och fyrverkerier är så förbannat överskattade.
hos mamma och pappa fick jag god mat. bl.a. sockerstekt potatis. mmm.
men nu är jag äntligen hemma i tryggheten igen. mamma skickade med mig två alkoholfria öl hemma. så nog blir det lite festligheter även här. och älskade sirikatten har fått lite godis.
16.18
det blev en varm dusch. tänkte att det kanske skulle kunna lugna ångesten och rastlösheten. och dagen till ära tvättade jag även håret med schampoo (no 'poo-schampoo från the body shop). max en gång i veckan är det som gäller. och däremellan wo (water only).
jag tänker sitta med morgonrocken på en stund och bara vara. sedan hem till föräldrarna.
äta middag och sedan hem till tryggheten igen. en fantastisk plan för en nyårsafton.
hemma i två av bokhyllorna.
pocketpyssel.
och alla mina drygt tvåhundra pocketböcker (som tidigare stod i bokstavsordning) står nu ordnade efter färg i bokhyllorna. när en är rastlös så är det en lagom sysselsättning.
arrangerade även om mina my little ponys som står ovanpå böckerna. men eftersom jag regelbundet köper "nya" (köper mest böcker på second hand) böcker så kommer det bli ett helvete varje gång de ska ställas i bokhyllan. då måste en flytta alla böcker en för en.
men nu; göra ännu mer kaffe och ta en välförtjänt cigarett på den vintersoliga balkongen.
nyårslöfte:
att köpa garn och ta upp stickningen igen.
sömnen, boken och kaffet.
alltså. jag försöker verkligen komma på något annat att skriva än att nattens sömn var ett stort skämt. vilket är sanningen. men jag låg åtminstone kvar några timmar i sängen tidigt i morse och försökte läsa. men boken (flickan och skulden av katarina wennstam) är tung och jag tappar livslusten totalt när jag läser den. fastän att den är så viktig. det är andra gången jag läser den. första gången var för tusen år sedan.
jag har en kopp kaffe i systemet och ångesten verkar tro att mitt liv är en skräckfilm. den hamrar och sliter sönder bröstet. alldeles strax ännu en kopp kaffe plus morgonmediciner.
...
det är svårt att stå emot. jag är tvungen. en annan gång. inte ikväll. jag ångrar mig alltid.
19.36
och även den här dagen verkar ta slut. fint det.
jag är ovanligt tankspridd och ångesten dansar över huden. likt kolsyra. och snart ett nytt år. ännu ett år med ondskan själv i släptåg. han tröttar ut mig. och än en gång drömmer jag om sömn. det kan vara nu sömnen vill bli min vän igen. och konsten att vänta på ingenting.
suck.
och jag kan inte sluta angsta över pengarna som aldrig kommer in på mitt konto.
men alldeles strax är jag färdig i tvättstugan. och sedan blir det att cykla hem till föräldrarna
på middag och kattgos. mamma är så snäll och köper mjölk åt mig. så att jag åtminstone kan dricka mitt kaffe. annars är allt mest tragiskt.
det finns noll planer för nyårsafton och det känns fantastiskt fint. eventuellt blir det att äta middag hos mamma och pappa. men jag tänker att det annars blir soffan plus film.
egentligen.
egentligen vill jag sova bort hela långa dagen. men det är alldeles för svårt när en lider av sömnproblem. så det blir tusen koppar kaffe och kedjesnusande. och så tvättstugan förstås.
20.43
caroline kom hit på en spontanfika. alltid lika fint.
jag har svalt kvällsmedicinerna och om någon timme eller så blir det sängen och boken.
tankarna yr omkring inuti och ovanpå. ingen ordning överhuvudtaget. hur ska det sluta.
medicinkris och apelsinhets.
attans. medicinförrådet börjar eka tomt. jag behöver hämta ut paroxetin, propavan och seroquel om en vecka exakt. snälla försäkringskassan - samarbeta med mig. snälla söta.
annars äter jag mig snurrig på apelsiner. de är så fantastiskt goda. och nu finns det bara en liten apelsin kvar i fruktskålen. attans. den tänker jag spara på. och sedan äta den när det är som mest synd om mig; under natten då jag inte får sova.
ord som krigar runt en glömd kaffekopp i köket.
och aldrig blir ingenting någonting. nu är jag bara less på allt. det är ingen mening i att hålla huvudet högt när det stormar. jag kryper hellre ihop i min vrå och betraktar livet som passerar.
jag försöker dricka kaffe till en förbannelse. men jag är alldeles för tankspridd. jag glömmer kaffekoppen i köket. jag halsar det när det är kokhett. eller så orkar jag inte gå ut till köket.
allt mer ofta saknar jag att ha någon bredvid mig i soffan. varsin kaffe och tusen ord som aldrig slutar kriga med varandra. prata och bara vara. drömma om en fantasi. om en framtid.
men det blir aldrig av. så jag attackerar skrivblocket med mina krigsord. i brist på människa.
nu ska jag försöka med en kopp kaffe och några cigaretter ute på den blåsiga balkongen.
hm.
hjärnan är som klumpigt äppelmos. ingenting fungerar som det ska. och ångesten sitter tätt intill mig i soffan. det får väl bli ännu en kopp kaffe. i brist på annat. jag kan knappt tänka själv.
eller möjligtvis gå ner till tvättstugan och kolla dagens tvättmöjligheter. men jag är inte lite opepp på att springa fram och tillbaka till tvättstugan idag. väldigt opepp faktiskt.
