jackie.

om sisådär fem minuter tar jag min zopiklon och lägger mig i sängen med den nyss påbörjade boken maskrosungen av sandra gustafsson. hittade den på loppis för en femma.
det är verkligen idioti att inte köpa böcker på loppis. alltför många böcker kastas eller står bortglömda i en dammig bokhylla. lika gärna som jag kan fastna i en bokhandel så kan jag fastna på loppisars bokavdelning.
och sen hittar jag många bra och billiga böcker på loppis också.
varför inte återanvända böcker som nästintill kostar gratis - i stället för att betala hundralappar för nya exemplar.
och om det är en ny bok som jag bara måste ha på direkten så väntar jag oftast till den kommer ut på pocket.
eller så har jag turen på min sida - och då hittar jag faktiskt purfärska och nyutkomna böcker på loppis. så är det.

så fy på er som inte bokfyndar på second hand. överhuvudtaget ni som bojkottar loppisar/second hand-butiker; SKÄMS!

nu var det iofs inte alls meningen att det här inlägget skulle handla om böcker. tappade visst fokus.
egentligen skulle jag bara skriva något kort och sen säga godnatt.
så - godnatt.

den här dagen är så långsam. och jag orkar ingenting.
sovit dåligt och vaknade tidigt på morgonen. var tvungen att gå upp - klarade inte av att ligga kvar i sängen. men orkade inte heller ta mig ner till tvättstugan, så det blev inte tvättat idag.
går fortfarande runt i sovkläder. har precis lämnat sängen för femtioelfte gången. läst ut en tonårsbok om lesbisk kärlek. den var fin - men väldigt klyschig. men ändå. behövs fler queeriga böcker till dagens ungdomar.
ska försöka ringa några viktiga samtal. sen få på mig lite kläder och kanske gå ner och kolla tvättstugan. om jag kan få en tid ikväll eller kanske imorgon.

eller så blir det att jag lägger mig i sängen igen. är tung i kropp och huvud. orkar inte vara med idag.
fetångest och ont i magen. och jag vet inte ens varför. allt är bara upp och ner.

shit - vad jag behövde den här hemma-dagen. har egentligen inte gjort något särskilt. bara varit hemma och pysslat med det ena och det andra. äntligen fått ordning i hyllorna, äntligen blev jag nöjd med slutresultatet.
var nere med sopor, kollade posten och bokade tvättid för imorgon. blir att gå upp klockan sju imorgon bitti. men det gör mig egentligen ingenting. jag tycker om att tvätta. det är sant. hundra procent sanning.
idag, för första gången på länge, så har jag druckit flera koppar te. var ju tvungen att testa de två sorterna jag köpte i västervik i helgen; cupcake och polkagris. so far så gillar jag den sistnämnda bäst.

ångesten släppte taget för en stund tidigare idag. det var då jag passade på att fixa det sista i bokhyllorna och jag fick även disken diskad.
men den dök den upp igen. smygande. som tur är så håller den sig på ett hanterbart avstånd. jag märker att den lurar. men jag låtsas inte om den. just nu så fungerar det väldigt bra.
jag är på bra humör och jag är inte alls särskilt orolig i kroppen. sen tog jag iofs dagens sista lyrica för cirka en halvtimme sen - hoppas att lugnet håller i sig tills jag har somnat. orkar inte en orolig natt till.

nu ska jag snabbstäda badrummet lite. det kändes som en bra idé. så har jag något att göra plus att det blir fint när jag är färdig.

så var det måndag igen. helgen gick alldeles för snabbt. fastän den har varit fylld av kärlek och mys tillsammans med arlene. kom hem igår kväll och det var faktiskt väldigt fint att få vara hemma hos sirikatten igen. även om helgen har varit så fantastisk - så har jag saknat lillkatten oerhört mycket. jag är inte alls van att vara ifrån henne.

hon har sovit tätt intill mig hela natten. men trots det så har jag sovit väldigt oroligt och vaknat ofta. några gånger vaknade jag av att ångesten tog stryptag. ogillar att vakna upp och känna hur hjärtat skenar och hur luften tycks vara slut.
jag lämnade sängen strax efter sju. orkade inte kämpa emot sömnen längre. så det blev kaffe och cigg på iskalla balkongen.
jag avbokade tiden på hälsocentralen idag. orkar inte ta mig utanför dörren idag. nattens äventyr sitter kvar i kroppen. vill bara vara hemma och ta det lugnt. ha sirikatten nära och läsa nedbäddad i sängen.

har ett måste idag dock; boka tvättid. hoppas på att det finns tid imorgon. för på onsdag SKA jag ner till hälsocentralen och ta min antabus.
börjar jag släppa efter för mycket, då faller allt. en dag, som idag, är okej. men inte två gånger i rad. jag gör det här för min egen skull - och jag tänker inte ge upp det. jag har kommit så pass långt nu.

mina tankar tystnar och låter mig vara ifred under snöpromenaderna. det är så skönt ute. inte just precis snön - men känslan den tar fram i mig. jag kan slappna av i mörkret. och jag gillar hur de skarpa ljuden dämpas av snön. mina nerver är inte på helspänn. allt blir så mjukt och jag kan andas långsamt. inga kvicka andetag och spända axlar.

