medicintankar tillsammans med kaffet i soffan.
och där kom närhetsbehovet. som ett sådant där brev på posten som alla pratar om.
jag har delat (nya och snygga) dosetten för ännu en vecka framåt och fredagens kvällsmediciner är svalda. jag börjar tro att jag vill börja med zopiklon igen. fråga mig inte varför. det blev liksom som en fixidé. mitt frikort går ut i januari 2012 - så jag tänker boka en läkartid innan dess (det gäller att tänka ekonomiskt) för att diskutera eventuella behovsmediciner (det går inte att leva med den här ångesten och jag vägrar lyrica) och om det kanske behövs att vi sätter in zopiklon igen. och kanske höja min paroxetin. who knows.
nu när alla minnen sitter tätt intill mig i soffan - det fungerar inte. jag vill medicinera bort helvetet. jag litar absolut inte på mig själv. missförstå mig rätt.
Kommentarer
Postat av: Micke
Tyvärr har jag också behov av närhet ibland,trots att jag försöker förtränga min känslor trots att jag försöker förneka för mig själv att jag inte har behov av mänsklig närhet. Avskyr när de känslorna uppstår.
Trackback
