt huvud fungerar ju bra mycket bättre när jag sover lagom. men den jävla kroppen tänker inte sova lagom.
tack. tack för att du förstår kroppen.
men okej. ett plus; har inte haft tjockångest idag. hurra.

har antabus medicindelning och psykolog på schemat imorgon. som alla andra fredagar. sköna rutinerna.

fick två brickor av mamma idag. hon hade varit på loppis och hittat en hel hög med likadana.
jag älskar dem. jag älskar moln himmel regnbågar.
en har siri fått som sovbricka på sängbordet. den andra ska hängas upp på väggen.

annars är det godnatt. <3

"det kändes som om mitt liv hade välts över ände genom den här plötsliga uppdelningen i "vanliga" människor på gatan och de här "hemliga" människorna, som få hade träffat eller talat med, men som många talade om med förakt, skratt, rädsla. jag såg människor som stirrade med ögon som liknade stormars ögon, här omgivna av virvlande osedda och ohörda krafter i egendomlig kontrast till stillheten. jag lärde känna mina medpatienter och lärde mig tycka om dem. jag var imponerad och nedstämd över deras - vår - förmåga att lära oss att åtlyda och ofta njuta av institutionslivets skrivna och oskrivna lagar, över den stolthet över de dagliga rutinerna som fanns hos patienter som hade varit på sjukhuset i många år. det fanns en personlig, geografisk, till och med språklig exklusivitet i det här samhället av dårar som ännu inte hade någon juridisk eller personlig yttre identitet - inga egna kläder, inga handväskor, plånböcker, ägodelar förutom en tillfällig säng med ett skåp att låsa bredvid och ett rum att sitta och stirra i som kallades dagrummet."

ur boken en ängel vid mitt bord av janet frame.
läs den.

alltså. kolla vad jag hittade och vad jag måste ha.
det är precis vad jag länge har längtat efter. en sparkdräkt.
lär ju få hora i hamnen ett bra tag. de kostar lite.





www.onepiece.se

klockan 09.00 har jag tid på hälsocentralen. är inte alls pepp på att sitta i väntrummet. främmande sjuka människor känns inte särskilt guld.
och inga lyrica har jag. det får jag hämta ut efteråt.
men mens har jag. den kom sent igår kväll. får se hur länge den stannar den här gången. hade mens senast i juli. kanske augusti. härligt med en kropp som fungerar.

svullna ögonlock och smutsigt hår. är så fit for fight idag.
tack och hej så länge.

glöm inte bort att oktober är en rosa månad.

dagen har varit långsam. seg och utdragen.
men inte särskilt dålig. den har nog faktiskt varit bra.
jag har gjort allt och ingenting.

lång sovmorgon och sen kaffe cigg och sol på balkongen. i pyjamasen.

en timmes barnvakt hos moster. sen hem till mamma och bara vara.
fick med mig lite mat hem. hon gav sig inte. så jag erkände - jag har ingen mat. jag äter inget.

hemma som en hemmafru.

imorgon ta antabus kl. 09.00. handla lite sen hem och tvätta.
tänker ta ledigt imorgon. bara vara.
även imorgon.

mina krigare behöver paus.

nu kaffe cigg och mörkret på balkongen.

kärlek kärlek kärlek och tack för all stärkande feedback. love.

var precis nere och kollade brevlådan. där i fann jag ett paket. hurra.
det var nightglider. yey.
betalade säljaren igår. och redan idag är hon här. det är service det.

försökte mig på att ta lite foton att lägga upp här. men det blev inte bra. tålamodet är inte bästa idag heller.
men jag ska uppdatera med lite egna foton. hon är superfin.

är helt fantastiskt väder ute. fastnade med kaffe i solen ute på balkongen. det är något nästan magiskt med att få solen i ögonen i oktober. och andas den friska luften. kom hit. vi kan sitta bort hela dagarna i solen på filten på balkongen.

sirikatten ligger på sin filt i bokhyllan i hallen. söta djuret.
vi delade på ett wienerbröd när jag kom hem från hälsocentralen.

nightglider är betald och jag längtar. försökte mig på att styra upp en wantlist. men det går inte. det blir tusen ponies. så jag la bara till tre till. alla tre babymermaids.

