konsten att hålla kvar det som betyder.
och jag landar i att jag omger mig med vackra människor. jag rensar bort de som inte är värda min tid. och vilken fantastisk känsla det är. jag har trygga famnar att fly in i. kärlek.
jag svalde kvällsmedicinerna en aning sent. men jag tror inte att jag ska ha några större problem med att somna. jag känner mig helt slut i både kroppen och i tankarna. och i morgon blir det aktivitetsgruppen och så ska jag prata en stund med min arbetsterapeut angående socialträningsgruppen som jag också ska börja i. jag drömmer om förändring.
hej.
tillsammans med oron i magen. jag får inte fatt på tankarna. och ångesten är elak.
men samtidigt. det är vackert här hemma i tryggheten. det är ett fint lugn omkring mig.
en kopp kaffe skulle inte sitta fel. och ångestdämpande halsbloss på balkongen.
17.51
tillbaka från willys. det var extrapris på färsk broccoli - så jag köpte massor. det är så fantastiskt gott. sen mat till småfåglarna och godis till kattkorven. och självklart en ben&jerry's till mig själv. och sen annat krafs som går åt här hemma; kaffe, mjölk och snus.
och jag har (o)vana att alltid köpa ett paket cigaretter när pengarna har hamnat på kontot. så jag ska alldeles strax göra en kopp kaffe och ta några bloss på balkongen. guld.
ångesten svansar efter mig och kräver uppmärksamhet. men jag vägrar. jag orkar inte.
...
snus ut och snus in. jag gör mig en kopp kaffe och finner mig i icke-lugnet.
det kommer aldrig få ett slut. det har jag förstått hela tiden.
seaside babies.
och nu äger jag två baby splosh. hur stor är chansen att samma säljare har två stycken. tänk hur de små sakerna kan locka fram ett leende. nu vill jag ha ett komplett seaside babies-set.
09.09
och då var det måndag igen. det tackar vi för. jag har äntligen pengar på kontot och hurra för det. men orken finns inte riktigt. och jag som skulle behöva cykla till willys. och ta tåget in till grannstaden. så många måsten och så lite motivation. men jag ska nog reda ut det här.
nu dags för ännu en kopp kaffe och i med morgonmedicinerna. jag orkar inte ångesten.
till er läsare.
kollade min besöksstatistik för första gången på väldigt länge. och ni som läser mig blogg är bra många fler än vad jag trodde. det får en att undra över vilka ni är och hur ni har hittat hit.
tack för idag.
jag kompletterar med lite info om mina my little ponys som jag, vänner och familj har hittat på loppis; det är inte alla loppisfynd som är med. men de bästa fynden. himla fina. ^^
annars är det alldeles strax dags för kvällsmedicinerna och sen en dusch innan jag kryper ner under täcket. huvudvärken gör mig sällskap och det är inte särskilt värt alls. och då kvällen kommer - då kommer även ångesten. och jag har noll ork. det tar på krafterna att stå emot impulserna och de elaka tankarna. jag räknar inte dagar längre. men det går att räkna ut hur många dagar som har gått om en tittar på huden. som en dans i diket. godkväll.
färgglada loppisfynd.
oh.
och även denna dag börjar ta slut. fantastiskt skönt. allt är så skevt och jag känner mig obekväm i lugnet. det är inte sunt att få ångest över att ångesten inte närvarar.
det fina ligger i nya människor med genuin värme. det är något jag har saknat tidigare.
i födelsedagspresent kommer jag få en liten lila plattång. och inte oroar jag mig över mitt egna oplatta hår. nej. men jag har alldeles för många my little ponys med frissigt hår.
färgerna i lugnet.
alldeles strax en till kopp te och på med anständiga kläder. jag har ytterst lite ångest idag och det gör mig nervös. det är absolut ingenting jag är van vid. inte nuförtiden. men jag ska försöka landa i lugnet och ta tillvara på det. det kan vända alldeles för snabbt och då ångrar jag alltid att jag inte tog till mig färgerna i lugnet. alltid lätt att vara efterklok.
10.29
och natten har varit lugn. jag kunde somna utan några större problem och jag har knappt vaknat något överhuvudtaget under natten. så guld. tänk om det kunde fortsätta så.
och jag hoppas att den här söndagen försvinner i ett kvickt tempo. i morgon är det sagt att jag äntligen ska få pengar. jag behöver hämta ut drösvis med mediciner och så är det äntligen dags att hämta mina my little ponys i grannstaden. inte en dag för tidigt.
och på tisdag är det dags för aktivitetsgruppen igen. sedan på fredag är det socialtränings-
gruppen. men jag måste prata med min psykolog om det - eftersom fredagar annars är psykologdagar. men förhoppningsvis går det att byta dag - så att jag kan fortsätta med alla aktiviteter så som det är tänkt. jag försöker tänka positivt och vågar nästan säga ordet framtid.
alldeles strax en kopp te.
och plötsligt händer det. nu har jag äntligen nässpray och kan andas igen.
jag tänker inte stanna uppe särskilt länge till. huvudet dunkar och ovissheten är inte ljuv. men mamma säger att allting alltid löser sig till slut. frågan är ju om ondskan räknas in där. och hur ska det kunna lösa sig. en ekvation som absolut inte går ihop. men fortsätt du med ditt. vi har ingenting gemensamt. det är svårt att skriva. tankarna hoppar hit och dit och jag tror inte att jag gör mig förstådd för fem öre. som om vi aldrig hade mötts.
alldeles strax en kopp te. kvällens sista. och sedan kryper jag ner i sängen. här hemma i tryggheten är smärttröskeln hög. jag behöver inte se det fina i det lilla här. allt är fint.
hejdå lördag.
jag försöker samla ihop mig själv. jag far omkring på golv, väggar och tak. rastlösheten är inte snäll ikväll. men om trettio minuter är det dags för kvällsmedicinerna och jag hoppas på en jämn sömn inatt. morgondagen har noll planer och det oroar mig faktiskt. vad ska jag göra med alla sekunder. jag drömmer om att plocka fram färger och måla bort flera timmar. men det händer alldeles för sällan nuförtiden.
jag fortsätter kvällen i soffan framför dumtvn. en kopp te och snuset i högsta hugg.
17.20
kan inte bara den här dagen försvinna. jag har tappat all ork och motivation. feber och ångest är inte min favoritkombination direkt. men jag tänker att en kopp te kan göra susen. eller så deppar jag bara hela kvällen och håller tummarna för att morgondagen blir lugn.
displayproblem och kingsley.
alltså. jag har verkligen alldeles för många my little ponys på display. om en jämför det med platsen som finns i mina bokhyllor. kanske ett femtontal ponys ligger i en papperskasse. baits, sådana som ska rehairas och några so softisar som antingen behöver tvättas eller deflockas. men ändå finns inte platsen. och inte fasen har jag plats för ett inglasat vitrinskåp heller. men det vore det ultimata. då kunde jag displaya dem mycket snyggare plus att de inte blir dammiga. dagens lyxproblem.
ärligt funderar jag på att sälja av de g3:or som jag inte vill ha. det är enbart några få som jag faktiskt gillar. men sedan är det sådant fix med att sälja. det ska fotas och så ska det price checkas. och sedan ska det kollas fraktkostnad o.s.v. orka.
och jag bjuder på en bild på kingsley. den enda g1 pony friend jag har. (bild från etsy.com)
nörd - javisst.
på måndag ska jag äntligen fara in till vimmerby för att hämta och köpa de fem my little pony-plushies jag hittade via en loppissida på facebook. jag skulle ha åkt in i fredags - men jag blev ju sjuk och kunde tyvärr inte. och även denna gång var säljaren så himla fin och håller dem åt mig tills jag är frisk igen. plus att säljaren idag la upp en annons om fyrtio stycken fakies för femtio kronor. så jag köper dem också. vissa fakies är riktigt fina och de andra tänker jag att jag kan använda till customs.
annars är lägenheten färdigstädad och jag har faktiskt klätt på mig anständiga kläder.
tryggheten luktar såpa.
och jag är mitt i städningen. jag har dammsugit hela lägenheten och torkat golv i badrum och stora rummet. nu en kaffepaus i soffan innan det är dags att torka golv i hall och kök. sedan rista mattorna och lägga dem på plats. visserligen skurade jag badrummet häromdagen. men funderar på att ta toaletten och handfatet idag ändå. bara för att det är så extra trivsamt när det är rent här hemma i tryggheten.
