21.44


jag har varit hos moster och ätit godmiddag. och barnet på tjugo månader somnade i min famn i soffan. älskade barnen. den stora klättrar och spexar för fullt. de är ren kärlek de två.

och kvällsmedicinerna hamnade i magen alldeles för sent. men vad gör det om hundra år.

jag tänker tankar som att vara vaken hela natten. för att slippa bli besviken när sömnen ignorerar mig. sedan kan jag förhoppningsvis sova bort hela morgondagen istället. drömma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0