jackie.

dagen började tidigt med morgonångest i sängen. jag höll andan och tänkte att "nu dör jag". men icke. istället lämnade jag sängen och satte mig i köket med snuset och en energidryck. finaste katterna gjorde mig sällskap - de la sig båda två på köksbordet och tittade på mig med de trygga ögonen.

sedan dess har jag gått mellan sängen och soffan. försökt hitta lugnet. trots att jag började dagen med sju tabletter känns dagen fortfarande ingenting värt. men jag måste dammsuga, torka golven och skura badrummet. jag tänker att jag dricker upp min cappuccino och sedan, om orken finns, börjar jag lite smått med att dammsuga. dagen är ju inte slut än på långa vägar. så länge det är ljust ute kan jag dammsuga. ingen brådska.

vädret är fantastiskt svalt. och jag önskar lite att jag vore den som tog skogspromenader. jag bor ju granne med skogen. men oftast nöjer jag mig med att bara titta på den. 

tidigt i morse satte jag mig på en buss mot grannstaden. dags för veckans samtalsterapi. vi pratade om sömnproblemen (igen), om honom (igen) och om ångesten (igen).

det känns som om att jag står på ett och samma ställe och trampar. jag kommer ingenvart. men å andra sidan vet jag inte ens åt vilket håll jag ska. han styr mitt liv och jag orkar inte göra någonting åt det.

på bussen hem somnade jag och drömde om bergsjön. det finns så mycket i mitt liv som jag vill få ogjort. så mycket som blev så mycket fel. i en rasande fart - mitt i ett fall. men nu måste jag fokusera på att få tryggheten att fungera. samla kraft och mod och om tusen år ta livet med storm.

de viktiga blanketterna och de kopierade dokumenten är postade till försäkringskassan. ännu ett år mitt i sjukdomens kärna. hejja. nu en cigarett på svala sköna balkongen.

det är 19° och regn på balkongen och jag kunde inte må bättre. härliga väder. nu finns det luft att andas och ingen huvudvärk i närheten. tack vädret.

jag somnade någon gång tidigt i morse och har sovit kanske två, tre timmar sammanlagt. samtidigt börjar jag vänja mig vid de långa dagarna och korta nätterna. att sömnkontot ligger på minus känns mer eller mindre standard. samtidigt hejjar jag på augusti och telefontiden med läkaren som jag har då. 

visserligen satte regnet stopp för min cykeltur till willys. men det löste sig illa kvickt; det blir att åka och handla med bilen, mamma, moster och barnen istället. köpa kaktusjuice, müsli, yoghurt och energidryck. och en näve kattgodis förstås. eventuellt lyxa till det och köpa en dvd-film eller två och ha filmkväll hela natten och morgonen.

nu ta en försenad klockan 12.00-medicin och en tidig klockan 16.00-medicin. sedan öppna en white tiger och tända en cigarett eller två på balkongen.

ingen sömn överhuvudtaget. ångesten är elak och nu tar jag en andra omgång med sömnmediciner och hoppas på att bli åtminstone lite knockad. katterna sover och jag ska strax borsta tänderna, pinkilura och sedan krypa ner i sängen med boken och snuset. 

 hoppas att ni sover gott när jag skriver det här inlägget.

livet fortsätter trots sömnsvårigheter och kvav luft. jag dricker min andra energidryck och ska strax ut på balkongen och umgås med katterna och cigaretterna. sedan blir det sängen, boken och snuset. jag har varken ork eller vilja.

det är alldeles för varmt. i den här värmen trivs inte jag. på balkongen är det 33° och jag rinner bort i soffan. huvudvärk och jag sitter halvnaken på balkongen och röker. katterna dricker litervis med vatten och jag ser hur orkeslösa även de blir av värmen. de ligger innanför balkongdörren och orkar knappt röra sig.

men sommar är fint. absolut. bara inte på det här viset. det räcker med 20° och lite vind. det går ju inte att dricka kaffe i den här värmen och energidrycken efterlämnar en sötsliskig bismak i munnen. 