10.08
utan dig. och tänk så fint det känns. du har ingenting jag saknar eller behöver. drama och jag skrattar för mig själv. det är tryggheten och kärleken som räknas. och tyvärr. men hejdå.
en kopp kaffe alldeles strax och dagen tänker jag spendera i soffan. jag misstänker feber. men inuti en eld som brinner och driver mig framåt. bort från dig.
kvällstankar i soffan.
jag drömmer mig bort till den där kojan vi pratar om. åh. så fint det vore om den fanns. mitt i fast långt utanför. en annan livskvalitét och bort från det som triggar. fint som snus.
men ikväll sitter jag i soffan. hemma i tryggheten. älskade siri ligger i sängen och sträcker på de långa fina benen. hon är lugn och trygg. fin och fantastisk. jag har knappt sovit något natten till idag. jag har stora problem med att somna och sova i en säng som inte är min egen. i ett hem där inte sirikatten finns. men inatt tänker jag sova gott och drömma färgglatt.
kanske drömma om den där kojan vi pratar om. kärleken.
fredag i soffan.
och febersvettningar. annars är det fint. väldigt fint. att bara vara hemma i tryggheten tillsammans med sirikatten. det blir en lugn kväll i soffan. som omväxling är det skönt med fysisk sjukdom och inte den där onda ångesten som väcker liv i de döda.
och alldeles strax ännu en kopp te. te passar fint ihop med en höstförkylning.
13.53
och gårdagen fick en oväntad vändning. lillkillen isak trillade ner från sängen och tuppade av. moster och isak fick fara till sjukhuset och stanna där över natten för observation. så jag och mamma flyttade in hos ismael och vi sov där i natt. idag är allt bra med alla och jag är äntligen hemma igen. nu kan jag ägna mig åt att vara förkyld till hundra procent.
och tragiken du kallar ditt liv är min värsta mardröm. jag vill inte bli som du. alla pratar.
längtan efter otrivin menthol.
förkylningen är inte alls särskilt illa. peppar peppar. det är bara nässpray som fattas.
men förhoppningsvis kommer de där pengarna in på mitt konto idag. så att jag kan fara till willys och handla förkylningsproviant; glass, bubbelvatten, nässpray, godis och snus. och kanske ska jag lyxa till det med några alkoholfria öl. det vore något.
men. jag väntar fortfarande på pengarna. jag avskyr försäkringskassan väldigt mucho.
jag skyller allt på förkylningen.
ibland undrar jag om min verklighet och mina åsikter är totalt vridna och inte alls sunda. det där med att lita på sig själv har aldrig varit en självklarhet för mig. konstigt nog. visserligen kan jag nu som tjugofem år förstå varför. men det är en annan historia. det är ingen hemlighet att jag har en tendens att fastna inuti tankarna och utveckla en hemsk panik över att jag inte vet vad som är verkligheten. som att vakna upp i en av nattens allra konstigaste drömmar.
och jag har all tid i världen att tänka sönder tankarna. på gott och ont. jag försöker skriva ner allt på skrivblockspapper - och på sätt kunna känna och se att det är ett på-riktigt-papper.
09.14
jävlar anamma och jag ler. idag känns gårdagens drama enbart tragiskt. jag har kommit en bit på vägen och jag tänker inte tillåta att obehöriga våldsgästar min trygghet. om det ändå vore lika enkelt att vräka förkylningen. men envisheten vinner och jag tänker åka till psykologen i morgon. trots allt. jag vill vrida och vända på mina känslor och upplevelser. jag tror att revolutionen närmar sig. och tänk så ledsamt om jag skulle missa den.
och tanken är att jag ska ta mig till willys idag och storhandla light. men vädret är blött och disigt. och om det inte lättar framåt eftermiddag så ber jag pappa köra mig fram och tillbaka.
04.50
och godmorgon. klockan 04.00 vaknade kroppen och ville inte somna om. så nu sitter jag här i soffan med en dos elak förkylning och en kopp kaffe. jag funderar på huruvida sanningen är skev eller inte. det är väldigt komplicerat att ändra den tanke som väl har slagit rot.
jag dricker upp mitt kaffe och sen tänker jag lösa den där mordgåtan vid sängen.
citat: "jag får skriva vad jag vill på fb, tar du åt dig är det ditt problem".
skrev ett inlägg som jag raderade kort efter. jag är bättre än så. och jag är en bra vän och tänker inte acceptera att bli kallad något annat. nu blir det sängen, boken och snuset.
godnatt.
men orka.
och hej förkylningen. det blir inget besök till helgen. men det känns skönt - eftersom förkylningen har flyttat in här hos oss i tryggheten. vad göra liksom. ligga i sängen tillsammans med snuset och boken. och älskade sirikatten förstås.
jag ska kolla grey's vid klockan 21.00 och direkt efter det blir det sängen. jag har noll ork. ångesten som alltid gör mig sällskap när mörkret faller. och den onda halsen. orka.
nude portion.
jag har åtminstone kommit halvvägs vad gäller att klä på mig kläder. jag börjar tro att jag innerst inne är nudist. jag trivs bäst halv- eller helnaken. typiskt eftersom jag måste cykla till macken och köpa en dosa rapé portion. och det är ju inte enbart det kalla vädret som hindrar mig att cykla naken.
men whatever. snus behöver jag. det är viktigare än naken.
socialträningsgruppen.
fick några frågor om socialträningsgruppen som jag eventuellt ska börja i. eftersom jag aldrig har deltagit i gruppen så har jag ännu inte några egna erfarenheter. men jag fick ett informationshäfte av min arbetsterapeut och där finns den här informationen:
för vem: för dig som har svårt att klara av din vardag p.g.a. t.ex. social fobi, andra sociala svårigheter och ångest.
syfte: att träna psykiska/sociala färdigheter och mellanmänskliga relationer. träffa andra med liknande svårigheter, knyta nya kontakter, öka självkännedom, samarbeta, träna tillit till andra, våga prata inför andra och kunna hantera sin ångest i gruppsituationer.
hur: vi träffas i grupp två gånger per vecka under tio veckor. du ges även möjlighet till individuell avstämning med någon av oss två arbetsterapeuter som håller i gruppen. gruppen kommer även att innehålla utbildning och diskussion kring social fobi och ångesthantering. aktiv medverkan i hemuppgifter.
nästa tisdag ska jag träffa min arbetsterapeut och prata om gruppen och sen får jag bestämma mig för om jag vill börja i den. eftersom den är under en viss tidsperiod så är det viktigt att en kommer på de avtalade tiderna och tillfällena. men jag tänker att det faktiskt kan vara något för mig. och så är det en sluten grupp på sex deltagare.
jävla skitunge till säljare. men annars en fin start på dagen.
god morgon. visserligen har jag varit vaken sedan klockan 07.30. men jag låg kvar i sängen tillsammans med boken, katten och snuset. en fin start på dagen minsann.
jag har precis druckit en kaffe och irriterat mig på en säljare som jag skulle köpa my little ponys av via en loppisgrupp på facebook. jag hade fått ett mail i morse från säljaren där hon skrev att hon blivit erbjuden 100 kr/st för några av de ponys, som jag redan hade "köpt", av en annan köpare och nu undrade hon om jag ville bjuda över. absolut inte. det är inte några rare/htf-ponys i loten överhuvudtaget. och saken är den att vi igår kom överens om ett pris och att jag skulle hämta mina my little ponys och betala för dem i morgon. så jävla dålig stil.
menmen. på fredag ska jag träffa en annan säljare i vimmerby för att hämta och betala de fem my little pony-plushies som hon säljer. och den säljaren har jag köpt my little ponys av tidigare och hon är riktigt trevlig. till skillnad från den lilla morrhoppan som bara tänker på pengar och inte sitt "rykte" som säljare.