06.02
nu i efterhand tänker jag att jag borde ha förklarat ordentligt för läkaren på hälsocentralen att zopiklon faktiskt inte hjälper mig särskilt mycket. inte när det gäller något annat än att somna.
jag vaknade första gången klockan 00.30 och då hade jag bara sovit i två timmar. klockan 05.00 hade jag redan vaknat tre gånger och då gav jag upp. drack ett glas proviva och tog med mig datorn till sängen. och nu ligger jag här - klarvaken och samtidigt dödstrött. orka.
det får bli en kopp kaffe och några cigaretter på den mörka balkongen. så god morgon.
re:
Anonym om re:
Hej, tack för svaret. Jovisst känner jag till dig på håll. Vet att du kallat dig E tidigare, jag undrar fortfarande vilket namn du är "döpt" till (om du är döpt, och dopet är ju bara en kristen ritual.), alltså vilket namn dina föräldrar bestämde att du skulle ha. Har du bytt namn? Jag är bara nyfiken, menar inget illa. Minns att du var så himla söt i högstadiet, med ditt svarta hår. Du såg så snäll ut alltid - men jag vågade inte ta reda på om du var det... ;)
det stämmer. jag har bytt tilltalsnamn. från e till jackie. och det var några år sedan jag bytte. men jackie är det namn som står på mitt id-kort nuförtiden.
haha. oj. jo. nog var (och är) jag snäll. och nyfiken. nu undrar jag självklart vem du är. ?!?!
tack maria för den goda saffranshonungen;
18.52
och mitt i frossan och huvudvärken tänder jag doftljuset och öppnar en flaska bubbelvatten. drygt en timme kvar innan det är dags för kvällsmediciner och sedan sängen. orka. jag känner mig sjuk och tankarna befinner sig tjugo år tillbaka i tiden. i morgon ska jag försöka tvätta. eller åtminstone se till att boka en tvättid.
jag tänker låna tusen bra filmer från vänner och familj och ha filmmaraton hela nyårshelgen.
hemma igen.
jag hittade mig två böcker på loppisen. och sedan blev det lite mat handlat på netto. trots regnblåst så var det fint att promenera. när jag väl kommer utanför dörren så trivs jag faktiskt. som oftast åtminstone. men självklart är det alltid lika fint att komma hem till sirikatten.
pyjamasen är på och jag dricker mitt goda kaffe. alldeles strax en cigarett på balkongen.
loppis.
det blir en liten loppisrunda idag. jag tar sällskap med moster och barnen. jag behöver komma hemifrån och att gå på loppis är aldrig misslyckat. och jag väntar på bolltäcket.
wicked dreams.
jag drömmer konstigheter hela nätterna nuförtiden. och det beror på att jag äter zopiklon igen. den gör alltid så att drömmarna tänjer på gränserna. obehagliga drömmar och jag vaknar upp med andan i halsen. ångestklös och svettig panna.
men nu dricker jag mitt kaffe och försöker få fatt på verkligheten igen. god morgon.
alldeles strax godnatt.
efter en varm dusch är tankarna lättare. det blir sängen och boken alldeles strax. men först dricka en kopp koffeinfritt kaffe eftersom fina mamma var så snäll och handlade mjölk till mig.
14.41
jag har åtminstone dammsugit lägenheten. men mer än så blir det nog inte idag. det skulle möjligtvis vara att ta tag i disken. senare ikväll då förstås. och ingen mjölk. jag klarar inte av att gå hemifrån. det går bara inte. jag får dricka vatten och hoppas på att huvudvärken uteblir.
och inget besked från försäkringskassan. jag tror inte att de som jobbar på det stället förstår hur ångestframkallande det är att vänta. vänta vänta vänta. och att behöva låna pengar till något så simpelt som mjölk. någonting säger mig att pengarna inte kommer dyka upp förrän efter nyår. och då måste jag ringa hyresvärden och be om att få skjuta på hyran. mer ångest.
svisch.
jag har varit vaken till och från sedan klockan 05.00. men först klockan 10.00 lämnade jag och den fina svarta katten sängen. dagen känns upp och ner. och ångesten kramar mig hårt.
det blåser fortfarande envisa vindar utanför tryggheten och en promenad till netto lockar inte överhuvudtaget. men jag behöver mjölk till kaffet. och utan kaffe blir jag elak.
godnatt.
alldeles strax sängen och boken. men innan dess en skål müsli och skriva ner dagens tankar i skrivboken. i morgon en promenad till netto för att köpa mjölk. annars tänker jag stanna hemma. morgondagen kommer vara minst lika opepp som den här dagen. tro mig.
...
det är snårigt på stigen och jag gör det inte lätt för mig själv. ett två tre fyra fem. lite senare.
hej.
och ingenting blir gjort. ångesten ger mig näsblod och huvudvärken dröjer sig kvar. jag skulle vilja ta ett varmt och lugnande bad. men avloppet vill inte samarbeta och därför struntar jag i det. det får bli mer kaffe och cigaretter på balkongen i väntan på att det ska bli sovdags.
jag hoppas på att försäkringskassan kan hålla sitt ord och att det inom några dagar rullar in pengar på mitt konto. jag är pinsamt pank. och det finns räkningar och lån till en förbannelse.
och nästan längtar jag efter nästa års första psykologsamtal den 2 januari. jag skriver allt mer i mitt skrivblock och jag inser tusen saker om dagen. på gott och ont visserligen.
dagen efter dagmar.
och en envis huvudvärk gör mig sällskap. kan vara nattens som vanligt kaotiska sömn. jag har drömt om slagsmål och ormar. nu ger jag kaffet en chans att göra mig till människa igen.
det finns inga planer för dagen. vilket känns väldigt skönt. jag tänker fortsätta i pyjamas och dricka kaffe i mängder. kanske göra något som tar emot. just för att kunna fylla i pappret från socialträningsgruppen. men den läxan ska vi inte gå igenom förrän gruppen börjar igen. den 11 januari. så jag kan med gott samvete lata mig några dagar till.
nu fortsätta med kaffet och snuset. möjligtvis se på film och drömma mig bort.
egostorm.
22.05
hemma i tryggheten igen och utanför blåser det starka vindar. jag och treåringen la oss på madrassen på golvet och tittade på film. sedan somnade han tätt intill.
väl hemma hittade jag tygråttor överallt; i sängen, på soffbordet, i köket och i badkaret. det är väl ett tecken på att sirikatten inte har några större problem med att roa sig på egen hand.
kvällens första sju piller ligger i magen. jag ska dricka upp min alkoholfria öl och ta en cigarett på stormbalkongen. sedan blir det sängen, boken och piller nummer åtta.
ikväll har ångesten hans namn och de rör sig likadant. de smyger runt mig med girig blick.
18.05
och innan jag promenerar bort till moster tänker jag ta mig en alkoholfri öl. för att lura tankarna till att slappna av. jag blir som skenfull när jag dricker en alkoholfri öl. nästan fantastiskt. men mest obehagligt. faktiskt. hos moster ska vi äta julmat och kolla på film.
jag hoppas på lugn. men ångesten är elak och jag tänker på självskadande. hej vardag.