de är ljuvligt fina och jag vill ha dem. tror jag har sett någon ute på tradera någon gång bara.
men jag väntade tåligt på nightglider i över två år. jag väntar.
typiskt att jag har en internethandikappad familj. annars hade jag haft ponies på min 25-årsönskelista.
istället vill jag av familjen önska mig loppissaker eller presentkort på apoteket. apoteket är min bästa affär.

puss på er.
jag lägger mig en stund i solen på sängen.

i somras tog jag tusen överdoser. fick snus av personalen på iva. blev nedbrottad av en vän plus ambulanspersonal - det resulterade i en fet lårkaka. magpumpades. jag hittades medvetslös på en gräsmatta av några främlingar. några hus bort befann sig min olyckssyster. polisen tog hand om henne. jag såg hundra nakna kroppar.
jag satt och rullade egna pappersrör. snortade tusen olika pulver. skrattade och grät samtidigt. jag höll mig vaken flera dygn i sträck och tyckte att det var magiskt. köpte tabletter och bytte tabletter.
vi hatade och vi kissade i en theralenflaska. jag tog en oskuld. jag ville dö hela tiden. blodade ner minst två badrum. blev hämtad av polis och fick skjuts till psykakuten. berättade sagan om mitt liv och ambulanskvinnan grät.
en natt vägrade jag lämna badrummet så polisen satt snällt och konverserade med de andra festdeltagarna. jag skrek svordomar och jag slogs. var för ett ögonblick lycklig och pussade polisen.
gick bärsärkargång på psykakuten. spenderade ändå en natt på soffan i väntrummet. någon la en filt över mig under natten.
jag grät och kräktes av all ångest. jag fick lära mig att boffa. jag blev scillad på att krossa tabletter mellan två skedar. hela sommaren vägrade jag att lyssna på något annat än lady gaga. jag ville gifta mig med henne. min läkare blev rädd av allt mitt skrikande - så hon lämnade rummet.
...

kan ni hantera det där.

...

idag tar jag mina mediciner som jag ska. varken mer eller mindre. jag har varit nykter i flera månader. kroppen har inga öppna sår. men de läkta tjocka ärren påminner.
jag ljuger inte längre för omgivningen. t.o.m. min psykolog får veta sanningen. jag vänder andra kinden till när någon triggar mig.
jag har ingen matlust. men jag försöker att vara noga med att äta ändå. rutiner och fasta punkter finns i min vardag. på kvällarna har jag ofta ro i kroppen och då kan jag läsa mina älskade böcker.

jag varken skrattar på riktigt eller känner dödande ångest.
men jag lever och jag njuter av nästan alla andetag.
tack alla som säger att jag kan. tack för kärlek styrka och pepp.

vann nightglider på tradera. lyckan. har obsessat henne i drygt två år. ni fattar inte hur sweet det kommer vara att få hem henne.
det här med att samla på något. det måste ju vara världens enklaste och mest fantastiska hobby. det behöver absolut inte bli en dyr hobby heller. och en kan ju faktiskt samla på vad som. jag dömer inte.

jag tycker att ni som inte samlar ska börja samla. värsta vardagskärleken.



ska sätta mig någon dag/kväll och göra en ordentlig wantlist. just nu känns det som om att inte ens jag själv vet vilka ponies som saknas mig.
vill försöka mig på att aktivt försöka komplettera några set också. tre ponies behövs för att komplettera tre baby-set. kan ju inte göra mer än att försöka liksom. plus att det här med tradera känns spännande igen. och där finns miljoner ponies. wants eller inte.

och.
min samling med mlp-porslin ska banne mig utökas den också.
nu står den högst på en hylla i ett köksskåp. inte okej. men orka leta tråkiga hyllor med glasskåp. har ingen plats heller. urk.

ännu en sån där dag då jag inte kan vakna på morgonen. är nästan så att jag väljer att kissa i sängen. orkar liksom inte gå till badrummet.
men hej och hå. jag kom upp till slut. men det var kämpigt.
blev sittandes på balkongen ett tag. kaffe cigg x tusen. sen kom jag igång med dammsugningen. tog t.o.m. och dammsög soffan. cred.

det var ett tag sen. men nu är jag tillbaka på tradera. har lagt tre bud. fan. det ska gå.
och tre ponies sålda på druvdalen. de har packats in i bubbelplast papper och fått adresslapp på sig. läggs på lådan i morgon.

mamma kommer hit sen. kolla på sirikatten och dricka kaffe. sällan hon är här.


