skulle inte tacka nej till en rapé.
åhå - hej igen.
mitt liv rasar framåt. jag hänger inte med. relationer går sönder och andra växer. jag tar dock distans till allt. kan inte komma för nära. min självdestruktivitet gör (tydligen) att människor skräms ihjäl och lägger benen på ryggen. och ja - jag är en underbar bitterfitta dag. but who the fuckfuckfuck cares...
senaste tiden;
någon hemsk jävla inflammation i axeln = den fetaste sprutan i världen rätt in i axeln. MEN efter typ tre minuter kunde jag röra mig obehindrat - yey. men läkaren försökte dra in min psykiska ohälsa i det hela, innan han fattade hur allvarligt det faktiskt var med min axel. men han fick sin dos av argt psycho-skrik av mig. för jo - som psykiskt SJUK kan en tydligen ÖVERREAGERA på smärta. yeah, right. men iaf - nu gör bara axeln ont på morgonen när jag vaknar och framåt kvällen. men det går över snabbt.
det här är ungefär vad jag orkar skriva just nu. har faktiskt planerat en tur till affären. usch. människor. vidriga ting.
Kommentarer
Postat av: MissManic
Så typiskt att allt beror på ångest - som psykiskt sjuk såå kan man verkligen inte råka ut för en fysisk sjukdom.
Hoppas verkligen att du är på väg framåt, du verkar ha mått väldigt dåligt en lång tid nu.
Jag börjat tyvärr dippa men jag har varit tvungen att hålla mig på benen just för att Bror mått så dåligt så han har inte orkar göra något. Han har försökt men du vet, orken när man är så djupt nere i träsket.
Nu mår han bättre och jag kan slappna av och då kommer detta. Men jag hoppas att det vänder snart och att även du får må helt bra snart! ♥
Postat av: ljusglimten
http://levamedptsd.blogspot.se/
Trackback