13.31
åh. det är faktiskt fint att bara göra ingenting. jag och sirikatten pratar och myser. däremellan blir det kaffe och snus. dålig tv och pyssla med allt och ingenting. en vacker juldag faktiskt.
och senare idag ikväll blir det mys hemma hos moster och barnen. otroligt fint.
05.55
och jag somnade någon gång efter klockan 01.00 och vaknade redan klockan 04.30. jag ligger fortfarande i sängen tillsammans med sirikatten och undrar vafan jag ska hitta på. kanske röka en cigarett och sedan läsa bort dödtiden. och ångest deluxe.
julafton.
har legat i sängen hela långa morgonen med boken och katten. en fin start på en hektisk dag. jag väntar otåligt på kaffets effekt och undrar om jag orkar skratta. jag gav upp för längesen.
tanken är att jag ska promenera bort till föräldrarna snart. för att hjälpa mamman med all stress. ibland blir jag så ledsen när jag tänker på hur ensam hon är i alla måsten.
i skrivblocket har jag skrivit att jag är viktig och att jag lovar mig själv tusen saker. även idag.
godnatt och sked.
och alldeles strax blir det sängen och boken. ångesten dröjer sig kvar trots en vacker dag.
det är alltid kvällarna som är värst. och mornarna. och timmarna däremellan. känn peppen.
det vore fint med en vit jul. och då syftar jag inte på snö. och jag drömmer vidare i fantasin.
18.10
åh. finbesöket har nästan precis åkt. det är fint när det skrattas och pratas här hemma i tryggheten. även caroline kikade förbi med en julklapp. finaste vännerna.
jag tänker runda av kvällen med en alkoholfri öl. bara för att jag är värd det. god jul.
14.50
nu räcker det för idag. det är stopp i avloppet under badkaret. en dusch = vattenland i badrummet. tur att allt annat är färdigt. förutom dammsugningen. men den struntar jag i. mycket roligare att sura över avloppet. faktiskt.
en kopp kaffe och den bortglömda morgonmedicinen. välkommen jul. typ så.
13.14
update: hårinpackningen sitter kvar i håret och jag har bakat färdigt. alldeles strax skölja genom håret med vatten och sedan avsluta med citronskölj. men först kaffe och andas.
jodå.
det är väl ingen nyhet; men sömnen är fortfarande kaotisk.
håret är färgat rött och nu ska hårinpackningen få sitta i några timmar. däremellan blir det bakning och dammsugning. sedan en dusch och invänta finbesöket. badrummet är smått rörigt - med handdukar och röd färg lite här och var. men det går snabbt att städa i ordning.
nu så.
badrummet är skurat och mitt hår är pissgult. men vad gör det. om femton minuter är det dags för kvällsmedicinerna och jag längtar efter sängen och boken. den här dagen försvann i ett nafs. och självklart närmar sig den envisa ångesten.
i morgon ska det bakas och håret ska färgas rött. och däremellan djupa andetag. godnatt.
18.27
nu är jag färdigklippt (klippte bort cirka tre marsvin från huvudet) och blekningen sitter i håret. om inte klockan hinner bli för mycket så kladdar jag i den röda färgen redan ikväll. men håret måste torka först och badrummet behöver städas. en kopp kaffe under tiden.
och ångesten håller sig på långt avstånd. det tackar vi för. ödmjukt.
ops.
mitt i allt kom jag på att jag ville byta soffbord. bort med den otympliga klossen och in med två mindre bord. men när jag hämtade borden i förrådet envisades jag med att bära dem båda två samtidigt. vilket resulterade i att jag tappade det lilla runda bordet. tre ben och några träbitar flög hejvilt i trapphuset. suck.
men jag plockade fram spiklådan och hammaren och nu är bordet helt och fint. bordet hade mamma när hon var ung. och jag har haft det i min ägo sedan jag flyttade hemifrån direkt efter gymnasiet. aldrig att jag slänger det bara för att det går sönder litegrann liksom.
och jag har varit på willys och handlat. mest handlade jag underliga saker. fågelmat, frukt och mjölk. så jag har fortfarande inte någon direkt mat hemma. men frukt är gott. och kaffe plus snus. köpte hårfärg också. så om jag orkar ska jag klippa mig och färga håret ikväll.
i morgon blir det julfika här hemma tillsammans med josefine, maria och therese. hurra.
dagen;
jag vaknade första gången klockan 01.30 och sedan dess har sömnen varit kaos. men idag behöver jag dammsuga och plocka i ordning här hemma. torr tvätt ska vikas och hängas upp. jag ska åka och handla och sedan baka. och någonstans där emellan ska jag bara vara.
men innan alla måsten; en kopp starkt kaffe och några cigaretter på balkongen.
re:
Anonym om jag, lush, sirikatten och badkaret:
Hej, vore spännande om du ville/orkade betätta hela eller delar av din historia någpn gång. Typ när du började må dåligt, varför, bakgrund. Och varför du kallar dig, Jackie, det är väl inte ditt "namn"? Det är ett fint namn i alla fall, men jag blir nyfiken. Varför just Jackie?
Hoppas du inte tar illa upp.
åh. "min historia". nej. den orkar jag inte berätta. det är alldeles för svårt. min situation nu däremot; enklare att berätta om. jag blev sexuellt utnyttjad som barn. och det är där jag är nu. fortfarande. bearbeta skiten plus självskadeproblematik, ångest, psyk, sömnproblem, diagnoser, terapi, rehabilitering, mediciner, missbruk, självmordstankar och hela baletten.
och jo. faktiskt är mitt namn jackie. det är ingenting som jag bara kallar mig. antingen känner du mig sedan innan - eller så är du bara konstig som reagerar så på mitt namn.
bla bla bla.
jag har ingenting att tillägga. energin är på botten. orken finns inte. allt är ingenting.
det blir sängen tidigt ikväll. och jag hoppas att jag orkar med omvärlden i morgon. att jag
orkar med mig själv och allt vad det innebär. det finns ju ingen pepp direkt. inte nu. inte här.
nej. men tack.
natten har varit kaotisk. drömde att jag var tvångsinlagd p.g.a. psykos, överdos och självskada. och innan dess blev jag sexuellt trakasserad av en hund. en hund som var en stor och tjock tonåring. och mitt i allt befann jag på mig en stor swinger-festival.
klockan 12.05 går tåget och innan dess ska jag hinna med kaffe, cigarett och klä på mig.