och nu undrar ni vad jag gör när jag inte gnäller. jo. jag plockar och styr här hemma. skriver ner viktiga tankar på första bästa papper. jag dricker kaffe trots värmen och snusar och röker om vartannat. jag ger katterna gott godis och själv äter jag en lakritspipa då och då. jag tänder en rökelse och pillar på pillerburken.

jag har fastnat i mitt ingenting och kommer inte loss. här är jag trygg och jag slipper ta risker. jag väljer själv färgerna på himlen och modet sviker aldrig här i ingenting. samtidigt finns verkligheten där utanför. den kräver min uppmärksamhet och jag får dåligt samvete när jag sviker de som står mig närmast. 

jag vet inte hur jag hamnade här. men jag vet att det är ett helvete att ta sig härifrån. jag, glaset med kall lyxjuice, katterna, lite mediciner då och då och snuset. jag berättade för kuratorn om mitt ingenting och hon lyssnade och tog in mina ord. sedan började hon prata om att ta risker vs. trygghet. och absolut väljer jag trygghet.

jag är expert på att ställa in, avboka och säga nej. jag är medveten om hur krävande det är för er som står mig närmast. jag ber er inte att vänta - men självklart vill jag inte att ni går. jag säger "men kanske i morgon" och hoppas på att morgondagen är lättare och mer ljus. like that's gonna happen. 

varje sekund önskar jag att det fanns plats för fler i mitt ingenting. jag avskyr ensamheten.

"it's sort of like my past
is an unfinished painting
and as the artist of that painting
i must fill in all the ugly holes
and make it beautiful again"

ur marry the night av lady gaga.

och äntligen lider dagen mot sitt slut. jag har spenderat dagen i soffan. som så många gånger förr. men gårdagens sociala tjohej tog alla mina krafter. jag har bara fokuserat på andningen och katterna i dag. jag sparade min klockan 12.00-medicin och tog istället dubbel dos klockan 16.00. jag vet att jag inte bör göra så. men jag tänker heller inte ursäkta mig. det har varit grått och eländigt i dag. just därför.

i morgon har jag tid hos kuratorn igen. det blir en tidig buss till grannstaden. men hellre det. då är det mindre folk ute i rörelse och jag slipper den angsten. och jag måste komma ihåg att gå till apoteket och hämta ut mer medicin och köpa ögonsalva till siri (plus ringa veterinären innan och rådfråga om salvan), köpa torrfoder på djuraffären, gå in på banken och be om årsbesked (som försäkringskassan ska ha) och någonstans där emellan ta medicin och kedjeröka kedjesnusa.

jag hittade min bortglömda kalender i den rosa kånken och jag borde inte ha läst igenom förra årets december. triggande anteckningar som satte sprätt på alla tusen vilande hjärnspöken. men nu kvälls- och nattmediciner och jag hoppas att jag snart får ro till att krypa ner i sängen med katterna, snuset och boken. 

 tusen kramar till er som läser och bryr er.

jag har spenderat dagen i föräldrarnas trädgård. mamma fyller år i dag och det har varit kalasande. jag kom hem runt klockan 22.00 och möttes då av två vackra och nyvakna katter i hallen. de har fått en nyrensad låda och lite godis. jag har tagit mina kvällsmediciner - men kan inte varva ner. 

så mycket som krigar inuti mig och jag kan inte prata med någon. jag törs inte. ärligt talat så skäms jag och får panik när jag tänker på äcklet. jag kan inte stå för min historia och jag skyr framtiden. ingenting går att göra ogjort och det är där skon klämmer. 

