kanske.


dagen fortsätter som i en dimma. mycket känns hopplöst. men samtidigt så fint med vårsol och fågelröster. katterna älskar att sova i solen på balkongen och jag ska alldeles strax ta med mig kaffe och bok ut och göra dem sällskap.

jag försöker sätta ut mina truxal - men det är svårt när ångesten håller sig tätt intill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0