...
jag längtar efter sängen. men det är för tidigt. jag är rastlös och paranoid light. ingen ordning.
gäsp.
åh. vilken dag. den har varit lång och fin. jag har haft en heldag med moster i grannstaden och psykologsamtal där emellan. plus att en av mina (jag har tre stycken faktiskt) arbets-
terapeuter ringde och berättade att hon hade kontaktat kommunen där jag bor och att de tänker betala ett bolltäcke åt mig. hurra. de kostar bra mycket och jag hade gett upp tanken på att någonsin ha råd att köpa ett för egna pengar. så yey.
jag erkände för psykologen att han bor under mitt badkar. att jag nu är hundra procent säker.
i morgon socialträningsgruppen och sedan lov från allt vad terapi och rehab innebär. pust.
jag, lush, sirikatten och badkaret.
åh. jag känner mig som en ny människa efter det långa och varma badet. badbomben från lush gjorde succé enligt mig. men sirikatten (hon sitter alltid på badkarskanten när jag badar) tittade missnöjt på badbomben som fräste omkring i badvattnet.
kvällens första sju tabletter är svalda och jag ska ta en kopp koffeinfritt kaffe och en cigarett på balkongen. jag har bestämt mig för att åka till psykologen i morgon. så klockan 22.00 åker kvällens åttonde och sista tablett ner i magen. tack och godnatt.
egentligen ingenting.
alldeles snart är det dags att hämta den sista tvätten i tvättstugan. och efter det blir det ett långt och lugnande bad. tänker testa min badbomb från lush. tack för presentkortet ulrika.
jag vet ännu inte hur det blir med psykologtiden i morgon. tänker att jag väntar tills i morgon bitti och känna efter då hur jag mår. är jag feberfri så åker jag självklart. det är värt det.
hm.
dagen fortsätter i ett lugn som tog mig med storm. jag dricker mitt kaffe och har hängt
upp blöt tvätt på tork. jag fick små handdukar till ansiktet av mamma i födelsedagspresent.
de ska bara torka - sedan har jag mina egna no 'poo-handdukar till ansiktet.
flera sår är smått infekterade och jag har svårt att låta dem vara. jag trycker och petar.
jag har svårt att bestämma mig för om jag orkar psykolog i morgon. psykiskt orkar jag aldrig rota i eländet. men nu med den envisa förkylningen plus feber är jag mer opepp än vanligt. och det är snart juluppehåll. så det vore tryggt att ha ett samtal innan långa julhelgen. visserligen. och sedan på onsdag är det julavslutning med socialträningsgruppen. puh.
håhåjaja.
jag tar en paus från ingenting och gör ännu mer kaffe. det finns ingenting som lugnar särskilt mycket. möjligtvis den svarta och trygga pälsen som ligger i sängen och sover. livet utan siri vore dött. faktiskt. hon är min närmaste nummer ett. och snart kommer semlan.
09.55
och helt plötsligt blev förkylningen ännu värre. och nattens sömn har inte varit särskilt lugn. jag försöker få luft och alldeles strax en kopp kaffe. klockan 13.00 tvättstugan. god morgon.
men åh.
en kan inte vinna varje gång. jag försöker intala mig själv det.
middag hos mamma är avklarad. hon hade lyxat till det och köpt alkoholfri öl till oss. hon är fin. men trots det - tankarna är elaka och impulserna har en hemsk råstyrka. vad göra liksom.
...
ibland vinner den andra sidan. den som är mörk och äcklig. platsen där han bor och regerar. nu sitter jag här som ett fån. bland åar som svämmar över. och jag ångrar mig inte ens.
att vinna ork.
åhå. ingenting lugnar ner sig. ångesten har separationsångest.
jag tänker ännu en kopp kaffe och en cigarett på balkongen. sedan sortera smutstvätten och hoppas på att det finns någon ledig tvättid i morgon. jag har psykolog på tisdag och social-
träningsgruppen på onsdag. alltså måste jag verkligen tvätta i morgon.
senare idag blir det middag hos föräldrarna. och innan dess; försöka skaka av mig ångesten och självskadeimpulserna. ofta lättare sagt än gjort. men den här gången ska jag vinna.
08.36
egentligen dåligt med sömn under natten. jag vaknar hela tiden. vrider och vänder på mig. och zopiklon gör alltid att jag drömmer kaotiska och hektiska drömmar. så frustrerande.
morgonmedicinen ska sväljas och sedan blir det en kopp med starkt kaffe. god morgon.
skål.
och jag är äntligen feberfri. men hemskt långsam och opepp. förbannat trött på alkohol och hur den förstör annars vackra människor. jag förstår beroende. men jag vet samtidigt att det inte är en hållbar ursäkt. vi kan alla ta egna beslut. på gott och ont. jag har själv varit där.
om jag är feberfri framåt kvällen blir det en promenad till moster. för att komma hemifrån en stund. lämna ångesten och självdestruktiviteten hemma. men egentligen orkar jag inte.
15.24
först klockan 14.30 lämnade jag sängen. det är tryggt att ligga under täcket och vägra verkligheten. älskade sirikatten har gjort mig sällskap i sängen hela lång dagen. det är fint.
strax en kopp kaffe och några cigaretter. att ligga kvar så länge i sängen ger mig ångest.
meow.
att sitta och teckna i över en timme. en katt med självaste stjärnhimlen i öronen. jag försöker tänka framåt och uppåt. men det svårt när ingenting lockar överhuvudtaget. djupa åar i huden som sakta men säkert läker skvallrar om dålig karaktär. en envis repris utan refräng.
18.36
tänk om en bara kunde få pausa livet en stund. för att hämta krafter och inspiration. det mesta går i äckliga gråzoner och jag suckar invärtes. det är alldeles för mycket på en gång. ångest.