annars vet jag inte. är så likgiltig. tänker att jag nog kan skylla på medicinerna. men samtidigt avskyr jag den här dimman. vet inte vad som är värst. berg- och dalbana eller tom gågata.
någonstans där emellan skulla jag vilja vara. men vet inte hur jag kommer dit. inte när heller. eller om ens en gång.

en kan aldrig förutse nya vänskaper. de kan dyka upp från ingenstans. där en minst anar det finns en vän. hur förbannat ljuvligt är inte det.
själv har jag spenderat dagen med en ny vän - louise. solstrålar utomhus och inuti.
sex timmar innehållandes pratpratprat.

jag vill avsluta kvällens korta inlägg med att hurra för nya situationer i livet. guld att våga nytt.
och hurra för samlingens första toola-roola. tack louise. <3
godnatt.

spenderat större delen av kvällen hos föräldrarna. av en slump egentligen.
men det var fint. lugnt. sånt jag behöver. plus att det alltid är skönt att komma hem hit till borgen. bara få andas ut och skaka av sig alla små monster som alltid tycks fastna på mig när jag varit ute.
mamma hade varit på loppis. och jag fick presenter. yey.

imorgon får jag besök. nervöst. men fint.
alltid guld att göra nya saker. jag har ju på många sätt fått börja om från början. och nya vänskaper är mer än välkomna.

för att avsluta;
jag har hårångest. jag var så grymt snygg i mitt röda hår. vet inte vad jag tycker om det svarta alltså.
peppa mig!

och det är ju ändå lördag. jag bjuder på en knarkbild. var god.

tillbaka från psykologen.
jag är rätt känslolös och likgiltig dessa dagar. men som jag drömmer. absurda och de mest fantastiska berättelser. jag och psykolog olov pratade mycket om drömmar(na) idag. shit. han är så smart min psykolog. hur mycket jag än svävar iväg och analyserar mina ord. han kan knyta ihop det och så vips - en röd tråd.
lite löst så bestämmer jag mig för att skriva ner mina drömmar. en egen drömbok.

desto mer strul var det med medicindelningen. skulle ha hämtat ut lyrica idag. men väl ståendes på apoteket så visar det sig att ingen läkare har ringt in ett nytt recept. tack och hej.
det är läkarkaos på öppenvården. t.o.m. sjuksköterskan som delade min medicin idag skrattade åt helvetet.
nu har jag lyrica t.o.m. onsdag nästa vecka. men de skulle lösa det. och det hoppas jag. annars fan.
är trött som det är på den här s.k. psykvården. ett recept ska de faktiskt kunna klara av. de hade en vecka på sig.

men tack olov.
och tack höstgula löven.

jag är så förbaskat kär i min lägenhet. jag längtar efter den när jag är borta. och jag bara njuter när vi är tillsammans.
men som sjukskriven pga psykiska besvär. ja, kalla det vad ni vill. ung_och_trasig_85. yepp. ja - då är det ohälsosamt för mig att tycka om att vara hemma. ensam.
varför är det så jävla destruktivt att tycka om att vara hemma.
det här är nog första gången i mitt liv som jag verkligen kan känna mig hemma. alltså. det kräver ju sina hurra ändå.

blir en zopiklonfri kväll/natt. och visst smyger paniken runt hörnen. men det är ju faktiskt bara en tablett. jag delar inte piller längre. så nej tack. du kan behålla den.

så säger mamma när hon tittar i antiktidningar och hittar t.ex. en sextiotals-lampa som hon vill ha. jag sitter på ebay och söker på my little pony - och jag blir sjuk.

det var fan nästintill omöjligt att lämna sängen idag. varit uppe korta stunder - men varit tvungen att lägga mig igen. somnade nästan när jag satt på toa.
jag fattar inte. antingen sömnlös. eller så kan jag inte vakna. fuck it.

nu är jag uppe iaf. efter många om och men. påklädd. tänderna borstade och kaffet varmt.
planerna att cykla till willys blir nog inte av. regnregnregn. men tänker jag ska tigga bilskjuts av pappa. halva köket är fullt av pantflaskor och jag har ingen mat. men ska köpa frukt i stora lass. frukt är mat. och tobak.

finnig som ett as är jag också. min kropp verkar inte må så bra.
men vad är det för fel nu då. prata med mig.

får ingen ro i kroppen. går inte att somna.

