jackie.

kommer inte alls i gång med städningen. jag gråter konstant - egentligen helt utan anledning. det bara blir så. och ångesten. den är jävlig och utan dess like. det var längesedan jag mådde så här dåligt. men jag fortsätter att skylla på utsättningssymptom.

har åtminstone diskat, bäddat sängen, torkat av ytorna i köket och plockat ner köksgardinerna och lagt dem i tvättkorgen. ska hänga ut alla mattor på vädring och sedan försöka mig på att plocka in den rena tvätten. sakta men säkert. emellanåt lägger jag mig dubbelvikt i soffan och gråter en skvätt eller två. allt känns så hopplöst.

tur att jag bor ihop med de finaste katterna i världen. de tröstar mig och får mig att le.