ångest.
och nu är filmen slut. vad göra. det lutar åt att göra ännu en kopp te och bara sitta av resten av dagen. det finns ingenting som lockar. jag är låg och verkligen opepp på livet. ångest.
jag skulle ju kunna gå ner med soporna, kolla posten och boka tvättid. faktiskt. ångest.
on my wantlist;
<3
det blir alldeles strax en snabb dusch. sedan på med mjuka och snälla kläder. ännu en kopp te och så tänkte jag rota reda på en film och bädda ner mig i soffan. jag har feber och halsen är ond. och jag tänker på dig i mängder. jag bryr mig och jag står kvar här i evigheter.
en missnöjd katt.
jag letade fram en passande planka för att skjuta in under ena bokhyllan. siri lyckas alltid pilla in sin favoritleksak fleeceräkan där. och jag tänkte att jag skulle göra henne en tjänst och täppa igen springan under bokhyllan. men icke. hon är hur missnöjd som helst och vill bara ha bort plankan. jo. men varsågod kattkorven. och förlåt.
en minut.
jag fick nog av dammråttorna och den nedskitna (lite ljug) toaletten. så jag
satte igång med städningen. nu är här rent och som vanligt luktar det såpa i
badrummet. och lugnet. bäddade även med rena sängkläder.
har pysslat i ordning köksbordet och min lush-korg som står i badrummet;
och jag vet att lush inte är no 'poo rakt igenom. men de har bra grejer och
ett visst miljötänk. så jag kan inte låta bli att köpa deras produkter. plus att
de ofta samarbetar med viktiga föreningar; som t.ex. tjejzonen.
a very lush morning.
orolig sömn eller ingen alls. natten har var kaotisk och icke lugn. men nu är jag vaken på riktigt och ska alldeles strax göra en kopp kaffe och ta några bloss på balkongen. och det blir ingen socialträningsgrupp idag. jag är krasslig och allmänt opepp. ångest och impulserna.
och jag funderar på att ta ett bad och testa någon av mina badbomber från lush. jag köpte think pink och keep it fluffy orange. de luktar underbart och precis som alla lush's produkter ser de ut som konstverk. och jag köpte även en bit tvål. deras jultvål candy cane soap och den luktar verkligen polkagris. men som sagt; en kopp kaffe och några bloss.
paket.
dagen försvann. himmelskt. nu inväntar jag medicinernas verkan.
men jag har hunnit med konsum åtminstone - för att hämta ut mitt paket från lush.
och jag hittade mitt paket från druvdalens julswap i brevlådan idag. och självklart kunde jag inte vänta med att öppna det. finns inte en chans att jag skulle klara av att vänta till julafton;
11.20
nej. det blir sängen och boken igen. orken finns inte. däremot finns onda tankar. orka.
hua.
det blir varken psykolog eller ta bort stygnen idag. jag har haft feber hela natten och känner mig mer död än levande. värst är nog ändå huvudvärken. inte själva förkylningen i sig. och stygnen har jag redan plockat bort på egen hand. sen på tisdag har jag psykologtid igen. så jag håller tummarna för att jag är feberfri då.
visserligen behöver jag handla mjölk. och hämta ut mitt paket från lush. men det löser sig.
det är redan mörkt utanför.
och mitt paket från lush ligger på konsum och väntar på mig. jag hämtar det i morgon efter psykologen. sedan tänker jag ta helg. jag är låg. jag är orkeslös och jävligt opepp.
och du är någon annan. ingenting är längre någonting. någonstans.
min mjölk är slut och jag är deppigt envis och vägrar dricka mitt kaffe svart. egentligen mest för att det ger mig ett konkret problem att fokusera på. jag behöver en paus från honom.
inte vet jag.
jag har legat i sängen några timmar. jag kunde inte somna. men jag låg och stirrade upp i taket och försökte förstå mig på livet. det gick riktigt dåligt. det blir en kopp kaffe istället.
12.48
dagen är långsam och förkylningen är elak. kaffet är himmelskt gott och sirikatten är trygg. jag har lovat mig själv att åka in till psykologen i morgon. hur jävligt jag än mår på morgonen. jag tänker att det bara är att knarka febernedsättande, dyra halstabletter och strävt toalettpapper. sedan får vi se om det blir socialträningsgrupp på fredag och psykolog igen på tisdag. jag tar det som det kommer. nu lite mer kaffe och envist mörker.
ännu en ny dag.
jag sover inte särskilt bra överhuvudtaget. jag vaknar stup i kvarten och ligger och tänker i flera timmar i sträck. jag kan ju konstatera att seroquel depot inte hjälper särskilt mycket. tyvärr.
och så är det förkylningen som har flyttat in i min kropp. den här dagen känns redan meningslös. morgonmedicinerna är svalda och alldeles strax blir det en kopp kaffe och faktiskt en cigarett. trots halsont och krassliga lungor. det finns ingenting annat som lugnar.
äntligen närmar sig dagens slut.
nej. jag ångrar mig. jag vill inte. det här går inte. det är för mycket på en gång och orken räcker inte till. ena sekunden lägger jag locket på och ler lite falsk mot mörkret utanför. men det rasar fort och jag inser hur illa det egentligen är. en sista kopp kaffe och sedan åtta piller.
och till råga på allt har jag gått och blivit förkyld. det sticker i näsan och halsen gör ont.
...
och hela dagen blev ett gråtkalas. mina tårar rinner fastän att jag inte gråter längre.
15.34
det blir ingen socialträningsgrupp ikväll. tanken var att vi skulle på viscafé. men jag orkar inte. och jag vill inte behöva gå ensam från bussen klockan sent ikväll. och tusen andra orsaker.
ångesten är ständigt närvarande och jag tycks inte få fatt på lugnet. tankarna för oväsen och det är svårt att slappna av. jag hoppas på lugnet efter stormen.
nygjord kokosdeo.
och jag gjorde precis en ny omgång kokosdeo. den är busenkel att göra och den fungerar bättre än någon annan 'poo-deo jag har testat. men det gäller att applicera ytterst lite av den i armhålan - annars kan bikarbonaten irritera huden. eller så använder du en mindre mängd bikarbonat vid tillverkningen. och om du vill testa kokosdeon så hittar du receptet här.
tiden.
jag längtar efter mörkret. tända ljus och vira in sig i filten. dricka kaffe och drömma sig bort.
det är psykolog på torsdag igen och jag förbereder mig redan nu. jag går igenom alla dammiga tankar och försöker hitta nya vinklar. men det mesta förblir detsamma. typiskt.
det är märkligt och fascinerande hur ett ord som framtid kan skrämma ihjäl en. jag tänker inte i dåtid, nutid och framtid. det är omöjligt. jag lever i en ständig förändring och förflyttar mig genom tiden helt okontrollerat. på gott och ont tänker jag. jag glömmer dig så småningom.
jag.
en timmes promenad rensade tankarna och sista biten hem dansade jag. ingen ska få nå mig. aldrig någonsin mer. jag traskar hellre genom livet på egen hand.
jodå.
en promenad för att samla tankarna. jag hoppas på kall luft som nyper i kinderna. lyssna på musik och få upp ett ångestlindrande flås. hämta cykeln på stationen och sen hem till kaffet.