blir ledsen över hur vissa klampar rätt över mig. får mig att känna känslor jag dagligen arbetar med att inte tillåta - då jag inte har någon skuld i det som skedde. jag tappar andan och blir illamående. jag törs inte röra en endaste muskel. jag är rädd för att ballongen ska brista. för då reser jag mig aldrig upp igen. jag svär. ingen kommer undan den flodvågen.
men jag vågar inte ta någon plats. skuld och skam har trängt sig framför i kön. de är både starkare och mer högljudda än vad jag är. och dessa dagar har jag ingen ork till att ifrågasätta dem. de får härja fritt. jag måste välja mina kamper. det är endast sparlågan som brinner. den räddar ingen.

fan. efterskalven är de värsta. när jag är ensam så brister skyddsvallarna. jag behöver inte skyddas ifrån mig själv. ni har fått det om bakfoten. jag behöver skyddas från allt det som finns utanför min trygga borg.
och ni som kommer innanför dörren - ni tar med er en del av mig varje gång ni går härifrån.

jag skulle kunna skriva skriva skriva. skriva i en evighet. det finns så många ord att använda. så många känslor och tankar att lära känna.
men vi lämnar det så här. jag vill locka på sömnen istället. den dövar så vackert.

orden ekar som högst idag. jag kan inte få tyst på dem.
sköterskan som vägde mig på avdelning 23 i somras - fuck you. du har förstört så många dagar för mig.
verkligen tack.

drömt om döda människor/kroppar nästintill hela natten. inte det fräschaste. men det var fint att vakna upp och se all snö som krypit upp mot fönstret och som ligger på balkongräcket.

har noll ork idag. känner redan nu att det kommer bli en dag att kämpa sig igenom. men alla dagar tar slut någongång. det var den lilla trösten.
tur att jag har katten att umgås med. hon har alltid något nytt påhitt på gång. som nu; hon har hoppat upp två hyllplan ovanför datorn och tryckt ner sig på ponnyhyllan. sirigos.

nu; försöka skaka av mig de döda kropparna från i natt genom att ta med mig kaffet ut på snöiga balkongen och röka en två tre cigaretter.

det räcker nu. nu får det vara nog.
jag börjar undra om jag någonsin kommer bli av med psykopatgrannen. hans sk kompis fortsätter att skicka mail och hävdar att han "jobbar åt" grannen. kan den här situationen bli mer patetisk egentligen.

kan jag inte bara få vara ifred. jag orkar inte mer.
jag vet hur det är att hamna i konflikt med en psykopat nu - okej. det får räcka såhär.

fortfarande varm och russinskrynklig efter badet. hade tålamod att ligga i en halvtimme iaf - så jag hann läsa ut min bok (den dagen min dotter blev galen av michael greenberg). kvällsmedicinen tog jag innan jag la mig i badet och nu känns det som om att jag bara sitter och väntar på att kunna ta nattmedicinen, så att jag kan lägga mig.
är inte alls på humör. men är heller inte på dåligt humör. bara vill inte och orkar inte vara vaken längre. den här dagen känns bara dryg och långsam just nu.

sen blir jag triggad av alla möjliga konstiga saker. hittade profilsidan (facebook) som tillhör en av vårdarna på psyk.avdelningen som jag låg inne på i somras. vips - ett klägg av ångestmassa bara omslöt mig. tryck över bröst och tyngd på mina axlar. blir inte klok på mina svängningar.

imorgon ska jag (jag måste nästan) ta och cykla till willys. det lilla matförrådet börjar ta slut. behöver mer digestivekex bland annat.

men nu - vänta på att klockan ska närma sig 22.00 med raska steg. då ska jag ta min zopiklon i luften - när jag kastar mig i sängen.
och börja läsa i en "ny" (loppisfynd) bok; de galnas hus av karin fossum. den verkar faktiskt väldigt bra. och på senaste tiden läser jag mest böcker om psykisk ohälsa. sen om det är biografier, romaner eller faktaböcker - spelar inte så stor roll.

fick alldeles nyss ett sms från grannen (psykopaten), han kräver mig fortfarande på pengar. trots att min pappa har ringt och pratat med honom; sagt till honom att han ska sluta kontakta/hota/kräva mig på pengar och att han får sina förbannade pengar på torsdag. och att han därefter ska hålla sig långt borta från mig.
men grannen verkar ju inte alltför intelligent måste jag ju säga.
så nu fick pappa ringa igen - men grannen bara skyllde ifrån sig. han hade inte alls hört något om pengar på torsdag.

ska en skratta eller gråta?
varför var just jag tvungen att bli vän med en psykopat?

jag behöver verkligen komma utanför lägenheten lite oftare. jag tycker faktiskt om att vara utomhus - promenera. och något jag behöver öva på är faktiskt att gå promenader på egen hand. utmana mig själv att våga. jag vet att jag kan - nu handlar det bara om att våga göra det.
har tänkt att jag kan gå en snabb runda här i kvarteret. sen gå hem igen. sen kanske gå lite längre för varje gång jag tar mig ut. och har jag med mig ipod:en så ska det nog gå lite lättare.
jag behöver visserligen ett par varma och vattentåliga skor. sneakers är inte det bästa att ha på fötterna just nu - det regnar/snöar om vartannat dessa dagar. plask plask.
det får bli månadens att-köpa; vinterskor som är vattentäta.

men idag blir jag inomhus. har varit ute en stund faktiskt. visserligen "bara" cyklat ner till centrum (hälsocentralen och konsum) sen hem igen. men det räcker för idag.
ska ta tag i hyllan ute i hallen. plocka undan bland alla grejer som jag bara lagt och/eller staplat på varandra.
kanske en omgång med dammsugaren också.

