jackie.

och på något vänster lyckades jag vända på dygnet. tappade bort sömnen under natten och sedan slocknande jag som ett fyllo och sov flera timmar i sträck - på eftermiddagen. jag har varit hemma hos vännen på kaffe och middag. hängt med frank och elliott, rottweilern och kattungen. och sedan cyklade jag hem i duggregnet.

nu hemma igen. hemma hos favoritdamerna. och jag upptäckte först i kväll att min fredskalla har fått en knopp. de får sådana fina vita (finns röda också har jag för mig) blommor. nästan-blommor, kan en väl kalla det kanske. 

i morgon är det tvättstugan som gäller. skönt att få det gjort. men nu kvällsmediciner. sedan cigarett på balkongen och eventuellt lite dålig fredagstv. we were born to die.

har varit vaken i drygt en timme. och faktiskt har jag ätit lite frukost och inte hoppat på kaffet direkt. men jag dras med en envis huvudvärk och ska nog strax lägga mig under täcket igen och lyssna på musik. lika bra att ta en s också - då ångesten var det jag vaknade av.

sömnen är ett stort skämt. "haha", väser jag medan jag och ångesten krigar bland lakanen. 

nu sover jag tre och en halv timme varje natt. min ordinarie läkare säger absolut inte mer än två circadin till natten. helst bara en. den tillfälliga akutläkaren jag träffade i mitten av augusti sa: du kan ta upp till fem tabletter. och även om jag skulle ta fler än två, så skulle det betyda att jag inte kommer ha tabletter så att det räcker mellan gångerna då jag får hämta ut på apoteket. eftersom min nuvarande läkare har ändrat ordninationen. lovely.

men jag tänker att jag knatar på med två tabletter åtminstone veckan ut. blir inte sömnen bättre struntar jag i dem. jag orkar inte hålla på och trycka i mig konstigheter hit och dit. nu är ju visserligen circadin/melatonin vårat naturliga sömnhormon - men ändå.

katterna envisas med att jaga getingar i köksfönstret och jag har inte ens druckit en kopp kaffe på hela dagen. och då har jag varit vaken sedan klockan 02.35. så det blir kaffe härnäst och eventuellt lite mat i magen. 

och där kom morgonen. jag vet inte riktigt hur det gick till. men med hjälp av litervis med kaffe, snus och kattsällskap går väl det mesta an antar jag. jag är inte längre något trött. inte ens en millimeter. visst - lite långsam i tankarna. 

nu väntar jag på att klockan ska bli runt 09.00, så att jag kan sätta igång med städningen. vet inte riktigt hur tidigt en bör starta dammsugaren en vardagsmorgon. men jag tänker att klockan 09.00 är mer än okej. mitt hus verkar inte vara särskilt lyhört heller (eller så är det bara jag som har väldigt tystlåtna grannar).

och mellan nu och dammsugningen ska jag få i mig mer kaffe och en hög morgonmediciner. 

jag måste ha somnat runt klockan 00.00. klockan 02.45 gav jag upp sömnen och tände lampan och plockade fram boken. men ingen koncentration fanns. låg kvar en stund och pratade med katterna. och sedan hamnade jag här - i brist på annat. jag är urless på icke-sömnen.

alltid annars när jag inte kan sova mer brukar jag läsa bort tusentals timmar. det är lite det som gör att jag står ut. men nu - när koncentrationen inte finns där, blir jag smått panikslagen faktiskt. vad fasen ska jag göra med dygnets alla vakna timmar.

göra kaffe, på med kofta och tofflor och ut på balkongen och ta en cigarett.

dagen och kvällen har varit stilla. jag har varken klätt på mig eller borstat tänderna. ibland finns inte orken där. det är visserligen väldigt sällan den finns det. men det är en annan historia.

i morgon telefontid med läkaren. jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt. jag har en lapp här bredvid datorn där det står namn på tre mediciner som jag behöver förnyat recept på. det är allt. eventuellt ber jag om att få träffa honom - då jag den senaste tiden har sjunkit några decimeter. jag märker det själv. men - han kan liksom inte göra annat än peta bland mina mediciner - lägga till, plocka bort. då fortsätter jag hellre med arbetet hos kuratorn.

nu kvällsmediciner och borsta tänderna. någon måtta får det vara på eländet.

jag åt först klockan 18.00 i dag och det var ingen hit. blev helt slut av maten och somnade pladask. jag måste bli bättre på att äta. eller ja, äta lite oftare än en gång om dagen. men det är svårt när aptiten inte finns där. jag har stoppat i mig sömnmediciner och en lugnande. det blir sängen och boken snart. det räcker med fredag nu.