...
tänk att något som inte finns kan göra så förbannat ont. mörka moln som drar in över mig.
08.20
sömnen är fortfarande ett stort skämt. jag har hemsk huvudvärk och jag har väntat på det där smset helt i onödan. jag borde veta vid det här laget att ingenting blir som jag önskar. orka.
tack och godkväll.
monsterdisken från gårdagens kalas är diskad. jag har druckit kvällens sista kaffe. en kopp koffeinfritt. jag passade även på att bädda sängen ordentligt och fint. men siri bestämde sig för att mörda täcket. så det ser obäddat ut igen. men vad gör det om hundra år.
alldeles strax borsta tänder och en omgång med honungstvätten. sedan blir det sängen.
jag tänker onda tankar som skadar mer än vad som syns.
det vore fint med lugn. men ingenting är garanterat.
19.12
och jag har redan använt presentkortet på lush jag fick av fina ulrika. det blev några badbomber. jag har bara testat deras bubbelbitar. så jag ser fram emot att få hem grejerna.
i morgon får jag äntligen träffa den vackraste varelsen som finns. om så bara för några timmar. senare på kvällen är det luciafirande på killarnas förskola och det vill jag inte missa.
jag häver i mig kaffe. trots det hänger huvudvärken kvar. jag tänker att den beror på nattens ångeststormar. men ikväll kan jag byta ut en del av sömncocktailen mot seroquel depot och jag hoppas att de hjälper mig med sömnen. annars blir jag nog galen på riktigt. igen.
god morgon igen.
och jag somnade en stund i sängen bredvid älskade sirikatten. det är första gången på evigheter som jag lyckas med att somna en stund under dagen. annars har jag aldrig tillräckligt med ro i kroppen.
och jag har en monsterdisk i köket som jag måste ta tag i ikväll. men den får vänta en stund till. jag behöver vakna till och få i mig lite kaffe. och några cigaretter för att vakna till ordentligt.
tack tant ulle.
åhå. hittade en kartong i brevlådan när jag kom hem. först tänkte jag att det nog var mitt paket från druvdalens julswap; men icke. det var ett paket från finaste ulrika. tack underbara snälla.
...
har varit vaken till och från sedan klockan 01.00. frustrerande. alldeles strax kaffe till frukost.
tjugosex år.
åh. kalaset är över och jag är helt slut. men det var ett fint kalas. en stirrig fikastund och sen bus med killarna. någon slänger sig i soffan, i sängen, på golvet. så avslappnat och tryggt.
i morgon psykologen och jag har tusen sagor att berätta. berättelser om mörker och om kärlek. jag snurrar på stygnen och önskar allt ogjort. faktiskt. men jag står rak i ryggen.
en stilla storm.
och det är lugnt. små ångestklös innanför bröstet. men de är hanterbara. det är så stilla som det kan bli. mjölken är slut - så jag kan inte hetsdricka kaffe längre. men mamma tar med sig mjölk till kalaset (eftersom jag inte klarar av att lämna tryggheten).
och jag försöker landa i det nya och vackra. kärlek som fäster sina rötter i hjärtat. tänka sig.
födelsedagen.
visserligen lämnade jag sängen runt klockan 09.30. men jag har legat och läst i boken och myst med sirikatten. som en vaken sovmorgon. bara ligga i sängen och samla krafter.
klockan 15.00 kommer kalasgästerna och innan dess är det tänkt att jag ska diska, bädda sängen och klä på mig. men mina tankar är i hennes famn och jag stannar här i soffan.
lördag hemma i tryggheten.
jag har varit barnvakt några timmar hos moster. inte själv. mamma och syster har varit där också. men nu är jag hemma. det är viktigt att jag försöker hålla mina rutiner. alltså mediciner klockan 20.00 och sen förhoppningsvis sömn runt klockan 23.00.
dagen tog en oväntad vändning och känslorna yr omkring. jag tror på det här. jag tror på dig. men ingenting är smärtfritt när kärleken tar över. det är jag väl medveten om. tro mig.
en känslokarusell.
och ännu en kopp kaffe. tankarna är tokiga. det var aldrig min mening att såra någon.
känslor som stormar. den sortens känslor som aldrig visar någon hänsyn. finaste du.
...
en känslostorm utan dess like. och krigszonen på armen. även livets färger är svårstyrda.
08.48
jag har visserligen sovit väldigt oroligt. men hade ro nog i kroppen i att ligga kvar till klocken 07.30. fantastiskt faktiskt. jag är frusen och lägger mig strax i sängen igen. med boken.
det magiska klockslaget; 20.00
och kvällsrutinen; borsta tänderna, tvätta ansiktet med honung och sedan smörja in med kokosolja är avklarad. och även kvällens sex piller är svalda och jag väntar otåligt på effekt. innan läggdags blir det en zopiklon och sedan förhoppningsvis sömn. somna till vinden.
en fredag.
en kopp kaffe. och jag sitter under filten i soffan med en snus under läppen. lugnet landar sakta. det är jag och sirikatten och utanför stormblåsten.
gårdagens äventyr börjar blekna och jag peppar inför måndagens psykologtid redan nu. jag behöver antagligen en läkartid nu innan juluppehållet. samtidigt som jag väser rackarns över att behöva äta fler mediciner nu när jag på egen hand har kunnat slå med två. men in med zopiklon igen och sedan något som gärna knockar mig året ut. och en kopp kaffe var det.
...
och pappa ringde för att fråga hur jag mådde. det var han som fick köra mig till läkaren igår.
