bla bla bla.

 
 

oblivion - live med frakking stråkar.



in my head.



i'm giving up on you.


åhå. våren är här idag. kaffe på balkongen i solen. i huvudet planerar jag vilka plantor som ska köpas in och vilka krukor .o.s.v. som ska upp på väggen och ner på golvet. underbar känsla. behöver även köpa en ny plastmatta att ha där ute. tänker mig en knallgul. det kommer bli himla bra. 

jag har en och en halv arm som kliar non-stop. har mig själv att "skylla", jag vet. men det irriterar mig att den hela tiden påminner mig om gamla tider. nya tider. jag börjar öva på att ha kortärmat offentligt. den sena bussen hem igår, som var nersläckt, var en ganska lätt exponering. men samtidigt - i am not my skin.



en smått sen eftermiddag i mars.



your skin makes me cry.





begravningsmusik. och nej, jag är inte suicidal.


mästarinnan på att sova kan inte sova. lämnar blodproverna i dag istället - så har varit fastande sedan klockan 22.00. tjena, det är ju nu jag är sugen på allt. för en gångs skull.

drömde att jag på fyllan träffade på en kille som såg mig rakt in i ögonen och frågade vilken låt av bastille som ska spelas på min begravning. jag frågade i drömmen om jag var tvungen att välja av de låtarna som finns ute nu - eller om jag kunde vänta och se längre fram. svaret jag fick: "jag skulle ha valt redan nu."  några låtförslag någon?! flirtig smiley. 

är fortfarande låg, matt och helt slut i huvudet efter gårdagens psykbryt. av tusen olika anledningar. att bryta gamla och trygga mönster är hemskt svårt. det kräver sin tid, tålamod och ork. men det viktigaste; jag vill och ska lära mig att hantera det bättre. tids nog.

i need my baseball bat back.



sia - breathe me.



the show must go on.



this town is only gonna eat you.



kärleken, vardagen och musiken.


allting lutar åt alla möjliga håll. bra blandas med dåligt. mörker med färg. jag längtar efter kärleken och henne får jag krama om på onsdag. äntligen och jag är förälskad.

det senaste karvandet har läkt och av någon underlig anledning triggar det mig vissa ögonblick. men jag kommer inte längre än så. det stärker mig, för jag vill framåt, uppåt och tillsammans. tillsammans med katterna, nicole, vännerna och hon som får mitt hjärta att slå melodier. 

 
bastille-konserten igår var magisk. förbandet to kill a king - fantastiska. en av bandlemmarna lånade faktiskt min tändare. men jag hade hemskt ont i knäna och orkade inte berömma bandets underbara framträdande. mehehe. en känslomässiga kväll, på gott och ont. men bastille är helt klart ett live-band. 

jag gav upp det där med att fota och filma konserten rätt kvickt. det gjorde att en missade hela upplevelsen. i början knäppte jag några bilder och filmade en snutt när de framförde bad blood. och - faktiskt fick jag se kyle och dan-trummandet (orkar ni inte se hela klippet, så börja se vid 3.10) i deras version av of the night = bland det mest overkligt rysande vackra som finns. 

tillsammans med my sister from another mister.



triangles are my favourite shape.


det fantastiskt overkliga i att jag ska se bastille live i morgon - tillsammans med världens snyggaste sister from another mister. har varit på systembolaget och köpt alkoholfri färdkost. blev rosé och världens godaste ingefärsöl. kan inte riktigt landa i att hela härliga pojkhögen kommer stå där och vinka exklusivt bara till mig och nicole. antagligen några slängkyssar också. de är helt tokiga, de där grabbarna. 


hjärtat ba-dunk-a-dunkar för henne. hon som sitter i mitt vidöppna fönster och sprider kärlek. något så otroligt vackert - men samtidigt osäkerheten och sårbarheten. men inte ens slumpen kan få cred för det här. det här har vi på något fint vis ordnat själva. kärleken.

ord som ramlar ut ur natt- och/eller morgonmössan.


jag har ingen ro till att sova. tänker på allt det fina som finns precis framför mig. härlig förväntan. och sådan självklarhet. och det är ingen idé att försöka sig på att förstå hur det kommer sig. det har varit, är och kommer att vara. ord som är stora och som gör en otroligt sårbar. men känslorna finns där - de som aldrig riktigt vågat sig ut på flera år. 

sedan har vi bastille-konserten. jag minns den kvällen jag satt och slöklickade runt på youtube och mitt i allt stötte på en länk till en video med bandet bastille. låten hette bad blood. blev nyfiken och kollade på videon plus lyssnade på orden. jag föll direkt. sökte mig svettig, blodig och tårögd efter fler låtar av dem. men det var inte det lättaste. de var i princip okända. 

sedan svischade det bara till och de exploderade och pompeii började spelas frenetiskt på radio. mitt lilla egna hemliga youtube-band. haha. men nu, den 16 november, kommer jag befinna mig, tillsammans med finaste syster, i stockholm och se dem live. känn på den.

elliphant.





RSS 2.0