åh. nu inser jag hur komisk hela situationen är om en inte är samlare. jag frustar och muttrar över några färgglada plasthästar. så jävla underbart.
honey winter.
och jag har äntligen hittat vinterskor. nu är det bara jacka som behövs.
men tycker alltid att det är så svårt att hitta en bra vinterjacka. suck. orka leta.
20.05
och nu kom lugnet. jag och älskade sirikatten spenderar kvällen i soffan. tända ljus och rökelse gör allt lite finare. som en guldkant på tillvaron ni vet. i hallen står två kassar med torr tvätt som ska vikas innan det är dags för sängen. men det är en syssla som jag tycker om. det är fint med ordning och reda här hemma i tryggheten.
fan.
och jag tappar humöret för minsta lilla. att det ska vara så förbannat svårt att göra sin röst hörd. att få någon att förstå att mina önskemål faktiskt är (livs)viktiga. jag är trött på att slösa med min tid och mitt tålamod. det tar på krafterna att le och låtsas som om att det är okej.
ingenting är längre okej. det räcker nu. tick tack.
med kaffet i handen.
tvätten är sorterad och kaffet är nygjort.
att cykla ner till centrum och göra mina ärenden tog bara trettio minuter. så går det när en är låg och inte pallar med människor. jag hetscyklar och sen går jag snabbt som satan utan att möta någon med blicken. fantastiska psykolivet. men det är skönt att ansökan är inlämnad i tid och jag hoppas på att pengarna är på kontot redan på torsdag.
till helgen får jag besök. det ser jag fram emot. och det känns lagom med en helg. ciao.
...
hej och hå.
det är alldeles strax dags att cykla till soc och konsum. jag tänker att jag fyller i min ansökan om försörjningsstöd på plats och sen traskar jag till affären och köper mjölk till kaffet. och sen cykla hemåt och sortera tvätten. det blir inget städande idag - det tar jag i morgon istället. så att även morgondagen kan fyllas med något. då kanske ångesten håller sig i skymundan.
det pratas om att jag ska börja i socialträningsgruppen.
05.37
jag vaknade prick klockan 05.00 och var hur pigg som helst. jag har precis druckit en kaffe och funderar på om jag ska lägga mig i sängen igen och läsa. visserligen känner jag mig ångestfri och pigg - så det är rätt skönt att vara vaken i mörkret. en fin morgon i tryggheten.
välkommen lugna sömnen.
och nu ligger kvällsmedicinerna i magen. jag ser fram emot sömn och förhoppningsvis en lugn morgondag. det vore fint med lite semester från min kära vän ångesten. det finns en gräns. och det börjar bli ohanterbart. idag hos psykologen vågade jag peta på ångesten och jag valde att nämna att den håller mig vaken om nätterna. och hur jag hulkar mig till sömns vissa kvällar. helt okontrollerat och icke vackert. men vad gör det om hundra år.
godkväll.
jag har precis gjort kvällens sista kopp koffeinkaffe.
tankarna nuddar vid det äckliga och jag försöker blunda med minnenas ögon. men det
är rätt meningslöst. det fungerar inte riktigt så har jag fått lära mig. bitterheten. det
blir ingen aktivitetsgrupp i morgon. jag måstemåstemåste tvätta plus cykla till soc för
att hämta och fylla i blanketter. sen är det väl tänkt att jag ska städa i morgon också. vi
får se om orken vill göra mig sällskap. men nu ska jag ägna mig åt kaffet. godkväll.
plushies.
jag och kaffet i soffan.
jag ser fram emot fredag. då ska jag äntligen få köpa min lot med fem my
little pony-plushies. har väl egentligen ingen aning om hur de ska få plats
här hemma. men det löser sig. för de ska få plats.
och kolla den här fantastiska bilden (hittad via google). en dag ska jag
också ha en sådan här plush-samling;
14.36
och dagen är mörk och eländig. det är givande och krävande hos psykologen nuförtiden. att krypa ut ur kroppen och sen utanför se på hur jag följar gamla och självdestruktiva mönster tar på krafterna. men det är ett viktigt arbete och jag ska försöka att orka hela vägen.
och dagen tänker jag spendera här hemma i tryggheten. det är ungefär det jag klarar av.
09.09
idag är jag verkligen opepp på livet. har sovit konstigt och vaknat var och varannan timme med andan i halsen. sängen ser ut som en krigszon och kaffet piggar inte upp mig.
i med morgonmedicinerna och sen en till kopp kaffe. och efter det är det dags att klä på sig och sen cykla ner till stationen. det är blöta höstfärger utanför och jag hoppas på sol. tack.
välkommen nya veckan.
i morgon äntligen psykologtid igen. jag märker i min vardag när det blir ett glapp mellan samtalen. jag ska försöka sortera och våga vara öppen och ärlig. berätta om att jag gråter allt oftare och att det ger mig ångest till tusen. jag har aldrig varit den som gråter och klarar därför inte av det särskilt bra. jag kan inte hantera ett gråtande jag.
ska fixa med lite viktiga papper i morgon också. måste ansöka om försörjningsstöd även denna månad eftersom försäkringskassan ännu inte har tagit något beslut angående min aktivitetsersättning. all denna väntan. jag är dålig på att vänta. jag blir så nervig och oroar mig på kvällarna och nätterna. vilket gör att nattsömnen blir orolig och rubbad.
kvällsmedicinerna är svalda. visserligen en timme för sent. men vad gör det om hundra år.
self-injury awareness.
jag och matriarkatet.
irriterar mig på patriarkatet och önskar att det vore skottpeng på mansgrisar.
i väntan på den feministiska revolutionen dricker jag mitt kaffe och smider onda planer. jag vill bo i skogen tillsammans med vackra brudar och tusen katter. retrotapeter och slitna kaffemuggar. ett växthus och en djup skogstjärn. tänk så vackert. vi gör det. vi skjuter dem.
uppdaterad mobiltelefon och kaffe i solen.
har fått ärva brorsans "gamla" telefon och försöker förstå mig på den. jag ska alldeles strax
ta en kaffepaus - kanske sätta mig ute på höstsoliga balkongen tillsammans med kittkatten. annars inga planer idag. jag känner off på ett hanterbart sätt.
kaffe var det ja.
god morgon.
det har varit en underlig natt. jag tappade verklighetsuppfattningen totalt. visste stundtals inte om jag var vaken eller om jag sov. jag avskyr att slarva bort verkligheten. det är så obehagligt.
jag ska alldeles strax lägga mig i sängen igen. plocka fram boken och läsa bort dagen.
det lilla lugnet.
nu har jag avreagerat mig genom att diska. jag har slamrat och kastat med disken. allt för att få ut känslorna. jag känner mig så fel och off. liksom i vägen. festens joy kill.
elaka rösten säger åt mig att lösningen heter självskada. jag försöker med ännu en kopp kaffe och stänger av tankarnas volym. största möjliga tystnad. vad är väl en bal på slottet.
sup i ihjäl er, tack.
jag är så jävla trött på att leva i det här alkoholkåta samhället. det går inte att spendera en lördagkväll utan att det plockas fram vin och starkcider. ingen jävla respekt eller hänsyn. nej då. de frågar t.o.m. om jag vill ha. hur svårt ska det vara. någon måste väl klara av att vara lyhörd i mer än tre timmar. jag tänker inte hjälpa dig med att öppna din jävla cider.
jag tänker fira min drygt femton månaders nykterhet med en kopp kaffe. hemma i tryggheten.
