jackie.

jag kunde bara inte somna i natt och det kunde inte finvännen heller. så jag cyklade dit och vi spenderade natten och morgonen tillsammans. drack kaffe, pratade, skrattade och åt middag. faktiskt ett väldigt fint sätt att dygna på. sedan tog vi bussen till grannstaden och öppenpsyk. 

kuratorn påminde mig ännu en gång att en inläggning kan vara ett alternativ värt att testa. nej tack, sa jag. men fr.o.m. nästa tillfälle ska vi börja med traumabearbetning. fy fan. jag är inte pepp. men jag är väl medveten om att det är ett nödvändigt ont. och allt kommer tas i min takt. men alltså. skräckpaniken.

nu är jag hemma. borde kanske försöka sova en stund. men kan inte riktigt varva ner. får se om det kanske går att vila litegrann lite senare. och och och - jag var och hämtade ut min stock med ekologiskt snus som jag skickade efter. vardagslycka.