---

jag fick en bok om mamma. en bok om den första kvinnan i vårt land som anmälde en man för våldtäktsförsök. det skedde i mitten av 1800-talet och hon vann målet i domstol. 

boken är utläst och ångesten är dämpad med hjälp av medicin. jag har fortfarande på mig sovkläder. men bryr mig inte nämnvärt. jag ska ta tag i disken och sedan gå ett varv med dammsugaren. sedan fortsätta med ingenting och hoppas på sömn i natt.

det är en dålig dag. jag angstar över icke-livet och fastnar i onda tankebanor. det blir sängen, snuset och boken plus dubbel dos behovsmedicin.

och det var pinsamt längesedan jag bloggade om my little pony. samlandet ligger lite på is. jag har inga särskilda wants - men kollar fortfarande forum och tradera efter fynd. självklart. men främst letar jag på second hand. och så gör även mina vänner och min familj. 

mamma hittade den här på loppis förra helgen (klicka på bilden för att förstora): 
 
det är en so soft baby pony från generation tre (g3). den heter good morning sunshine och om en trycker på ena bakhoven pratar den och det är creepy. katterna blir livrädda.

det har blivit en del my little pony-fynd på loppis det senaste. jag har bara varit urusel på att blogga om det. men jag ska bättra mig - då jag vet att fler samlare tittar in på min blogg då och då. plus att det faktiskt är kul att nördblogga om mitt samlande.

att prata om livet; det som varit och det som komma skall. hos kuratorn var det tufft och hemskt jobbigt. jag vet inte varför jag berättar allt för henne. jag vill inte. det är äckligt och jag har ändrat uppfattning. det är mitt ingenting som är viktigast. livet kommer på andra plats. eller tredje, fjärde, femte. spela roll.

kuratorn försökte ordna med en akuttid till läkaren - men det ville sig inte. i slutet på augusti har jag en telefontid. men det räcker inte. jag behöver någonting nu. jag tappar det. jag ser inte skillnad på ingenting och verklighet längre. jag sover ingenting och jag försöker överleva dagarna utan att dissociera sönder mig totalt.

men samtidigt. vad vore livet utan katterna. de vackraste katterna någonsin. jag stannar här.

dagen är här. det är dags för samtalsterapi på öppenpsyk igen. jag har sovit dåligt hela natten. sammanlagt har jag väl fått ungefär tre timmars sömn. rätt meningslöst. borde ha dygnat istället. men nu ligger morgonmedicinerna i magen - svalda med energidryck.
 

---

gårdagen var bra. vi gjorde vättern runt på tolv timmar. turistade i gränna; jag köpte flera böcker på loppis och en dyr björklövsdricka som antagligen är hur äcklig som helst. men det är en vacker stad (med alldeles för många polkagrisbutiker) som ligger precis invid vättern.

i vadstena var vi inne i klostret (eller var vi i kyrkan kanske) och shit vad magiskt det var. en fantastiskt vacker byggnad som kan göra vem som helst religiös. 

där emellan hann vi med småstopp vid andra mindre sevärdigheter och några fikapauser.
vid den sista fikastunden fick vi sällskap av världens sötaste ekorre. då sa mamma att hon vägrade åka hem utan ekorren. vi fick in mamma i bilen utan ekorren.

---

nu försöka skaka bort morgonångesten och sedan går bussen klockan 09.15.

hemma i tryggheten igen. blev en sen cykeltur till willys med mamma. handla proviant inför utflykten (bila vättern runt) i morgon och fylla på lagret med energidryck. jag älskar willys utbud av energidryck. tusen olika sorter och smaker. så hejja - nu är kylskåpet fullt.

ångesten är här. han sitter tätt intill i soffan och flåsar och dreglar. jag dubblade behovsmedicinen och hoppas på att den plus sömnmedicinerna gör mig trött i rask takt.

måste be om läkartid alt. telefontid med läkaren på torsdag. när jag ändå är på öppenpsyk. men jag är rädd för att läkaren är på semester. behöver diskutera doshöjning och nya recept. annars får semesterläkaren ordna med det. nya recept brukar iofs aldrig vara något problem, men jag undrar jag om semesterläkaren vill höja dosen. äsch. den som lever får se.

hej ångest och bubbelvattnet. nu tar vi en cigarett eller två. sedan godnatt.