17.37
en kaffe och jag har tänt ljus, rökelse och smålampor. den där ångesten vägrar förstå att jag dumpade den för längesen. som en ivrig mansgris fattar den inte vinken. girigheten.
jag dövar känslorna genom att borra ner näsan i den svarta och trygga pälsen.
ladycup vs. femmecup.
eller ska det bli en ladycup. jag är lite lost just nu. ladycup verkar lätt att rengöra eftersom den är helt slät. och det är ett stort plus. och så finns den i tusen färger också. det gillar jag.
någon som använder menskopp och kan rekommendera antingen ladycup eller femmecup?
kajsakatten och sirikatten.
kajsakattens bortgång påverkade minst sagt nattens drömmar - har drömt att älskade sirikatten har försvunnit och/eller dött hela natten. och varje gång jag vaknade var jag självklart tvungen att sträcka ut handen och känna så att hon låg på sin sovbricka. frisk och levande.
det är lördag och jag har noll planer. men det gör inte mig något. det är bara skönt.
att köpa:
det är dags att köpa en ny menskopp.
tidigare hade jag en divacup. men den här gången lutar det åt att köpa en femmecup, eftersom jag inte hittar någon svensk återförsäljare för divacup. och det finns ju så många olika menskoppar nuförtiden och jag har svårt bestämma mig. men jag tror att jag tar en femmecup. den verkar bra och inte alltför olik divacup - och divacupen trivdes jag med.
och ni som anser att menskopp är äckligt och annat trams. ni är trångsynta och obekväma. det handlar om att ta hand om kroppen och miljön. det är vårt ansvar. tänk efter en stund.
vila nu.
visserligen följde kajsakatten med oss hem - men utan hjärtslag. nu är hon någon annanstans där hon kan ta djupa andetag utan några problem. finaste katten. det gör ont.torsdag kväll.
kvällens fem piller ligger i magen och innan sängen och boken blir det en dusch.
jag mår relativt lugnt och tror på en hel natts sömn. det vore fint om jag kunde få sovmorgon till klockan 08.00 åtminstone. för klockan 10.00 ska jag vara hos moster och sen följa med som barnvakt när hon tar med kajsakatten till veterinären. jag gruvar mig inför att kajsa inte kommer följa med oss hem. älskade katterna.
en kopp ingefärste.
åh. underbara höstruskiga regnväder. det är så rofyllt att höra regnet slå mot fönstrena.
i morgon blir det veterinärbesök för mosters katt. hon har varit dålig fram och tillbaka en längre tid och nu är hon tydligen väldigt dålig. och det är alltid så ångestframkallande när djuren är sjuka. jag nojjar dagligen och tror att siri ska dö. och allra värst är det när jag är hemifrån - då får jag för mig att siri dör helt ensam här hemma. galenskap.
men som tur är så är min sirikatt pigg och glad. hon hittade en tampong i leksakskorgen och far runt med den i hela lägenheten. gardinerna svajar och den så fint bäddade sängen ser ut som kaoset själv. men jag trivs när sirikatten lever rövare här hemma i tryggheten.
jag dumpar kvällskaffet för en kopp te. det passar så fint ihop med höst och regnrusk.
15.34
kaffet är uppdrucket för längesen. men inte känner jag mig mer mänsklig.
jag har fastnat i onda tankar och tycks inte komma loss. ingenting är akut dessa dagar.
men jag längtar efter ett slut på karusellen. tänk om en bara kunde skrika stopp och kliva av.
dina intressen är alldeles för banala för min smak. jag finner absolut inget nöje i det du gör.
on my wantlist;
fortfarande inget kaffe i systemet.
och den här dagen tycks inte komma igång. jag mensdeppar i soffan och har fortfarande inte fått i mig något kaffe. det är sant - jag har varit vaken sen klockan 03.30 och fortfarande inte gjort en kopp kaffe. det är bevis på att jag inte mår tiptop.
men eftersom jag vill undvika huvudvärk - så ska jag snarast traska ut i köket och göra det där kaffet. det kanske kan få ordning på dagen ändå. jag ska vinna över orkeslösheten.
09.56
jag och sirikatten busade i sängen i morse och hon råkade bita tag i handen och spräckte ett tjockt ärr med tänderna. nu är det blodfyllt, svullet och varar. väldigt otrevligt.
och utanför är det elektriska färger på träd och buskar. jag älskar verkligen hösten och dess färger. allt ser så levande ut. inte för att det alltid peppar mig att lämna lägenheten. men ändå. väldigt vackert. istället ska jag bädda sängen och sen göra en kopp kaffe.
04.07 (med sovränder på kinden)
och jag vaknade klockan 03.30 och var hur pigg som helst.
jag försöker att ordna med rutiner och en fungerande dygnrytm. men det är svårt när
kroppen inte vill samarbeta. någonstans inbäddad i framtiden finns en vardag som
tydligen väntar på mig. med sysselsättning och vardagsrutiner. det är ju inte så att
jag vågar hoppas eller egentligen törs ha en egen vilja. jag lyckas inte med sömnen.
20.35
och när hon nämner hans namn rasar allt.
hur ska en kunna vänja sig. på riktigt. det går ju inte. det är inte så att jag ger upp. men det är ju en omöjlig dröm. en fantasi faktiskt. vissa dagar kan jag acceptera att det inte finns någon regnbåge. de dagar då jag även accepterar att det inte finns något som heter meningen med livet. i detta fallet är jag inte bitter. men vi kan kalla det att jag ser klart och tydligt. skarpa konturer som karvar i huden. och det är den smärtan som gör att drömmen ruttnar. the end.
moln väger flera ton läste jag i en tidning.
och där kom kvällsmörkret. jag har tänt ljus och smålampor.
ångesten börjar lätta. det kan bero på att det är så lugnt här hemma i tryggheten. jag och sirikatten trivs som bara den i varandras sällskap. mamma säger att katter minskar stress och sänker blodtrycket. och jag håller med. klart att det är så.
en sista kopp koffeinkaffe ska ordnas alldeles strax. och när jag ändå rör mig i hallen så
ska jag passa på att tända en rökelse. min favorit nag champa. det kan inte bli fel.
bow tie, ångest och mensvärk.
och så var disken diskad och kaffet ordnat.
jag är fasligt låg idag. visserligen började dagen bra och färgglad. nu är den mest bara dimmig och ljummen. men jag försöker att mantra "det blir vad en gör det till" högt för mig själv. och jag skulle ljuga om jag påstod att det fungerade. men kaffet som sagt. kaffe kan göra underverk.
jag har snöat in totalt på de olika colombianska varianterna av bow tie. den vuxna ponyn som jag fick av min fina vän therese är en bow tie. normalt ska hon (jag vet att det är helt sinnes att jag könar leksaker) vara blå med rosa man, svans och symboler. men hej och hå - i colombia hade de åtminstone lite fantasi och blandade färgerna hejvilt. sådant gillar vi. färger överhuvudtaget är guld.
dagen kommer fortsätta i ett långsamt tempo. de där hormontabletterna har varit så vänliga och gett mig både forsande mens och krampaktig mensvärk. och ja - jag gnäller. men jag har normalt sett bara mens några få gånger om året. så det är lika chockartat varje gång jag upplever den här skiten. men vad gör det om hundra år.
sedan vände sig doktorn direkt till mig.
"det är bara för din mors skull som jag hjälper dig - hon är det oskyldiga offret i
allt det här. du ljög för mig i förmiddags. du försökte inbilla mig att det bara hade
hänt en gång." han tystnade och såg föraktfullt på mig. "du uppmuntrade det
genom att hålla tyst i alla år, så kom inte och säg att du är oskyldig."
ur vår lilla hemlighet av toni maguire.
colombian madness.
de är verkligen i fantastiskt fint skick båda två. och deras hår är hur lent som helst.