känner mig helt slut uppe i tankeverkstaden. har ingen energi till att tänka ens. det svider i ögonen också. är väl trött. på alla sätt och vis - fysiskt och psykiskt.
har tagit både kvälls- och nattmedicinen - så nu blir det borsta tänderna och sen hoppa i säng. försöka läsa lite i boken. den är rätt tunn, så den är nog färdigläst snart. har flera olästa böcker i bokhyllan. och jag är otålig - vill läsa ut alla. de verkar så bra allihop.

imorgon; hälsocentralen - blåsa plus antabus.
annars inget planerat. inte vad jag minns nu iaf. mitt minne är inte det bästa nu för tiden.

godnatt.

nyss hemkommen från mamma. ätit sibylla-mat och umgåtts med katterna.
promenaden hem var kort - men så skönt att få lite tid för sig själv. lite småregn som faller och mörker utanför lyktstolparnas sken. tusen dyngsura löv ligger på marken också. ikväll trivs jag i höstens sällskap.

gårkvällen spenderades i soffan. nicole var här. vi maxade på dokumentärer om seriemördare. intressant och mucho fascinerande. favoriten är ju iofs fortfarande aileen.
hjärtevännen sov över och tant som jag är så somnade jag tidigt. men fint att sen vakna tidigt på morgonen och ha en vän som sover sött i soffan.
jag tände sänglampan och läste i boken. kelade lite med katten som precis som jag hade vaknat till.
sen somna om.
och när jag sen vaknade igen - då var nicole vaken. kaffe cigaretter och hundprat.

nu är det skönt med en tyst lägenhet.
ska plocka undan - tycker om ordning nu för tiden. ska kanske ta att diska upp den lilla disk som finns. mest för att sysselsätta mig. ännu är det för tidigt för att lägga sig.
kvällsmedicinen tas vid klockan 20.00 - så jag får minsann vara uppe ett tag till. ett varmt bad vore ju iofs inte helt fel. sen nattmedicnen vid klockan 22.00 - då får en hoppa i säng och läsa. yey!

nä blä.
det här inlägget känns bajsnödigt. vet inte vad jag vill med allt strunt jag skriver. är lite karusell i huvudet. inte van vid så här mycket socialt i sträck. jag och tankarna är vana vid mycket ensamtid - tillsammans med sirikatten. hon ligger här bredvid tangentbordet. hjärtat.
pussgodnatt.

jag blir fortfarande kontaktad av grannens kompis.
och igår när pappa pratade med grannen - så hävdade han att han inget visste om någon kompis som kontaktat mig.
men den där kompisen hävdar att han "jobbar åt" grannen. att han bara gör sitt jobb. härlig sits han satt sig i den där grannen. hycklare och ynkrygg är vad han är. allt är så genomskinligt och han verkar inte ens ha fattat det själv.

annars - jag vaknade tidigt imorse. blev att sträcka sig efter boken och läsa några kapitel. siri har varit mysig hela morgonen. legat bredvid mig i sängen och trängts. helt fucking underbart att ha en liten mysboll bredvid sig.

vid elva ska jag ner till tvättstugan och tvätta dagens två första maskiner. har drösvis med tvätt. men känns skönt att ha något planerat för dagen.
kanske blir en cykeltur till willys. men det beror på hur vädret vill bete sig idag. nu är det blött ute. och det verkar vara (snöblandat-)regn som faller ner. inget cykelväder precis.

och det bästa; jag har ro i kroppen idag. det känns hur fint som helst. ångest panik och oroligheter känns långt borta. ska göra mitt bästa för att lugnet ska hålla i sig hela långa dagen.

låg där i sängen och läste en stund. kände mig faktiskt ordentligt trött. ögonen rann när jag gäspade och det var svårt att hålla boken. så jag la ifrån mig den. släckte och vände mig om.
sen bara ligga där - stirra ut i mörkret. en svart liten pälsvarelse bredvid. som spann högt och som krävde kel och uppmärksamhet. kärlekskatten siri.
låg där ett tag. men åh. så himla rastlös i hela kroppen. blev att tända lampan igen och hämta ett glas juice.

och nu. det blev datorn och det där glaset med juice.
alla hjärnspöken och ångesttroll - stick härifrån. lämna mig och mina kvällar/nätter ifred. schas!

köpte flera billiga pocketböcker i ullared - bl.a. den dagen min dotter blev galen av michael greenberg.
har läst cirkus en tredjedel av boken. men jag gillar den.
det finns ju massvis med böcker skrivna av den som själv är/har varit sjuk. men inte så ofta en ser en bok som är skriven av en familjemedlem - i det här fallet pappan. det finns en undertitel på boken; en pappas berättelse. och den här pappan verkar vara ärlig och öppen i sitt språk.
hoppas på att boken blir en av dem som står i kö för att bli lästa igen. de där böckerna som en kan läsa flera gånger om - och slungas in i den direkt, varje gång.

nu - ladda över lite bilder från kameran till datorn. sen får det banne mig bli sängen. tvättstugan väntar imorgon, så jag kommer behöva min sömn.

