jackie.

i måndags flippade hela världen. jag löste det med folköl och ett fint pillerkalas. ambulans (jag hade tydligen ringt 112 på egen hand, hade tagit dem evigheter att få information. det kom bara konstiga ljud och sludder ur min mun.) och intensiven. som vanligt gick det inte att prata ordentligt - så personalen, som alltid är hur goa som helst, fattade ingenting av vad jag sa. och jag envisades med att dricka kaffe = kaffe i hela sängen. bra styrka i händerna där, jackie. men för mig är allt svart fram tills jag vaknade på iva. har fått det mesta berättat för mig.

en sväng uppe på avdelning 24 på slutenpsyk, eftersom det var en rejäl intox. men jag skrev ut mig rätt kvickt. vill inte vara där, det sänker mitt mående ytterligare. 

ambulanspersonalen hade ju självklart inte tänkt på att ta med t.ex. skor till mig, vilket jag absolut förstår. så blev att gå till sjuktaxin, igår när jag skulle hem, iklädd sjukhusstrumpor och en av deras underbart vackra "koftor". taxichauffören i sjuktaxin tittade misstänkt på mig. jag kommer ut från psyk och plaskar fram i regnet med mina strumpor. först vägrade de (beställningscentralen) mig sjukresa. men inte fan att jag åker buss med blöta strumpor och sjukhuskläder. haha. DÄR går min gräns alltså.