jackie.

psykologen är sjuk. helt okej, tänkte jag när han ringde i morse. fick en extra tid nästa vecka, på måndag. det kändes jättebra. efter ett tag pallrade jag mig upp ur sängen för att traska ner till hälsocentralen för att lämna blodprover. snöhalkigt och inget kaffe i kroppen. men tänkte använda situationen till ett s.k. beteendeexperiment och faktiskt våga säga att jag är fruktansvärt nålrädd. först tänka igenom alla de saker som jag tror ska ske när/om jag säger att jag är nålrädd och sedan efteråt gå igenom vad som egentligen skedde, vilka reaktioner jag fick o.s.v. jag fick ur mig att jag var väldigt nålrädd och sköterskan lyssnade på mig och bemötte mig hur bra som helst - ingen katastrofhändelse alls. så nu kommer det bara bli lättare och lättare att våga säga att jag är nålrädd i framtiden, är tanken åtminstone.

efter att ha lämnat sju jävla rör blod gick jag till konsum och där dog jag när jag stod i kassan. i ren panik kastade jag ner ett cigarettpaket på rullbandet - inget jag överhuvudtaget behöver förklara eller försvara. jag ringde sedan nina och det värsta lade sig en smula. jag tuggade en stesolid och rörde mig sedan sakta hemåt. vinglade som ett fyllo och kroppen lydde mig knappt. men hem kom jag och när jag väl stängde och låste ytterdörren infann sig det där trygga hemma-lugnet. kaffe, cigg och ringa nina igen. att få prata med henne, skratta med henne och att höra hennes röst lugnar mig något otroligt. plus hennes nattliga äventyr - oslagbart. världens bästa och starkaste människa; nina, min flickvän.

psykologen är sjuk. inte helt okej, tänker jag nu.

mästarinnan på att sova kan inte sova. lämnar blodproverna i dag istället - så har varit fastande sedan klockan 22.00. tjena, det är ju nu jag är sugen på allt. för en gångs skull.

drömde att jag på fyllan träffade på en kille som såg mig rakt in i ögonen och frågade vilken låt av bastille som ska spelas på min begravning. jag frågade i drömmen om jag var tvungen att välja av de låtarna som finns ute nu - eller om jag kunde vänta och se längre fram. svaret jag fick: "jag skulle ha valt redan nu."  några låtförslag någon?! flirtig smiley. 

är fortfarande låg, matt och helt slut i huvudet efter gårdagens psykbryt. av tusen olika anledningar. att bryta gamla och trygga mönster är hemskt svårt. det kräver sin tid, tålamod och ork. men det viktigaste; jag vill och ska lära mig att hantera det bättre. tids nog.

åhå. livet knakar och brakar. och jag ska lära mig att hantera det. gick inte särskilt bra just denna kväll, inga självskador, men psykbrytet från den innersta kärnan. men skam den som ger sig. jag måste våga involvera nina när sådana här situationer uppstår. "men inte kan jag väl sänka henne med mina problem, ringa och the ugly cry:a, hej, det är trigger-girlfriend som ringer och liknande." men - riktigt så fungerar det inte. sakta med säkert börjar jag inse det. att det som "fungerat" förut, att stänga ute människor, inte är en särskilt bra lösning. det innebär att jag behandlar mig själv som ingenting och att mina nära och kära far jävligt illa. och det sista jag vill är att utesluta den vackraste människan i mitt liv - kärleken jag älskar. 

hade det här varit för bara några månader sedan - så hade jag befunnit mig på akuten/iva/psykakuten. så jag vill gärna peppa mig själv litegrann. just ikväll, efter en lång stund, fick nina nå fram till mig och det var hemskt otäckt - men som ett mjukt knytnävsslag rätt över ansiktet. ett viktigt och riktigt uppvaknande. jag måste göra det här för min egen skull. för det kommer  bl.a. även innebära att min omgivning blir tryggare.

psykologen i morgon - kunde faktiskt inte ha passat bättre. en fantastiskt ventil även där.

hujedamej. vilken lång dag. träffa läkare på hälsocentralen (lämna blodprover i morgon och remiss för gastroskopi skickad). och sedan socialträningsgruppen, där pratade vi om stress och gjorde ett test. jag fick 40 poäng; "över 35 poäng innebär att situationen är ännu allvarligare och att behovet av hjälp är mycket stort." så ja, inte konstigt att hela jaget strejkar som det gör. det är tal om dietist också - men det här får ta sin tid. orka stressa. haha.