(psykopat-)grannen kräver mig på pengar. han nöjer sig inte med att själv skicka sms, nej då. hans nya är att be kompisen att ringa mig sent på kvällen. han ringer inte bara en gång - han ringer om och om och om igen. jag vägrar svara och blir istället smsbombad. där jag krävs på pengar. och jag ska inte ta det som ett hot. nej då, inte alls.
men pappa styrde upp det hela. och jag antar att fega grannen har svansen mellan benen just nu. ynkrygg.

annars har fredagen varit ganska relaxed. hälsocentralen och antabus var första anhalten på morgonen. det gick bra. den charmiga sjuksköterskestudenten tog hand om blåsandet och shoten idag. han är jättebra. pratar och är avslappnad. han kom t.o.m. ihåg att jag varit i ullared - så han frågade hur det gick osv. i like.
sen vimmerby och psykologen. vi pratade mest om hur grannen har lyckats sprida skit i mitt liv. men det gick bra. fyrtiofem minuter går alldeles för snabbt vissa gånger. idag var en sådan gång.
sen en snabbis på stan. handla lite smått. hittade tre femkronors-pocket på röda korset. det gillar vi.
och så hittade jag lite bokmärken med (G3.5) my little pony på leksaksaffären. glittriga. jag unnade mig två ark av dem faktiskt.

sen två kaffe på stationsfiket i vimmerby. vänta på tåget som förstås var lite försenat.
efter en kort tur in på konsum så cyklade jag hem. lite frukt och lite dator. sen bar det av hem till föräldrarna. där bjöds det på tacos. sjukt längesen och sjukt gott.

nu hemma. mätt och rätt glad ändå. ska skriva färdigt här - obviously - sen ta ett bad. med tusen bubblor och skum som svämmar över hela jävla badrummet. because i'm worth it!
det blir tvättstugan imorgon. har massa smutstvätt. känns fint. tvätta är avslappnande och jag tycker om hur lägenheten luktar av sköljmedel när blöt tvätt hänger här hemma och torkar. ska gå i myskläder hela långa dagen imorgon. jag svär.

puss på er som läser och puss på er som jag hjärtar.

shit. igår var jag i ullared. vilken sjuk grej. först bussresa. sen komma fram till alla kundvagnar och hysteriska trängselkunder. huua. leksaksavdelningen stod helt stilla. ingen kunde röra sig. varken fram eller bak. vänster eller höger.
det tog sina timmar att till slut komma fram till kassorna. stå där drygt en halvtimme och sen äntligen få betala. handlade väl för nästan 1.500 kr.
sen - komma ut och kunna röka dricka äta snusa.
och sen var det bara bussresan hem. sov en stund - halvt lutad mot min nyfunna pojkvän.
av någon anledning valde jag packa upp och packa in allt när jag kom hem. men jag fick till ett bra system så det gick lätt och snabbt.

och sen var jag helt knäckt. hela kroppen värkte. blev sängen. tog ett tag att somna och sömnen under natten har väl varit lite sisådär.
nu har jag iaf lämnat sängen. påklädd och fortfarande rätt knäckt. ryggen värker som en röv och huvudet dunkar.
får bli frukost lite senare. först kaffe och cigarett på balkongen.

har drömt en massa konstigheter inatt. men det är nästan så att jag inte kommer ihåg allt nu. drömmer brukar vara så himla svåra att få tag på i vaket tillstånd. de är kristallklara i den sekund en vaknar. men sen glider de längre och längre bort.
men inga mardrömmar åtminstone. mest absurda och lätt ångestframkallande drömmar. invecklade historier och krånglig kärlek.

går fortfarande runt i morgonrock. härliga frostmorgon. blir mer kaffe och fler cigaretter på balkongen.
inga direkta planer idag. närmsta planen är att möta upp mamma på willys när hon slutat jobbet. cirkus halv tre.

lyssnar på: lemonade - cocorosie.

det förra inlägget lät värre än menat. absolut inget suicidaltänk. bara allmänt tänk kring dåtid nutid framtid.

är trött och sönderfrätt i huvudet. bli sängen tidigt ikväll. med boken som verkar bättre än vad jag först trodde. en bok jag köpt på loppis; kleopatras kam av maria ernestam.

tack och godnatt.

tänker på för- och nackdelar med livet.
livet vs. döden. vice versa.
jag blir inte klok på det här.

vaknade av mig själv idag. nästan en timme innan klockan skulle ringa. det var skönt att komma upp självmant. blev dock ingen frukost - för jag hade visst inget hemma. ehm.
men kunde åtminstone dricka mitt kaffe i lugn och ro. sitta på balkongen i morgonrock och rosa fleecetofflorna. med kaffet och några cigaretter. siri var med mig där ute - hon klapprade med tänderna åt fåglarna och ville bestämt gå balansgång på balkongräcket. men icke - det får hon inte. sa hönsmamman.

det gick bra på hälsocentralen. en trevlig sjuksköterskestudent var med när jag blåste plus tog antabusen. vi småpratade lite och jag var på bra humör. ordinarie sjuksköterskan sa att hon blev glad av att se mig glad. och så peppade hon mig att fortsätta kämpa. det var oväntat att höra - men absolut en fin sak att höra en blåsig måndagsmorgon.

sen apoteket. favoritaffären. köpa ansiktsvatten, plåster och deo. plus hade en kupong som gav mig 20% rabatt på det jag handlade. guld.
och till sist - konsum. handlade en hel plastkasse med mat. skrev en ordentlig inhandlingslista igårkväll - så att jag inte skulle glömma något. så det blev att äta frukost när jag kom hem istället. smörgås och en banan. och kaffe.

och sen jag kom hem har jag även skrivit ett brev till arlene och så har jag dammsugit. passade på att byta kattlådan samtidigt.
det var det. puss.

