jackie.

förkylningen börjar klinga av. tror jag. ska inte säga något. den kommer säkert mörda mig ikväll bara för det. spela roll. grått och regnigt ute. faktiskt mysigt. mest för att jag inte behöver ge mig ut. och jag väntar otåligt på att mörkret ska komma - då tänder jag ljus i hela lägenheten. det lugnar och gör att mörkret inte skrämmer så värst.

blev ingen arbetsterapeut idag. hade inte fått någon kallelse med bussbiljetter. och jag har inte råd att betala bussresan på egen hand. men i morgon blir det grupp och sedan psykolog. emellanåt finns terapipeppen där. men mest vill jag sova. dagarna är så fruktansvärt långa. jag tog en dusch förut och tänkte att det åtminstone skulle ta trettio minuter av dagen. det tog tio minuter. fan. 

aviga känslor sprattlar omkring i kroppen. tankarna i huvudet verkar också ha myror i brallan. kan inte landa - kan inte heller njuta av flygturen. jag har ännu en gång satt mig i en vrå i ingenting. söker lugn i behovsmedicinerna. orkar inte hantera ångesten, och allt det andra, på något annat vis. 

jag drömmer att jag självskadar sådär fantastiskt våldsamt väldigt ofta om nätterna. varannan gång vaknar jag med besvikelse och de andra gångerna vaknar jag och andas ut när jag kollar på armarna. och i det vakna livet finns inte ens någon ork till att självskada. i ingenting stannar tiden och energiflödet.