så istället tog jag några foton på saker som ska säljas på druvdalen. taf merriweather och en bricka med blossom och baby blossom på. brickan har jag tre exemplar av. så jag säljer den som är i sämst skick. och merriweather fastnade jag aldrig för. hon var ett spontanköp på tradera. som så många andra. men de har jag också sålt.
plus skönt med lite extra cash.

ska iaf se till att lyckas vinna en av mina wants. en g2-baby. dreamer. himla söt. plus att mamma hittade dreamers tvilling drifter på loppis förra hösten. så vinner jag drifter så får jag mitt första kompletta mini-set. yey.
louise har även fått mig att sukta efter en annan g2-baby. baby honeyberry.
åh. g2-babies. ursöta.

jag bestämde mig i somras för att behålla mig själv. att stanna kvar.
men ändå.
jag fortsätter att leta efter någon något som triggar. läkt hud känns inte okej.

hur sjukt kan allt det sjuka bli egentligen.

shit. jag lyssnar på låten om och om och om och om igen. ros. som jag minns vår tid. och som jag längtar efter dig. ständigt vareviga sekund.
vårt (kärleks)kaos som pågick i en evighet känns det som. men som idag är stabil passion. du är fru och ni två är gyllene skimrande.
du bor i staden som då var min stad. jag bor i landskapet som då var ditt. vi tycks springa om varandra. geografiskt sett. inte i hjärtat. även om vi skulle vilja.

jag fortsätter min kamp så länge du fortsätter med din. jag behöver din styrka. din kärlek som aldrig tvekar.
fan. som jag älskar dig.

åh. promenaden lund runt. minns du den? vi pratade och stannade för att se på alla vackra hus med innergårdar. kom hit och promenera.


i'm having trouble sleeping
i'm thinking of what you said
about the tears been shed

leave me

mamma ringde och var helt panikslagen; katten mozart hade rymt och varit borta i en timme. lilla mamma. hon kan inte sova om någon av innekatterna är ute lösa. knappt att hon kan sova när utekatten är ute om nätterna.
men. jag drack upp mitt kaffe och cyklade iväg. såg ingen katt. hörde ingen katt.
åt godis och kikade ut då och då. ingen mozart.
efter mycket om och men så lät han sig lockas in med hjälp av räkor. mozart älskar räkor.

jag tackade för mig. plockade med mig äpplen, saft och ett askfat hem. tack mamma.
nu sitter jag här. med smutsigt hår och grus i ögonen. får väl bli en dusch. kommer inte gå med på att gå upp extra tidigt innan antabusshoten imorgon bara för att duscha. never.

och jo - min rosa fina dingeldangel-grej låg på golvet när jag kom. sirikatten leker visst rövare även när hon är ensam. och eftersom jag är sjukt förälskad i min dingeldangel-grej så får den stå högst upp på skrivbordshyllan. tillsammans med min söta plastkamel. loppisfynd båda två. men ja. min katt har tydligen ingen respekt för mina känslor.
men puss på sirikatten. puss på er. puss på mig.

flera av mina my little pony-wants finns ute på tradera. buhu. varför har jag inga pengar. det är första gången på drygt två år som jag ser en auktion med nightglider. fy fan vad fin hon är.

förutom att tråna efter mlps så har jag sovit. surprise. somnade knall fall i sängen. vet inte ens hur länge jag sov. men fint var det. tog tvåmedicinen och en kopp kaffe när jag vaknade. fina livet här hemma.
funderar på om det kanske är dags att jag hämtar hem min symaskin från föräldrarna. har en massa vackra tyger som bara ligger uppe i skåpet. kan ju sy tusen vackra gardiner kuddfodral dukar väskor och allt. fin höstsyssla tänker jag.



till sist; bombadera mig gärna med musik- och boktips.

att gå upp kl. 06.00 har faktiskt sin charm. jag erkänner.
jag spontanbokade tvättid och hämtade precis upp den sista tvätten. en del ska vikas. hängas upp i garderoben. sorteras och läggas i rätt korg. två koftor hängdes upp på tork i badrummet. tillsammans med lite sänglakan.
att tvätta är bra vardagsterapi för mig. det håller mina kaostroll borta.

men tvätta är absolut inte allt jag har gjort.
jag har organiserat om mina kläder. en stor papperskasse med strumpor ska doneras till pappa.
en kan väl egentligen säga att jag sysselsatte mig med att städa ur och organisera om i mina garderober och skåp. lite ska kastas. en del ska ner till källarförrådet.

