bara för att jag kan.


fan. nu har ryggen lagt av igen. det är verkligen den sortens smärta som jag inte klarar av. 

annars vaknade jag klockan 04.08 i morse och kunde inte somna om. det slog mig hur ont det gör när en blir medveten om att det inte finns något slut. i min värld finns inget som heter förlåta och gå vidare. det som skedde är inget som en kan förlåta. så snälla - sluta be mig gå vidare. för det tänker jag aldrig göra. vare sig jag vill eller inte.

jag ska fortsätta älta eländet över en kopp kaffe. bara för att jag kan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0