jackie.

dagen går långsamt. jag har läst ut min bok och har absolut ingenting att göra - mer än att ligga i sängen och angsta över mitt icke-liv. jag tänker i omgångar att jag ska haffa någon personal och kräkas ut lite ångest på dem, men jag vågar inte ta den platsen. istället håller jag mig inne på mitt rum och längtar hem så att hjärtat värker.

fast förut när jag fick behovsmedicin klämde jag ur mig att jag nog inte ska vara här. sköterskan skulle ta upp det med läkaren. men de säger så mycket här. lovar en guld och gröna skogar - och allt du får är bränt kaffe och en möglig clementin.