________________________________________________________________
och faktiskt funderar jag på att fotografera alla my little ponys i min ägo som har
hittats på loppis. har tidigare hittat bl.a. ice crystal + borste, flurry med jätterosa
hår, baby splosh och mummy sunbright. att fynda på loppis är verkligen guld.
höstrusk.
regnet smattrar så underbart där utanför. glödande träd som dansar i blåsten.
jag har sovit oroligt hela natten. men jag har nästan ingen ångest överhuvudtaget.
och när det sker försöker jag njuta till hundra procent. det är ett sådant oroligt lugn.
den tunga boken är snart slut och jag funderar på att redan nu välja ut nästa bok
som ska läsas. men först lite kaffe framför days of our lives. my guilty pleasure.
någonstans däremellan.
mina nya colombianska vänner har varsamt blivit skrubbade och fått håret fixat. jag är fortfarande chockad och hur lycklig som helst. det är faktiskt de små sakerna som gör det.
och mensvärken eskalerar. det är en fysisk smärta från helvetet. orka.
made in colombia.
efter tio dagars kur med hormonbehandling så börjar mensvärken smyga sig på. alltid lika ovälkommet. men vad gör det - i brevlådan hittade jag ett vadderat kuvert från fina therese. och där i låg två gröna my little ponys. och inte vilka som helst ska ni veta. nej nej. de är colombianska. och hur de två har hamnat i sverige har jag ingen aning om. men tokglad
över att de hamnat här hemma är jag sannerligen.
allt jag fick ur mig när jag öppnade kuvertet var: "shit shit shit shit".
i tid och evighet.
har drömt konstiga drömmar hela natten. helt vrickade drömmar. och så har jag frusit något otroligt. fick hämta filten i soffan och lägga mellan kroppen och täcket. jag har satt på elementet i stora rummet - men det verkar inte göra så stor skillnad. och jag är inte den som fryser i första taget. jag sover alltid som bäst när det är svalt.
men jag försov mig åtminstone inte. om trettio minuter går bussen - så det är dags att göra sig i ordning och ge sig ut i höstrusket. pusshej.
måndagens sista ord.
en varm dusch är avklarad. jag har smörjt in den hösttrötta huden med min duo body butter från the body shop. fantastiska grejer. alldeles strax blir det sängen. i morgon ska jag försöka att inte försova mig. vore grymt trist att missa även aktivitetsgruppen. plus att jag hade tänkt hälsa på gammelmoster som även hon är på sjukhuset i morgon.
om tio dagar får jag äntligen pengar. eftersom försäkringskassan fuckade till det med min aktivitetsersättning är jag nu tvungen att gå på soc tills de tar beslut. och det betyder att jag får två tusen kronor mindre i månaden. pengar som gör stor skillnad. jag måste hämta ut tre olika sorters mediciner på apoteket den här månaden. det håller liksom inte. suck.
tack och godnatt. kärlek till er som tar er tid att kommentera. det värmer.
helt enkelt.
och dessa dagar har jag ont i ryggen varje morgon. varje morgon. det sitter alltid på den vänstra sidan - i sidofiléen om ni fattar. möjligtvis kan jag behöva börja träna ryggen igen. men orka det. min rygg är sjuk och kommer aldrig bli frisk. helt enkelt.
jag är bara så trött på smärta. alla sorters smärta. jag saknar mjuka färger och varma famnar. helt enkelt. men i morgon blir det sammanlagt tre timmars bussresa och jag njuter redan av att sitta på den skumpiga bussen med musik i öronen.
kanske kan livet vara värt att leva färdigt. helt enkelt.
jävla skitmorgon.
och för första gången på evigheter så försov jag mig i morse. vilket innebar att jag missade min psykologtid. fuck. nu sitter jag i soffan och totaldeppar. faktiskt stackars mig.
nu finns det alltså noll planer för den här dagen. kanske lägger jag mig i sängen igen och fortsätter läsa i boken. den är snart slut och jag pustar ut. den är tung och fruktansvärd. men värd att läsa. sådana historier bör en lyssna på. på gott och ont.
en kopp kaffe och några brännande bloss på den dimmiga balkongen.
guld.
jag kontaktade säljaren som la ut annonsen om fem my little pony-plushies och sa att jag tyvärr inte kan köpa dem eftersom jag inte har råd förrän i slutet av månaden. och hon var så snäll och sa att hon självklart kan vänta. det gjorde min kväll. sådana säljare är guld.
så i slutet av månaden är de här finingarna mina;
nu är helgen över.
hemma i tryggheten igen. huvudvärken närmar sig och ryggen värker även den. men det har varit en fin dag. lagom lång och lagom kort. och det är alltid så fint att komma hem. sirikatten har fått sig lite godis och jag fick i mig lite bröd. jag behöver en kopp kaffe och några bloss på balkongen.
tanken är att jag innan läggdags ska diska och ta en lugnande dusch. det är dags för psykologen i morgon igen och på tisdag är det äntligen aktivitetsgrupp i västervik.
och jag köpte mig faktiskt två tutt-tvålar från bliw för att stödja rosa bandet.
höstsolen.
natten har varit orolig och jag lämnar alldeles strax hemmet och tryggheten.
samtidigt är det någonting inom mig som sjunger. jag tror tack vare höstfärgerna.
långa nätter.
och välkommen sömnlösheten.
melissa horn på högsta och en brännande snus under läppen. jag ska nog klara av även denna natten. vaken eller sovandes. det värsta är ångesten som hamrar. den gör mig alltid sällskap när sömnen tar avstånd. och jag är så skör när mörkret ligger på.
jag kan önska att dosetten innehöll benzo. faktiskt. kvällar som denna vill jag dansa bort i dimman. men jag är klar som en stjärna och hjärtat krampar. jag kan inte ta mig ur det här.
godnatt världen.
nyss hemkommen från moster. 1,5-åringen somnade i min famn och 3-åringen satt tätt intill i soffan. som jag älskar de där två ungarna. absolut mina bästa vänner.
sirikatten sitter bakom gardinen och funderar. jag undrar varför. alldeles strax ska jag krypa i pyjamasen och sen blir det sängen och boken. blir en liten utflykt till grannstaden i morgon.
17.50
och det verkar som om att jag får besök i slutet av månaden. något jag ser fram emot.
men jag har fasligt svårt att hitta energin idag. de dagar då ångesten håller sig undan är jag oftast riktigt slö. kroppen slappnar av och vilar tänker jag. jag ska försöka njuta av lugnet.
senare ikväll blir det häng hemma hos moster och ungarna. väldigt fint ska ni veta.
16.28
och jag gick och la mig en stund. självklart somnade jag och drömde kaotiska drömmar. men nu är jag vaken - utan ångest och alldeles strax blir det en kopp kaffe. en sådan fin lördag.
kokosbubblor och hemligheter.
tog ett varmt bad bland bubblor som luktade kokos. en snus under läppen och boken (vår lilla hemlighet av toni maguire) i handen. håret är tvättat och jag har kladdat i lite glidmedel.
det är fortfarande en lugn storm som far omkring i tankarna. jag hoppas på att det fortsätter så - åtminstone hela dagen ut. i morgon tar vi itu med i morgon. en kopp kaffe på det.
11.01
och jag har en bra dag med lugn i tankarna. förbannat fint faktiskt.
älskade sirikatten kryper upp i soffan och lägger sig nära intill. de små svarta tassarna i vädret och hon vill bli klappad på magen. hon luktar trygghet och när hon spinner smälter allt det onda kalla. nu ligger hon en bit bort och tvättar svansen. det är dags att sova en stund tänker jag. fina svarta katten.
själv ska jag alldeles strax göra en till kopp kaffe. och kanske orkar jag klä på mig idag. eller åtminstone ta en dusch och tvätta håret. den som lever får se helt enkelt.
dra mig baklänges.
08.51
god morgon. jag vaknade klockan 06.30 och sträckte mig efter boken. nu har jag lämnat sängen och sitter i soffan med en kopp kaffe. alldeles strax balkongen och cigaretterna.
...
fan. efter kaffe nummer hundra kom magontet. det är alltid lika lätt att vara efterklok.