(väl hemma la jag en fin kräks i toaletten. galla och blod från ett sönderspytt blodkärl.)

och idag blev även en så jävla stor och speciell dag. jag har världens starkaste och grymmaste flickvän som just idag fick bevis på hur mycket hon kämpar - hela tiden, varje sekund. jag är så jävla stolt och imponerad. så snart vi kan firar vi med ballonger - minst.

inget kräks igår och inte idag, än så länge. bara en massa pluttbajs - fan, jävla stjärt. men ringde hälsocentralen och har en läkartid där i morgon klockan 09.00. för något är ju bra skevt. sedan ta upp det med läkaren på öppenpsyk också, har en tid där i mitten av februari. vet ju inte om det psykiskt, somatiskt eller både och. men tänker att det at least blir att lämna x antal rör blod i morgon. känns som om att jag "måste" ha någon brist av något i kroppen. allt är ju upp-och-ner. och det lite nästan bästa av allt; fick en fittbärare till läkare. 

blir även socialträningsgruppen i morgon. fan, har missat alldeles för många gånger nu, har inte varit där en endaste gång sedan den startade igen den 14 januari. och den gruppen är verkligen någonting som ger mig något och som jag tycker om. men har ju mått så dåligt det senaste, på alla möjliga vis, men i morgon - då ska jag dit.

nu försöker jag mest hålla mig vaken. har bäddat sängen underbart vackert - så att jag inte ska lägga mig där och somna. och soffan är också fräscht piffad. vilket gör att jag inte vill slänga min tjockkropp där och förstöra det perfekta kuddarrangemanget. istället ska jag dricka upp mitt kaffe, ta den sista mentholen, dammsuga och sedan the walking dead:a. möjligtvis att jag sveper runt med lite såpa på badrumsporslinet också. 

hon som jag håller av allra mest, hon som jag är så fruktansvärt rädd om. hon som får mig att våga sträcka på mig. jag kan inte befinna mig vid hennes sida rent fysiskt just nu, just ikväll. det gör så ont. i kropp. i själ. i hjärta. men jag har all tid i världen och hon är vacker, helt unik och förstår mig som ingen annan någonsin gjort. jag saknar dig, längtar efter dig.

                  

 

att något är fel rent psykiskt med mig - det har jag konstaterat och accepterat. men jag förstår mig inte på min kropp. jag har äntligen lyckats få åtminstone halvtaskig rutin på "maten" (välling, soygurt, havre- och sojadryck) vilket känns stort. dock kan jag knappt borsta tänderna utan att kuk-spy. lovely. och jag kräks upp min mat alldeles för ofta. jag hinner inte ens må illa förräns det ska upp igen. lite skämsamt så har jag väl fått ofrivillig bulimi - varianten utan hetsätande och fingrar i halsen. iofs - flera gånger är det p.g.a. ångest som jag spyr. snälla - kan någon hitta en koppling mellan allt det här åt mig. jag orkar liksom inte. och inte fan har jag råd att gå till läkaren heller. haha. 

psykologen i dag. det var en månad sedan vi sågs sist. och det har hänt en bra massa sedan dess. så dagens session var helt mörbultande. vi drog ut på tiden just för att inte tvärt behöva avsluta mitt i allt och ingenting. 

men det här är något jag har saknat den här månaden som har gått - mina psykologsamtal. så samma tid, samma byggnad, samma rum nästa vecka. 

i morgon socialträningsgruppen. är det tänkt. men jag har störtflodsmens och det tar någon dag eller två innan cyklo-f ens märks av. så tack gode gudrun för menskoppen - under sådana här menstruationer hade klassiska mensskydd kostat mig en förmögenhet. och så har jag en hormonrubbning bla bla bla... som gör att min mens har en tendens att dyka upp (eller försvinna helt) lite som den själv vill. så först nu förstår jag magsmärtorna som hängt efter mig de senaste dagarna. 