tänk att en liten svart katt kan göra så mycket.
utan siri vore kaoset ohanterbart.
jag hade inte haft någon direkt anledning att kämpa och orka leva ett bra liv här hemma.
men nu, tillsammans med siri, har jag en stabil grund. och jag försöker balansera på den tunna linan så gott det går. för jag vet att jag alltid kommer ha den lilla pälsbollen nära intill. varm och högt spinnande.
en liten som kommer springades och möter upp mig i hallen när jag kommer hem.

fina sirikärleken. du läser inga bloggar. men jag tror att du vet. ändå.
och ja. jag är en kattmänniska. crazy catlady. and damn proud of it.

försöker fylla bokhyllan i hallen med vackra saker som jag samlat på mig. men alla tusen kartonger står i förrådet och jag har ingen motivation till att ta mig utanför ytterdörren. blir att flytta runt på saker som redan finns här hemma. saker som stått i ett skåp eller saker som jag flyttar från ena stället till det andra. det funkar minst lika bra.
jag trivs verkligen här. men jag saknar rutiner. de rutinerna som jag hittills bara har lyckats följa när jag legat inlagd. det är ju tragikomiskt egentligen. att jag inte själv kan ordna med sunda rutiner. om bara motivationen och orken ville infinna sig. då skulle det nog fungera lite bättre.

i väntan på att motivationen och orken ska knacka på dörren - så tänder jag ljus och gör fint. katten styr runt på köksmattan med sin leksaksråtta. en av hennes två favoriter.

och varför varför varför är det så svårt att inte glorifiera en sluten psykiatrisk avdelning? jag hamnar i de tankarna flera gånger om dagen. jag nästan längtar dit. för där och då fungerar min vardag så bra. mycket bättre än nu. jag känner en väldigt speciell slags trygghet där. men det kräver ju visserligen sina regler och låsta dörrar.
och när jag väl är där så är det pest. jag vill bara hem. hem till mitt. hem till sirikatten.
om jag ändå bara kunde ta med mig rutinerna och ordningen hem.
det är en färskvara - att få rutinerna och vardagen att fungera dagligen här hemma. varje minut varje sekund.
och det kan trötta ut vem som. jag är iaf sick and tired.

jag frågar en nyfunnen vän; tror du någonsin att en kan bli kvitt de gamla spökena från förr.

åh. ögnade igenom my little pony-auktionerna på tradera. finns massa fint. borde kanske önska mig i 25-årspresent. men det är ju så meckigt med auktioner. en vet aldrig vad priset kommer sluta på. plus att de går ut vid olika tider.
men en liten rosa och lila pony finns upplagd. den är med på min wantlist; baby billie. jag bara måste ha henne.
är ganska lågt tryck på tradera nu - så jag hoppas att jag har en chans att vinna den auktionen. det skulle bli en set completer för min del. ett av mina favoritset.



ska göra lite kaffe. sen får det bli att fortsätta ponyhetsa lite.

åh. hur får jag fatt på peppen egentligen.
jag sitter som fastgjuten mitt i skiten. finns ingen ork. åtminstone inte ikväll. jag minns då jag och allt runtomkring mig gick i regnbågens alla färger. jag skrattade ofta och mycket. skrattkramp nästan ständigt.
nu sitter jag här. med alla gråzoner som tränger sig förbi och ställer sig i vägen.

jag försöker gå ner i vikt. har hört att det ska göra en glad. slimmad kropp och kläder som sitter som ett korvskinn. men jag och mina fettdepåer tycks inte gå att skilja åt. och egentligen gör det inte mig något. det är ju bara mitt fodral. jag tror ändå på att det finns en viss betydelse för det som finns där bakom. inuti. insidan.
men det är bra mycket prat om den "sunda kroppen". jag kräks. finns inget som är sunt med mig överhuvudtaget. så då är det väl ändå ingen idé att jaga den sunda utsidan. min insida är som en gammal disksvamp. äcklig och luktar ruttet.

nej. okej. det där sista kanske var att överdriva lite. så jävla eländigt är det inte. försöker bara vara tydlig med hur allt bara går emot sig självt hela tiden. olika bud och nya krav och ideal dagligen. orka. jag orkar inte.

jag försöker ändå tillåta mig själv att vara glad över det lilla. som egentligen är stort och väldigt betydelsefullt.
mitt hem och den fina kattsambon siri. mina vänner. den nya rosa vinterjackan.
haha. där tog det stopp. kom inte på något mer. typiskt mig. men ni fattar vart jag vill komma. behöver inte vara övertydlig.

kvällmedicinen har jag precis svalt och jag har gjort det andra som jag tidigare skrev att jag skulle göra; bädda med rena lakan och ta ett bad. check.

nu blir det väl soffan. kanske diska. ska iaf sysselsätta mig med något som håller kvällsångesten på hanterbart avstånd. puss.

har legat i sängen nästan hela dagen. varvat sömn och läsa bok.
men nu fick det vara slut på det. gick upp och gjorde starkt kaffe.
så - nu sitter jag här med mitt kaffe.

kvällen kommer ju antagligen fortsätta i ett långsamt tempo. kanske se lite på tv.
ingen idé att försöka aktivera mig dessa dagar. jag har inte energin eller orken. kroppen säger helt ifrån.
ska väl iaf bädda med rena lakan i sängen. och sen ta ett bad.

uuuh. jag vet inte. känner mig helt bortkopplad ikväll.
nu tänker jag inte skriva mer.