natten har varit snäll. jag har sovit jämnt och relativt ostört. och på morgonen när jag vaknade tog jag fram boken och låg och läste i några timmar. det var längesedan jag hade sådan ro i kroppen och i tankarna.

i öronen den här fantastiska imogen heap-covern och snart mer kaffe och en cigarett.

det har varit en orolig natt. jag har drömt om det som inte fick ske och om det som nästan skedde. känslorna yr fortfarande runt i kroppen och jag har svårt att släppa taget om skammen. jag dubblade behovsmedicinen med gott samvete och inväntar lugnet.

klockan 15.00 är det tvättstugan som gäller. tvätten är sorterad och förhoppningsvis hinner jag få allt tvättat och torrt. och katterna gör mig sällskap på balkongen när jag röker bort äcklet.

och där var helgen förbi. jag har hunnit med en del. och där emellan har jag suttit hemma i tryggheten med tankarna och katterna. trots ångest och oro har helgen ändå varit lugn. hanterbar åtminstone. och nästa vecka, på torsdag, blir det öppenpsyk igen. fyra veckor går fort och jag angstar inför samtalsterapin. 

att sitta på en filt i gräset och prata om allt och ingenting är fint. trots molnighet och blåst. jag måste ta mig hemifrån mer ofta. åtminstone se till att vända ansiktet mot solen minst en gång om dagen.

klockan 21.00 är det tv som gäller. men jag tänker ta mina kvällsmediciner redan nu - så kan jag krypa ner i sängen direkt efter tvn med boken och snuset och försöka rota reda på sömnen. jag fuckade upp min kvällsmedicin i går och har därför sovit oroligt och tungt halva natten och nästan halva dagen. vissa dagar och kvällar är det himmelskt svårt att hålla reda på medicinerna - trots dosetter. en gång tog jag kvällsmedicinerna på morgonen och kunde för allt i världen inte förstå varför jag sluddrade och halvsov mig genom dagen.

jag vaknade klockan 06.00. efter fyra timmars sömn. frukost lockar inte överhuvudtaget - men jag inser att jag måste få i mig något. annars kommer kroppen rusa bland allt folk i centrum. det kommer vara kö på apoteket, som det alltid är, och jag avskyr att stå i det lilla utrymmet bland alla människor.

jag började på en bok i natt när jag la mig. nu är den utläst och jag vet inte vad jag ska läsa härnäst. blir kanske en loppisrunda i dag och försöka hitta lite "nya" böcker att läsa. högen med olästa böcker minskar i rasande fart. att läsa är den verklighetsflykt jag älskar mest. näst efter alkohol - men efter 23 månaders nykterhet känns det dumt att ta upp skiten igen.

energidrycken gjorde ingenting med orken. det blir att göra starkt kaffe och röka bort några timmar på balkongen. vädret är grått och svalt. skönt att slippa den kvava icke-luften.

nästa vecka blir det att bila vättern runt med familjen. skönt att komma hemifrån utan att behöva anstränga sig särskilt mycket. plus att bilåkning fungerar som ångestdämpande på mig. och så kickar samtalsterapin i gång igen. just i dag känner jag "urk" och "orka prata". men det lär väl lossna (förhoppningsvis) när jag väl är där. 

dagen har varit stabil. varken lång eller kort. någonstans där mitt emellan och lagom. kaffesuget kom först nu och det blir en (koffeinfri) kaffe alldeles snart. i morgon en tur på nya cykeln; måste till djuraffären och köpa kattsand. plus apoteket och hämta ut fler kapsar i olika färger. 

katterna är det finaste sällskapet. jag pratar högt med dem och faktiskt skrattar jag med dem. är det sinnes eller är det som jag tycker; bara helt fantastiskt? jag vet inte. men deras sällskap tröttnar jag aldrig på. trots att sängen, soffan och allt annat är nerhårat. och jag lovade dem i natt att jag aldrig ska lämna dem. punkt.

nu ordna med det där kaffet och ta några cigaretter på den lite småkalla balkongen.