15.48
hemma. äntligen hemma. dagen har varit lång och emellanåt vackert färgglad. men sömnlösheten gör sig påmind stup i kvarten. utanför regnblåst och det gör mig lugn. när det stormar inuti och utanför. någon sorts balans. alldeles strax en kopp kaffe. jag överlevde.
brutna löften är ingenting.
och jag lovade mig själv igår att om jag inte får sova i natt - så skippar jag socialtränings-
gruppen. men jag känner mig dålig som inte åker dit nu när jag ändå är vaken. plus att jag vill träffa anna också. så det blir faktiskt västervik idag. med sedan är det helg. äntligen.
...
och rastlösheten klättrar på väggarna. bussen går inte förrän klockan 07.40. orka.
04.20
i dag kan jag ångra gårdagens psykpryt. men det är svårt att hantera dagarna utan sömn i systemet. det gör vem som helst koko.
skulle hämta ut mina seroquel depot igår. men de fanns inte inne på apoteket plus att deras datasystem var fucked. jag kollar apoteketet i västervik idag och om de inte skulle finnas på lager där - så har de på apoteket här beställt hem. alltid lika frustrerande att behöva vänta på mediciner. zopiklon hade de hemma och de hämtade jag ut. men skulle väl överdriva rejält om jag skulle påstå att de hjälpte mig med sömnen. de ger mest en äcklig smak i svalget.
älskade trygga sirikatten har fått lite godis och jag dricker mitt goda kaffe. ingen god morgon.
03.19
och jag vaknade klockan 02.30 och kunde absolut inte somna om. så nu sitter jag i soffan med kaffet i handen. det koffeinfria kaffet. har ännu inte gett upp sömnen. god morgon.
...
alldeles strax blir det sängen tillsammans med magiska kattkorven. hon är lugnet själv.
en två tre fyra fem.
hemska dag. allt gick åt helvete och jag grät över handfatet. läkaren på hälsocentralen trugade på zopiklon och jag gav med mig. om de kan få mig att somna; så okej.
det är svårt att komma undan saker som triggar. och jag måste på egen hand hantera mörkret som susar in när något triggar mig. jag hoppas på en mindre kaotisk dag i morgon.
12.43
och dagen fortsätter i takt till de dova tonerna. en kopp kaffe står bredvid mig och jag har delat medicinerna i mina dosetter. piller som inte gör någon skillnad - så känns det idag.
07.35
jag vaknade första gången klockan 02.00. och sedan dess har jag vaknat hela tiden. sitter hellre i soffan än ligger och snurrar in mig i lakanet i sängen. ingen god morgon. mest orolig och elak. jag hoppas på att en kopp starkt kaffe lindrar kaoset.
19.50
när jag klev av bussen snurrade allting och jag kunde inte sluta skaka. jag fick snällt ringa pappa och be honom hämta mig med bilen. sömnlösheten börjar visa sig ordentligt. och stressen, ångesten och tårarna. komiskt att gå in i väggen när en är sjukskriven.
och jag har inte psykolog förrän på måndag. orka. jag orkar ingenting längre. tack.
i lick the gun when i'm done
'cause i know that revenge is sweet
so sweet
och dagens finaste måste vara julkortet jag hittade i brevlådan. från min framtida fru fian. men säg ingenting till henne. för det är en hemlighet än så länge. ge det trettio år.
urk.
dagen är mörk och elak. men finaste katten är kärleken själv. hon är trygg.
jag har varit vaken till och från sedan klockan 03.00. och först nu är det dags för en kopp kaffe. klockan 12.05 går tåget till grannstaden och där är det byte till buss. och sedan dags för socialträningsgruppen. peppen finns inte. men jag måste klara av att åka dit. och förhoppningsvis få prata med "min" arbetsterapeut om min icke-sömn och den andra skiten.
living the no 'poo life.
och så var håret tvättat. det har hållt sig rent och fint sedan den 27 november. bara sköljt igenom det med vatten några gånger. men ikväll var jag tvungen att tvätta igenom det plus skölja med citronsköljen. det började klia något otroligt i hårbotten tidigare idag.
någon gång i framtiden blir det att gå över till wo (water only) till hundra procent. men jag är snål och vill använda upp mina produkter från the body shop innan dess. och mellan mina få hårtvättar fungerar det ju ypperligt med bara vatten.
och snart är det dags att göra en ny sats med kokosdeo. den är snart slut och den fungerar verkligen. kokosoljan jag använder luktar ingenting och därför luktar jag noll under armarna även när jag svettas som mest. men nästa gång funderar jag på att köpa extra virgin coconut oil - bara för att den luktar svagt av kokos. inte konstgjord kokosdoft, utan riktig.
alldeles strax en stor kopp kaffe. koffeinfritt förstås. jag tänker kämpa för sömn.
...
nej tack. jag kämpar inte en millimeter till i dag. jag fortsätter i morgon. kanske.
mediciner mediciner mediciner. suck.
nya medicinändringar; ska ta byta ut 100-200 mg av mina seroquel till seroquel depot istället. det ska förhoppningsvis få ordning på min icke-sömn. och som alltid säger läkaren att jag får laborera själv för att hitta en balans. jag vet inte vad jag anser om det förtroendet.
och han sa att han hade läst vad min psykolog har antecknat - och tydligen gör jag framsteg.
i dag och i morgon.
disken är diskad och ångesten klamrar sig fast. inte helt olikt en vanlig dag. emellanåt glömmer jag bort att andas och giftet samlar sig i kroppen. ingen ork. jag orkar inte.
västervik och socialträningsgruppen i morgon. jag känner mig likgiltig inför gruppen.
men jag behöver träffa anna. därför måste jag orka i morgon. men det är i morgon det.
on my wantlist;
film och italy cotton candy.
jag har precis kollat på film ("splice") och jag hade nästan ro nog att kolla på hela filmen på en gång. jag tog en paus efter halva filmen. men mer än så behövdes inte. väldigt fint.
nu är det dags för en kopp kaffe och sedan ska min nya italy cotton candy skrubbas. ska försöka få ordning på manen också. hon är klippt i både man och svans. men jag tänker att hon får se ut så. annars är hon i ett fantastiskt skick och jag hoppar att rehaira henne. faktiskt.
orka.
klockan 03.00 vaknade jag och har varit vaken sedan dess. först nu tänker jag göra en kopp kaffe. det är ändå för sent för att somna om nu. egentligen kunde jag ju ha gjort en kaffe direkt när jag vaknade. men jag hoppades på att faktiskt kunna somna om igen. men inte.
