wear it like a crown.


och dagen försvann. tack för det. jag var ärligt talat lite rädd att den här söndagen skulle stå stilla. om en halvtimme är det dags att traska bort till treåringen som har storkalas idag. faktiskt är jag redan påklädd och färdig. men först får det bli en kopp kaffe och tusen lugnande äckelcigaretter. jag orkar inget annat idag.

i morgon dags för psykologen. jag hoppas på att ärligheten dyker upp och talar åt mig. det är krävande att låtsas att färgerna omger mig. egentligen är det grått och destruktivt.

jag funderar på behovsmediciner när ångesten är såhär elak. jag låter silverskenet dansa över benen och jag hittar inte ut. och jag klarar inte av att be om sällskap och trygghet.

men som sagt - kaffe och tobak på solvarma höstbalkongen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0