att sova fyra timmar i sträck verkar vara det nya här hemma. och vilken skillnad ändå. jag kan somna efter några timmar och när jag vaknar är jag rätt pigg faktiskt. jag tänker att jag veckan ut tar 4 mg circadin och om det bara fortsätter med fyra timmars sömn, så ökar jag dosen med 2 mg på måndag. jag känner ju att jag behöver mer sömn, åtminstone sex timmar i sträck. drömmen vore väl åtta timmar.

jag borde egentligen cykla till apoteket. men känner mig inte alls upplagd för det. jag behöver inte medicinen akut och eventuellt blir det medicinhöjning efter läkarsamtalet på måndag, så jag tänker att jag åtminstone väntar tills dess. jag delade dosetterna i morse och jag har så att jag klarar mig en vecka till. sedan är det tre mediciner som jag behöver nytt recept på, men det tar jag på måndag med läkaren. 

allra mest känner jag för att lägga mig i sängen med boken och snuset. men är rädd för att somna, haha, och då kanske inte kunna sova i natt. jag inser ju att jag hetsar kring sömnen och på så vis kanske förstorar problemen. men det är så fasligt långtråkigt att ligga/sitta vaken nätterna igenom. ångesten får fäste så lätt då. 

istället blir det en kopp kaffe, snus, och iste i soffan. solen skiner, det blåser och småregnar då och då. en fin dag. och än så länge håller sig ångesten på avstånd.

jag somnade till slut, någon gång efter klockan 04.00. sedan sov jag i ett sträck (hurra!) och vaknade klockan 08.00. känner mig pigg, men besviken på melatonin. haha.

nu dricka kaffe, ta morgonmediciner plus en s och ta en god cigarett på balkongen.

katterna somnade för längesedan - men jag lyckas inte hitta någon ro. och ingen trötthet heller för den delen. jag vill inte ta mer behovsmedicin, så jag får väl placera mig i sängen med boken och ångesten igen och hoppas på att den där elaka typen john blund dyker upp inom en snart framtid.

dagen har varit konstig och färglös. jag har legat i sängen i princip hela dagen. men sedan räknade jag sakta till tio och lämnade sängen för att ta tag i vardagen och det som behövdes ordnas med här hemma. jag fastnar så lätt i det som är gammalt, egentligen inte glömt och det som gör ont.

i morgon är liksom i morgon och jag orkar inte tänka så långt. det jag vet är att jag nästan måste till apoteket. de har aldrig mina mediciner på lager, så jag får fan hänga där var och varannan dag för att hämta upp de mediciner som de tvingas beställa. 

och circadin. jag vet inte. jag sov knappt någonting på tabletterna. istället blev jag hopplöst bakfull av dem och, som sagt, låg i sängen hela dagen. jag kan inte låta bli att irritera mig på läkaren, med skägg och hängslen, som lovade mig icke-bakfylla. det är bland det värsta jag vet. det triggar fram ångesten från helvetet och jag orkar inte ens gråta - så illa mår jag av piller-bakfylla. 

i dag är liksom i dag och i dag är snart förbi. tack för det. nu kvällsmediciner och en s.

nittio minuters sömn. tack. jag har försökt somna om i en timme, utan resultat. nu gav jag upp och gjorde mig en koffeinfri kaffe. 

och den ständiga paniken som rusar omkring inuti. jag försöker sysselsätta mig och det fungerar inte. jag försöker då att hitta lugnet, men inte heller det fungerar. jag sneglar mot dosetten och vet att där i ligger ett litet runt och vitt lugn. men jag avstår. jag är livrädd. 

i morgon samtalsterapi på öppenpsyk och jag ser fram emot det. jag försöker att inte förbereda mig redan nu, utan ta det som det kommer och känns i morgon. det är andra dagen i rad jag sitter i soffan med pyjamasen på. jag kommer inte längre än såhär. men kanske är det okej att stanna upp för en stund - istället för att kriga sig fram utan skydd. 

nu en kopp kaffe, en titt på dosetten (igen) och några bloss på balkongen. 

och den lördagen är förbi. jag har inte varit utanför ytterdörren på hela långa dagen. och jag har fortfarande pyjamasen på mig. men orken och motivationen finns inte där. jag slåss med ångesten och dricker mitt kaffe. snusar och knaprar piller. jag står ut.

i natt och tidigt i morse läste jag ut den dåliga boken. jag behöver välja ut en ny att börja läsa i. även om koncentrationen inte alltid finns där - så varvar jag lätt ner när jag läser. och det är ett måste om jag överhuvudtaget ska kunna somna. och på måndag kan jag hämta ut mina circadin och jag hoppashoppashoppas att de kan hjälpa mig med sömnen. åtminstone så att jag kan sova mer än tre timmar i sträck.

katterna har fått kvällsgodis och jag själv ska alldeles strax ordna med en koffeinfri kaffe och ta dagens andra cigarett på balkongen. innan läggdags är det disk som ska diskas, en kattlåda som ska rensas, tänder som ska borstas, mediciner som ska tas, en urinblåsa som ska tömmas och en trötthet att få fatt på. och det där kaffet förstås.