gårdagen spenderade jag tillsammans med nina. och kylan. och jävla säk på rättspsyk som har helt nya rutiner för att kunna komma in och ut från kliniken. ingen av muffinsarna (som "råkat" ta på sig för små t-shirtar och har skrämmande många tribals på armarna) bakom säkerhetsglaset hade någon aning om någonting. och jag hade för ovanlighetens skull tagit på mig en bh med byglar. hur skulle vi lösa det då - när den skulle av och jag skulle traska igenom laserbågen igen.

jadu, det var det ingen som visste. underliga förslag hit och dit - tills jag tappade orken och kände hur tiden jag istället kunde spendera med nina bara försvann. så jag lirkar av mig bhn på plats - muffinsarna kunde inte riktigt alls hantera situationen. vettefan vem som vart mest obekväm. men ja, i med bhn i plastlådan och sen passerade både jag och lådan utan några problem till slut. men - jag fick glatt gå igenom bygget med min bh i famnen. först när vi kom fram till avdelningens anslutande besöksrum och toalett. då fick jag hoppa in där och kränga på mig fanskapet. det är mycket först nu i efterhand, när jag pratat med nina om det, som jag känner hur förnedrande det faktiskt var och är. och kommer fortsätta vara tills idioterna på stället kan ordna en ordentligt säkerhets-sluss.

annars en helt underbar (har jag nämnt kall) dag tillsammans med världens finaste. på eftermiddagen blev det fika på stan. snacka om extreme exponering de luxe för oss båda. toalettångest, ett fik mitt i en galleria, jag och mina tvångsproblem med urinblåsan och allt annat ni bara kan drömma om. men klart fan att vi klarade det galant. något skakig promenad tillbaka till stationen. men åh - de där dagarna är värda mer än allt annat.

buss halva vägen, bil med pappa resten av vägen hem. vart som helt uttömd på energi och ork när jag väl kom hem. sedan var det jävligt kallt ute också (om ni skulle ha missat det) - så jag frös ju i timmar efteråt. trots raggsockor och allt vad jag fick på mig. så i dag är jag inte särskilt katig. blir därför ingen socialträningsgrupp idag, hur dåligt som helst av mig - jag vet, men det skulle inte ha fungerat. mycket p.g.a. gårdagens all social exponering plus att den senaste tiden har varit lätt kaotisk. men på torsdag blir det äntligen psykolog och sedan gruppen på fredag. punkt.

klockan 06.20 börjar resan mot nina och klockan 16.30 far jag hemåt igen. alltid så svårt att sova natten innan vi ska ses - nej, inte särskilt underligt alls. det vet jag. och jag blir hetsig och försöker hitta någon snajsig outfit bland mina riktigt tråkiga och ointressanta kläder. men jag har åtminstone en egen garderob med mina egna kläder.

haha. och senaste inlägget - jag skrattade högt i morse när jag läste det. haha. jag har alltså inte tvättat nedbajsade kläder. just so you know.

tvättdag. och en sådan där tvättdag då vattnet i åtminstone en maskin blir skummigt och brunt, som om att jag skulle tvätta i sjövatten. en blir som kallsvettig och illamående. varenda gång. ingen mer gång.

igår handlade jag hem mat och dryck som jag har lätt att få i mig. pinsamt många förpackningar med välling, en massa olika sorters havredryck, två stora klasar bananer, soygurt, juice och kaffe, alkoholfri öl och säkert lite mer. havregryn och annat sådant har jag ju redan hemma. hej kroppen - nu ska du få lite näring.

som vanligt en inte direkt ovanlig ingentingen-dag. i morgon börjar allvaret. städ, tvätt och dusch. sedan på måndag träffa vackraste nina. en heldag - först besök på kliniken och sedan fikamys på stan. det var ett tag sedan vi sågs nu och längtan känns som ett mesigt ord. och att vi för andra gången lyckas pricka in en heldag, känns ju fantastiskt. 

det psykiska verkar vara relativt balanserat sedan det senaste självdestruktiva kaoset ägde rum. jag har gjort plats för andra, mer sunda, tankar i huvudet. ifrågasättande av hur det "fungerar" nu och tankar om det som komma skall. men jag är självklart medveten om att det är en lång och jobbig resa jag har framför mig. men att acceptera och låta det fortsätta så här känns inte längre som ett val, en s.k. lösning.

