we were born to die.


att prata om livet; det som varit och det som komma skall. hos kuratorn var det tufft och hemskt jobbigt. jag vet inte varför jag berättar allt för henne. jag vill inte. det är äckligt och jag har ändrat uppfattning. det är mitt ingenting som är viktigast. livet kommer på andra plats. eller tredje, fjärde, femte. spela roll.

kuratorn försökte ordna med en akuttid till läkaren - men det ville sig inte. i slutet på augusti har jag en telefontid. men det räcker inte. jag behöver någonting nu. jag tappar det. jag ser inte skillnad på ingenting och verklighet längre. jag sover ingenting och jag försöker överleva dagarna utan att dissociera sönder mig totalt.

men samtidigt. vad vore livet utan katterna. de vackraste katterna någonsin. jag stannar här.

Kommentarer
Postat av: Victoria

Men hur f*n ska du klara dig med bara en telefontid? I augusti?
Det är ju pinsamt dåligt...

Megakram till dig!

Svar: ja. det är pinsamt hur dåligt öppenpsyk sköter sommaren/semestertiderna. jag kunde eventuellt få en tid hos den tillfälliga sommarläkaren. men de är alltid så veka och tar sällan egna beslut kring mediciner utan att prata med ord. läkare. men ja, det får väl gå.

stor kram. <3

2012-07-19 @ 19:08:41
URL: http://morkradd.bloggsida.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0