allt som är bra med mig.


minns ni mig som lysande. skimrande och livsvillig.
jag minns inte hur det var. var det ens på riktigt. kanske var det det som var det sjuka. risken finns ju att det här är mitt sanna jag.
jag sveper in med svarta moln och ni ser aldrig solen igen.

kan inte alls fokusera. noll koncentration. orkar inte bry mig om sammanhang här på bloggen. kan inte ha en sorterad blogg när huvudet är kaos ruiner och hej och hå.
jag spottar på döden. tänker inte låtsas som om att den lockar mig. för ärligt. jag är inte alls lockad. inget sug.
känner mig bara nobbad av livet. så sjukt ignorerad. jag är ju skitsnygg. livet - kom igen. vi kan ligga hela nätter och hela dagar. jag vet att du vill.

googlade på mina antidepp (paroxetin/seroxat) och satte snusen i halsen. minst sagt.
verkar vara hemska utsättningssymptom. typ illamående i tre år. varför skriver de ut sånt gift.
vore ju kanske inte så skrämmande om jag hade kunnat få träffa läkare och diskutera mina mediciner. men finns ju inga läkare. och vems fel är det. vet ju inte vem jag ska bombhota ens.


har jag förmågan att glömma bort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0