åsk- och regnovädret tittade förbi en stund. det var fint. åskan och det piskande regnet lugnar mig. jag har även hunnit med en tur till netto tillsammans med mamma. det är så mycket lättare att ta sig utanför dörren om en har sällskap. så nu har jag fyllt upp skåpen med yoghurt, müsli och energidryck. det är ungefär det jag får i mig nuförtiden.

det pratas om en tur med bilen i morgon. se oss omkring och göra något tillsammans.

lägenheten är städad och badrummet luktar såpa. soffan är mindre hårig och smutstvätten ligger i tvättkorgen. någon dag, då orken finns, boka en tvättid i tvättstugan. men jag finner ingen ork. istället lär jag mig mer om mina hemligheter och krigar med tankarna i skrivblocket. försöker hitta frågorna bakom de svar jag redan har.

jag tar inte mina mediciner som jag ska. jag glömmer. och jag mår därefter. humöret pendlar till en förbannelse och ångesten släpar efter mig och flåsar. snuset tar slut snabbare än vanligt och det är knappt att cigaretterna lockar.

om tio dagar har jag samtalsterapi igen. jag antar att jag då ska försöka sammanfatta sommaren so far; jag har suttit hemma i soffan och luktat sovsvett i en månad. jag måste be om en läkartid och be om mer psykofarmaka. det här håller inte. hur gärna jag än vill klara mig utan piller. jag ger mig.

men ändå; allting är inte fult. jag ser det vackra flera gånger om varje dag.

livet fortsätter. fastän att jag står vid sidan om och låtsas som ingenting. jag har fastnat i tiden och ältar det gamla. det som aldrig fick ske. jag lever på tobak och energidryck. pratar med katterna och försöker ta mina mediciner som jag ska. sommaren är inte ful. men livet har tappat sin charm och jag väntar på något jag inte vet någonting om. 

ett glas bubbelvatten och några cigaretter - sedan sängen, snuset och boken. 

jag sitter i soffan och väntar på att livet ska ta mig med storm. vilket inte inträffar. så istället ägnar jag mig åt ingenting och dagdrömmer om lugn och ro. jag stannar hemma i dag. sitter i soffan med bubbelvatten och snus. ångesten är elak och sömnen vill sig inte alls.

en god kopp kaffe, behovsmediciner och några cigaretter härnäst.

jag somnade någon gång efter klockan 06.00 i morse. tror att jag sov i kanske fyra timmar innan det var dags att vakna och sedan inte kunna somna om. jag är lagom mör - men hetsdricker kaffe och kedjesnusar. jag ska ta de bortglömda medicinerna, klä på mig, göra mer kaffe, rensa kattlådan, bädda sängen och hej och hå. klockan 21.00 är det tv som gäller hemma hos moster.

du skulle kunna säga att jag isolerar mig. jag säger: jag har hittat ett lugn.

för att försöka stilla de oroliga tankarna tog jag en varm dusch (ledsen grannar). men inte fan gjorde det någon skillnad. men jag är åtminstone ren och luktar lite mindre sovsvett. 

av någon anledning är jag rädd för sömnen. inte för att den vill ha något med mig att göra. jag dricker mitt koffeinfria kaffe och susar omkring här hemma; hämta saft, röka på balkongen, göra mer kaffe, ta en zopiklon och hoppas på det bästa. men ingenting händer och här sitter jag fortfarande i soffan. 

jag läser en happy happy-bok om skilsmässor. men längtar egentligen efter en spännande roman om gränsöverskridande kärlek och normkrig. några sådana finns i några av bokhyllorna. men jag har ingen ro till att leta reda på dem. i stället sitter jag i soffan med en kurrande mage och snuset.

det självdestruktiva gör sig plats i tankarna dessa vakennätter. än har det inte tagit över - men jag vet hur jag fungerar och jag måste få ordning på sömnen innan det blir en (o)vana.