jackie.

jag lever livet. det livet som är mitt. det är flera personer som strör skratt över min vardag och det hjälper mig att andas. samtidigt snurrar mörkret oroligt runt innanför mina kläder. jag blandar utåtriktad med att sova på balkongen med katterna. 

någon väldigt innovativ person kallade mig för skärbräda en gång, för inte så längesedan. jag kan fortfarande tycka att det var en himla fantasifull förolämpning. det sticker visserligen till som en nål varje gång. men mer än så blir det inte. en har vanan inne och de trygga famnarna finns alltid där om någonting brister.

jag väntar ivrigt på regn. gärna pang-boom-åska också. en kaffe i väntan på ny och frisk luft.