och det börjar skymma.
jag tänker trassliga tankar och längtar efter en kopp kaffe.
och jag försöker få ordning på mina känslor och vad jag har rätt att kräva. förståelse, respekt och kärlek. en stadig famn som värmer. och det är visserligen inget jag saknar i mitt liv. så jag sörjer faktiskt inte. jag är bara förvirrad och osäker. men det finns flera fina personer som peppar mig och som får mig att förstå att jag tar rätt beslut. kärlek till er.
Kommentarer
Trackback