21.24
jag börjar tänka att jag är alldeles för stressad och att det är därför jag inte kan sova. så som veckorna ser ut nu har jag enbart en dag ledig och det räcker inte. jag får väl svälja min stolthet och erkänna för mig själv att jag inte klarar av det här tempot något mer. ledsamt. jag får ta upp det med min psykolog nästa gång vi ses. för det här håller inte. tyvärr.
en kopp koffeinfritt kaffe och en cigarett. sedan sängen, boken och snuset.
12.42
åh. vilken långsam dag. och envis. men jag försöker hitta en mening och egentligen vill jag inte klaga. det är bara den där ständiga tröttheten. jag vaknar aldrig. en cigarett kan hjälpa.
fuck.
och icke-sömnen fuckar upp mina dagar. idag missade jag psykologtiden eftersom jag försov mig. och försovningen är ett resultat av att jag varit vaken nästan hela natten. jag har legat i sängen och stirrat upp i taket. hopplösheten och myrkrypen i benen.
men som ett plåster på såren har jag ett paket att hämta ut på macken; my little ponys.
jag är obekväm.
i morgon psykologtid. på gott och ont. jag orkar inte berätta om det som gör ont. det som förstör mina nätter. min kropp och min vardag. jag har hela tiden vetat om att ingenting kan göras ogjort. därför är allt arbete förgäves. det insåg jag för längesedan. men jag låtsas.
alldeles snart blir det mörkt utanför tryggheten.
och alldeles snart är jag färdig i tvättstugan. den blöta tvätten som hänger på tork i lägenheten luktar gott. det liksom lugnar. på något skruvat vis. och jag har precis gjort en kopp kaffe.
ångesten är inte snäll. den hinner ifatt mig. jag orkar inte springa mer. jag stannar här.
09.46
och under natten har jag vaknat tusen gånger. kallsvettig och med andan i halsen. jag orkar inte ens bry mig. jag vet vem det är som spökar. en stor kopp kaffe och sedan tvättstugan.
...
och där försvann livslusten. igen. om inte han hade väntat på andra sidan. jag orkar inte.
kaffe.
hej hemma.
precis hemkommen från kalmar. jag och mamma har gjort clas ohlsons, the body shop, indiska, second hand och ikea. och faktiskt har jag inte handlat för mer än femhundra kronor. det gäller att hålla sig till budgeten. och jag fick själv välja ut julklappar på the body shop. plus att jag hade en rabattkupong som gjorde att jag fick en vara gratis. så tack mamma och tack the body shops kundklubb.
jag är slut i hela min varelse. fötterna och ryggen värker. huvudet känns som en ballong. jag tänker alldeles strax göra en kopp kaffe storlek xl. jag köpte en fantastiskt stor och vacker mugg på indiska. med en fin påfågel på. och det blir att lägga sig tidigt ikväll. jag har sömn att ta igen och i morgon är det tvättstugan som gäller. hej och hå.
07.07
ärligt. jag är inte alls pepp på livet idag. jag ligger på minus vad gäller sömnen. men det är bara att bita ihop. att bryta ihop är inget alternativ. jag har varken lust, tid eller ork till det.
...
i'm gonna marry the night
i won't give up on my life
i'm a warrior queen
live passionately
tonight
i'm gonna marry the dark
gonna make love to the stars
i'm a soldier to my own emptiness
i'm a winner
gäsp.
och ingenting är lugnt nog. någonsin. jag börjar tröttna på dalarna. topparna besöker mig sällan. jag känner mig ignorerad. och jag orkar inte höja nattmedicinerna ytterligare. jag äter redan en hög dos. och de fungerar ju inte fullt ut. visserligen somnar jag oftast utan problem. men redan efter några timmar vaknar jag till och får ingen mer djup sömn. men tack ändå.
ångest föder ångest föder ångest föder ångest föder ångest föder ångest. föder ångest.
när dammet är dammigt.
och när jag kom hem så tog jag tag i städningen.
nu är här rent och det luktar såpa i badrummet. visserligen kom jag för sent till social-
träningsgruppen - men jag hann med en fika med gruppen. jag fikade något så lyxigt och gott som en saffranssemla. och sedan traskade jag och anna runt på stan och flamsade. anna var snäll och förklarade för mig att det var en mössa jag höll i på h&m. visserligen frågade jag vad det var - men jag undrade mer vilket djur mössan skulle föreställa. fina anna.
kvällen tänker jag spendera tillsammans med älskade katten här hemma i tryggheten. dricka kaffe och göra pannkakor till kvällsmat. vardagslyx är underskattat.
men hej stressen.
en ovälkommet kaotisk morgon. det är omöjligt att få ordning på sömnen. och rutinerna. noll rutiner som fungerar som de ska. det skulle väl kanske vara medicinerna då. de lyckas jag ta vid rätt tidpunkt. pinsamt lite som fungerar i min vardag.
jag missade bussen klockan 07.40 i morse. och får ta nästa buss som går klockan 09.05 och det innebär att jag blir bra sen till socialträningsgruppen. men hellre det än att missa den än en gång. tack och hej. alldeles strax blir det att cykla till bussen.
och dagar som denna kan jag sakna piller, vitt pulver och alkohol. osexigt värre.
det var den torsdagen..
det elaka river inuti. och ångesten sitter som vanligt tätt intill. alldeles strax en cigarett.
i morgon västervik och socialträningsgruppen. och äntligen få träffa anna igen. en hel vecka har redan gått. och sedan på lördag blir det utflykt till kalmar tillsammans med mamma och pappa. jag har siktet inställt på the body shop. och så finns ikea med på schemat också.
jag gav upp och tog två värktabletter. huvudvärken är envis. tänker dubbelmedicinera och göra en kopp kaffe också. det ska nog få huvudvärken på andra tankar. och den där cigaretten.
13.49
hej och hå. huvudvärk och frusna fötter. skönt nog inga tårar. en kopp kaffe tack.
07.23
kaffe borde göra susen. sömnen ville nämligen inte göra mig sällskap. men god morgon.
