never mind.
och slutligen orkade jag mig in i duschen - det har tagit en hel dag. det var längesedan allt gick såhär långsamt och ingenting skrämmer mig som aldrig förr. jag lyssnar på adele och drömmer om det som var då. i morgon samtalsterapi på öppenpsyk och jag undrar om jag ska våga yttra mig överhuvudtaget.
egentligen är det ingen fara med mig. jag har bara fastnat inuti mig själv och kommer inte därifrån. till slut vänjer en sig vid ingenting och slutar drömma om allting.
Kommentarer
Postat av: Ninja
<3
Postat av: Lo
Känner igen.. Svårt när man är låst och inte kan drömma längre för att tiden varit så lång och jobbig.
Kram till dej, om du vill. Hoppas att du kan säja bara så mycket som känns OK med den nya Eva-Lis. Det är alltid svårt att starta upp med någon ny. Men viktigt att inte ta ut sej tror jag. Kanske bra att låta det ta tid.
Trackback