21.23
och ångesten klättrar inuti ryggraden.
tankarna cirkulerar inuti den onda cirkeln och i huvudet lägger jag hela min tyngd på off-knappen. till ingen nytta. den där ångesten och paniken ger sig inte. de har levt på mitt blod i snart tjugosex år. lycka till med att bli av med dem. bitterheten.
men i soffan hemma i tryggheten är jag skyddad. den svarta pälsen lugnar andetagen.
en kopp kaffe och några frätande halsbloss ska nog göra tusen susen.
on my wantlist;
promarkers. dessa fantastiska pennor måste flytta in hos mig snarast.
och en virkad regnbågshalsduk. så snygg.
bitterfittan.
en kopp kaffe bredvid och jag funderar på om jag borde lämna lägenheten några ögonblick. enligt min förra läkare så är det ångestdämpande. men den läkaren var ju bra dum i huvudet. enligt henne så ska den personen som har ångest tjugofyrasju promenera i skogen dygnet runt. det var faktiskt vad hon sa till mig. malgorzata. din jävla kärring.
eftersom jag hade psykologtid igår istället för idag - så tror jag hela tiden att det är lördag idag. men icke. det är bara fredag. fast för mig är det ingen större skillnad. jag är sjukskriven och lever lyxliv med all min fritid. det är sannerligen förbannat skönt att inte kunna klara av att varken arbeta eller studera. jag gräver i huden med rakblad för att jag söker uppmärksamhet. sådan är jag. jag lever maria montazami-liv tack vare era skattepengar.
och jag hittade visst på innan. bitterheten lämnade mig aldrig.
jo, men visst.
det är en långsam dag. men jag får saker gjorda.
jag har flyttat hela soffan och dammsugit där under. även den stora ryamattan fick en ordentlig omgång med dammsugaren. jag har bäddat med rena sängkläder. arrangerat om bland mina my little ponys och alldeles nyss lagade jag lite trasiga kläder.
jag är verkligen värd en kopp kaffe och några djupa halsbloss. i solen på balkongen.
och ikväll blir det filmmys här hemma i tryggheten. tillsammans med sirikatten.
softy lofty.
och bitterheten lättade för några timmar sedan.
jag är sugen på att köpa en my little pony-lot med fem plushies. men det ständiga
problemet är pengar. å andra sidan så lägger jag noll pengar på t.ex. alkohol. och
det är väl att klart att jag bör byta ett nöje mot ett annat. och i min livssituation är
my little pony sundare än alkohol.
och jag har enbart en lofty-plushie här hemma. bild lånad från ponyland press.
bara för att jag kan.
fan. nu har ryggen lagt av igen. det är verkligen den sortens smärta som jag inte klarar av.
annars vaknade jag klockan 04.08 i morse och kunde inte somna om. det slog mig hur ont det gör när en blir medveten om att det inte finns något slut. i min värld finns inget som heter förlåta och gå vidare. det som skedde är inget som en kan förlåta. så snälla - sluta be mig gå vidare. för det tänker jag aldrig göra. vare sig jag vill eller inte.
jag ska fortsätta älta eländet över en kopp kaffe. bara för att jag kan.
plåtburkens alla sidor.
men tjena.
jag erkände för psykologen idag att jag de senaste fyra nätterna har gråtit mig till sömns. och då menar jag the ugly cry för hela slanten. och ni ska veta att jag inte är den som gråter. jag vet ärligt talat knappt hur en gör. och det gör mig förvirrad och ängslig. och rädd. så jävla rädd.
men här hemma i tryggheten kan jag låtsas som ingenting. fram tills det är dags för sängen. och kvällsmedicinerna ligger redan i magen tillsammans med de döda fjärilarna. så ovärt.
dagens loppisfynd:
en fantastisk bricka med undulater för 15 kr och en my little pony-burk för 3 kr.
torsdag.
dagens planer är psykologsamtal och innan dess en loppistur. och jag älskar hur hösträden sprakar och andas. hösten är magisk. att börja morgonen på balkongen tillsammans med kaffe och cigaretter (ja. jag började röka igen.) är fint. och alldeles strax ska jag skita, klä på mig och dricka lite mer kaffe.
älskade sirikatten ska få lite maltpasta och en godispinne. hon sitter på skrivbordet och piper.
jag kunde inte andas till slut.
från alptopp till botten nådd.
det som är värst är de kroppsliga minnena. det värsta. och det värsta är aldrig värst.
så vuxen i din hand. jag tror på det egna valet. men hur skrattretande är inte det.
18.02
och det är alltid lika värt det att komma hemifrån en stund. att få prata med någon som håller med mig om att tiden aldrig läker sår. att få vara arg och samtidigt få le. det är magi.
jag höll på att svimma i trapphuset. kan bero på att jag inte ätit något på hela dagen - bara druckit tusen koppar kaffe och lite bubbelvatten. när orken gör mig sällskap så blir det färsk pasta till middag. ha bara lite tålamod.
11.46
och nattens trogna sällskap blev mardrömmarna. har inte haft en lugn stund under hela natten. jag har vaknat med skriket på tungspetsen och rusande ångest. men jag har redan glömt vad mardrömmarna ville berätta. och det är väl nästan lika bra. nu slipper jag beblanda mig med dem även under dagen.
jag ska alldeles strax göra en kaffe. och efter det blir att klä på sig och sen sadla cykeln och fara till det rosa huset där nicole och frank bor. det är liksom på tiden.
och älskade kattkorven klättrar omkring i soffan här hemma i tryggheten.
godkväll från soffan.
kommer hem till tryggheten med andan i halsen. och älsklingen möter mig i hallen.
nu sitter jag i soffan. jag har tänt ljus och svalt kvällens fem piller. funderar starkt på en kopp kaffe och tända en rökelse. bara för att lugnet närmar sig och omväxling förnöjer har jag hört.
sen är det här med dagdrömmarna som mest är mardrömmar. noll kontroll.
jag håller på att bli galen. igen.
ett tu tre.
och faktiskt kom jag igång med städningen. hela lägenheten har fått en omgång med dammsugaren. nu tar jag en kopp kaffe. sen är det dags att ta itu med disken, skura badrummet och plocka in mattorna. höstsolen och sirikatten gör mig sällskap i soffan.
13.03
tusen koppar kaffe. i morse när jag vaknade så var jag nära till gråten. vaknade verkligen på fel sida idag. men nu känns det lite bättre. jag har legat i sängen en stund och tänkt noll.
och jag ångrar redan att jag slutade röka igår. nu när ångesten och tristessen närmar sig - så är alltid djupa halsbloss grejen. men vad göra. en kan alltid rota efter långa fimpar i askfatet. jag har faktiskt inga gränser - tro mig. eller så dammsuger jag istället. det skulle behövas.
ett annat alternativ är att sitta kvar i soffan och deppa. en klassiker.
om ni vill vinna ett par örhängen; kika in hos min vän louize.
08.13
antagligen håller jag på att bli galen. men vad gör det om hundra år.
istället tänker jag dricka mitt kaffe. och jag väntar otåligt på slutet.
måndag eftermiddag.
och här hemma tänder vi ljus långt innan mörkret kommer.
faktiskt har jag fått i mig lite mat. jag har fortfarande ingen aptit - men försöker att äta ändå. den mesta maten växer i munnen och får mig att må illa. men den här gången gick det någorlunda bra. plus att jag har fått tusen höstäpplen av mamma - de fungerar bra som mat.
det blir inget västervik i morgon. aktivitetsgruppen fortsätter först nästa vecka. och på fredag blir det ingen psykolog. jag har en tid på torsdag istället. så den här veckan kommer vara konstig. jag är så van vid mina rutiner. men å andra sidan så är det skönt med lite ledighet. jag ska försöka få lite bättre ordning på sömnen. och någon dag i veckan blir det att damma hela lägenheten. se som ett tidigt julstäd vettja.
nu tända en rökelse och göra en kopp kaffe. och jag har slutat röka igen.
edit:
och jävlar - jag insåg precis att jag har bloggat i drygt ett år.
heltidsarbetet; livet.
jo. men självklart var det värt det att åka till psykologen.
visserligen är det tungt och krävande. men jag tänker att det är viktigt att älta, repetera och kämpa. liksom aldrig ge sig. jag har sommaren 2010 som skräckexempel; alkoholdimmor, pulver, piller, iva och psyk. om och om och om igen. det var en nedåtgående spiral och jag tappade kontrollen och livslusten totalt. men jag vill tro att jag lärde mig något.
jag har accepterat att jag då och då inte vill fortsätta med livet. och det är okej.
förbannade jävla äckelskit.
blä. jag är på dåligt humör och vill helst ringa och avboka psykologtiden.
men jag inser att det vore dumt. jag är bara så trött på att åka tåg och att sen behöva traska upp för den där jävla uppförsbacken. och sen åka hem med den där dumma 12.27-bussen.