det där med att sova en stund hos mamma var nog en dålig idé. för nu kan jag inte somna. trots sömntabletter och insomningstablett. varför arbetar kroppen emot mig. sluta genast med det kroppen. jag skulle faktiskt behöva sova. har varit dåligt med nattsömn den här veckan.
köpte en ny bok idag när jag ändå var i vimmerby; hälsa henne att hon ska dö av jasmine kara. började läsa i den förut när jag la mig i sängen. nu har jag läst halva. och tappat koncentrationen. hade ju, som sagt, tänkt att jag skulle kunna somna. men icke.
boken skrapar mest på ytan. men jag gillar hennes berättelse. människors berättelser är ju något vackert i sig. hur fula och skadade berättelserna än må vara. jag läser och lyssnar gärna.
även de ljusa berättelser är välkomna. så hit me med boktips. en kan aldrig läsa för många böcker. än mindre ha för många böcker hemma.

mamma och jag beställde faktiskt lite böcker innan idag när jag var hos henne. är väl från henne jag har fått mitt bokmissbruk i guess. jag beställde en till mig själv och en till mamma som hon ska få i julklapp, en som hon själv fick välja ut. sen beställde mamma en till sig själv.

och boken som jag beställde till mig själv var VALERIE SOLANAS - SCUM MANIFEST.
yeah. den finns äntligen i lager igen. var några år sen jag läste den, och då lånade jag den på ett bibliotek. men nu, nu får jag ett alldeles eget exemplar.

åh. alla fördomar. alla snåla människor som bara tittar rakt fram. inte en endaste liten blick ner i diket på vägen fram.
ni missar så otroligt mycket. jag vill nog påstå att ni missar mycket av livet självt. snälla. stanna upp, titta er omkring. berika er och upptäck något nytt.

grannen har tydligen fått stryk. och undrar om det är jag som har "hyrt in" en kille att göra det. haha. ska en skratta eller gråta.
jag väljer att inte svara på smset. jag vägrar. finns ingen anledning. han har visat sitt rätta jag. och det spyr jag på. ärligt.

annars - ingenting.
somnade i mammas säng med kosmos (ja - födelsedagskatten) på magen. sov bort några timmar. välbehövligt.
jag är fortfarande trött. så jag ska snart stänga ner här och hoppa i säng. börja läsa i en ny bok. har dock inte bestämt mig för vilken det blir. jag har ett par olästa böcker i bokhyllan. fantastiskt.

gråa katten kosmos fyller 10 år idag. det kräver sin gratulation. han bor visserligen hemma hos mamma och pappa - men är minst lika mycket min. han är väldigt speciell för mig.
här nedanför ligger han under elementet i vardagsrummet. favoritplatsen under årets kalla månader.
och så fårfällen i ena fåtöljen. han styr med järnhand över de två fåtöljerna som finns i vardagsrummet. ingen ligger/sitter där utan hans godkännande.
härliga kattgubben kosmos.

Anonym om ingen hör dig eller ser.:

Nu tänkte mer på människor som "mår dåligt", inte specifikt på flator som bor i skogen :). ´(Alltså psykiskt dåligt.) Ofta när jag läser liknande bloggar som den här får jag just "men-för-helvete-klipp-dig-och-skaffa-ett-jobb" - känslan.
Jag tänker här kämpar man på, betalar så in i helsike med skatt, jobba röven av sig på ett dåligt betalt jobb för att kunna ammortera på huset... Medan det sitter folk och mår såååå dåligt och får pengar för att lägga av en fjärt typ...
Jag tänker att det är väl bara att rycka upp sig! Sluta tycka synd om sig!
BARA GÖRA DET.
Jag tror att många tänker så.

dagen har verkligen varit upp och ner. hit och dit. ett himla irr och snurr.
men nu - efter att ha hängt in lite torr tvätt i garderoben, vattnat träden, hällt upp diskvatten och tagit en kaffe och cigg på balkongen - nu tänker jag trotsa karusellen och tvinga fram lugnet.
har tänt så många ljus och smålampor som går här hemma. mjukt och varmt ljus. helt underbart.
köpte faktiskt en ny "lampa" på loppis idag. en bukett gula plasttulpaner med små lampor inuti själva blommorna. jag älskar dem! de fick stå i en glasvas, som jag hittade hemma hos mamma, på golvet bredvid/framför tvn. bredvid min misshandlade hibiskus som faktiskt börjar ta sig.

efter disken blir det ett bad. förhoppningsvis har jag ro nog i kroppen att ligga kvar ett litet tag. får ta med mig boken och några clementiner. och självklart snuset.
tänker ta kvällsmedicinen en halvtimme tidigare. det kan hjälpa mig att landa. men egentligen är det inte ångest som härjar - det är bara att minsta lilla pulsslag känns. det känns som om att varenda blodåder för med sig darrningar - rätt in i hjärtat.
eller jag vet inte. kan inte förklara. men tänker bara det att jag inte mår dåligt direkt - mår bara lite underligt. äsch. skitsamma. får ingen ordning på orden just nu. vi lämnar det.

på schemat imorgon;
klockan 09.00 blåsa plus antabus på hälsocentralen.
klockan 10.06 ta tåget in till vimmerby.
klockan 11.15 psykologtid.
klockan 12.27 ta bussen hem.

det där är iofs bara början på dagen. jag vet inte vad som händer mer. vi får se.
nu disken sen badet.

