jackie.

du säger att nog har din barndom och de minnen du har från dem påverkat den person jag blev. den jag är. ditt barn. att spåren från din barndom antagligen vävdes in i mitt dna.

nu ligger de uppe vid ytan och kippar efter luft. väntar på dig. du måste berätta.

du vill inte att jag ska känna mig ensam och stigmatiserad. du vill att jag ska veta att i min bok finns även alla de andras historier presenterade. och du ska läsa dem alla högt för mig.

vi är ju varandra. det sa du aldrig. men jag tänkte det tyst för mig själv.