jackie.

hela min närhet luktar som en stor blodig handduk. ibland får jag en paus ifrån äcklet - men det hasar efter mig kvickt igen. försöker ta till alla möjliga konstiga knep - men det fungerar ju självklart inte. det känns som om att det blir värre = jag nojjar ännu mer och stressar upp mig själv = ångestpåslag från helvetet själv. 

att självskada känns som en självklar lösning. jag har sådan separationsångest från rakbladen. armen har återhämtat sig relativt fint och nu kommer abstinensen. och det finns ingen att prata med det om. på med happy face och sedan i smyg leta i hjärnan efter vassa saker som kan fungera och som finns här hemma. och som jag inte ska använda.