precis kaffe och cigg på iskalla balkongen. glömde tofflorna.

annars har det varit en dag i sängen med boken. sovit lite. vaknat och läst några kapitel. somnat om. och vaknat igen. sen har det fortsatt så.
en dag i tvättstugan också. var verkligen på tiden. ekar tomt bland underkläderna och tröjorna. även om jag försöker se till att köpa lite nytt då och då - så känns det ändå som om att jag inte har några kläder. förjävligt.

angående den anonyma kommentaren på mitt inlägg what else is there;
visst - det var väl inte så att jag jublade när jag läste den. men personen ifråga valde ändå att påpeka att det var dens fördomar om "såna som mig". just därför valde jag att inte se det som ett påhopp. och jag vet bättre än att ta åt mig. plus att det inte finns något som heter "såna som mig" - vilka skulle det vara. sjukskrivna queers i smålands skogar. njae. det där går jag inte på.

imorgon är det äntligen dags för vimmerby och psykologen olov. en veckas uppehåll - det har märkts av faktiskt.  och det har hänt en himla massa. det ska bli skönt att få vädra lite.

nu ska jag sopa badrumsgolvet - fullt med kattströ. sen blir det boken igen.
och jag läser vildängel av lina forss - ett tips från oliver.

Anonym om what else is there.:

Jag ser en tjugoefemåring som beter sig som en femtonåring, som borde växa upp och klippa sig och skaffa sig ett jobb och sluta leva på oss andra skattebetalare. Jag ser någon som VILL leva i nån slags Berny Pålsson-bubbla där skärande och ångest blir en häftig image. Du skriver som en fejk-deprimerad fjortonåring och har såklart en "kaos-syster" (det hade jag också i åttan), efter att ha känt varandra i två minuter blev ni älskade blodssystrar som ingen annan förstår.
Medan vi andra blir vuxna, jobbar, betalar skatt, kämpar på, så lever du gott på det s.k systemet.

Jag är helt ärlig, spontant är det vad jag tänker. Det är mina fördomar om dig och sådana "som du". Men dina inlägg får mig ändå att förstå mera.

---

först satte jag snusen i halsen.
men sen läste jag en gång till - och nu ser jag det inte som ett påhopp. inte alls.
vet inte vad du själv ser det som. men jag säger tack - du har ju antagligen läst min blogg. och det är väl tanken med den. och tack för att du faktiskt står för dina fördomar. det är bättre än att hävda att en är fördomsfri.
så tack.

sovit bort några dagar. antagligen pga höjd dos sömnmedicin. blir lagom såsig i skallen och går runt som i en dimma. men det brukar släppa rätt snabbt.
tycker inte om att tappa orken så totalt. det lockar fram ångesten. och har en noll energi så blir det lätt att ångesten får härja fritt = no good.

sirikatten vill gärna ligga på skrivbordet när jag sitter här. hon spinner högt och kryper ihop till en liten svart luddig boll. vad vore dagarna utan siri. hon är bästa medicinen. utan att hon vet om det själv. mitt lilla hjärta.

handlat hem mat idag. måste börja äta. ordentlig mat och vid rätt regelbundna tider.
får ju knappast någon energi av enbart kaffe och digestivekex.
ska maxa på frukt och proviva. knäcke och mozarella. börja med lite i taget. eftersom aptiten aldrig riktigt vill infinna sig. jag undrar vart den tog vägen. kanske råkade den följa med under magpumpningen. komsi komsi aptiten.

nu när det är mörka dagar så tänds det ljus här hemma. på några få ställen som inte sirikatten kan nå. även balkongen har fått sig lite mysljus.



ni får nöja er med det här lite halvkassa inlägget. ska se house nu vid nio. sen måste jag försöka lägga mig. ska ner till hälsocentralen och blåsa plus antabus redan klockan 08.30 imorgon. härligt.
fan om det är snöblask imorgon bitti. orka.

middag med familjen. största delen av bio-familjen.
tända ljus i minneslunden. fuck så många dubbla känslor. pallade inte tänka alls när jag stod där. nu vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. jag orkar inte peta på eländet. väggen är så förbannat tunn. och tung.

smakar skit i halsen och jag väntar på systerlove nicole ska höra av sig. kvällen ska avlutas med fest. jag är en sån virgo; festa utan alkohol är verkligen något nytt för mig. ska jag ta med mig dricka. ramlösa. proviva. kanske saft. hur gör jag.
men att säga "antabus. jag går på antabus" känns bra. för då kan jag verkligen inte dricka. behöver inte förklara mig mer.
och jag är inte dum nog att försöka dricka mig igenom antabusen heller. det säger ju sig självt. helt meningslöst. ingen tvingar mig att ta den. så varför ta den och sen gå igenom ett helvete bara för att få dricka lite alkohol. sånt lämnar jag åt idioterna.
men det är fan så tungt. jag lider nästan. inte fysiskt. det finns god bra alkoholfri öl. men inne i huvudet. hela mitt fucked up-system. jag vill dricka. så sjukt mycket. bara döva allt krig och kaos.

att "ingen" fattar att ångestdämpande inte tar bort ångesten. den raderar ingenting.
den lindrar. men ångesten drabbar mig fortfarande. varje dag. varje minut sekund. varje andetag.
jag kan inte längre beskriva ångest. den är en del av mig. min identitet. och jag avskyr det. det är ju pinsamt.
jag är inte längre femton år som försiktigt smeker kroppen med rakblad.