nu tänker jag göra en kopp kaffe och vika lite tvätt. guld.

jag är ett kontrollfreak.
jag tror inte ens att andra människor kan klämma mina finnar korrekt och ordentligt.

det är vid den här tiden som alla mörker- och tystnadsspöken vaknar till liv. de sträcker på sig och kryper fram från alla vrår och gömslen. flinar fult. de bär på smittor. sveper förbi mig rör vid mig.
så dyker rastlösheten upp. tankarna får fritt spelrum. ångesten åker snålskjuts runt runt runt i mitt blodomlopp.
förbannat. lakanen i sängen lindar sig kring min kropp. får varken luft eller lugn.
något tungt trycker över mitt bröst. kliv av. ge er iväg. måste lämna sängen. får ingen luft.

jag försöker välkomna min tablettsömn. men den biter inte på mina spöken. de har ingen respekt för något. inte någon. ingenting. de vill bara kriga och skada.

men den här gången får de varken blod eller tårar. inga skrik. absolut ingen alkohol. inga tabletter.
jag vägrar ge dem något att njuta av. något att växa sig större och starkare av.
men ändå hittar de något att livnära sig på. rör vid min kropp och stjäl av min energi. smeker mig. slickar i sig min rädsla och den stigande paniken inuti mig ger dem bara blodad tand. måste ha mer.
förbannade och sjuka.

de kan inte längre ta sig in och ut ur mig som de kunde förr. många hål är lagade och jag är till stor del ogenomtränglig. men mörker och tystnad gör dem så starka.
de lockar mig med sitt lugn. stora löften om flykt. lovar regnbågens alla färger.

men inte inte ikväll. jag ska jaga i fatt sömnen. kanske inte min egna sömn. men den kemiska sömnen.
snälla. vagga mig till sömns.

och jag pryder mitt sängbord med pepp och kärlek:

jag tänker fortsätta vara stark. bestämt tacka nej till frestelser och triggande personer. jag dömer inte. men jag vägrar ta del av det. tänker inte acceptera respektlöshet. jag har kommit alldeles för långt.
så vill du fortsätta leva i dimman - var god fortsätt. men låtsas som om att du inte känner mig tack.

annars har dagen har varit fin. sov en lång stund efter att jag kommit hem från hälsocentralen. siri lekte krig med favoritråttan i sängen. förstås.
kaffe kaka och prat hos nicole. fint friskt fantastiskt. kunde inte låta bli att berätta för mamma och pappa. de log och sa att det kändes skönt för dem att höra. att vi två tillsammans kan planera för en framtid. utan självdöd och självdestruktivitet. jippi.

fick blåsa fem (!) gånger på hälsocentralen. suck. första gången visade den positivt. men eftersom jag inte har druckit en enda droppe. har faktiskt inte ens varit i närheten av alkohol. så fick jag blåsa igen. noll alla gånger. men vad ändå tvungen att blåsa fyra extra gånger. hon litade varken på mig eller på apparaten. förnedrande.
försökte förklara för henne anledningen till att jag valt att ta antabus. att det i grund och botten inte handlar om ett missbruk. men ja. hon lyssnade väl med ett halvt öra. hon satte mig i ett behandlingsrum och gick iväg för att diskutera saken med någon annan.
efter mycket om och men så fick jag ta min antabus. men tack då.
och tack och hej då.

nu äntligen hemma. sirikatten leker med favoritråttan i sängen. under kuddar täcken och lakan. fantastiska råttan.
kaffe. ja tack. och resultatet från gårdagens hårfärgning. var god njut.

det blev inte snuset sängen boken. det blev färga håret. bort med det dassiga röda.
och välkommen det svarta. nu matchar jag kissekatten.

dagens blev en heldag med familjen. tanken var att besöka en gårdsbutik utanför växjö. men först hittade vi inte dit. irrade omkring lite i den vackra naturen. sen ringde vi och då visade det sig att de stängde för säsongen förra helgen. attans.
men samlade lite ny energi genom att ta en utomhuspicknick. den medhavda matsäcken på en bänk vid sjön. det blåste isande kallt. men tusen koppar kaffe och ett busigt barn gjorde att värmen vågade sig fram ändå.
sen for vi vidare till emmaus björkå. en timme hade vi att shoppa loss.
det första jag gjorde (givetvis) var att kolla efter mlps. men icke. flera stycken fakies. ja ja. bättre lycka nästa gång.
jag tog med mig ismael och vagnen till kläder- och textilbyggnaden. hittade mig ett påslakanset. som om jag hade fått designa det själv. trettiofem kronor. yes.