(egentligen älskar jag att åka buss och tåg. men det är skönt att börja dagen med hat.)
abstinensbesvär och det där utrymmet som är mitt.
i morgon psykolog. jag vet inte hur jag skulle stå ut utan mina psykologsamtal två gånger i veckan. först nu kan jag använda mig av mitt utrymme där i stolen i psykologens rum. det har tagit några år. men nu har jag modet och motivationen att arbeta. låt det fortsätta så.
jag har abstinensliknande stötar i hela kroppen. och jag kan inte förstå varför. det finns ingen anledning till abstinens. och jag avskyr dessa stötar. jag mår illa och drabbas av yrsel. att gå i trappor är nästan omöjligt. jag börjar kallsvettas och längtar smått efter döden. faktiskt.
söndag.
idag är en sådan dag då jag bara vill vara hemma.
jag har lagat lite kläder, skurat mina gummistövlar, vikt tvätt, plockat in disk plus hällt upp nytt diskvatten, druckit tusen koppar kaffe och sopat köksgolvet. så som en söndag bör se ut.
planen är att ignorera de elaka tankarna. inga giriga händer ska få ta över.
tänk om.
nu sitter jag i soffan med lungor som krymper.
om jag kunde trolla - då vet jag åtminstone fyra personer som jag skulle trolla hit.
så kunde de sitta med mig i soffan och skratta åt eländet. tänk vad vackert det vore.
en favorit i repris; nonsens.
och tvättandet är i full gång. jag får panik av mängden tvätt som ska torka i lägenheten. det finns ingen plats. helst vill jag lägga mig på golvet och skrika bort problemet. fast det lär ju aldrig fungera. ingenting verkar ju fungera dessa dagar. bitterheten.
jag ska inte röra något vasst på hela dagen. ingenting. det räcker med de glödande cigaretterna. jag har fortfarande lila ärrknölar på handryggen. det vackra livet.
nonsens.
ryggen värker och kattkorven springer runt i hela lägenheten som en galning. kan vara så att hon är bajsnödig - eller så springer hon av sig morgontröttheten. fin är hon iallafall.
kaffet far runt i systemet och jag orkar inte känna efter. natten har varit orolig och jag är trött. trött på det mesta. orkeslös och opepp. orka.
höstsolen är visserligen vacker och jag har ännu inte dömt ut den här dagen.
21.46
klockan 22.00 blir det sängen. tillsammans med sirikatten, boken och snuset. i morgon är det äntligen dags att tvätta. det lugnar och det är ett lagom måste. till skillnad från hans måsten.
och jag vet att jag tjat-tjattrar om honom. men hur ska jag kunna låta bli tänker du.
medicintankar tillsammans med kaffet i soffan.
och där kom närhetsbehovet. som ett sådant där brev på posten som alla pratar om.
jag har delat (nya och snygga) dosetten för ännu en vecka framåt och fredagens kvällsmediciner är svalda. jag börjar tro att jag vill börja med zopiklon igen. fråga mig inte varför. det blev liksom som en fixidé. mitt frikort går ut i januari 2012 - så jag tänker boka en läkartid innan dess (det gäller att tänka ekonomiskt) för att diskutera eventuella behovsmediciner (det går inte att leva med den här ångesten och jag vägrar lyrica) och om det kanske behövs att vi sätter in zopiklon igen. och kanske höja min paroxetin. who knows.
nu när alla minnen sitter tätt intill mig i soffan - det fungerar inte. jag vill medicinera bort helvetet. jag litar absolut inte på mig själv. missförstå mig rätt.
tack och godnatt.
innan det blir dags för sängen ska jag dricka en koffeinfri kaffe och ta en varm
och lugnande dusch. oro och ångest är inget vidare fint sällskap. motivationen
och orken går inte att finna någonstans. orka. jag hoppas på lördagen istället.
en dag.
och jag landar i soffan med tankar som envist håller fast vid övergreppen. att det har
gått drygt tjugo år är ingenting som tankarna bryr sig om. det är först nu det skadar.
hur gör alla andra när de bearbetar dessa äckliga minnen, flashbacks och ångesten.
jag står stilla och stampar mig blodig av frustration. han släpper inte taget. han är envis.
en dag vill jag kunna öppna alla stängda dörrar och bli attackerad av färgerna. inga
ångestmonster som karvar sår djupa som dalar i benen. en dag. i ett annat liv.
välkommen helgen.
har precis kommit hem.
och jag har plockat in ren disk och hällt upp nytt diskvatten. det blir att ta tag i disken när vattnet har svalnat. där emellan sitter jag i soffan med mitt kaffe och snus.
kvällen blir lugn. jag tänker ta igen mig efter dagens psykologsamtal - som var tungt och ärligt. saker och ting börjar lossna och orden skadar. han får inte ta över.
självdestruktiviteten blommar vackert och gömmer sig bakom tomma löften.
som sagt.
första skräckfilmen är avklarad. jag tänker ta en kaffepaus och byta om till pyjamas. älskade sirikatten sov genom hela filmen - men nu har hon vaknat till liv och lever rövare i soffan.
och självklart tänker jag avsluta kvällen med skräckfilm nummer två. men först - kaffe, pyjamas och kvällsmedicinerna. som sagt.
älskade katterna, filmkväll och han.
cyklade bort till mamma, pappa och katterna. där fick jag god mat och en hel del mysgos med kosmoskatten. han är stor som en vildkatt och lugn som en filbunke. hann med lite gos med mozartkatten och sallykatten också. det är svårt att låta bli liksom.
och så hämtade jag mina billiga filmer som mamma skickat efter från ginza. två skräckfilmer (you gotta love skräck) och sen kill bill (båda filmerna i ett fodral) och purpurfärgen (klassiker). så ikväll blir det filmkväll här hemma i lofthuset.
i morgon psykologtid. jag försöker våga peppa mig själv att fortsätta där jag slutade i måndags. men det är tufft att rota i minnena och att återuppleva övergreppen om och om och om igen. det räcker med att han bor under mitt badkar.
regn och sprakande träd.
älsklingen har lekt runt, haltat en liten stund och nu sover hon. hon kröp upp i soffan och jag la mig bredvid och grävde ner näsan i den trygga svarta pälsen. älskade djuret. hon är bättre än alla droger och alkohol. jag behöver inget sådant i mitt liv. inte när jag har sirikatten.
jag ska försöka låta djuret få sova ifred och istället göra mig en kopp kaffe.
ångesten är verkligen inte min vän. men den håller sig på hanterbart avstånd och jag vill inte gräva hål i huden och jag önskar inte att jag kunde gråta. jag trivs med det regniga höstvädret.
12.11
yey. sovmorgon till klockan 08.00. det behövdes.
och sen låg jag och älsklingskatten kvar i sängen i flera timmar. jag läste och hon sov. en bra start på en grå och blåsig torsdag. alldeles strax mer kaffe och några bloss på balkongen. sen bädda sängen och ta tag i disken. det är så skönt med en dag utan krävande måsten.
22.02
alldeles strax blir det sängen. jag har fått nog av onsdag. det är lugnt i tankarna och jag hoppas på att sömnen vill hålla samman hela natten. det vore skönt som omväxling.
hej.
och duschen är avklarad. jag älskar att mitt schampoo från the body shop är
så milt att knappt någon hårfärg tvättas ur. hela serien radiance är fantastisk.
och så var det den där koppen med kaffe.
godkväll.
jag sitter äntligen i soffan. älskade kattkorven har fått lite godis och jag funderar på en kopp koffeinfritt kaffe och några bloss på balkongen. i morgon tänker jag ta sovmorgon och åtminstone sova till klockan 08.00. det skulle behövas faktiskt. tack och hejdå ångesten.
och så skulle jag behöva tvätta lite kläder. men det är en annan historia.
vinn ett halsband.
happy glow.
puh. min happy glow var full med rost och andra äckelheter när jag köpte henne. och allt inuti kroppen. och eftersom hon är transparent - så är det nödvändigt att plocka bort huvudet och rengöra insidan riktigt ordentligt. det är lite klurigt att nå alla ställen - men hon är nästan helt ren nu. och det är så värt allt arbete - hon är så fin.
nästa steg är att få ordning på manen och svansen. de är frissiga och allmänt risiga. men med en ordentlig balsamkur och en hel del tålamod - så kommer hon bli hur fin som helst.
