jackie.

när jag ligger vaken i sängen om nätterna och mornarna så hör jag män som viskar inuti väggarna. det gör mig galen och jag försöker tysta dem med musik. men då flyttar de in i mitt huvud och sedan ligger jag där och angstar. kanske sover sådär två timmar på sin höjd.

i dag har verkligheten varit svårfångad och jag valde att hugga sönder armen. det blev alldeles för djupt och vitt och brett och fult. jag fick skamset ringa pappa och be honom skjutsa mig till läkaren. där blev jag ordentligt ihopsydd och tejpad, klappad på axeln och daltad med. och nej - jag mår inte särskilt bättre nu. nu ska en må dåligt över sin osunda ångesthantering. yep. och det gör jag.

det blir sobril och isté till kvällsmat och antagligen ingen sömn. men jag funderar på att viska tillbaka till männen och fråga vad som är så hemligt. kanske kan de berätta för mig om den döda mannen under badkaret och hur jag blir av med honom. kanske kan de förklara meningen med livet.