kalas, ärr och monster.
i morgon 40-årskalas hos moster och jag nojjar över ärren på armarna. de är varken få eller vackra. med de närmaste bryr jag mig inte särskilt mycket om mina armar. men nu kommer det nya människor och jag vägrar visa mig sårbar - alltså blir det att dölja armarna i morgon.
annars. ingenting. jag orkar inte tänka efter. det bor ett monster under badkaret.
Kommentarer
Trackback