nu har jag försökt skriva i kanske en kvart. men orden raderas efter varandra.

och den här dagen bara svepte förbi. hälsocentralen ordnat och där fixade jag fram en ny läkartid, redan nu på tisdag. då ska jag även dit igen för att tvätta kratern. seriöst, det är så överdrivet. sedan hem och däcka i sängen innan det var dags för veterinären för selma. jag har varit lite orolig kring hennes ögon - men hon är ju vit, så ögonsmetet syns ju så väl. men det var bara finfint med ögonen. veterinärens lite snabba titt och pill med en tops kostade nästan 600 kr. alltså - selma är värd allt i hela världen. men en kan ju undra vad fan det var jag betalade för. haha. (basavgiften ligger på 130 kr.)

ringde även öppenpsyk och försökte ordna en läkartid så snart det bara gick. men icke. min läkare är ledig fram tills den veckan jag redan har en tid hos honom. vilket är om en månad. men jag blev iaf rekommenderad psykakuten och en eventuell inläggning av sjuksköterskan jag fick prata med. jävla kräk.

pengar i morgon. vilket bl.a. betyder hämta ut mediciner. jag kollade lite snabbt vad summan skulle hamna på; runt 900 kr om jag hämtar ut precis det jag behöver. runt 300 kr om jag plockar bort så mycket jag kan. försöker mig på en budget, men det spricker innan pengarna ens finns på kontot. sen betala nya mobiltelefonen också. som "bara" kostar mig 1000 kr.

ekonomiblogg. något nytt för mig. men allt bara hetsar fram och ingenting är balanserat. plus att mitt frikort för vård går ut på måndag. kommer aldrig ha råd med alla besök som jag har inplanerade. jag får prioritera psykologen. och ingen idé att ta vissa besök på faktura heller - för det går inte runt ändå. 

har varit rök- och snusfri ett bra tag nu, men just nu skulle det sitta bra fint med en mentholcigarett tillsammans med kaffet på balkongen. allt är lite för skevt dessa dagar. aptiten är noll, maten funkar inte alls. ångesten gör att jag kräks - och eftersom jag inte får i mig någon mat, så kräks jag kaffegalla. alltså inte hållbart överhuvudtaget. 

ska hälsocentralen nu på morgonen och kolla upp den infekterade kratern. ska hetsa till mig en tidigare läkartid för att ta blodprover också - pallar inte vänta tills den 27:e. sedan ringa öppenpsyk och tvinga till mig en akuttid med min läkare där. fina flickvännen peppar mig till att förstå att jag är viktig och därför är det viktigt att jag söker hjälp. sedan har jag psykologen först den 23:e, hen är ledig tills den veckan - så det går inte att få en tidigare tid där.

jag har sovit bort hela dagen. en fruktansvärd trötthet. skittrist. hade tänkt mig åtminstone en kort runda i snöskogen. men det är att glömma, då det blir mörkt snart. men - den där disken är fortfarande odiskad. skulle ha tagit den i morse, men hamnade i sängen igen. annars är jag kär i nina, pepp på måndag och jag hatar neuroleptika.

nästintill nyvaken. jag sover bort stora delar av dagarna. men den 27:e ska jag till läkaren och lämna sisådär tusen rör med blod och se om det fattas något viktigt i kroppen, typ järn. 

men - har varit ute en timme i snöskogen i dag iaf. så härligt. snön var knarrig och jag mötte inte en enda människa. men faktiskt träffade jag på en vacker hackspett. en ska verkligen inte ha musik i öronen när en rör sig i skogen. en missar ju hela alltet då.

har varit och fått äckelkaoset tvättat och omlagt på hälsocentralen. ska dit på torsdag igen, eftersom brännskadan var extra äcklig och sjuk. fick höra att allt skulle läka, men se fruktansvärt ut efteråt. som om det var något jag inte visste sedan innan. men nu slog det mig - att ja, det ser helt förbannat fruktansvärt ut.

igår var jag i skogen och sedan duschade jag på kvällen.

idag ska jag dammsuga och diska. det går bättre nu. måste försöka lämna ångestgrottan litegrann. har även ringt och bokat läkartid och veterinärtid nu på morgonen. 