lyssnade på veronica maggio hem i bilen. hur har jag kunnat missat henne. jag älskar henne. ska fria till henne när jag ser henne. vilket betyder att jag (antagligen) måste ta mig till stockholm. men det är lungan. i stockholm har jag flera kärlekar. puss.

nu hemma. mina kinder hettar. huvudet dunkar. katten spinner och vill ha kärlek. katten är kärlek.
blir en stor mugg te. sen blir det banne mig snuset sängen boken.

hamnade på köksbänken med mitt nygjorda kaffe efter att jag skrivit det förra inlägget. började tänka - tänka på allt och ingenting. jag liksom fastnade inuti mig själv. och vad finns inuti mig själv.
jag tror nog att jag vore död ingenting utan mina närmaste. ni är som en del av min kropp. en blodåder här en bit av tarmen där. och jag tänker ofta att vi ses även i drömmarna. för vi kan inte slita oss från varandra. då vrider sig det innersta av våra kroppar. får kramp och gråter hejdlöst.
jag konverserar ofta med er. trots att ni är i ett annat rum. en annan del av staden. tusen mil bort. det behöver inte vara tydliga ord eller meningar. det är snarare ett leende. en fjärilssvärm i magen. glitter i ögonen. kärleksförklaringar.



det finns en väldigt speciell kärlek i mitt liv; nicole.
när vi möttes första gången handlade det mest om att överleva. självdestruktivitet. mycket alkohol och ingen självkärlek över huvudtaget. det var en utdragen och väldigt smärtsam resa. sen kom kraschen. verkligen. det var på liv och död. jag hamnade medvetslös på gräsmattan.
men vi reste oss sakta upp. hela tiden med blicken på varandra. min ögon blev dina ögon. och vice versa.
många var de som ställde sig tveksamma till oss. men vi gav aldrig upp. vi offrade blod svett och tårar för varandra.

idag. ett tag senare.
jag vill kalla det vi upplever nu för balans. hanterbart kaos. mitt och ditt kärlekskaos. jag viker mig aldrig. inte en chans att jag tänker flacka med blicken.
vi hade alla odds emot oss.

nu. precis nu.
hela magen full av fjärilar. i alla de vackraste färger. den kärleksfulla melodin.
och de sjunger bara för oss nicole.

du säger att nog har din barndom och de minnen du har från dem påverkat den person jag blev. den jag är. ditt barn. att spåren från din barndom antagligen vävdes in i mitt dna.

nu ligger de uppe vid ytan och kippar efter luft. väntar på dig. du måste berätta.

du vill inte att jag ska känna mig ensam och stigmatiserad. du vill att jag ska veta att i min bok finns även alla de andras historier presenterade. och du ska läsa dem alla högt för mig.

vi är ju varandra. det sa du aldrig. men jag tänkte det tyst för mig själv.

en sömnlös natt i älskade vännens soffa. antagligen anledningen till att dagen har varit som en seg gröt.

dagen började med antabus på hälsocentralen. som alla andra fredagar.
hämta ut zopiklon på apoteket.
tåg in till grannstaden - psykologtid. som alla andra fredagar.
lämna över medicin och få medicin delad i den röda dosetten.
sen sova en stund i väntrummet. kunde inte vara vaken. frågade t.o.m. i receptionen om de hade något kaffe kvar från deras förmiddagsfika. men icke.

olov kommer och hämtar mig.
fyrtiofem minuter samtal. shit. idag var det tungt. så förbannat jävla tungt. vi rörde vid det förbjudna och jag blev så förbannad att jag skrek. något som händer rätt sällan. kanske alldeles för sällan.
vill inte att nästa fredag ska komma.

det blev sängen direkt när jag kom hem. ingenting fungerade. hela min varelse hade lagt av. vackra svarta siri gjorde mig sällskap i sängen. vi pratade en stund innan vi somnade. 


pappa sa något idag som oroar mig. kan inte skaka av mig det. ändå vet jag ingenting. han ville prata ensam med mig om det. kanske måndag tisdag.
vill inte att måndag tisdag ska komma.





skrivna ord finns kvar för gott. det du säger bleknar bort.