cocorosie och tända ljus.
det är väl först när mörkret tränger sig in utifrån som jag känner att dagen är värd. det är då jag tänder de där ljusen som pepprar vardagen med ljus. trots den efterhängsna tröttheten har dagen varit fin, oh ja. smått irriterande och långsam, absolut. men det är en refräng jag känner igen.
Kommentarer
Trackback