har varit ute och lufsat en timme i den snöiga skogen. fann flera helt orörda stigar. underbart. jag slängde mig även ner och gjorde en snöängel. absolut inte något jag ångrar. 

påväg hemåt slår det mig att jag befinner mig nästan exakt där jag var ett knytnävsslag ifrån att bli våldtagen. det var första skoldagen i nian. blev tvingad ner i diket och sedan in i skogen. egentligen är det mest fragment. men hade jag inte slängt fram höger knytnäve - ja, vem vet. jag sprang hela vägen hem.

berättade för mamma som ringde pappa som var på jobbet, tror jag. minnet, ni vet. men något jag verkligen minns är att innan jag och pappa åkte till polisen så bytte jag kläder; från svarta långbyxor och svart långärmad tröja - till kort kjol och urringat linne. hur skulle polisen annars tro på mina ord*.

*ärendet lades ner. direkt.

försöker som få mig att förstå varför jag blodigt och svettigt arbetar fram ett kaos som inte behöver vara så extremt. saker känns för bra för att vara sanna, jag känner - försöker jag hantera det genom att inte hålla jämvikt mellan bra och dåligt. möjligtvis. men antagligen har jag väl egentligen först nu kommit till den punkten i mitt liv då jag på egen hand ifrågasätter mina beteenden och s.k. lösningar. 

mycket energi går åt att smälta texten - den förbannade texten. vedervärdiga texten.

tappade förståndet i natt och hamnade hos skräddaren i staden vid havet. hade innan dess ringt psykakuten några vändor och även försökt använda mig av de krisstrategier som jag ska ta till vid sådana där tillfällen. men där gav jag upp alldeles för kvickt. nu i efterhand så är det pinsamt och helt åt helvete hur illa mitt agerande påverkade den och de som betyder mest.

trettio knutar, några få timmars sömn, frukost och lunch på tjugoettan. träffa läkare (som gav mig värsta pepplappen i efterhand) och sedan få bussbiljett hem. ingenting i det beslutet som jag tyckte var fel. en inläggning är inte vad jag behöver. jag behöver verktyg att använda när hjärnan slår bakut. och det ska jag främst arbeta hos och med psykologen. inte på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning. ännu en ny jävla fjäril på spegeln.

har spenderat nästan hela dagen i sängen. lämnade den först klockan 17.00. antar att det var nödvändigt att bara ligga där och slumra bort dagen. inte så att jag mått sämre än annars, "bara" så mycket stor kärlek, frustration, längtan och oförståelse. the ugly cry.

den 20:e är det iaf jag och nina som i princip spenderar en heldag tillsammans. om ni bara kunde förstå hur stort det är i min värld just nu. att istället för två och en halv timme per besök i ett rått besöksrum i bunkern - så får vi det plus några timmar på stan. ute i livet tillsammans.

så otroligt vackert att just underbara du finns vid min sida. finner inga ord.

åh. big morgon-fail; har bara koffeinfritt kaffe. haha. så bra gjort. eller ja, vad gäller snabbkaffe då. men orka stå med mokabryggaren nu. ska ha en pressobryggare också - någonstans. får väl rota i skåpen och köra avancerat kaffetillverkande tills pengarna rullar in. är sannerligen luspank. kanske skulle fundera på att investera i en gammal hederlig perkulator då faktiskt. 

låg och ny-nojjade i går kväll. det här med kärlek och förhållande med riktiga och ärliga känslor är fan inte det lättaste. jag fastnar ju i alla möjliga "tänk om" och "tänk när". nästa gång jag träffar nina får jag väl för mig att jag måste andas sexigt. haha. och shit, vad imponerad hon kommer bli - så att hon sätter kaffet i halsen och sväljer snusen. yup. eller kanske ha glitter i snagget. något oemotståndligt styr jag ihop.

annars är det en sådan där tidig morgon med knytnävsångest. jag ska försöka sluta med att vara envist korkad och faktiskt ta en stesolid och sedan krypa ner i sängen igen, tillsammans med boken och åtminstone en katt.

dagen har varit och är snart över. har egentligen inte gjort ett dugg - fast ändå varit i farten. skällt ut en äcklig snoppbärare på netto (helt orgasmiskt befriande), beställt en ny telefon, pratat med min vackra och störda flickvän, druckit kaffe och tuggat en massa tuggummi. fortfarande varken cigaretter eller snus. cigaretten jag hittade på köksfläkten igår kan vi ju alltid diskutera - den hamnade väl egentligen aldrig i lungorna. men den gjorde sitt - det blev en ny fjäril på badrumsspegeln. en blå.

