jackie.

det är så svårt att hantera världen. jag får panik när jag tänker på alla hemlösa katter ute i kylan. jag kan inte hjälpa det - men mitt hjärta går sönder när jag tänker på det. jag kan absolut inte gråta över min egen olycka - men i går kunde jag inte ens läsa, så mycket grät jag över de katterna som är ensamma ute i kylan. det svämmar över och tar inte slut. 

i staden vid havet finns ett katthem för hemlösa katter. i grannstaden har de en mattunna i en butik, där en kan skänka mat, sand, filtar, leksaker och så vidare till de hemlösa katterna. nästa gång pengarna rullar in har pappa lovat att köra mig dit, så att jag kan fylla tunnan med allt katterna kan tänkas behöva. jag törs ännu inte besöka katthemmet - jag kommer nog få panik, gråta och skära upp handlederna (känslomässigt). alla fina katter som ingen vill ha. 

jag kan inte släppa det. går runt och har sådan motvilja att leva. jag vet att jag inte kan rädda alla katter. och det gör mig så ont. siri är den katten som räddade livet på mig den sommaren jag försökte dö varenda helg och ibland lite mitt i veckan. och tillsammans med selma är hon det vackraste som finns. mina bästa vänner och min livsvilja.

annars har jag storstädat hela jävla lägenheten. låg på rygg i badrummet och skurade element. jag har rensat bland mina böcker och plockat ner lite saker i förrådet. kaosförrådet, ser inte klokt ut där nere. men det är en annan historia. och en gammal uttjatad historia - mina sömnproblem. blir inte bättre, ibland blir de värre. men nozinan vägrar jag, och så många andra alternativ finns det inte.

egentligen är det en bra dag. det är tyst och lugnt här hemma - bara bra musik som spelas på låg volym. jag dricker mitt kaffe och tänker nog bara stanna hemma hela dagen. jag har en lugn känsla i kroppen och får inte ens ångest av att sängen är obäddad, haha.