z. z. n.


jag har varit hemifrån i kväll. det behövdes. jag behöver få rutin på att få på mig kläder, komma ut, frisk luft, träffa folk, bryta den (alldeles för underbara) isoleringen. 

jag borde gå och lägga mig. men jag börjar avsky att sova. för det blir aldrig något bra av det ändå. jag somnar och vaknar - om och om igen hela natten och morgonen. att gå och lägga sig blir ångestladdat. ibland brukar jag lura mig själv genom att lägga mig i soffan och inbilla mig själv att jag bara ska blunda i några sekunder. då brukar jag kunna somna och sova ifatt. 

en av mina kuddar i soffan får mig nästan alltid att somna. jag ska försöka följa marias råd och bära med mig den till sängen. kanske blir det annorlunda då. men åtminstone har jag en svart trygg katt bredvid mig i sängen hela nätterna. finaste siri som aldrig blir sur om jag väcker henne och vill ha lite sällskap mitt i natten. hon lyssnar på allt jag ältar och angstar över. selma brukar komma framåt morgonen och tigga uppmärksamhet. älskade katterna.

jag ska svälja de där tre tabletterna och hoppas på att de gör mig långsam. god natt. och tack alla som kommenterade på mitt tidigare inlägg om topimax och lamotrigin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0