tack för mig.

jag inleder veckan med en ordentlig städ- och tvättdag. känns rätt gött faktiskt. sedan hoppas jag att skogspeppen infinner sig igen. jag och skogen måste lära känna varandra lite mer, känner jag. vi har verkligen potential att bli nära vänner. skogen är en vän som luktar gott. som även kaffe och snus gör. men snuset och jag har ju tagit en paus ifrån varandra.

och hurrahalleluja! snart är det dags att träffa nina igen. min underbart störtsköna böna. ♥

gårdagen var ju ett spännande kapitel. fick sådan hemsk panik - och det första som dyker upp i min hjärna då, är ju att hugga runt med rakblad på diverse kroppsdelar. men - istället drog jag ut i skogen och psyksprang i två timmar. runt runt runt. lyckades även skrämma livet ur en snoppbärare - han sprang iväg i ren panik när han såg att jag och min psykblick kom rusandes efter honom. fatta den underbara känslan. mehehe.

jag äger henne inte på något vis - men hon är min. har varit med henne i dag. den obekväma soffan i besöksrummet är hur underbar som helst att sitta i, när hon sitter där med mig. de finaste ögonen, de vackra orden och det underbara skrattet när vi skrattar som bäst.

plus att jag i dag kollade in hennes rumpa i snyggjeansen ordentligt när hon gick på toa. 

jag saknar mig tokig och förstår inte hur de tänkte när de placerade henne där. jag är inte orealistisk och blind, jag är väl medveten om handling och konsekvens, men också medveten om rättvisa och orättvisa. 

OBS! KAN VARA TRIGGANDE!

att ha blivit munknullad av kuk, mot sin egna vilja, i nästan hela livet sätter förstås sina spår. fler och fler minnen vaknar till liv och försvårar min vardag ytterligare, att borsta tänderna har blivit ett hemskt projekt. borsta, hulka, borsta, spy, hulka, borsta. och sjävklart är jag envis och vägrar lämna badrummet utan renborstade tänder. morgon och kväll. behöver jag ens nämna att mina tänder inte får den egenvård den behöver. näe, tänkte väl det.

och du, ditt fega kräk. du som bl.a. munknullade mig långt innan jag ens hade tappat mina mjölktänder - en sisådär hundratusentals gånger per dygn under en dryg helg. du försökte senare ta ditt liv och du lyckades. jag tror inte ens att du förstår hur provocerande det är. det faktum att du lyckades med någonting som jag försökt med, fler gånger än vad jag ens minns, men aldrig lyckats med. vilket jag idag är tacksam över.

mitt egna värde, mitt jag. det försvann den där första gången just du höll för min mun och tvingade mig att svälja. tvingade mig till att gå med på vad du än kände för att göra med mig. det är inte särskilt konstigt att jag har låtit min egna kropp vara en gratis leksak för andra - många nästan identiska med dig. ibland totalförstörd, ibland dyrkad. aldrig min egen.

och jag antar att det är nu jag ska ta min jävla beroendeframkallande behovsmedicin, sluta älta, sluta vara till besvär, sluta tvinga på andra mina problem, gå vidare och befinna mig i nuet. men istället är det nu jag säger förlåt.

kanske kunde mitt liv bli bra, bättre, bäst om du slutade använda mig som ditt värddjur.

har fortfarande enbart trosor och sovtröja på mig. helt fantastiskt gött, ska ni veta. druckit-för-mycket-kaffe-huvudvärk tyvärr och ungefär lika pigg som en död. men mer kaffe, bara måste, och sedan disk och runda av med en dusch. blir växjö i morgon. och fatta hur fint det kommer bli. höll på att inte bli av, lika med panik. men nu så. allt ordnat. 

och den där växjö-gangstern nina är ju hur bäst (läs: sinnes) som helst. våra samtal spårar alltid ur - de blir helt sjuka och som jag skrattar när jag pratar med henne. så många känslor som börjar vakna och våga. att "bara" vara kär med äkta känslor är stort.