ryggvärk, ångestklös och trötta ögon. jag har tagit en naproxen och hoppas på att det ska lindra ryggvärken åtminstone litegrann. mot ångesten - en s. och ja, tröttheten. jag kan inte hämta ut mina circadin förrän på måndag, så jag får sova kasst åtminstone helgen igenom. propavan är ju allra mest ett överskattat skämt.

det blir en cykeltur till centrum med mamma. handla viktiga saker som kattmat, såpa, kaffe och vanlig mat. min matlust är oftast noll - så det är alltid lika svårt att veta vad en ska köpa hem. men bröd funkar alltid, knäckebröd och smör. och frukt. 

läkarsamtalet i går då; jag har träffat honom tidigare. sommaren 2010 då jag åkte med poliseskort in till psyk. han gjorde sig rolig över mitt beteende vid det tillfället och det kändes riktigt onödigt. och när vi diskuterade mitt (för tillfället) vilande självskadande beteende valde han att berätta angelina jolies livshistoria för mig. han berättade om hennes uppväxt, hennes självskadebeteende och att hon valt att operera bort sina ärr. väldigt relevant. och när jag berättade om min icke-lust till att hitta på saker - ja, då valde han att berätta om sin gård i dalarna där han har hästar som inte utfodrar sig själva. också det väldigt relevant. 

samtalet varade i drygt en timme tror jag. jag ska få testa circadin/melatonin mot icke-sömnen och förhoppningsvis kan det hjälpa mig. sedan fick jag nya ångestdämpande. den 27 augusti har jag telefontid med min ordinarie läkare och vi ska väl följa upp den nya medicinplanen då. 

nu ordna med ännu en kopp kaffe och försöka piggna till. redan i morgon är det helg igen.

klockan 12.30 kommer pappa och hämtar mig. då skjutsar han mig till läkaren på öppenpsyk. jag har sovit oroligt hela natten, de få minuterna jag har fått sova. men kaffe är gott och gör susen med trötta tankar. morgonmedicinerna ligger sedan länge i magen och alldeles strax är det dags för klockan 12.00-medicinen. 

någonstans krigar färgerna mot det elaka och katterna är de finaste som finns.

dagen började tidigt med en elak och envis morgonångest. sedan försvann dagen i ett nafs. jag har varit hos kuratorn på öppenpsyk och där fick jag reda på att jag fått en akuttid till en läkare redan på onsdag. jag hoppas att denna lars kan hjälpa mig på något vis. 

efter kuratorn klarade jag inte av att ta bussen hem - så jag ringde pappa och han kunde hämta mig. han var även den som körde in mig till grannstaden. skönt att slippa bussen och alla människor i rörelse. när jag mår såhär är det stressande att vara bland folk. det förstärker som oftast ångesten och gör mig skakig och ofokuserad. 

 tack för alla fina kommentarer på mitt tidigare inlägg. tack. 

för två år sedan vaknade jag upp på iva. magpumpad och med slangar hit och dit. jag kunde varken röra mig eller prata. jag blev efter ett dygn förflyttad till psyk, avdelning 23. där tog jag beslutet att börja med antabus för att klara av att bryta mina dåliga alkoholvanor. jag åt antabus i tre månader och sedan bestämde jag mig för att sluta med dem. 

två timmars sömn och det blev en tidig morgon. mamma och jag åkte iväg på loppis. jag hittade ingenting. jag var nära att köpa dvd-filmen donnie darko men jag ångrade mig i sista sekund. jag tycker faktiskt inte att den är så bra egentligen. 

i dag ska jag bara vara hemma. som alla andra dagar. men jag ska liksom försöka vara nu och inte hit och dit och överallt på en och samma gång. prata och umgås med mina absoluta favoriter; siri och selma. faktiskt de vackraste katterna i hela världen. ♥

på måndag öppenpsyk igen. hua. jag har startat något jag inte kan få stopp på. 

dagarna flyter in i varandra och nätterna är fula. i morse hade jag telefontid med kuratorn. hon ville ringa innan helgen för att höra hur veckan varit so far. och sedan har vi tid som vanligt på måndag. jag har blivit uppsatt på akutlistan för läkartid = de ringer mig så fort de får en avbokad tid. sedan i slutet på månaden har jag telefontid med min ordinarie läkare, som har semester nu.

jag undrar jag om någonting någonsin kommer bli annorlunda. ändå skrämmer inte framtiden längre. jag har fått fatt på någonting som kan bli verklighet. samtidigt vill jag inte att ni litar på ett ord jag skriver. mitt mående pendlar likt vädret i april. i denna sekund njuter jag av det stilla regnet utanför och planerar för en cigarett på balkongen. en annan sekund tidigt i morse var allt annorlunda.

