jackie.

en sjuhelvetes hoppig natt vad gäller sömnen. och ändå försökte jag på mig en bra sömnbomb - så att jag åtminstone skulle få sova ordentligt. men nej. har varit uppe och snurrat flera gånger. suttit på balkongen invirad i filten och hoppats på åska, rökt tusen cigaretter, ätit lite gröt, lyssnat på musik, snusat, gosat med de tre älskade katterna...

men prick klockan 08.00 (när jag väl hade lyckats somna om igen) vägrade kroppen och ögonen ligga kvar i sängen. hepp. på med en kanna kaffe, i med högen morgonmediciner och hastigt kleta på lite deo. god morgon.

skulle ha plockat mina stygn på hälsocentralen idag. men jag tog dem själv, avbokade tiden och drog en liten vacker och vit lögn. jag klarar inte av att andra tar mina stygn. det är den där hemska och triggande "rakbladskroken" bl.a. men oroa er inte - såren har läkt fint och jag har ett hemma-apotek här hemma.

kaffemuggen är precis påfylld med kaffe och mjölk och jag tänker matcha med en menthol. 

mycket sker i det s.k. livet just nu. jag sitter fast och kan inte hitta brunnslocket. sitter som där under i avloppsvattnet och accepterar. fruktansvärt. och det nästan värsta är att alldeles för många tror att jag sitter där för att jag inte orkar någonting annat. och ja - ofta är det så. men jag letar verkligen efter vägen upp. letar mig blodig. 

verkligheten kom ifatt för en stund. orkade mig på att plocka fram datorn. tänkte främst att jag skulle blogga, uppdatera lite. jag sover konstant, i princip. försöker att komma utanför dörren - fungerar verkligen inte. men här innanför trygghetens väggar har jag ordning och alla tre katterna stärker mig. mina älskade kärlekar. 

förbandet kring handleden är smutsigt, blodigt och trasigt. men jag orkar inte med processen vad gäller att lägga om alla de trotsiga stygnen. den 12 augusti ska de bort. så förbandet kan lika bra sitta på. orka.

jag hoppas att detta är sista gången jag väljer att fly ut i skogen med rakblad och slita upp min redan ärrvävnadsfyllda hud. men fantastin vinner över ett fast beslut just nu. jag intalar mig att armen inte är komplett. jag ser på små strimmor orörd hud - som måste bli ärr. jag vill inte använda ordet - men jag är sjuk.

morgonens tidiga skogspromenad slutade i blodspår hem till mamma och sedan vidare till skräddaren. vackraste människorna förstår inte och jag dör ännu mer inombords. kan inte hantera allt som jag bär på. jag orkar inte heller, för den delen. så ensam i soffan med en öm arm och smärtsam saknad.

är rädd för att detta ska vara en never ending story. hellre dör jag.

---

jag har sett hur den där skiten alltid tär på dig.
jag kommer kriga för din skull och finnas där för dig.
när du stupar nästa gång så vill jag bära dig, låt mig vara din soldat.

kontaktade öppenpsyk genom "mina vårdkontakter" idag och redan efter en stund fick jag svar att jag har en läkartid redan den 14 augusti. jag kan verkligen inte förstå hur det kan ske. speciellt nu under sommaren. men jag klagar absolut inte - är bara sinnes förvånad över psykiatrin. lite som vanligt, fast nu tvärtom. men lite konfunderad över om det är den läkaren jag redan träffat flera gånger på slutenpsyk. men ska försöka att inte nojja över det. jag är tyvärr expert på att nojja.

det går finfint med familjens nya medlem; kattungen signe. siri och selma är fortfarande lite skeptiska förstås. det har ju bara gått knappt en vecka. men åh - som jag älskar min familj.

det blev ingen psykolog idag. är konstant trött och blodlukten är hemsk. och det är så få i min omgivning som tar mig på allvar - de försöker förklara lukten som luften utomhus, matos... men det är blod. jag vet hur en kladdig, blodig och tung handduk luktar. det är den lukten som härjar efter mig.

ännu en människa har mist livet p.g.a. psykiatrins slapphet. ingen jag personligen kände - men jag kände till hens ord väldigt väl. sorgligt. och detta sker hela tiden - innanför som utanför psykiatrins väggar. jag har själv varit där, alldeles för många gånger, och ja - det är så illa som det låter. ännu värre t.o.m.

siri: en talspråksform av det fornnordiska namnet sigrid som är bildat av orden sig, seger och frid. som betyder skön, älskad.

selma: ett keltiskt namn som egentligen är ett ortnamn, shelma, som betyder vacker utsikt.

signe: ett fornsvenskt namn, ursprungligen signhni som är sammansatt av orden sig, seger och ny, som betyder ny, ung.

en timmes svettig powerwalk = en jävla skön sömntablett.

natten har varit full av vatten, döda pedofiler och ormar. jag kunde inte hantera morgonen och tuggade i mig 8 mg iktorivil. skev är bara förnamnet. jag står inte ut - kan inte hantera detta. inga cigaretter - men de ska snart inhandlas. men inte av mig - flöddrad till max. och jag vill ha mer. benso och rakblad. men jag antar att livet otåligt väntar på mig. jag hoppas.

 

utanför har jag två svalor som flyger äckligt nära balkongen. de är fruktansvärda. jag är livrädd för fåglar och skriker högt varje gång. tur som fan att jag har en kattsäkrad balkong med galler. men jag älskar min balkong. blommorna och ibland solen, faktiskt. vi är där ute allihop, i omgångar, och njuter. 

nu blir det staden vid havet i några dagar. åker hem igen efter psykologen på torsdag. jag har totalt blockerat hjärnan och har prestationsångest inför sessionen. vet ju inte ens hur jag egentligen mår. det är den där förbannade blodlukten, ångesten och de väsande rakbladen. men även de allra finaste sakerna i världen.

...when i go to bed.

sommaren pågår för fullt. jag gör lite sommar-saker då och då - men mest är det tryggast här hemma. som alltid. men jag har ordning på min trygghet. samtidigt som ångesten och blodlukten härjar efter mig och försöker klamra sig fast. jag har huvudvärk konstant - kan inte slappna av. jag ser filmer och gråter. mina katter är bäst i hela världen, men tyst viskar rakbladen. på balkongen blommar det och jag både snusar och röker.

jag är trött på att tas för låtsassjuk - att mina problem har en enda lösning; att jag ska rycka upp mig och tänka på något positivt. jag önskar inte ens min värsta fiende min vardag. jag må vara glad och ja, jag kan skratta. men fan. det pågår ett krig inuti mig - och jag är både den goda och den onda. 

och nej, det är inte synd om mig och jag har ingen offerkofta på mig. men snälla, give me a break. jag kämpar vidare och det finns inget som heter "ryck upp dig". snälla, ge er.