jackie.

kvällen kom med buller och bång. ångesten är elak och jag fastnar i tankar som cirkulerar kring frågor utan svar. det är ingen idé att fråga varför när jag aldrig får några svar.

samtidigt har ann heberlein fått mig att fundera på dödens absoluthet och hur det friska livet skrämmer och känns omöjligt. men å andra sidan lockar inte heller ett liv i sjukdom. absolut inte. men det är vad jag är van vid dessa dagar och hur skulle jag klara av allt det friska. en natt utan mardrömmar och ett badrum utan spöken under badkaret. är det en omöjlighet för mig. lite vardagsångest som lindras av en kopp kamomillte.

att sluta med självskadandet som sakta förstör min hud. den lilla orken som finns där innanför. men han har tagit desto mer och ingenting kommer någonsin att lämnas tillbaka. 

att bara tänka på honom lockar fram tårarna och självhatet. frisk my ass. en annan dag.