med mat i magen.


och jag fastnar i dåtid, nutid och framtid. svåra ord utan egentliga krafter. men jag påverkas och gömmer mig under bolltäcket. allting kan inte falla på plats samtidigt. 

jag funderar på en promenad. men jag vet att ryggen kommer säga ifrån redan efter fem minuter. kramp i längryggen och mellan skulderbladen brinner det. så meningslöst.

det får bli en kopp kaffe. kaffe och cigarett lugnar. sedan krypa in under bolltäcket igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0