(bilden är lånad från ponylandpress.)
jag har ännu inte kollat om hon fortfarande lyser i mörkret. men det ska testas.
09.06
knappt någon sömn under natten. huvudvärken är elak och ångesten livnär sig på min kraftlöshet. verkligen fantastiskt. den här dagen kan bara bli dålig.
om en timme kommer arbetsterapeuten hit. hon ska hämta bolltäcket och så ska vi gå igenom ett formulär som jag har fyllt i - som handlar om mina erfarenheter och vilken effekt bolltäcket hade på mig. och innan dess ska jag dricka ännu en kopp kaffe och sen försöka få på mig lite kläder. lättare sagt än gjort. men skam den som ger sig.
nu morgonmediciner, huvudvärkstablett, kaffe och tusen cigaretter.
puh.
jag gick upp i morse och kokade lite gröt. och först efteråt kollade jag klockan för att se hur mycket tid jag hade på mig innan det skulle bli dags att cykla till bussen. klockan var bara 02.00. och där satt jag i köket och åt en stadig frukost. så jävla misslyckat och typiskt mig.
och förstås hade jag hiskeligt svårt att somna om. snurrade in mig i täcket och fann ingen ro. men till slut la sig sirikatten bredvid mig i sängen och efter drygt en timme kunde jag somna.
och idag fick jag höra av ena arbetsterapeuten att jag sprider färg. väldigt fint sagt.
när jag kom hem så kollade jag brevlådan - och där i fann jag en provpåse med torrfoder till kattkorven. jag hällde det upp det i en liten skål och hon började smaska direkt. finkatten.
orken och motivationen uteblir även den här dagen verkar det som. jag tänker på ondskan själv och jag låter honom ta över. jag orkar inte kämpa emot. han vann redan för 20 år sedan.
kärleken.
jag och sirikatten brukar lägga oss på golvet och mysa. det är bland det
finaste som finns. hon kommer själv fram till mig och piper - och då är det
bara att lägga sig bredvid henne på golvet. det är kärlek. och jag berättade
för psykologen idag hur viktig sirikatten är för mig. hon är liksom den som
får mig att orka en dag till. det kan låta underligt - men så är det.
the final goodbye.
det blir västervik i morgon. egentligen vill jag bara ligga hemma i sängen oc blunda hårt. men eftersom sömnen inte är min vän längre - så känns det rätt omöjligt. plus att jag blir lugn av att åka buss. och fram och tillbaka till västervik tar sammanlagt tre timmar. det gillar vi.
jag dricker ros-té och försöker att inte tänka en enda tanke. också rätt omöjligt.
faktiskt så är himlen rosa. det kan väl bara betyda något positivt.
och jag kan inte göra mer än såhär. jag måste sätta mig själv främst. jag tänker inte och kan inte ta ansvar för ditt liv och välmående. jag vägrar faktiskt. det är inte mitt ansvar. jag peppar mig själv till att våga stå på mig och rå om mig själv. och utan dåligt samvete.
before we turn out the lights and close our eyes.
i'll tell you a secret i've held all my life.
it's you that i live for and for you i die.
so i'll lay here with you til the final goodbye.
...
ärligt talat så bryr jag mig inte. tystnad är ingenting som skrämmer mig.
jag försöker hålla hårt i lugnet. få det att stanna.
kaos och kattbus.
det är mörkt och eländigt.
när jag kom hem från psykologen så hittade jag en förpackning med bomull i köket. och den skyldiga heter siri. hon har alltså petat loss den från kroken i badrummet och sen släpat iväg med den in i köket. någonting säger mig att hon trivs med att vara ensam hemma några timmar. och sen erbjöd jag henne några räkor från min räksallad. men icke. hon ville ha salladsdressingen istället.
det är fint att vara hemma igen. natten har varit kaos. morgon var kaos. och psykologsamtalet kretsade nästan helt kring övergreppen och dess konsekvenser. orken är borta.
tur att jag har världens finaste katt. utan henne vore ingenting värt det.
05.51
att vakna klockan 05.00 verkar vara det nya livet. väldigt frustrerande. men en kopp kaffe och den varma filten får göra mig sällskap. jag bara orkar inte. jag saknar den lugna sömnen.
men jag tänker att när jag druckit mitt kaffe - så kryper jag ner under täcket igen.
bara glöm, tack.
den röda färgen är inkletad i håret och jag har druckit mitt kaffe. om 30 minuter blir det att skölja ur färgen plus ta en lång och lugnande dusch. ångestmonstret får inte göra mig sällskap i sängen ikväll. och en kan ju alltid hoppas på underverk. jag har inte haft så här många flashbacks på flera månader. psyket sviker och jag vågar inte erkänna för mig själv hur skör jag är just nu. så glöm att jag skrev det där sista.
hårfix och kattkärlek.
äntligen har jag tagit tag i det dassiga håret. jag har precis blekt det (med blekningen ultrablond xtra; ett under att håret fortfarande sitter fast i hårbotten) och så fort håret har torkat kladdar jag i den röda färgen. och förhoppningsvis finns ekonomi för en klippning i början på november.
kalaset gick bra. men jag gick hem tidigare. kände att jag behövde utrymme och ensamtid. koncentrationen försvann och jag började sväva iväg in i min inre verklighet. och då är det skönt att kunna gå hem och bara vara. älskade sirikatten sitter på balkongbordet och spanar. hon är den finaste och tryggaste. och jag funderar på en kopp kaffe.
wear it like a crown.
och dagen försvann. tack för det. jag var ärligt talat lite rädd att den här söndagen skulle stå stilla. om en halvtimme är det dags att traska bort till treåringen som har storkalas idag. faktiskt är jag redan påklädd och färdig. men först får det bli en kopp kaffe och tusen lugnande äckelcigaretter. jag orkar inget annat idag.
i morgon dags för psykologen. jag hoppas på att ärligheten dyker upp och talar åt mig. det är krävande att låtsas att färgerna omger mig. egentligen är det grått och destruktivt.
jag funderar på behovsmediciner när ångesten är såhär elak. jag låter silverskenet dansa över benen och jag hittar inte ut. och jag klarar inte av att be om sällskap och trygghet.
men som sagt - kaffe och tobak på solvarma höstbalkongen.
men som sagt - kaffe och tobak på solvarma höstbalkongen.
06.31
har sovit så jävla kasst hela natten. vid klockan 05.00 gav jag upp - jag vaknade med huvudet i fotändan och fötterna på huvudkudden. ångesten hamrade och jag toksvettades.
jag försökte läsa en stund, lyssna på musik. meningslöst.
så - jag tänker göra en kopp kaffe och sen kedjeröka på balkongen. orka något annat.
en trött kväll hemma i tryggheten.
äntligen hemma.
dagen har varit fin. jag unnade mig en plånbok och det var på tiden. den är liten och anonym. och helt perfekt. sen hittade jag två böcker på loppis och lite annat billigt krafs på marknaden.
det är fantastiskt fint att vara hemma i tryggheten igen. älskade sirikatten har fått godis och jag har tryckt i mig lite yoghurt och müsli. och jag tänker att en kopp kaffe inte skulle vara helt fel.
om en timme hamnar kvällsmedicinerna i magen och jag tänker ta en varm och lugnande dusch innan det är dags för sängen. jag är förbannat trött och hoppas på en tidig kväll.
handtag, famntag, klapp och kyss. vi glömmer allt som hänt.
välkommen lördag.
nattsömnen är ett skämt these days. jag vaknar med andan i halsen och hjärtklappning.
en kopp kaffe skulle sitta fint. jag har varit vaken sedan klockan 05.21 och har ännu inte
fått i mig något kaffe. katastrof. men jag vaknar långsamt till liv och allt tar sin lilla tid.
dagens planer: marknad och loppis tillsammans med mamma, moster och barnen.