dagen började på öppenpsyk. där säger jag saker jag borde hålla för mig själv och nu får det sina konsekvenser.  men efteråt unnade jag mig en kokoslatte och njöt av det svala vädret. väl hemma fastnade jag i soffan och sedan, hör och häpna, sov jag en stund. det har inte hänt på flera månader - att jag har kunnat sova mitt på dagen. men nu så. det behövdes.

i morgon ingenting på schemat. förutom städa. jag är inte trött för fem öre - men längtar ändå efter sängen. den här dagen har gjort sitt känner jag. god kväll.

och även den här dagen försvann. jag har fått disken diskad och nu sitter jag med en kaffe i soffan. ångesten har härjat till och från hela dagen. nu håller den sig stilla och det beror nog på att jag tog tag i den lilla disk som fanns och på så sätt fick jag annat att tänka på. det gäller att lura den där fulingen ångesten.

mamma hittade några my little ponys på loppis i går. de flesta är i fint skick. kanske två som jag tänker använda till customs alt. sälja som baits. jag blev extra glad över star hopper och tap dancer. mycket för att de har en av mina favoritposer bland g1:orna.

nu ska jag och kaffet först svälja ner kvällsmedicinerna plus extra behovsmedicin och sedan placerar vi oss på balkongen och röker en sisådär två cigaretter. i morgon öppenpsyk och just nu känner jag "urk", men jag vet att det kommer kännas värt det i morgon. 

en cappuccino i den lilla muggen med nyponrosor på. jag skiter fullständigt i att kaffe vid den här tidpunkten är vansinne. sömnen kommer och går som den vill ändå.

jag har känt lugn i dag. jag har lyckats med att vara närvarande i nuet. det som varit och det som komma skall har inte fått någon uppmärksamhet. emellanåt har ångesten kramat om mig vägrat släppa taget. men om en blundar och vägrar se den i ögonen - då ger den upp ganska så snart.

i morgon ska jag gå på kalas och jag hoppas på lite folk och trygga ansikten. på måndag öppenpsyk och jag har tusen ord och berättelser som väntar på att få krypa in i kuratorns öron. 

nu trotsa myggen; ta med mig rosmuggen med kaffe ut på balkongen och ta några bloss.

sömnen undviker mig. så istället för att sova sitter jag i soffan med ett glas isté utan isbitar. katterna är vakna med mig, men jag ser att även de är riktigt trötta. jag har läst ut den halvkassa boken och borde rota reda på en ny att läsa. men jag orkar inte. 

nu kommer jag direkt från duschen. det är en skön känsla att ha fått någonting gjort (tvätta) och sen se resultatet (ren tvätt). jag tvättade allt i tvättkorgen, ibland fuskar jag och lämnar kvar t.ex. en duk och några filtar, jag tvättade även det som kräver specialtvätt. nu har jag rena kläder och katterna har rena filtar att ligga på i soffan.

jag har precis tagit kvällsmedicinerna och försöker varva ner. tänka i färger och andas i mönster. i morgon en tur ner till centrum med mamma. jag vet inte ens om jag behöver handla något, men jag tänker att det alltid är hälsosamt för mig att komma ut bland folk. inventera medicinlådan och besöka apoteket, det brukar alltid behövas. kanske köpa hem en liten burk av konsums egna potatissallad och äta finmiddag. leta efter bortglömda böcker på loppis. kanske köpa hårfärg och göra någonting åt rishögen på huvudet.

åhå. jag fastnar så lätt i ingenting. tankarna far iväg och jag släpper taget och låter det ske. jag är inte särskilt fokuserad och jag hoppas innerligt på sömn i natt. katterna jagar mygg och jag ska borsta tänderna och sedan krypa ner i sängen. 

 god natt och sov gott.

och hurra - i natt har jag sovit fem timmar i ett sträck. helt otroligt och helt fantastiskt. och på morgonen när jag vaknade kände jag mig lugn och jag behövde inte ta någon extra behovsmedicin tillsammans med morgonmedicinerna.

jag har inte fått i mig någon mat ännu. men jag dricker en nyöppnad och kall energidryck och msnar med finaste maria. emellanåt spelar jag tower blaster och hurra:ar varje gång jag kommer till level sex. jag har tvättstugan hela dagen och kvällen. men antagligen blir jag färdig långt innan klockan 22.00. skönt det.

luften från utanför är varm och stilla. efter att jag är klar med tvättstugan och disken och allt annat blir det en kall dusch och sedan tänkte jag försöka mig på att se en film. jag har sällan ro i kroppen till att se en hel film. men försöka går ju alltid. 

jag har en flaska alkoholfritt bubbel i magen och det vackra besöket har precis gått hem.