jag är snart tjugofem och jag hugger i armar och ben med rakblad. sliter sönder huden. gräver djupa hål med rakbladen som jag försiktigt pillat ur från en rakhyvel. skriker slåss och blir paranoid.
det är inte slut. jag är fortfarande färglös.

och jag skäms när ni sneglar på mina ärr. för jag vet vad ni ser.
(och jag vet att det inte stämmer.)
jag vill att ni frågar. undrar. ger mig en chans att lysa. visa att jag visst inte är hopplös och patetisk.
fastän jag snart är tjugofem. det var visst ingen fas som skulle gå över. det handlade visst inte bara om uppmärksamhet. det var tydligen något sjukt som bara växte och tog över hela systemet.

vill ni vara ärliga och berätta vad ni ser. skulle ni inte vilja berätta det för mig.
snälla. skriv.

i hope my smile can distract you
i hope my fists can fight for two
so it never has to show
and you’ll never know

i hope my love can blind you
i hope my arms can bind you
so you’ll never have to see
what we’ve grown to be

one may think we’re alright
but we need pills to sleep at night
we need lies to make it through the day
we’re not okay

one may think we’re doing fine
but if I had to lay it on the line
we’re losing ground with every passing day
we’re not okay

but that’s one thing I would never
one thing I would never
one thing I would never say to you
that’s one thing I would never
one thing I would never
that's one thing I would never say to you

nu har det hänt igen; jag har varit uppe och styrt under natten utan att jag minns det.
i morse när jag vaknade så hade jag bara trosor på mig. nattlinnet hängde så fint i badrummet. däremot låg min morgonrock släng precis nedanför sängen.
vad i helvete har jag styrt med. det är nästan otäckt att inte minnas något. för av någon anledning har jag tagit av mig nattlinnet hängt det i badrummet och tagit på mig morgonrocken. minns ingenting. inte ett smack.
tänk om nästa smarta drag är att lämna lägenheten. huh. vill inte ens tänka på det.

ingen psykolog idag. olov har semester den här veckan. men jag hämtade min laddade dosett. läkaren (på hälsocentralen) har högt min sömnmedicin; två propavan. tidigare bara en.
sen mötte jag upp fincaroline. vi skulle leta efter en vinterjacka till mig. en massa irr hit och dit. och till slut hittade jag en på intersport. och den är rosa. jag menar verkligen rosa. knallrosa. den är ljuvlig.

köpa fika och sen hem till caroline för att kolla in hennes nya lya.
massa prat skratt kaffe i hennes soffa. tiden gick alldeles för snabbt. helt plötsligt var det dags för caoline att köra mig till stationen.
ta bussen hem till hultsfred.
och där ännu mer kaffe och ännu en vacker vän; nicole. jag är så bortskämd.
ungefär samma sammansfattning som ovan; prat skratt och kaffe.

sen handla lite på konsum. bl.a. pepparkaksfilen som jag har velat smaka ett tag nu.
och till slut; lasta cykeln och cykla hem till sirikatten. packa upp och packa in. mysa med siri och sen landa framför lilla rosa datorn.
hej på er.

vill sova. orkar inte göra den här dagen något längre. jag vill att den ska vara slut nu. så att jag kan sova och så att det blir imorgon nu.
alldeles för rastlös för att läsa. noll koncentrationsförmåga. ligger bara och vrider och vänder mig i sängen. huvudet sprängs av tankar.
vet inte om det är ångest ens. är inte säker på om en lyrica skulle hjälpa mot det här. plus att jag tog två lyrica runt halv nio-tiden. de borde verka nu.
tankarna vill inte tystna. de tjatar högt. lämnar mig inte ifred.
jag blir galen av såna här kvällar /nätter. jag kan inte hantera dem. inte alls. spontant vill jag dricka alkohol ta tabletter eller skada mig. det är de metoderna jag har använt mig av innan.
men nu vägrar jag falla. jag ska hitta andra knep. men frustrerande att inte veta vad jag ska göra för att få tyst. för att kunna sova.
så att det blir imorgon.

helgen började vackert och avslutades i ett panikkaos.
en av vännerna visade sig vara känslolös och helt utan empati. han har diagnosen psykopat. men detta har han mörkat. att han bor nästintill granne med mig gör inte saken lättare.
men jag vägrar att få mitt liv begränsat pga honom. han ska inte få förstöra fler liv.
jag ska istället göra livet allmänt pissed för honom. och jag har ett fantastiskt stöd bakom mig.

helgens festande var guld. hade så underbart kul. och det utan en enda droppe alkohol i mig. musik dans skratt efterfest.
en musiker från orust somnade i min säng. och trängdes något ofantligt under natten. och nicole hade ett kärlekspar som trängdes med henne i soffan. vi hade en vaken natt tillsammans istället. och sov sen när de äntligen såg till att gå härifrån.

orkade inte ta mig upp i måndags - var helt paj i systemet. jag bara sov. orkade ingenting.
men tänker att sjuksköterskorna ska sluta leka psykologer åt mig. jag tar min antabus frivilligt och inte pga ett missbruk.
väntade mig en utfrågning idag när jag blåste och tog shoten. men inte. skönt.

här hemma löper siri lite halvhjärtat.
men mest ligger hon på fluffiga duntäcket och tittar på fåglarna som har sin mat på balkongen.


är fortfarande lite snurr i huvudet efter helgen. så det här inlägget är väl inte det mest lättlästa. men det kommer. jag lovar.